Revisorsinspektionens beslut i disciplinärenden

Dnr 2022-1100

(2022-10-28)

FAR har kommenterat detta disciplinärende. Kommentaren återges sist i ärendet.

Beslut: Revisorsinspektionen ger auktoriserade revisorn A-son en erinran.

1 Inledning

Revisorsinspektionen har underrättats om att auktoriserade revisorn A-son har underkänts i FAR:s kvalitetskontroll och har därför öppnat detta ärende.

Revisorsinspektionen har utrett A-sons revision av ett aktiebolag för räkenskapsåret 2019-07-01–2020-12-31. Revisionsberättelsen för bolaget var utan modifieringar, upplysningar eller anmärkningar.

2 Utredningen i ärendet

Av revisionsdokumentationen framgår att en medarbetare till A-son, i ett arbetsprogram för förvaltningsrevisionen, antecknade att bolaget vid åtta tillfällen under räkenskapsåret hade betalat skatter och avgifter för sent. Betalningarna hade gjorts för sent med mellan en och fjorton dagar. Medarbetaren har också på ett utdrag från bolagets skattekonto antecknat vid vilka tillfällen bolaget hade erlagt betalning för sent. Av skattekontoutdraget kan utläsas att de belopp som erlades för sent uppgick till mellan 138 tkr och 716 tkr. Dessutom framgår att Skatteverket vid ett tillfälle hade överlämnat ett skuldbelopp till Kronofogdemyndigheten.

I ett arbetspapper i revisionsdokumentationen har någon antecknat att det inte gick att lämna en revisionsberättelse enligt standardutformningen med anledning av att bolaget hade betalat skatter och avgifter för sent under räkenskapsåret. I den revisionsberättelse som A-son sedermera lämnade gjorde han dock inte någon anmärkning om de för sent gjorda betalningarna.

3 Revisorns uppgifter

A-son har uppgett följande.

Av 9 kap. 34 § aktiebolagslagen (2005:551) framgår att en revisor i revisionsberättelsen ska anmärka på om ett bolag inte i rätt tid betalat skatter och avgifter. Som han har uppfattat den praktiska tillämpningen gäller, trots lagtextens utformning, att en bedömning ska göras kring antalet tillfällen och med vilka belopp eventuellt förekommande förseningar eller försummelser att betala förevarit.

Lagstiftningens ursprungliga syfte var att ge signaler till Skatteverket. Som tekniken har utvecklats är det numera de facto Skatteverket som först av alla får kännedom om förseningar. Bestämmelsen kvarstår dock och ska självfallet följas även om det ursprungliga syftet har blivit obsolet.

Av betydelse är även att en anmärkning angående skatter och avgifter i en revisionsberättelse i sig inte påverkar något av de formella ställningstaganden som revisorn gör i revisionsberättelsen.

I detta fall påverkades felen av att administrationen i bolaget i allt väsentligt var förlagd till Danmark, där bolagets tidigare moderföretag fanns.

Om smärre förseningar upprepas på grund av exempelvis en för tidssnäv rutin är det hans uppfattning att ”felet” utgörs av själva rutindefinitionen och därmed kan anses utgöra ett fel. Han definierade i detta fall rutinen i bolaget som ett fel. Vad gäller beloppens storlek var det hans uppfattning att en försening med väsentligt belopp förelåg i ett fall. Att ett ärende hade hamnat hos Kronofogdemyndigheten hade inte med beloppets storlek att göra.

Vid revisionen noterades att det förekom förseningar och revisionsteamet antecknade att det bedömdes finnas anledning till anmärkning i revisionsberättelsen. Det var hans uppgift att göra en slutlig bedömning.

Vad avser antalet förseningar noterade givetvis även han att det rörde sig om flera tillfällen. Vid sin bedömning vägde han också in orsaken till detta. Revisionsteamet konstaterade att bolaget aldrig hade haft för avsikt att betala för sent och att den absoluta huvuddelen av förseningarna handlade om en eller ett par dagar. I ett fall noterades en försening om sju dagar. Den löpande rutin som bolaget hade var alltför snäv i tiden för att betalningarna säkert skulle bokföras i tid. Frågan uppkom därför huruvida detta rutinfel var att betrakta som ett fel eller flera. De längre förseningarna föll självfallet utanför detta synsätt.

Av utdraget från bolagets skattekonto framgår att det största beloppet som var försenat uppgick till 716 tkr, vilket emellertid var ett belopp som kraftigt översteg typvärdet av de belopp som hade varit för sent betalda. Beloppet om 716 tkr var det enda som var storleksmässigt väsentligt.

Hans sammantagna bedömning var att ett rutinfel hade medfört ett antal förseningar med en till tre dagar. En försening om fyra dagar, möjligen, och en om sju dagar borde ses som något som en alltför tidssnäv rutin inte var förklaringen till. Det belopp som var sju dagar försenat uppgick till 214 tkr. Detta belopp bedömdes som inte väsentligt i det här bolaget. Det belopp som hann sändas till Kronofogdemyndigheten var mycket litet i sammanhanget. Det faktum att ett ärende hamnade hos Kronofogdemyndigheten innebar inte något ytterligare än just en väsentlig försening.

Hans slutsats var att det inte hade förekommit flera förseningar med avsevärda belopp och att flertalet av förseningarna hade berott på en och samma anledning, en tidssnäv rutin. Det förelåg inte heller någon medveten underlåtenhet även om en mer strikt rutin borde ha etablerats. Han stod därmed och vägde mellan att anmärka eller inte anmärka. Han valde att inte göra någon anmärkning.

4 Bedömning och val av disciplinär åtgärd

Enligt 9 kap. 34 § aktiebolagslagen ska revisorn i revisionsberättelsen anmärka bl.a. om han eller hon har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av skatteförfarandelagen (2011:1244).

Av ett förarbetsuttalande till motsvarande bestämmelse i tidigare gällande lagstiftning framgår att granskningen och rapporteringen av hur bolaget sköter sina åligganden enligt skatte- och avgiftsförfattningarna bör ske enligt samma principer som gäller för revisorns granskning i övrigt. Det innebär bland annat att vedertagna principer om väsentlighet och risk ska vara vägledande för revisorn också vid skatte- och avgiftsgranskningen.1

Beträffande väsentlighetstal bör följande framhållas. Enligt god revisionssed ska en revisor vid utförande av revision beakta principen om väsentlighet och dess samband med risken för att revisorn gör ett oriktigt uttalande i revisionsberättelsen (revisionsrisken). När revisorn planerar revisionen ska han eller hon beakta inte bara väsentlighet avseende årsredovisningen som helhet utan också väsentlighet med avseende på individuella saldon, grupper av bokföringsposter och tilläggsupplysningar. Väsentlighet kan påverkas av till exempel krav enligt lagar och föreskrifter. Denna process kan resultera i olika väsentlighetsnivåer.2

Med hänsyn till den särskilda rapporteringsskyldigheten avseende försenade skatter och avgifter har A-son inte kunnat sätta väsentlighetstalet i denna del lika högt som han gjorde beträffande andra poster. Vad han har uppgett om att endast en försening uppgick till ett väsentligt belopp saknar därför relevans vid bedömningen av om han skulle anmärka på bolagets hantering av skatter och avgifter.

Förseningarna avsåg enligt Revisorsinspektionens mening väsentliga belopp och det rörde sig dessutom om upprepade förseelser. Bristerna i bolagets sätt att hantera skatter och avgifter var alltså av sådan omfattning att A-son skulle ha anmärkt på dem i sin revisionsberättelse. Genom att underlåta detta har han åsidosatt god revisionssed. Han ska därför, med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883), meddelas en disciplinär åtgärd. Revisorsinspektionen finner att den disciplinära åtgärden i detta fall kan stanna vid en erinran.

Se prop. 1984/85:30 s. 22.

Jfr International Standard on Auditing (ISA) 320, Väsentlighet vid planering och utförande av en revision, p. 2, 4 och 10 samt A3.

FARs kommentar

Revisorn har inte anmärkt på sena betalningar av skatter och avgifter. Enligt revisorns dokumentation ska sena betalning ha skett vid åtta tillfällen och en sen betalning lämnat till Kronofogdemyndigheten. RI tydliggör att väsentlighetsnivån kring anmärkning på sen betalning av skatter ofta är lägre än den övergripande väsentlighetsnivån för årsredovisningen.