Den konvention mellan Sverige och Marocko om social trygghet som har undertecknats den 4 januari 1980 jämte en den 16 februari 1982 undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall lända till efterrättelse här i riket från och med den 1 juni 1982.

Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning i svensk och fransk text som bilagor 1–2.

Med behörig myndighet i artiklarna 9, 24 och 25 avses riksförsäkringsverket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1982:249

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1982.

Bilaga 1 Konvention mellan Konungariket Sverige och Konungariket Marocko om social trygghet

Konungariket Sverige och Konungariket Marocko som önskar reglera de båda staternas förbindelser på den sociala trygghetens område har överenskommit att sluta följande konvention:

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna konvention avses med uttrycken

  1. Marocko: Konungariket Marocko, Sverige Konungariket Sverige;

  2. lagstiftning: artikel 2 angivna lagar och förordningar;

  3. behörig myndighet:

    med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

    med avseende på Marocko ministern för arbetsmarknadsfrågor och yrkesutbildning;

  4. försäkringsorgan: det organ eller den myndighet som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen eller del av denna;

  5. behörigt försäkringsorgan: det försäkringsorgan som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

  6. förbindelseorgan: organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens tillämpning samt för information till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt konventionen;

  7. familjemedlem: en familjemedlem enligt den lagstiftning som gäller i den fördragsslutande stat där det organ är beläget på vars bekostnad förmånerna utbetalas;

  8. försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som, i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts, betraktas som försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland kalenderår, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifrågavarande året eller en del därav;

  9. kontantförmån, pension, livränta eller ersättning: en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt den tillämpliga lagstiftningen, inberäknat alla däri ingående delar som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

1.Denna konvention är tillämplig på:

  1. i Marocko

    1. lagstiftning om socialförsäkring;

    2. lagstiftningen om ersättning vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdom;

    3. bestämmelser i lagstiftning, förordningar eller föreskrifter utfärdade av offentlig myndighet, som rör särskilda socialförsäkringssystem, i den mån de avser arbetstagare eller personer som jämställs med arbetstagare och rör riskfall och förmåner som vanligen täcks av socialförsäkringssystem.

  2. i Sverige

    lagstiftningen om

    1. sjukförsäkring med föräldraförsäkring;

    2. folkpension;

    3. tilläggspension;

    4. allmänna barnbidrag;

    5. arbetsskadeförsäkring;

    6. arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

2.Där ej annat följer av bestämmelsen i punkt 4. skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket av denna artikel.

3.Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första stycket endast om särskild överenskommelse härom träffas.

4.Konventionen skall tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inte inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen inte är avsedd.

Artikel 3

I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention likställs vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer:

  1. medborgare i den andra fördragsslutande staten,

  2. flyktingar och statslösa som avses i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention respektive konvention den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,

  3. andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

Artikel 4

Pensioner och andra kontantförmåner får med undantag av förmåner vid arbetslöshet, i den mån ej annat föreskrivs i denna konvention, icke minskas, ändras, innehållas eller återkallas på grund av att förmånstagaren uppehåller sig inom den andra statens territorium.

Artikel 5

Förmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge skall, i den mån ej annat föreskrivs i denna konvention, utbetalas till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat under samma villkor och i samma omfattning som till den första statens där bosatta medborgare.

Avdelning II Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 6

I den mån ej annat föreskrivs i artiklarna 7 och 8 skall de personer som omfattas av konventionen vara underkastade:

  1. marockansk lagstiftning om de är bosatta eller sysselsatta i Marocko,

  2. svensk lagstiftning om de är bosatta i Sverige eller, med avseende på arbetsskadeförsäkring, om de är sysselsatta i Sverige.

Artikel 7

1.Utsänds en arbetstagare, som sysselsätts i en fördragsslutande stat, av sin arbetsgivare till den andra fördragsslutande staten för att där utföra ett arbete för denne arbetsgivare, skall med avseende på arbetstagarens försäkringstillhörighet den förstnämnda statens lagstiftning fortsätta att gälla till utgången av den trettiosjätte månaden efter utsändandet, som om denne fortfarande sysselsattes inom dess territorium.

2.Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna, skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte. Är arbetstagaren bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

3.Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för. Har arbetstagare anställts för lastning, lossning, reparationsarbete eller vakttjänst ombord på ett fartyg som för den ena statens flagga under dess uppehåll i den andra staten, skall i fråga om sådan arbetstagare gälla lagstiftningen i sistnämnda stat.

4.Arbetstagare, som med tillämpning av bestämmelserna i denna artikel skall omfattas av svensk lagstiftning, skall därvid betraktas som bosatt i Sverige.

Artikel 8

1.För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och för personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av karriärkonsul, skall, i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i denna konvention ej äga tillämpning.

2.För andra statligt anställda än dem som avses i första stycket äger vid arbete inom den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 7 första stycket tillämpning.

Artikel 9

1.På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 6–8 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.

2.Bestämmelserna i artikel 7 fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fall som här avses.

Avdelning III Särskilda bestämmelser

Kapitel 1 Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 10

Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke sammanfaller.

Kapitel 2 Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av marockansk lagstiftning
Artikel 11

För förvärv av rätt till ålderspension enligt marockansk lagstiftning tas endast hänsyn till försäkringsperioder som fullgjorts i Marocko.

Artikel 12

Om en pensionssökande inte har rätt till ålderspension enligt marockansk lagstiftning endast på grundval av försäkringsperioder som fullgjorts i Marocko skall dessa perioder sammanräknas med bosättningsperioder som fullgjorts i Sverige i den mån perioderna ej sammanfaller.

Artikel 13

Om en pensionssökande har rätt till ålderspension enligt marockansk lagstiftning efter sammanräkning enligt artikel 12 bestäms först denna pensions storlek. Den pension som skall utges beräknas därefter i förhållande till de försäkringsperioder som fullgjorts i Marocko.

Artikel 14

Ingen förmån utges om de försäkringsperioder som fullgjorts i Marocko inte överstiger 312 dagar.

Artikel 15

Bestämmelserna i artiklarna 11–14 äger motsvarande tillämpning för invalid- och efterlevandepension.

Tillämpning av svensk lagstiftning
Folkpension
Artikel 16

1.Marockanska medborgare liksom i artikel 3 b och c nämnda personer, vilka inte uppfyller tillämplig svensk lagstiftnings villkor för rätt till folkpension enligt svensk lagstiftning, äger, vare sig de är bosatta i Sverige eller ej, rätt till folkpension beräknad enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.

2.Handikappersättning som ej utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappat barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner utges till i första stycket nämnda personer under förutsättning att de är bosatta i Sverige och med motsvarande tillämpning av reglerna i första stycket.

Artikel 17

För att uppfylla treårskravet i 5 kap. 3 §, andra stycket, lagen om allmän försäkring skall, när så erfordras, hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts enligt marockansk lagstiftning.

Tilläggspension
Artikel 18

1.Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska försäkringen för tilläggspension och marockansk pensionsförsäkring, skall dessa för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig omfattning sammanräknas i den mån de ej sammanfaller. Härvid likställes 312 inom marockansk pensionsförsäkring fullgjorda försäkringsdagar med ett kalenderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknas.

2.För beräkning av storleken av tilläggspension beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.

Kapitel 3 Arbetsskador

Artikel 19

1.Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestäms av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 6–9.

2.Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet enligt den lagstiftning som är tillämplig.

Artikel 20

1.Förmåner vid arbetssjukdom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den försäkrade innehade anställning som medfört risk för arbetssjukdom, även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten.

2.Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning först inom den ena och därefter inom den andra fördragsslutande statens territorium skall livränta utges med tillämpning av båda de fördragsslutande staternas lagstiftning. Därvid skall försäkringsorganen utge en dellivränta i förhållande till de anställningstider som fullgjorts inom var och en av de fördragsslutande staternas territorium.

3.Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för försämring av sjukdomen som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.

Kapitel 4 Familjeförmåner

Artikel 21

1.Svenska medborgare äger rätt till familjeförmåner enligt marockansk lagstiftning under förutsättning att deras familjemedlemmar är bosatta inom marockanskt territorium.

2.För rätt till familjeförmåner enligt marockansk lagstiftning skall bosättningsperioder som fullgjorts i Sverige, när så erfordras, sammanräknas med försäkringsperioder som fullgjorts enligt marockansk lagstiftning under förutsättning att perioderna ej sammanfaller.

3.Allmänna barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning för barn med marockanskt medborgarskap bosatta i Sverige enligt samma villkor som för barn med svenskt medborgarskap.

Avdelning IV Övriga bestämmelser

Artikel 22

De behöriga myndigheterna kan komma överens om tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skall vidare tillse att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att underlätta tillämpningen av konventionen.

Artikel 23

1.Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan vederlag, i den mån ej annat föreskrives.

2.Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på arabiska, svenska, franska eller engelska.

3.De diplomatiska och konsulära representationerna får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarata egna medborgares intressen.

Artikel 24

De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som anges i artikel 2.

Artikel 25

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna skall hålla varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten för tillämpningen av konventionen.

Artikel 26

I den ena staten medgiven befrielse från stämpel-, notariats- eller andra avgifter på handlingar och bevis, som skall företes för myndigheter och organ i nämnda stat, skall gälla även för handlingar och bevis, som vid tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och organ i den andra staten. Handlingar och intyg, som skall företes i ärenden enligt denna konvention, behöver ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet.

Artikel 27

1.Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall inges till behörig myndighet eller behörigt försäkringsorgan, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

2.Ansökan om förmån, som inges enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderpensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

Artikel 28

Om någon enligt sitt civilstånd vid sin död efterlämnar mer än en änka skall änkepension som utges med tillämpning av denna konvention fördelas lika och en gång för alla mellan förmånstagarna.

Artikel 29

1.Denna konvention berör ej den svenska lagstiftningens övergångsbestämmelse rörande beräkning av folkpension för personer födda senast under år 1929 och beräkning av tilläggspension för personer födda senast under år 1923.

2.Denna konvention berör ej möjligheten enligt svensk lagstiftning för svensk juridisk person att ansluta anställda som är anställda utanför Sverige till den svenska försäkringen för tilläggspension genom en särskilt angiven förbindelse.

Artikel 30

Försäkringsorganen i en stat som skall utge en kontantförmån till en förmånstagare i den andra staten kan med befriande verkan göra detta i den sistnämnda statens valuta.

Artikel 31

1.Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av myndigheterna.

2.Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten slutligt avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de behöriga i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening.

Artikel 32

1.Denna konvention äger tillämpning även för försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.

2.Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas.

3.På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.

4.Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i styckena 1–3 ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan om förmånen inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.

Artikel 33

1.Denna konvention slutes för obegränsad tid. Den kan uppsägas vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

2.Uppsägs konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i rätten till förmån vid bosättning eller medborgarskap i annat land. Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.

Artikel 34

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Stockholm.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bevis härom har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

som skedde i Rabat den 4 januari 1980

i två exemplar på arabiska, svenska och franska språken, vilka texter äger lika vitsord.

Bilaga 2 Överenskommelse om tillämpningen av konventionen mellan Konungariket Sverige och Konungariket Marocko om social trygghet

Med stöd av artikel 22 i konventionen mellan Konungariket Sverige och Konungariket Marocko om social trygghet har de behöriga svenska och marockanska myndigheterna kommit överens om följande tillämpningsbestämmelser till konventionen.

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Vid tillämpningen av denna tillämpningsöverenskommelse avses med uttrycken

  1. Konventionen: konventionen mellan Konungariket Sverige och Konungariket Marocko om social trygghet

  2. Överenskommelsen: denna överenskommelse

De uttryck och termer som definierats i konventionens artikel 1 har i denna överenskommelse samma betydelse.

Artikel 2

1.För tillämpning av konventionen har följande förbindelseorgan utsetts:

I Sverige:

riksförsäkringsverket

arbetsmarknadsstyrelsen, vad avser arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

I Marocko:

Den nationella socialförsäkringskassan (Caisse Nationale de Sècurité Sociale).

2.De förbindelseorgan som avses i första stycket ges med stöd av konventionen i uppgift att svara för information och kontakt mellan de två fördragsslutande staternas försäkringsorgan och för information till berörda personer om deras rättigheter och skyldigheter.

3.Den behöriga myndigheten i var och en av de fördragsslutande staterna kan utse andra förbindelseorgan eller förändra deras uppgifter. När så sker skall myndigheten skyndsamt underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om de skedda förändringarna.

Artikel 3

1.Kontantförmåner utbetalas direkt till förmånstagaren på hans bosättningsort eller på den ort där han tillfälligt vistas av det organ som har att utge förmånerna genom bank eller post enligt förmånstagarens val.

2.Om lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna föreskriver att en förmån skall minskas, dras in eller innehållas när en annan socialförsäkringsförmån samtidigt utgår eller förmånstagaren samtidigt har förvärvsinkomst, skall en förmån som utgår enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning även beaktas liksom en förvärvsinkomst som erhållits inom den andra fördragsslutande statens territorium.

Denna bestämmelse skall dock inte gälla när förmånerna utgår med tillämpning av principen om sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder eller när förmånerna utgår till följd av en arbetsskada.

Avdelning II Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 4

1.Personer som utsänds av en arbetsgivare, som utövar sin verksamhet inom den ena fördragsslutande statens territorium, för att utföra arbete inom den andra fördragsslutande statens territorium skall vara försedda med ett dokument som intygar att de fortsatt tillhör den första fördragsslutande partens socialförsäkringssystem. Formulär för detta intyg skall gemensamt fastställas av förbindelseorganen.

2.Såvitt gäller statstjänstemän som utsänds med tillämpning av artikel 8 andra stycket i konventionen kan det i första stycket av denna artikel nämnda intyget ersättas av en samlad förteckning över dessa anställda.

Avdelning III Särskilda bestämmelser

Artikel 5

En person som med stöd av artikel 10 i konventionen ansöker om förmåner hos det behöriga försäkringsorganet i en fördragsslutande stat skall till ansökan foga ett intyg om försäkring- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten. Detta intyg utfärdas av de behöriga marockanska eller svenska försäkringsorganen.

Artikel 6

För rätt till pension eller för beräkning av pensionens belopp skall hänsyn tas till försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder såsom dessa föreligger enligt den lagstiftning inom vilken de fullgjorts.

Om enligt ett lands lagstiftning hänsyn skall tas till vissa försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder endast om de fullgjorts inom en viss tidsrymd, skall samma villkor gälla för perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i det andra landet.

När en försäkringsperiod som fullgjorts enligt lagstiftningen i ett land sammanfaller med en period som enligt lagstiftningen i det andra landet anses likvärdig med en försäkringsperiod, skall hänsyn endast tas till den förstnämnda perioden.

Artikel 7

Om rätt till en förmån föreligger utan behov att åberopa sammanläggning av försäkringsperioder fullgjorda i bägge de fördragsslutande staterna skall det behöriga försäkringsorganet utge förmånen med tillämpning av sina egna regler.

Artikel 8

1.Om det förefaller nödvändigt att åberopa sammanläggning av försäkringsperioder skall de behöriga marockanska och svenska försäkringsorganen använda en blankett som gemensamt fastställts.

Denna blankett skall särskilt innehålla nödvändiga uppgifter om civilstånd och försäkrings- och därmed jämställda perioder.

2.Det behöriga försäkringsorganet i en fördragsslutande stat skall informera det behöriga organet i den andra fördragsslutande staten om alla ansökningar om förmåner på vilka bestämmelserna i artikel 27 andra stycket i konventionen kan vara tillämpliga.

Artikel 9

För att fastställa graden av en invaliditet förorsakad av en arbetsskada enligt marockansk eller svensk lagstiftning skall hänsyn tas till arbetsskador som inträffat tidigare enligt det andra landets lagstiftning som om de hade inträffat enligt det första landets lagstiftning.

Artikel 10

För att hänsyn skall kunna tas till den nedsättning av arbetsförmågan som tidigare fastställts för en försäkrad vid ett nytt olycksfall i arbetet eller vid en försämring av en arbetssjukdom skall förbindelseorganen ömsesidigt lämna varandra uppgifter.

De skall särskilt meddela graden eller procenttalet för den nedsättning av arbetsförmågan som fastställts av det behöriga försäkringsorganet som haft att fastställa denna nedsättning liksom vilka organiska skador som legat till grund för detta beslut.

Artikel 11

Vid tillämpning av bestämmelserna i konventionen rörande arbetssjukdomar skall förbindelseorganet i en fördragsslutande stat på begäran av den andra fördragsslutande staten utfärda ett intyg som upprättas på grundval av uppgifter från de arbetsgivare i vilkas tjänst den försäkrade kan ha varit utsatt för risk för arbetssjukdomar.

Artikel 12

Vid tillämpning av artikel 20 andra stycket i konventionen skall varje behörigt försäkringsorgan först fastställa storleken på livräntan som om den försäkrade hade fullgjort samtliga sysselsättningsperioder under vilka han varit utsatt för risk för arbetssjukdomen inom det egna landets territorium. Livräntan skall därefter utgöra den del av detta belopp, som motsvarar förhållandet mellan de sysselsättningsperioder som fullgjorts inom nämnda territorium och de sammanlagda sysselsättningsperioderna.

Artikel 13

Vid tillämpning av artikel 21 andra stycket i konventionen skall en arbetstagare, som varit bosatt i Sverige och som i Marocko inlämnar en första ansökan om familjebidrag, till sin ansökan foga ett intyg om bosättningsperioder utfärdat av det behöriga svenska försäkringsorganet.

Avdelning IV Övriga bestämmelser

Artikel 14

De förbindelseorgan som angivits i artikel 2 i denna överenskommelse skall ex officio informera varandra om alla omständigheter de får kännedom om, som skulle kunna påverka rätten till, storleken eller utbetalningen av en pension eller förmån eller som enligt deras egen lagstiftning skulle kunna medföra ändring, innehållande eller förverkande av rätten till förmåner. De skall vidta alla erforderliga åtgärder för konventionens och tillämpningsöverenskommelsens tillämpning och skall bistå varandra på samma sätt som vid tillämpningen av de egna systemen och skall söka bilägga alla tvister för att undvika att skiljedomsförfarande behöver tillgripas.

Artikel 15

På det behöriga försäkringsorganets begäran skall försäkringsorganet på bosättningsorten i det andra landet utföra kontroller av förmånstagarna på det sätt som dess egen lagstiftning förutser, särskilt vad avser läkarundersökningar, administrativa eller medicinska utredningar och expertutlåtanden som är nödvändiga för denna kontroll.

Kostnaderna för dessa kontroller skall bäras av det försäkringsorgan som har att utge förmånen och betalas i den mån de styrks.

Artikel 16

För tillämpning av artikel 27 i konventionen skall ansökningar, besvär och andra handlingar som ingetts till en behörig myndighet utan dröjsmål översändas till den andra fördragsslutande staten. Sökanden skall underrättas om översändandet.

Artikel 17

När förmåner utgår från båda staterna skall rapporter om administrativa och medicinska kontroller som utförts av ett försäkringsorgan i en av de fördragsslutande staterna översändas till försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten.

Artikel 18

Förbindelseorganet i en fördragsslutande stat skall till förbindelseorganet i den andra fördragsslutande staten överlämna årlig statistik över betalningar som dess behöriga försäkringsorgan gjort i det andra landet.

Artikel 19

Alla problem som uppstår i tillämpningen av denna tillämpningsöverenskommelse skall lösas av en kommission med representanter för de behöriga myndigheterna, som även kan åtföljas av experter. Kommissionen sammanträder alternerande i de bägge länderna.

Artikel 20

Förbindelseorganen fastställer gemensamt de formulär och andra handlingar som fordras för tillämpningen av konventionen.

Artikel 21

1.De två staternas förbindelseorgan skriftväxlar direkt sinsemellan på engelska eller franska.

2.Förbindelseorganen bistår vid behov varandra med översättning till engelska eller franska av ansökningar om förmåner eller andra handlingar avfattade på sina respektive länders officiella språk.

Artikel 22

Denna tillämpningsöverenskommelse träder i kraft samma dag som konventionen. Den har samma giltighetstid som konventionen.

Upprättad i två exemplar på svenska, arabiska och franska språken i Rabat den 16 februari 1982.