Riksdagen antog den 12 juni i år ett lagförslag med retroaktiv verkan fr.o.m. den 6 maj i år. Med denna bestämmelse har regeringen avsett stoppa skatteplanering med hjälp av den s.k. strukturregeln. Dessvärre har införd stopplagstiftning även omöjliggjort en tillämpning av strukturregeln vid långsiktiga affärsmässigt motiverade omstruktureringar.

1 Inledning

Med retroaktiv verkan har en kraftig inskränkning införts vad gäller juridiska personers möjlighet att tillämpa den s.k. strukturregeln i 27 § 4 mom lag (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) på avyttringar gjorda efter den 5 maj i år.1 Syftet med artikeln är att gå igenom och analysera denna stopplagstiftning. Jag avser att disponera artikeln på följande sätt: Först kommer jag att ge en bakgrund till varför stoppbestämmelsen infördes. Därefter kommer den införda stoppbestämmelsen att genomgås och analyseras. Sist i artikeln avser jag att peka på alternativa lösningar till den nu införda stopplagstiftningen då regleringen enligt min uppfattning väsentligt försvårar och hämmar långsiktiga affärsmässigt betingade omstruktureringar.

Ur artikeln har jag valt att avgränsa bort övriga uppskovsregler – koncernregeln2 och regeln om internationella andelsbyten3 – då dessa inte varit föremål för lagändringar. Jag har även valt att inte behandla frågan om generalklausulen4 kan tänkas träffa de olika förfaranden som beskrivs i artikeln.

SFS 1997:439, 1996/97:SkU27, prop 1996/97:151

Se 2 § 4 mom tionde stycket SIL.

Se 6,22,23 och 24 §§ lag (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (OL).

Se lag (1995:575) mot skatteflykt.

2 Skattelättnad med hjälp av strukturregeln

Strukturregeln har uttnyttjats i situationer där det kan ifrågasättas om förfarandet är motiverat från affärsmässig omstruktureringssynpunkt bortsett från den skattelättnad som uppnåtts. Strukturregeln är en fördelsregel som medger uppskov med realisationsvinst vid aktiebyten. Regeln kan tillämpas när en person säljer aktier i ett bolag och som vederlag erhåller nyemitterade aktier (vederlagsaktier) och eventuellt ett kontantvederlag motsvarande högst tio procent av de nyemitterade aktiernas nominella värde. Ett eventuellt kontantvederlag beskattas fullt ut. Däremot medges uppskov med realisationsvinsten vad gäller själva aktiebytet. Regeln var innan stopplagstiftningen infördes tillämplig oavsett om det var en fysisk eller juridisk person som avyttrat aktierna. Avyttringen kunde vidare ske internt eller externt. I praktiken innebär den nu införda stoppbestämmelsen att juridiska personer inte längre kan tillämpa strukturregeln. För fysiska personer är strukturregeln oförändrad.

När strukturregeln tillämpas bibehålls kontinuitet genom att vederlagsaktierna i säljarens hand anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de inapporterade aktierna. När sedan vederlagsaktierna avyttras vid en senare tidpunkt beräknas realisationsvinsten utifrån det övertagna anskaffningsvärdet. När det gäller vilket skattemässigt anskaffningsvärde som det köpande bolaget skall erhålla på de aktier som förvärvats så finns detta inte reglerat. Under förutsättning att emissionen har skett på marknadsmässiga villkor anses det av allmänna regler följa att detta värde utgörs av de avyttrade aktiernas marknadsvärde vid tidpunkten för emissionen.

I notismålet blev även en delningsprincip tillämplig då bytet inte ansågs ha skett på marknadsmässiga villkor. Transaktionen delades upp i två delar – förvärv av aktier genom själva apportemissionen och förvärv av aktier genom tillskott. Räckvidden av notismålet har varit livligt diskuterat och framstår för mig fortfarande som delvis oklar (se t.ex. Wiman, B, Rättsfallskommentarhäfte 1996 års rättsfall avsnitt 10, SN 1997 s 337 ff. samt Burmeister, J, Nya omstruktureringsregler, SN 1997 s 94 ff.) Frågan om denna s.k. delningsprincips räckvidd vid koncerninterna apportemissioner kommer sannolikt att förtydligas av Regeringsrätten då Skatterättsnämnden meddelat ett förhandsbesked den 26 maj 1997 i en dylik fråga som överklagats av Riksskatteverket.

Denna uppfattning vad gäller emittentens skattemässiga anskaffningsvärde kan man finna framförd i olika förarbetsuttalanden. Se till exempel proposition1996/97:18 sidan 19 samt proposition 1996/97:151 sidan 5. Varför man anser att det följer av allmänna regler finns dock inte närmare utvecklat. Principen att egendom vid ett byte skall värderas till marknadsvärdet och att anskaffningskostnaden för den egendom som man erhåller vid ett byte anses uppgå till marknadsvärdet på den egendom man lämnat som vederlag, tycks ha vuxit fram i praxis (se till exempel RÅ 81 1:36 och RÅ 1966 Fi 816). Vidare anser jag att detta torde följa av ordalydelsen i 24 § 1 mom SIL. I bestämmelsen sägs ju att: ”Avdrag får – i den mån inte annat anges – ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet) ...”. Marknadsvärdet på den egendom man byter utgör en omkostnad för anskaffningen av den tillbytta egendomen. Detta värde bör därför i regel ses som anskaffningsvärdet på den tillbytta egendomen (jfr. dock RÅ 1963 ref 9 där en fysisk persons anskaffningsvärde på erhållna nyemitterade aktier vid en bolagsbildning genom apport ansågs motsvaras av det värde tillgångarna åsattes vid bolagsbildningen). Regeringsrätten har dessutom i RÅ 1996 not 177 avgjort ett mål där den skattemässiga anskaffningskostnaden för ett köpande bolag på aktier som förvärvats genom apportemission ansågs uppgå till aktiernas marknadsvärde vid tidpunkten för förvärvet.5

Förfaranden för att uppnå definitiv skattelättnad med hjälp av strukturregeln i kombination med andra exklusiva skatteregler har troligen varit av varierande slag. Generellt sett kan dessa sägas ha skett i två steg. I nedanstående avsnitt kommer jag att redogöra för de olika stegen.

2.1 Steg 1

I de uppmärksammade förfarandena har det varit fråga om koncernbolag som genom apportemission byter kapitalplaceringsaktier mot aktier i ett annat helägt nybildat koncernbolag (fortsättningsvis kallat NyAB). Det skattemässiga anskaffningsvärdet på de inapporterade aktierna hos NyAB utgörs av aktiernas marknadsvärde vid förvärvet. Om NyAB därefter direkt säljer aktierna till utomstående köpare uppkommer således ingen realisationsvinst. I de fall aktierna inte avyttras på en gång och marknadsvärdet på aktierna stiger under NyAB:s innehavstid blir denna värdeökning givetvis beskattad i de fall vinsten realiseras.

Se även Burmeister, J, Nya omstruktureringsregler, SN 1997 s 96 ff.

Förfarandet har endast kunnat appliceras på kapitalplaceringsaktier då strukturregeln inte blir tillämplig på vare sig näringsbetingade aktier eller omsättningsaktier. När det gäller näringsbetingade aktier tar koncernregeln i 2 § 4 mom tionde stycket SIL över på transaktioner gjorda fr.o.m. den 1 januari 1997 (se 27 § 4 mom andra stycket SIL). Innan denna tidpunkt blev de båda uppskovsreglerna tillämpliga parallellt. Denna samtidiga tillämpning medförde dock inte någon definitiv skattelättnad. Däremot kunde dubbel avdragsrätt alternativt dubbel beskattning uppkomma för en förlust respektive en vinst.6

För fullständighetens skull bör även nämnas att den ändring som gjordes i 27 § 4mom. andra stycket SIL med avsikt att förhindra en parallell tillämpning av de båda uppskovsreglerna i stället synes ha öppnat nya skatteplaneringsmöjligheter. Vid apportemissioner av näringsbetingade aktier koncerninternt verkar det fr.o.m. 1 januari 1997 kunna uppstå likartade skattekonsekvenser som i de förfaranden som jag har för avsikt att beskriva i denna artikel. Den nu införda stopplagstiftningen berör enbart aktier som faller under strukturregeln. Enligt min uppfattning torde det fortfarande vara möjligt att uppnå en definitiv skattelättnad på en latent vinst belöpande på ett näringsbetingat aktieinnehav genom en s.k. indirekt aktieöverlåtelse föregången av en apportemission av de näringsbetingade aktierna.

Det som i ett dylikt fall har skett är att det på grund av bytet uppkommit en bokföringsmässig vinst i det säljande koncernbolaget (fortsättningsvis kallat MB) som medfört att bolagets fria egna kapital ökat. Denna vinst blir inte skattepliktig eftersom bolaget erhåller uppskov enligt strukturregeln. Erhållna vederlagsaktier har dessutom övertagit kapitalplaceringsaktiernas skattemässiga anskaffningsvärde. Beskattningen har alltså flyttats till de nyemitterade vederlagsaktierna som MB erhållit. I de fall kapitalplaceringsaktierna avyttras direkt av NyAB till utomstående så sker detta utan att någon skattepliktig vinst uppkommer. Någon bokföringsmässig vinst torde inte heller uppkomma om NyAB nyemitterat det antal aktier som motsvarar värdeökningen i NyAB på grund av förvärvet av kapitalplaceringsaktierna. Den latenta skatten ligger därefter i vederlagsaktierna som MB innehar. Någon särskild bestämmelse för när i tiden den latenta skatten skall realiseras finns inte utan denna infinner sig när aktieägaren avyttrar sitt innehav. Realiseras inte innehavet på en gång har förfarandet så här långt enbart medfört att fritt eget kapital framtagits i MB utan att första ledet i dubbelbeskattningen effektuerats.

Bild 1

Beskrivning av steg 1 i förfarandet:

Moderbolagets avyttring av kapitalplaceringsaktieinnehavet till NyAB medför att de nyemitterade aktierna i NyAB som MB erhåller som betalning får samma anskaffningsvärde som kapitalplaceringsaktierna.

Moderbolagets avyttring av kapitalplaceringsaktierna till NyAB som skett på marknadsmässiga villkor medför att NyAB:s anskaffningsvärde på aktierna utgörs av aktiernas marknadsvärde vid tidpunkten för emissionen.

Om NyAB direkt säljer kapitalplaceringsaktierna till utomstående köpare uppkommer ingen reavinst.

SN97_9a

Den latenta skatten ligger efter de genomförda transaktionerna i vederlagsaktierna som Moderbolaget innehar. Moderbolaget råder vidare över tidpunkten när denna skall realiseras. Steg 1 i förfarandet medför således ingen definitiv skattelättnad.

2.2 Steg 2

Innan stopplagstiftningen infördes var det möjligt att skapa en definitiv skattelättnad genom att kombinera en koncernintern apportemission av kapitalplaceringsaktier (steg 1) med ytterligare åtgärder. Steg 2 i förfarandet innebär att den latenta skatten som ligger i vederlagsaktierna aldrig kommer att realiseras. För att eliminera den latenta skatten kan man exempelvis genomföra en fusion av NyAB och MB. Vid fusionsalternativet bör beaktas att det skall vara fråga om fusion genom absorption av helägt dotterbolag enligt 14 kap 22 § aktiebolagslagen (ABL).7

Beskrivningen gör inte på något sätt anspråk på att vara uttömmande vad gäller de olika metoder som finns för att eliminera den latenta skatten. Fusionsförfarandet är dock relativt enkelt och lämpar sig således för den pedagogiska framställningen. Ett annat tänkbart förfarande är en nedsättning av aktiekapitalet i det köpande koncernföretaget (NyAB). Återbetalningen skall vid en nedsättning av aktiernas nominella belopp anses utgöra utdelning enligt 3 § 7 mom sjätte stycket SIL. Denna utdelning torde i de flesta fall bli skattefri hos mottagaren, dvs. hos MB, enligt 7 § 8 mom SIL (jfr. dock situationen då NyAB anses vara ett förvaltningsföretag).

När det gäller de beskattningskonsekvenser som uppkommer vid s.k. 14:22-fusioner så finns detta särskilt reglerat.8 Reglerna bygger på kontinuitetsprincipen och innebär att de övertagna tillgångarnas skattemässiga restvärde hos dotterbolaget skall motsvaras av tillgångarnas ingångsvärden hos moderbolaget. Ett sätt att uppnå definitiv skattelättnad är alltså att fusionera in NyAB i MB. MB avyttrar därefter de genom fusionen övertagna kapitalplaceringsaktierna (i detta fall har alltså NyAB inte gjort avyttringen av aktierna till utomstående utan dessa har fusionerats in i MB). Då MB övertagit det infusionerade dotterbolagets anskaffningsvärde för kapitalplaceringsaktierna, som på grund av apportemissionen (steg 1 i förfarandet) utgörs av aktiernas marknadsvärde vid tidpunkten för emissionen, uppkommer ingen realisationsvinst. Vid bedömningen av om någon skattepliktig realisationsvinst uppkommit skall alltså MB och NyAB anses utgjort en skattskyldig.

Någon realisationsvinstbeskattning för eventuell fusionsvinst i MB när posten aktier i NyAB ersätts med övertagna tillgångar och skulder blir inte aktuell. Det har ingen betydelse om övertagna tillgångar utgörs av kontanter (i de fall kapitalplaceringsaktierna redan avyttrats i NyAB) eller kapitalplaceringsaktierna. Moderbolagets radering av dotterbolagsaktierna genom 14:22-fustionen omfattas inte av avyttringsbegreppet.9 Fusionen skall alltså enligt en uttrycklig undantagsregel inte anses medföra en skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust.10 Fusionsvinsten är således skattefri vilket innebär att man genom förfarandet åstadkommit en definitiv skattefrihet för vinsten som ursprungligen belöpte på kapitalplaceringsaktierna. Den latenta skatten som efter förfarandets första steg låg i vederlagsaktierna är eliminerad i och med fusionen. Trots att jag valt att avgränsa bort frågan om skatteflyktslagen kan tänkas träffa förfarandet bör det nämnas att detta inte kan uteslutas.

Bild 2

Beskrivning av steg 2 i förfarandet:

Vid fusion av NyAB genom absorption enligt 14 kap 22 § ABL elimineras den latenta skatten som ligger i vederlagsaktierna, dvs. de nyemitterade aktier som MB erhöll som vederlag vid genomförandet av steg 1. Vidare övertar MB NyAB:s anskaffningsvärde på kapitalplaceringsaktierna.

SN97_9b

Genom att utföra förfarandet i ovan beskrivna två steg har sammantaget sett en definitiv skattelättnad uppnåtts. Den latenta skatt som ursprungligen låg i kapitalplaceringsaktieinnehavet och sedermera i de nyemitterade vederlagsaktierna kommer således inte att bli föremål för beskattning i den dubbelbeskattade sektorn. När medlen senare lämnar denna sektor, exempelvis i form av utdelning till aktieägarna, blir den däremot beskattad.

Fusionen sker i praktiken i två steg och tar cirka sex månader att genomföra hos Patent & Registreringsverket (PRV). Först upprättas och registreras en fusionsplan. Därefter ansöks om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Det infusionerade dotterbolaget skall anses upplöst och dess tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget när beslut om tillstånd till fusionen registrerats hos PRV.

Se 2 § 4 mom SIL. Påpekas bör också att den värdeöverföring som sker vid en fusion enligt 14:22 ABL inte omfattas av avyttringsbegreppet i 24 § 2 mom första stycket SIL.

Se 24 § 2 mom första stycket SIL.

Se 2 § 4 mom sjunde stycket SIL.

3 Införd stopplagstiftning

Den stopplagstiftning som införts har föranletts av bland annat ovan beskrivna förfaranden som uppenbarligen möjliggjort ett uppnående av betydande skattelättnader. Det bör påpekas att den införda stoppregleringen är av provisorisk natur. Vad gäller bedömningen av hur strukturregeln slutligt bör utformas hänvisar regeringen till företagsskatteutredningens (1992:11), FSU, slutbetänkande.11 Stopplagstiftningen hade enligt regeringen sådan karaktär att det fanns anledning att införa denna med retroaktiv verkan. Den införda regleringen skall därför med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen tillämpas på avyttringar fr.o.m. dagen efter propositionens avlämnande, det vill säga fr.o.m. den 6 maj 1997.

Stopplagstiftningen har intagits i 27 § 4 mom SIL i ett nytt femte stycke med följande lydelse:12

Har avyttringen gjorts av en annan juridisk person än ett dödsbo, gäller, för att första stycket skall vara tillämpligt, utöver de villkor som föreskrivs där att aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna skall vara noterade på börs samt att det köpande bolaget skall ha erbjudit sig att på marknadsmässiga villkor förvärva samtliga aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna. Om särskilda skäl föreligger, får regeringen medge att villkoren i första meningen inte skall tillämpas i ett enskilt fall.

För att strukturregeln numera skall få tillämpas av aktiebolag och andra juridiska personer skall avyttringen vara en följd av ett erbjudande om förvärv av samtliga aktier i ett aktiebolag vars aktier är noterade på börs. För att exempelvis ett aktiebolag skall komma i åtnjutande av uppskovsregeln ställs således en rad nya rekvisit upp i den införda regleringen:

• De avyttrade aktierna skall för det första vara noterade på börs.

Regeringen kan genom dispens medge att de särskilda villkoren i 27 § 4 mom SIL inte skall tillämpas om förfarandet kan anses innebära en omstrukturering som kan anses önskvärd från allmän synpunkt. I prop 1996/97:151 s 8 sägs att det exempelvis kan vara fråga om ett uppköpserbjudande som avser aktierna i ett bolag som inte är börsnoterat men däremot marknadsnoterat. Enligt min uppfattning torde denna dispensmöjlighet inte enbart avse noterade aktier utan borde även kunna omfatta onoterade aktier där omstruktureringen är önskvärd från allmän synpunkt.

Vad som skall förstås med begreppet marknadsnoterad finns reglerat i 27 § 2 mom andra stycket SIL. Av regeln framgår att en aktie anses marknadsnoterad om den är föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (se vidare i prop 1989/90:110 sidan 429 och 722–723, prop 1996/97:45 sidan 32. Se även RÅ 1994 ref 26).

Den enligt min mening riktiga tolkningen synes vad gäller vissa utländska noterade aktier medföra att rekvisitet inte kan anses vara uppfyllt trots att marknaderna i många fall är väsentligt större än Stockholms Fondbörs. Detta gäller t.ex. aktier som enbart noteras på den amerikanska OTC-marknaden National Association of Securities Dealers Automated Quotations (NASDAQ). Denna olikhet jämfört med aktier på den svenska OTC-listan uppkommer på grund av att NASDAQ inte är en börs utan enbart en auktoriserad marknadsplats (se även Gunne, C, Den nya förmögenhetsskattelagen, SvSkT 1997 s 460 ff.)

Bedömningen av vad som avses med börs synes bli en aning problematisk. Strukturregeln omfattar aktier i både svenska och utländska bolag. I Sverige uppfylls rekvisitet av aktier som är registrerade på Stockholms Fondbörs, dvs. aktier på A-listan. Vad gäller aktier på OTC- och O-listan så är dessa inte registrerade vid Stockholms Fondbörs. Däremot är bolagen noterade på börsen varför kravet i rekvisitet bör anses vara uppfyllt. Övriga marknadsnoterade aktier i Sverige, t.ex. aktier på den s.k. SBI-listan, synes vara hänvisade till dispensregeln i sista meningen i den införda bestämmelsen.13 Vad gäller utländska aktier ligger det nära till hands att man bör göra en likartad bedömning av om rekvisitet är uppfyllt. Vari skillnaden mellan börs och annan marknadsplats ligger i dessa fall synes dock vara svår att överskåda. I Sverige tycks vägledning för bedömningen kunna sökas i lag (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. I denna lag skiljer man bl.a. på börs och auktoriserad marknadsplats och definierar dessa. Vad gäller utländska aktier torde hjälp för bedömningen kunna sökas i respektive lands interna rätt. En analog tolkning utifrån svensk intern rätt vore ett annat tillvägagångssätt för att avgöra om utländska aktier bör anses noterade på börs. Hade ”lagstiftaren” ansett att man vid bedömningen skall jämföra med vad som avses med börsnotering i Sverige borde detta enligt min uppfattning framgått av den införda lydelsen. Den närmast till hands liggande objektiva tolkningen talar såldes för den förstnämnda lösningen.14

Aktier som inte är noterade på börs är således med nuvarande stoppbestämmelse helt utestängda från tillämpningen av strukturregeln förutom i enskilda fall där dispens kan erhållas av regeringen. Detta rekvisit innebär även att ett bolag som avnoterats från börsen inte kan anses uppfylla det uppställda kravet.

• Avyttringen skall vidare vara en följd av ett uppköpserbjudande vilket skall avse samtliga aktier i bolaget.

Detta rekvisit innebär i realiteten att den enda gång ett aktiebolag kan tillämpa strukturregeln är när man deltar i ett offentligt uppköpserbjudande som givits till samtliga aktieägare.

• Förvärvet skall ske på marknadsmässiga villkor.

Se prop 1996/97:151 sidan 7.

Här kan man ur förarbetena utläsa att om erbjudandet understiger börskursen den dag erbjudandet lämnas kan marknadsmässiga villkor inte anses föreligga.15 Har erbjudandet däremot skett till pris uppgående till börskursen den dag då erbjudandet lämnas bör förvärvet enligt min mening kunna antas ha skett på marknadsmässiga villkor oavsett om kursen i ett senare skede stiger.

Den införda stoppbestämmelsen skall, vilket ovan redan påpekats, tillämpas på avyttringar fr.o.m. den 6 maj 1997. Det innebär att aktiebolag som gjort aktiebyten senast den 5 maj 1997 klockan 00.00 kan använda sig av den gamla lydelsen av strukturregeln. En avgörande fråga i sammanhanget är dock vid vilken tidpunkt en avyttring skall anses vara gjord vid en apportemission.16 Avyttringstidpunkten är i regel dagen då bindande avtal ingåtts av parterna. Det saknas enligt min mening anledning att anta annat än att även ikraftträdandet för stoppbestämmelsen bygger på denna huvudprincip. Själva erhållandet av teckningsrättsbeviset eller den betalda teckningsaktien alternativt PRV:s registrering m.m. har ingen avgörande betydelse för när avyttring skall anses ha skett. Den centrala frågan blir således när ett bindande avtal ingåtts vid en apportemission. Enligt min uppfattning finns det två tidpunkter som kan bli tänkbara. Antingen kan tidpunkten då styrelsens förslag till nyemission beslutas på den extra bolagsstämman bli avgörande för när bindande avtal skall anses ha ingåtts eller så kan ett upprättat ”apportavtal” mellan parterna utgöra ett bindande avtal. Ett apportavtal upprättas mellan parterna vid ett tidigare skede än tidpunkten då beslut på bolagsstämman tas och får sägas utgöra en avsiktsförklaring om utbyte av aktier. Ett apportavtal är vidare villkorat av att bolagsstämman godtar styrelsens förslag till nyemission. En utgångspunkt för bedömningen när ett bindande avtal ingåtts bör enligt min uppfattning vara att både den som tecknar aktier och det emitterande bolaget är bundna. Vid apportemissioner synes dock tidpunkten för när ett bindande avtal ingåtts av aktietecknaren respektive det emitterande bolaget i vissa fall inte infalla samtidigt. När ett apportavtal upprättas torde aktietecknaren i regel vara bunden vid denna tidpunkt. Vad gäller det emitterande bolaget innebär ett dylikt avtal bundenhet enbart om bolagsstämman lämnar sitt godkännande. Ett bindande avtal synes således, med beaktande av principen om när rättshandlingar som tillsammans konstituerar bindande avtal inte företas samtidigt, ha ingåtts först vid tidpunkten då bolagsstämman lämnat sitt godkännande. Vid fall där rättshandlingar som tillsammans konstituerar ett bindande avtal inte företas samtidigt är det enligt praxis den senaste av dem som bestämmer avyttringstidpunkten.17 I ett fall där en apportemission föregås av ett apportavtal som villkoras av senare godkännande av bolagsstämman ligger det med hänsyn tagen till gällande skattepraxis enligt min mening närmast till hands att anse avyttringen gjord vid denna senare tidpunkt.

Stopplagstiftningen har, vilket ovan redan nämnts, införts med retroaktiv verkan på avyttringar fr.o.m. den 6 maj 1997. Av Lagrådets yttrande framgår att Lagrådet i sak inte haft någon erinran mot lagförslaget. Att bestämmelsen med stöd av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen skall tillämpas på avyttringar fr.o.m. dagen efter propositionens avlämnande har också godtagits. Stoppbestämmelsen kan emellertid enligt min uppfattning vid några situationer få bakåtverkande konsekvenser för parten som tecknar aktier. Om aktietecknaren ingått ett apportavtal eller på annat sätt accepterat ett erbjudande innan den 6 maj 1997, så har ett bindande avtal ingåtts av denna part (jfr. ovan). I de fall bolagsstämmans beslut om godkännande skett efter den 5 maj 1997 kommer stopplagstiftningen bli tillämplig då avyttring skett efter ”stoppdagen”. Detta innebär att aktietecknaren som ingått ett bindande avtal, övertygad om att bytet inte kommer medföra några skattekonsekvenser kommer bli realisationsvinstbeskattad. Denna retroaktiva konsekvens som stoppbestämmelsen i vissa enstaka fall skapar för aktietecknaren får anses synnerligen olämplig.

Vid en sammanfattande analys av stoppbestämmelsens inskränkande effekt vad gäller exempelvis aktiebolags möjlighet att tillämpa strukturregeln inser man ganska snabbt att dessa i praktiken inte längre kan tillämpa uppskovsregeln. Den enda gång som aktiebolag i realiteten kan tillämpa regeln är när kapitalplaceringsaktieinnehavet är noterat på börs och det börsnoterade bolaget blir föremål för ett totalt uppköpserbjudande. Från att ha haft en bestämmelse där aktiebolag i regel medgavs uppskov med realisationsvinsten har vi idag en bestämmelse där aktiebolag i regel är undantagna. Det är denna drastiska inskränkning vad gäller juridiska personers möjlighet att tillämpa regeln som jag ställer mig kritisk till.

En ytterligare effekt av den införda stopplagstiftningen är att den fr.o.m. den 1 januari 1997 införda valmöjligheten att vid ett internationellt andelsbyte tillämpa strukturregeln18 så gott som helt försvinner för juridiska personer. Regeln tycks dessutom medföra en kraftig inskränkning vad gäller möjligheten att erhålla uppskov med realisationsvinsten i en situation där näringsbetingade aktier apporteras till ett utländskt bolag som anses hemmahörande i en stat utanför Europeiska gemenskapen. En dylik avyttring omfattas inte av koncernregeln 2 § 4 mom tionde stycket SIL. Inte heller strukturregeln i 27 § 4 mom SIL eller regeln om internationella andelsbyten i OL blir tillämplig. Innan stoppregleringen infördes blev däremot strukturregeln i regel tillämplig vid sådana avyttringar.

Stopplagstiftningen medför vidare att neutraliteten i beskattningen försämras. Avgörande för om uppskov skall medges blir avhängigt till vilket subjekt avyttringen görs. I de fall ett aktiebyte genomförs av ett kapitalplaceringsaktieinnehav och förutsättningarna för tillämpning av regeln i OL om internationella andelsbyten är uppfyllda medges uppskov med realisationsvinsten. I andra fall där regeln i OL inte är tillämplig skall realisationsvinsten däremot beskattas.

Se prop 1996/97:151 sidan 8. Enligt uppgift verkar det inte bli fråga om något delförslag vad gäller strukturregelns slutliga utformning. Detta innebär att nästa drag om regelns framtida öde tycks komma i och med utredningens slutbetänkande som skall redovisas före utgången av detta år.

Regeringen ansåg att Lagrådets utlåtande inte skulle inhämtas på grund av att lagstiftningsarbetet skulle fördröjas på ett menligt sätt. Skatteutskottet valde dock att på eget initiativ införskaffa ett yttrande från Lagrådet, som föreslog några förtydliganden i föreslagen lagtext. Denna lydelse antogs sedan av Riksdagen.

Vid en apportemission sker ju ett aktiebyte. Med avyttring avses enligt 24 § 2 mom första stycket SIL bl.a. byte. Det onerösa fånget byte utlöser således realisationsvinstbeskattning.

Se RÅ 1989 ref 116, RÅ 1969 not Fi 1396.

Se 22 § OL, lydelsen fr.o.m. 1998 års taxering (se även Köhlmark A och Bergmann E, Internationella aspekter på de nya omstruktureringsreglerna, SN s 278 ff. samt Burmeister, J, Nya omstruktureringsregler, SN s 95 ff.).

4 Alternativa lösningar

Jag har tidigare nämnt att den införda stopplagstiftningen i praktiken omöjliggjort en tillämpning av strukturregeln för juridiska personer. Vidare är det min uppfattning att regleringen väsentligt försvårar och hämmar långsiktiga affärsmässigt betingade omstruktureringar där köpande part är utomstående.19 En avsikt att stoppa det i avsnitt 2 beskrivna förfarandet måste naturligtvis medföra någon form av inskränkande ändring i regelverket. Enligt min uppfattning hade dock förfarandet kunnat stoppas genom mindre omfattande förändringar än den nu införda. Jag avser att nedan mycket kortfattat peka på några alternativa lösningar till den införda stopplagstiftningen:

Ett alternativ hade varit att införa ett stopp för tillämpning av strukturregeln enbart vid koncerninterna aktieöverlåtelser. En dylik lösning hade inte inskränkt regelns tillämplighet på externa avyttringar vilka regelmässigt får anses vara affärsmässiga. Vidare hade man kunnat införa en reglering enligt vilken det emitterande bolaget övertar överlåtarens anskaffningsvärden vid överlåtelser av kapitalplaceringsaktier koncerninternt. Denna åtgärd skulle ha medfört att uppskov med realisationsvinsten erhållits utan möjlighet till definitiv skattelättnad på beskrivet sätt. Ett annat alternativ hade varit att inrikta sig på steg 2 i förfarandet och stoppa möjligheten att eliminera den latenta vinsten genom fusion eller nedsättning av aktiekapitalet.

Sammanfattningsvis talar mycket för att den nuvarande stoppbestämmelsen inte bör bli något annat än ett provisorium. Både likformighets- och neutralitetsskäl talar enligt min mening för att strukturregeln bör få en annan utformning i framtiden.

Jari Burmeister

Jari Burmeister har varit verksam vid den juridiska avdelningen på skattemyndigheten i Stockholm.

När det gäller omstruktureringar internt inom en koncern medför nuvarande skattebestämmelser och praxis enligt min uppfattning att handlingsutrymmet för affärsmässiga transaktioner i viss mån inskränks. Önskvärt vore t.ex att vissa delar förenklades. Uttagsbeskattningspraxis skulle exempelvis kunna ersättas av ett par lagfästa principer med innebörden att uttagsbeskattning kan underlåtas om beskattningen hos mottagaren sker under inkomst av näringsverksamhet och otillbörlig skatteförmån inte uppkommer.