Professor Sture Bergström avled den 10 november 2004 58 år gammal. Han var vid sin bortgång professor i finansrätt vid Lunds universitet

Sture Bergström hade en förmåga utöver det vanliga, lämpad just för universiteten. Yrkesvalet var säkerligen också naturligt för honom. Uppvuxen i Uppsala i en akademikerfamilj visste han vad som krävdes samtidigt som han kände sin egen förmåga. Alla som träffade honom tidigt i hans akademiska karriär insåg också att han valt rätt. Han passade för akademisk forskning och undervisning. Han kom till en miljö där hans talanger fick utvecklas maximalt.

Som lärare tjänstgjorde han vid flera av landets utbildningsanstalter för jurister. En tid under första hälften av 1970-talet vikarierade han som lärare vid den juridiska fakulteten i Stockholm i finansrätt. Han fortsatte sedan vid Uppsala universitets juridiska fakultet där han verkade som forskare och lärare fram till mitten av 1990-talet, då han utnämndes till professor i finansrätt vid Lunds universitet och där han sedan tjänstgjorde fram till sin död. Under senare år hade han också nära samarbete med Internationella Handelshögskolan i Jönköping och deltog i verksamheten där, främst som handledare till doktorander. I över 30 år utbildade han juris studerande och många i dagens juristvärld minns honom och är tacksamma för vad han gett dem. Han tillhörde den grupp av akademiska lärare som kunde räkna med att träffa gamla elever varhelst han rörde sig i Sverige.

Sture hade i vissa frågor bestämda uppfattningar och försökte då på sitt stillsamma sätt övertyga. I allmänhet var han dock en lyssnare, som vägde argument för och emot, innan han tog ställning. Han var alltid road av att delta i diskussioner som rörde frågor inom de delar av juridiken som intresserade honom.

Det talas ofta om behovet av rörlighet inom universitetsvärlden. I alla högtidliga sammanhang framhävs vikten av att akademiker får möta nya miljöer. Tyvärr är dock denna rörlighet mer teori än praktik. En akademiker flyttar i allmänhet ogärna på sig. Det man har vill man behålla. Här var emellertid Sture ett föredöme. När han flyttade hade han förmågan att förnya sig samtidigt som han var mån om att behålla sådant som han ansåg vara viktigt och bra. Han fick då själv nya impulser samtidigt som han kunde föra med sig förslag till förbättringar till den institution han kom.

Det finns mycket beröm att ösa över Sture. Han skötte utmärkt alla sina akademiska uppgifter. Han var alltid lojal mot sin institution och påtog sig uppgifter i styrelser och andra organ. Under en period var han ordförande för den stiftelse som har yttersta ansvaret för utgivandet av Skattenytt. Han var dessutom under alla år en trofast medarbetare i tidskriften. Hans första artikel var införd år 1976 och hans sista bidrag fanns i nummer 12/2004.

På ett område stod han främst. Hans förmåga att uppmuntra och entusiasmera doktorander var oöverträffad. Han var så uppskattad att andra lärosäten än hans eget anlitade honom som handledare. Sture förenade ett sunt omdöme och goda fackkunskaper med ett genuint intresse för doktorandernas arbete. De kunde all tid räkna med en snabb reaktion på de manus de gav honom för kommentar. Till detta kom att han hade ett oändligt tålamod. Beröm och kritik förde han fram allt efter vad han tyckte de förtjänade. Vad de alltid visste var emellertid att de hade en ärlig handledare som ville deras eget bästa och som hade förmågan att leda dem fram till en framgångsrik disputation.

På det vetenskapliga området spände hans produktion genom åren över betydelsefulla delar av finansrätten och det är här han lämnat de viktigaste avtrycken. Men hans arbeten var inte enbart koncentrerade på skatterättsliga frågor. I sin doktorsavhandling från år 1979, Skatter och civilrätt, analyserade han således elegant även centrala avsnitt av civilrätten. Han studerade i avhandlingen bland annat rättshandlingars skatterättsliga innebörd och kom där fram till viktiga slutsatser om hur Regeringsrätten tillämpar civilrättsliga begrepp i skattesammanhang. Han diskuterade vidare hur begreppen gåva och blandat fång kommit att få en skatterättslig innebörd. Frågor om äganderättens övergång blev också föremål för undersökning. Genom att belysa dessa spörsmål kom han naturligtvis in på allmänna frågor rörande tolkning av skattelag. Intresse för dessa frågor släppte han aldrig och flera artiklar i ämnet publicerade han under årens lopp.

Sitt intresse för förhållandet mellan skatterätt och civilrätt behöll han också. År 1984 publicerade han boken Ogiltighet ur civilrättslig och skatterättslig synvinkel. Även här var det regelsystemen i skatterätt och civilrätt som han jämförde på ett antal områden, nu inom fastighetsrätt, familjerätt och associationsrätt.

Men Sture hade även ett stort intresse för offentlig rätt. Under sin tid i Uppsala kom han därför att syssla med konstitutionella frågor och vikarierade i olika perioder som professor i offentlig rätt. Sture lämnade också, såväl i sin egen forskning som i sin egenskap av forskningsledare, viktiga bidrag till en vidare offentligrättslig belysning av skatterättsliga frågor.

I Lund såg han snart möjligheten till samarbete med danska kolleger och utvecklade detta föredömligt. Hans intresse för EG-skatterätt blev stort.

Sture framhävde aldrig någonsin sig själv. Det fanns ett ödmjukt drag hos honom. Kampen om uppmärksamhet var honom fjärran.

Vi – och många med oss – minns Sture som en god kollega och vän som alltid fanns till hands både för vetenskapliga diskussioner och för trevliga stunder i sällskapliga sammanhang. Vi saknar honom.

Nils Mattsson

Robert Påhlsson

Bertil Wiman

Redaktörer Nils Mattsson, Robert Påhlsson, Bertil Wiman