EU-domstolen, C-19/19, Begäran om förhandsbesked från Högsta domstolen i Belgien – Ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar – Direktiv 76/308/EEG – Artiklarna 6.2 och 10 – Direktiv 2008/55EG – Artiklarna 6 andra stycket och 10
Skattefordran från den sökande medlemsstaten som drivs in av den anmodade medlemsstaten
Fordringens ställning
Begreppet förmånsrätt – Kvittning mellan denna fordran och en fordran mot skattemyndigheten i den anmodade medlemsstaten
Den första frågan
Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 6.2 i direktiv 76/308 och artikel 6 andra stycket i direktiv 2008/55 ska tolkas så, att den sökande medlemsstatens fordran ska likställas med en fordran från den anmodade medlemsstaten och får ställning som en fordran från anmodade medlemsstaten.
Svaret på den första frågan
Artikel 6.2 i direktiv 76/308 och artikel 6 andra stycket i direktiv 2008/55 ska tolkas så, att den sökande medlemsstatens fordran inte kan likställas med en fordran från den anmodade medlemsstaten och inte heller få ställning som en fordran från den anmodade medlemsstaten.
Den andra frågan
Den andra frågan, a). har ställts för att få klarhet i huruvida artikel 10 i direktiv 76/308 och artikel 10 i direktiv 2008/55 ska tolkas så, att begreppet förmånsrätt i den mening som avses i dessa bestämmelser avser en företrädesrätt som är knuten till en fordran, som ger denna fordran företräde framför andra fordringar för konkurrerande anspråk, eller om det avser varje mekanism som leder till att denna fordran prioriteras vid konkurrerande anspråk.
Den hänskjutande domstolen ville även få klarhet i, b), huruvida artikel 10 i direktiv 76/308 och artikel 10 i direktiv 2008/55 ska tolkas så, att möjligheten för skattemyndigheten i den anmodade medlemsstaten att företa kvittning i samband med konkurrerande anspråk utgör en förmånsrätt i den mening som avses i dessa bestämmelser.
Svaret på den andra frågan
Artiklarna i den andra frågan a) ska tolkas så, att begreppet förmånsrätt som avses i dessa bestämmelser avser varje mekanism som ger företräde till betalning av en fordran vid konkurrerande anspråk.
Artiklarna i andra frågan b) ska tolkas så, att den möjlighet som den anmodade medlemsstaten har att företa kvittning vid konkurrerande anspråk utgör en förmånsrätt i den mening som avses i dessa bestämmelser under följande förutsättning. Utnyttjande av den möjligheten ska ge den medlemsstaten en företrädesrätt eller prioritet vid betalningen av dess fordringar som övriga borgenärer inte har, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
EU-domstolen (stora avdelningen), C-245/19, Begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i Luxemburg
Direktiv 2011/16/EU Administrativt samarbete i fråga om beskattning
Den första frågan
Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan i målen C-245/19 respektive C-246/19 för att få klarhet i hur artikel 47 i stadgan, jämförd med artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan ska tolkas. Utgör den hinder för att en medlemsstats lagstiftning om genomförande av förfarandet för utbyte av upplysningar på begäran som införts genom direktiv 2011/16? Fråga är om ett beslut inte får överklagas som ålägger en annan person som innehar sådana upplysningar att lämna dessa till myndigheten? Syftet är att efterkomma en begäran om utbyte av upplysningar från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat. Följande personer berörs. För det första, en sådan person som innehar upplysning och för det andra av den skattskyldiga person som i denna andra medlemsstat är föremål för den utredning som ligger till grund för nämnda begäran. Slutligen för det tredje av tredje parter som berörs av upplysningarna i fråga.
Svaret på den första frågan
Artikel 47 i stadgan, jämförd med artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett beslut inte kan överklagas av en sådan person. Utan hinder av en sådan lagstiftning får ett beslut överklagas av den skattskyldige person som i denna andra medlemsstat är föremål för den utredning som ligger till grund för nämnda ansökan, eller av tredje parter som berörs av de aktuella upplysningarna.
Den andra frågan
Den andra frågan har ställts för att få klarhet hur artiklarna 1.1 och 5 i direktiv 2011/16 ska tolkas. Ska de tolkas så att ett beslut genom vilket den behöriga myndigheten i en medlemsstat ålägger en person som innehar upplysningar att lämna ut dessa till myndigheten om dessa avser upplysningar som inte uppenbart saknar förutsebar relevans? Frågan gäller när beslutet identifierar den person som innehar de aktuella upplysningarna. Det kan också gälla om beslutet identifierar den skattskyldiga person som är föremål för den utredning som ligger till grund för begäran om utbyte av upplysningar och den tidsperiod som denna undersökning omfattar. Beslutet kan avse avtal, faktureringar och betalningar, vilka även om de inte identifieras på ett precist sätt, begränsas genom kriterier som beror på följande. För det första, omständigheten att de ingåtts eller utförts av den person som innehar upplysningarna. För det andra, omständigheten att de ägt rum under den tidsperiod som omfattas av utredningen. För det tredje, deras koppling till den utpekade skattskyldiga personen.
Svaret på den andra frågan
Artiklarna 1.1 och 5 i direktiv 2011/16 ska tolkas så att ett beslut genom vilket den behöriga myndigheten i en medlemsstat ålägger en person som innehar upplysningar att lämna ut dessa upplysningar till myndigheten är utan erinran under i frågan angivet syfte. Fråga ska vara om upplysningar som inte uppenbart saknar förutsebar relevans när beslutet innehåller de förutsättningar som anges i frågan till detta svar.