Mål C-175/20SS/Valsts ieņēmumu dienest gällde tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 gällande frågor om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Fråga också gällande X och den lettiska skattemyndigheten angående en begäran av myndigheten av utlämnade av uppgifter som förkommer i annonser för försäljning av fordon som publiceras på X:s webbplats.
Bestämmelserna i förordning nr 2016/679 ska enligt domstolen tolkas så, att när skattemyndigheten i en medlemsstat samlar in uppgifter från ekonomisk aktör, vilka innehåller en betydande mängd personuppgifter, måste myndigheten iaktta de krav som uppställs i denna förordning, i synnerhet kraven i förordningens artikel 5.1 att uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade och med hänsyn till angivna ändamål, minimering av uppgifter, korrekthet, minimering av lagring och integritet samt konfidentialitet.
Vidare får myndigheten inte avvika från bestämmelserna i artikel 5.1 såvida den inte har tillerkänt en sådan befogenhet med stöd av lagstiftningsåtgärd i den mening som avses i artikel 23.1 i nämnda förordning. Begränsning får enligt sistnämnda artikel endast ske med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, såsom viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland budget- eller skattefrågor.
Bestämmelserna i förordning nr 2016/679 ska enligt domstolen vidare slutligen tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en skattemyndigheten i en medlemsstat ålägger en leverantör av tjänster för publikation av annonser på internet en skyldighet att lämna ut uppgifter om skattskyldig som har publicerat annonser under en av rubrikerna på leverantörens webbportal, förutsatt att tillgången till dessa uppgifter är nödvändig med hänsyn till det speciella ändamål som eftersträvas med insamlandet och att den period som insamlandet avser inte sträcker sig längre än vad som är absolut nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målet av allmänt intresse.
Bestämmelserna av liknande innebörd som nu redogjorts för finns i den svenska skatteförfarandelagen t.ex. i samband med skatterevision, se skatterevisorns befogenheter i 41 kap. 7 § SFL och den reviderades skyldigheter enligt 41 kap. 8–11 §§ SFL. I 47 kap. SFL finns bestämmelser om uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll av Skatteverket, t.ex. 2 § första st. 1. En handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, RB, dvs. skriftlig handling om den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller någon annan som avses i 36 kap. 5 § RB inte får höras som vittne om, och handlingen innehas av honom eller henne eller den som tystnadsplikten gäller till förmån för, se närmare härom. I 47 kap. 1 § andra st. finns bestämmelser om undantag av handlingar från skatterevision gällande handlingar med betydande skyddsintresse, företagshemligheter, råd i skatterättsliga frågor, personliga uppgifter vars röjande skulle kunna medföra obehagliga konsekvenser för den som har uppgifterna eller den som uppgifterna rör (prop. 1993/94:151 s. 170 f. och RÅ 2005 ref. 40). Därtill kommer i svensk rätt den generella principen om proportionalitet på skatteområdet såsom den kommer till uttryck i 2 kap. 5 § SFL. Bestämmelserna den svenska skatteförfarandelagen i den frågor som aktualiserats i EU-domstolens förhandsavgörande i domen den 24 februari 2022, mål nr C-175/20, får således väl anses uppfylla de krav som följer av artiklarna som berörs i avgörandet. Det gäller, som framgått, uppgifter i handlingar som är förenade med tystnadsplikt för berörda personer, undantag från skatterevision i nämnda hänseenden och som är förenade med domstolsprövning innan ev. utlämnande kan ske, och den generella principen om proportionalitet såsom den kommer till uttryck i 2 kap. 5 § SFL men också av den rättspraxis i Europadomstolen för de mänskliga fri- och rättigheterna som följer av artikel 6 i Europakonventionen om fair trial.
Mål C-363/20Marcas MC/Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága avsåg huruvida den nationella skatte- och tullmyndigheten i Ungern gällande myndighetens beslut att fastställa att X hade betalt tillräckligt i skatt och att ålägga X dröjsmålsränta och ett skattetillägg med beaktande av tolkningen av artiklarna 47 och 54 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, rättssäkerhetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Konkret avsåg förhandsavgörandet bedömningen av metoder som tillämpas av en skattemyndighet i en medlemsstat när det gäller kontroll av och påföljder för skattebrott rörande bolagsskatt. Eftersom bolagsskatt inte ingår i unionens system för egna medel fann domstolen att den saknade behörighet att besvara frågor som ställts, i den mån de avser praxis hos skattemyndigheten i en medlemsstat avseende kontroll och påföljder av skattelagstiftningen i fråga om bolagsskatt. Ställningstagandet är ett tydligt och viktigt besked i frågan om avgränsningen av domstolens kompetensområde på skatteområdet.
Artiklarna 2.3 och 31 i rådets fjärde direktiv 78/600/EEG av den 25 juli 1987 grundat på artikel 50.2 g FEUF om årsbokslut i vissa typer av bolag, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG av den 18 juni 2003, ska enligt domstolen tolkas så, att ett bolags bokföringshandlingar ifrågasätts på grund av att dessa avviker från de i denna medlemsstats lagstiftning uppställda principerna om fullständighet och om att varje budgetår ska redovisas separat, trots att alla andra redovisningsprinciper som förskrivs i denna lagstiftning har iakttagits, när detta avsteg inte utgör ett exceptionellt och nödvändigt undantag för att säkerställa en rättvisande bild, som anges i en not till årsbokslutet, med upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan ha på bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.
Börje Leidhammar, advokat, Börje Leidhammar advokatbyrå, adjungerad professor, Högskolan i Gävle