Både Martin Nilsson och Mari Andersson tackar snabbt och vänligt ja till en intervju för SkatteNytt. Att hitta en lucka i våra respektive kalendrar visar sig dock vara lite av en utmaning. Efter en ombokning träffas vi i Svenskt Näringslivs lokaler i mitten av maj. Eftersom Mari är pensionerat justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) och nu tjänstgör i Lagrådet och Martin tillträdde som justitieråd i september 2022, visar det sig att de varken har arbetat tillsammans eller känner varandra. Det resulterar dock inte i någon trevande uppstartssträcka och samtalet är snabbt igång. Den som möjligen hyste fördomen att HFD är en inbördes klubb dit man lockar sina vänner att söka, får därmed snabbt denna på skam, vilket vi kommer att återkomma till.
Kan ni beskriva era karriärer i korthet?
Mari inleder och berättar med inlevelse. Hon som bodde i Frankrike, dit hon hade för avsikt att återvända, var på besök i Uppsala. Efter att hon av hälsoskäl behövde tillbringa lite ytterligare tid i studentstaden, inspirerades hon av en vän att skriva in sig på juridik som då var ”ospärrat”. Utbildningen och Uppsalas nationsliv gjorde dock att bohaget i Frankrike fick skeppas över, då Mari bestämde sig för att fortsätta juridikstudierna. Hon tänkte dock länge i karriären att hon mer är ekonom än jurist. Logik och matematik var det som kändes stimulerande och det som gjorde att skatterätt, som kräver analys och inte sällan även en god förståelse för företagsekonomi, lockade.
Mari synes värja sig mot benämningen karriär, trots att hon under sin domarbana innehaft några av rättssystemets högst eftertraktade poster. Den inleddes med ett flertal tjänster inom det allmänna; tingstjänstgöring vid Stockholms tingsrätt i hopp om mer insikt i bolagsfrågor, sedan Riksskatteverket, vidare till Kammarrätten i Stockholm, Mellankommunala skatterätten, statsrådsberedningen under Olof Palme och sedan Finansdepartementet. Därefter ett kort stickspår som konsult på en revisionsjätte. Kanske hade det blivit konsultlivet om inte den delen av karriären sammanfallit med IT-kraschen och den minskning av rådgivningsuppdrag som följde med den. Mari återvände till domarbanan som chefsrådman vid dåvarande länsrätten i Stockholm samt senare som lagman innan hon utsågs som tillförordnad president för Kammarrätten i Stockholm. Chefskapet hade dock gjort att rättsfrågorna inte fick lika stort utrymme och det var längtan tillbaka till juridiken som fick den ”ofrivilliga” juristen Mari att lockas av HFD.
Martins redogörelse innehåller inte lika många personliga inslag utan delges oss kronologiskt. Med båda föräldrar som jurister var steget till juridiken inte långt borta. Juristlinjen vid Stockholms universitet och mot slutet även studier i ekonomi resulterade i dubbla examina. Master i skatterätt vid New York University följde. Martin funderade vid slutet av studietiden på att doktorera, men började 1996 på den affärsjuridiska advokatbyrån Mannheimer Swartling och verksamhetsgruppen för företagsbeskattning. Han gjorde s.k. secondment vid byråns dåvarande kontor i Moskva samt även senare vid en internationell Londonbyrå. Därefter följde delägarskap på Mannheimer Swartling fram till det att han tillträdde som justitieråd efter ett längre sommarlov. Under tiden som delägare startade Martin en grupp för rådgivning i finansiell reglering, så mot slutet blev det en viss förskjutning från direkta skattefrågor till regulatoriska frågor. Efter så många år som rådgivare är dock vissa delar av advokatrollen inte lika lockade menar Martin och nämner fakturering och personalfrågor. Han ville tillbaka till juridiken.
Varför blev det just fokus på skatterätt och vad är den särskilda tjusningen med skatterättsliga frågeställningar?
Här anser både Martin och Mari att det är analysen, närheten till juridiken i kombination med ekonomin som är det som skapat och bibehållit intresset.
HFD – an offer you cannot refuse? Inget man söker utan kallas till? Mystiken kring ämbetet. Vad säger ni?
Här visar det sig att vår bild inte stämmer med verkligheten. Både Mari och Martin förklarar att de sökte tjänsten utan sådan propå. Domarnämnden jobbar inte på det viset menar de. Men de skulle båda gärna rekommendera lämpliga kandidater att söka om tillfälle ges. Martin avslöjar att han trodde han skulle anses för ung (52 år vid tillträdet), men vi förstår att meritlistan talade för sig själv.
Martin, vad har varit roligast med arbetet så här långt, och vad har överraskat mest? Skillnad mot advokatrollen?
Martin känner att han kommit bort från ”allt det tråkiga” och får ägna sig åt juridiken. Han upplever dock att det är relativt långa ledtider där han inte alltid ser poängen med att ärenden får ta tid, men reflekterar att det kanske ändå krävs för bästa resultat. ”Det är högt i tak och trevlig ton. Det som har överraskat mig mest är nog att det är så pass många andra uppgifter än knäckfrågor avseende komplicerade skattestrukturer. Som rådgivare och advokat hade jag bilden av att justitieråden var mer fiskala, men det är en fördom som verkligen kommit på skam. Det är fokus på rättsfrågorna utan någon sådan koppling”, förklarar Martin och Mari instämmer i den bilden. Hon menar att det i skattemål främst är den skattskyldige som kan behöva processledning, utifrån det styrkeförhållande Skatteverket som resursstark myndighet har.
På följdfrågan om de upplever HFD som hierarkisk menar de båda att bortsett från bestämda platser vid sittning är det inte hierarkiskt mellan justitieråden. Man lyssnar särskilt på den som i just den frågan besitter störst kunskap än utifrån erfarenhet i HFD eller liknande.
Mari, tillämpa lag eller vara en viktig del i lagstiftningsprocessen i Lagrådet, i vilken roll, om någon, är möjligheten att påverka rättsutvecklingen störst?
”Jag tycker att rollen på Finansdepartementet och arbetet där med att bereda den stora lagstiftningsprodukten Inkomstskattelagen varit den som mest påverkat rättsutvecklingen, men av att vara justitieråd i HFD eller i Lagrådet så får jag nog säga arbetet i Lagrådet. Och ja, regeringen brukar oftast beakta våra synpunkter.”
Momsfrågor skiljer sig från inkomstskatt och som justitieråd i HFD dömer/dömde ni även i andra offentligrättsliga frågor än skatt. Är metoden likväl densamma?
Både Mari och Martin är ense om att det är många andra frågor än just skattefrågor som ett justitieråd behöver hantera. Det är nog naturligen så att inom områden där den egna spetskompetensen inte är lika stark tar man större intryck av domarkollegornas syn i en specifik fråga. Sekretessregler medför samtidigt att möjligheten till utbyte med andra domare utanför sitsen i ett pågående mål är begränsad. Martin understryker dock justitiesekreterarnas viktiga roll och tycker att samarbetet mellan justitieråd och justitiesekreterarna kan intensifieras än mer så att de senares kompetens och åsikter tillgodogörs i ännu högre utsträckning.
Hur anser ni att inslagen av utländsk rätt påverkar er som domare i svenska skatterättsliga frågor? Tänker exempelvis på frågor som utländsk motsvarighet till ett svenskt aktiebolag, när likvidationsförfarande ska ses som avyttring och liknande.
Mari menar att dessa frågor varit aktuella under lång tid, men att de är fler nu. Hänvisningen i inkomstskattelagens 2 kap. 2 § har funnits sedan lagen blev tillämplig. Men visst, reflekterar Mari, de internationella inslagen gör kanske det lite svårare för domare att uppfylla Jura novit curia (domstolen känner rätten) och kan ställa större krav på parterna.
Anser ni att kvaliteten på skattelagstiftningen påverkats av att vi får allt fler internationellt konstruerade regelverk in i vår nationella skattelagstiftning?
Martin och Mari tycker inte att skattelagstiftningen i sig har påverkats lika mycket här som exempelvis annan lagstiftning på förvaltningsrättens område, där vägledande förarbeten, doktrin och praxis inte är lika robust. Däremot medför det snabba lagstiftningstempot på bl.a. EU-området ibland en forcerad process som kan leda till att vissa lagstiftningsprodukter inte blir helt genomarbetade. Begrepp som kanske inte lämpar sig för nationella rättsordningar kan skapa osäkerhet.
Vilken distinktion görs mellan vad som blir ett referat respektive ett notismål?
Här visar det sig att svaret inte kommer lika självklart som intervjuarna förväntat sig. Det är justitiesekreterarna som föreslår distinktionen får vi veta. Avvisade förhandsbesked blir notismål enas Martin och Mari. ”Ett referatmål har högre dignitet. Ett notismål kan gälla en fråga som följer redan av utvecklad praxis”, sammanfattar de slutligen.
Kanske mer en fråga för Mari, om Martin känner sig förhindrad att ha en åsikt, ja eller nej till prövningstillstånd i förhandsbeskedsärenden?
Här är de båda ense och svarar unisont ja. Det är inte rimligt att HFD ska lägga tid och resurser på t.ex. mål som endast har betydelse för om en person som är utflyttad ska förbli skattskyldig i Sverige, när det finns så många andra olösta frågor att ta upp. Intervjuarna har en annan syn och tycker det är synd om vi skulle förlora dagens möjlighet till skyndsamma prejudikat genom förhandsbesked. Mari och Martin låter sig dock inte påverkas och kanske handlar det om att de har insyn i den ärendeflora som HFD ställs inför.
”Om HFD säger att jorden är platt gäller det att inte stå för nära kanten.” Den syn majoriteten i HFD har styr vad som är gällande rätt i en specifik fråga – hur hanterar man ett eventuellt eget synsätt i annan riktning? Egna erfarenheter av mål i plenum för att ändra tidigare praxis?
Varken Martin eller Mari har upplevt detta som ett problem men har samsyn kring att man som domare får acceptera den praxis som finns. Vi noterar att vi dragit över utsatt tid med marginal och tackar Mari och Martin för ett trevligt möte och väldigt givande samtal.
Karin Attorps är advokat och tidigare delägarkollega med Martin Nilsson, men numera verksam på Advokatfirma DLA Piper Sweden och Richard Hellenius är skatteexpert på Svenskt Näringsliv.