I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

RR:s dom den 1 november 2005 Förvaltningskostnad unit linked försäkring

Regeringsrätten

Inkomstskatt – kapital

Försäkringstagaren får inte avdrag som förvaltningsutgift för avgift till utomstående förvaltare som gör omplaceringar i en portfölj i en försäkring av typen unit linked

Inkomsttaxeringarna 2005-2007

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 1 april 2005, se Skatteverkets rättsfallsprotokoll nr 6/05.

Sökanden överklagade förhandsbeskedet och yrkade att han ska medges rätt till avdrag för avgiften till den externa kapitalförvaltaren till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kr. Han åberopade RÅ85 1:44 där det framgår att det saknar betydelse om avkastningen från tillgången är skattepliktig eller inte. Kapitalförsäkringar kan i många avseenden jämställas med ägande av andra slags kapitaltillgångar. Värdet av en kapitalförsäkring ska tas upp till förmögenhetsskatt och reglerna om kapitalvinstbeskattning har ansetts omfatta överlåtelser av kapitalförsäkringar.

REGERINGSRÄTTEN

”De ifrågavarande utgifterna hänför sig till den av försäkringsbolaget ägda försäkringsdepån. Som Skatterättsnämnden funnit har sökanden inte rätt till avdrag för utgifterna som för förvaltningsutgifter.

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

RR:s dom den 30 september 2005, mål nr 6266-04 Kapitalförlust vid upplösning av kommanditbolag

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring och kapital

Avdrag medgavs för kapitalförlust vid upplösning av kommanditbolag då den justerade anskaffningsutgiften för andelen beräknats enligt övergångsregeln i 4 kap. 92 § lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen

Taxeringsåren 2005-2007

AB A äger hälften av andelarna i ett kommanditbolag. Bolagets andel är en kapitaltillgång. Kommanditbolaget har en tillgång som hyrs ut, och hyrestagaren har möjlighet att köpa tillgången under 2004. Det skattemässiga värdet är 0 kr. Kommanditbolagets första verksamhetsår, 1987, visade ett skattemässigt negativt resultat beroende på överavskrivningar. AB A fick avdrag för sin del av kommanditbolagets underskott vid 1988 års taxering.

Enligt 50 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anses en andel i ett handelsbolag avyttrad om bolaget upplöses. AB A frågade i ansökan om förhandsbesked om bolaget har rätt till avdrag för den förlust på bolagets andel i kommanditbolaget som uppkommer till följd av att den justerade anskaffningsutgiften beräknas med utgångspunkt i att den var noll kr per den 31 december 1987, 50 kap. 5 § IL och 4 kap. 92 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av IL.

Skatterättsnämnden (majoriteten) anförde i förhandsbesked den 18 oktober 2004 följande:

”I 44 kap. 23 § IL anges att bara verkliga förluster skall anses som kapitalförluster. Med hänsyn härtill och till att AB A vid 1988 års taxering fått avdrag för underskott i kommanditbolaget med belopp överstigande angivna förlust finner nämnden att bolaget inte är berättigat till avdrag för förlusten (jfr RÅ 1993 not. 745 och RÅ 1999 ref. 13).”

Den skattskyldige överklagade förhandsbeskedet och yrkade att det skulle ändras, och Skatteverket yrkade att det skulle fastställas.

Regeringsrätten angav följande i sin dom:

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Kapitalvinstreglerna för beskattning av andelar i handelsbolag ändrades under 1988 på ett genomgripande sätt. De bestämmelser som då infördes innebar att man vid beräkningen av den justerade anskaffningsutgiften för en andel även skulle beakta de underskott i bolaget som andelsägaren fått avdrag för, vilket inte var fallet vid tillämpning av de äldre reglerna. De nya bestämmelserna kompletterades med en övergångsregel för att lindra retroaktiva effekter av tidigare underskottsavdrag. Övergångsregeln innebar att den justerade anskaffningsutgiften för en andel skulle beräknas på visst angivet sätt per den bokslutsdag som låg närmast före den 1 mars 1988. Om det vid denna beräkning uppkom ett negativt saldo föreskrevs att anskaffningsutgiften skulle bestämmas till noll. Den sålunda beräknade anskaffningsutgiften utgjorde sedan basen för de justeringar som skulle göras vid beräkning av justerad anskaffningsutgift för andelen vid efterföljande års taxeringar. Övergångsregeln kompletterades med en undantagsregel, enligt vilken övergångsregeln inte fick tillämpas om den ledde till en kapitalförlust. Undantagsregeln togs utan motivering bort vid 1990 års skattereform, medan övergångsregeln kvarstod. Denna återfinns numera i 4 kap. 92 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen, ILP.

Av 44 kap. 23 § IL följer att avdrag medges för en kapitalförlust endast om förlusten är verklig. Någon sådan bestämmelse fanns inte i inkomstskattelagstiftningen före tillkomsten av IL men en motsvarande princip tillämpades i praxis sedan länge i fråga om förluster på aktier och andelar i inkomstslaget rörelse och principen fick efter 1990 års skattereform en vidare tillämpning. Innebörden av kravet på att en förlust skall vara verklig har vanligen ansetts vara att avdrag inte medges om förlusten har sin grund i att andelsägaren tillgodogjort sig värden ur tillgången utan skattekonsekvenser. Regeringsrätten har vidare ansett att motsvarande avdragsbegränsning bör gälla om andelsägaren fått skattemässiga fördelar genom andelsinnehavet, se RÅ 1993 not 745 och RÅ 1999 ref. 13.

Av utredningen framgår att AB A vid 1988 års taxering fått avdrag för underskott i kommanditbolaget med belopp som överstiger den kapitalförlust som är i fråga i målet samt att det vid beräkningen av den justerade anskaffningsutgiften vid det ovan nämnda bokslutstillfället uppkommit ett negativt saldo till följd av detta underskott.

Den i målet aktuella kapitalförlusten har sin grund i att AB A tillämpat övergångsregeln i 4 kap. 92 § ILP, i vilken föreskrivs att om saldot blir negativt vid beräkningen av den justerade anskaffningsutgiften denna anses vara noll. I detta fall uppkommer kapitalförlusten således på grund av lagtextens lydelse. Med hänsyn härtill kan bestämmelsen i 44 kap. 23 § IL inte anses utgöra något hinder mot avdragsrätt för den nu aktuella kapitalförlusten. AB A är således berättigat till avdrag för förlusten.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten ändrar Skatterättsnämndens förhandsbesked och förklarar att AB A har rätt till avdrag för kapitalförlust vid upplösning av kommanditbolaget.”

SRN:s förhandsbesked den 13 oktober 2005 Väsentlig anknytning

Skatterättsnämndens förhandsbesked

Inkomstskatt – Internationellt

Ett aktieinnehav motsvarande 25 procent av aktierna i ett bolag vars verksamhet består i att direkt och indirekt äga cirka 20 procent av aktierna och 40 procent av rösterna i ett rörelsedrivande bolag har med hänsyn till ägarförhållandena i det förstnämnda bolaget ansetts innebära väsentligt inflytande i det rörelsedrivande bolagets näringsverksamhet och därmed väsentlig anknytning till Sverige

Taxeringsår 2006-2008

FÖRHANDSBESKED

A och B skall anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen till Y-land.

MOTIVERING

Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229), IL, skall den som tidigare varit bosatt i Sverige och fortfarande har väsentlig anknytning hit, vara obegränsat skattskyldig i Sverige. Vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger skall enligt kapitlets 7 § beaktas bl.a. om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här eller liknande förhållanden.

Av handlingarna framgår bl.a. följande. A och B avser att flytta till Y-land. Den enda anknytningsfaktor som enligt ansökan kommer att föreligga därefter – vid sidan av makarnas svenska medborgarskap – är inflytandet över Z AB (Z). Z:s B-aktie är noterad på en auktoriserad marknadsplats.

A äger tillsammans med tre andra personer till lika delar aktierna i X AB, vars verksamhet består i att inneha aktier i Z, dels direkt, dels genom det helägda X BV. De fyra ägarna är styrelseledamöter i X AB och samtliga utom A ingår även i styrelsen för Z. X AB:s direkta och indirekta innehav i Z uppgår till drygt 15 procent av aktierna och 37,5 procent av rösterna. Vidare äger tre pensionsstiftelser bildade av X AB Z-aktier motsvarande sammanlagt 5,5 procent av kapitalet och 2,7 procent av rösterna. A är destinatär och styrelseledamot i en av stiftelserna. Slutligen äger A och B genom bolag och B privat sammantaget en mindre aktiepost i Z. En företrädesemission (nyemission) i Z övervägs i vilken X BV och eventuellt även X AB kommer att delta men inte övriga nämnda aktieägare. Om emissionen genomförs och endast X BV deltar kommer X AB:s direkta och indirekta aktieinnehav i Z att vara drygt 17 procent av kapitalet och knappt 31 procent av rösterna medan pensionsstiftelsernas andelar kommer att uppgå till sammantaget ungefär 3 procent av kapitalet och 2 procent av rösterna. Enligt ansökan kommer A att frånträda sina styrelseposter innan han flyttar från Sverige.

Nämnden gör följande bedömning.

Av ägarförhållandena i X AB följer att A får anses ha ett väsentligt inflytande över detta bolag oavsett om han ingår i bolagets styrelse eller ej. X AB har i sin tur genom sitt direkta och indirekta aktieinnehav ett väsentligt inflytande i Z, något som kommer att bestå även efter den planerade emissionen. Det inflytande som A tillsammans med övriga delägare i X AB därmed kan utöva på Z:s verksamhet får anses ge honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här. Mot bakgrund av den ekonomiska gemenskap som gäller mellan makar får även B anse ha ett motsvarande inflytande.

Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner nämnden att A och B skall anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen till Y-land.

SRN:s förhandsbesked den 4 oktober 2005. Förvaltning/Värdepappershandel

Skatterättsnämndens förhandsbesked

Mervärdesskatt

En verksamhet som består i att göra omplaceringar mellan fondkonton utgör en yrkesmässig verksamhet avseende skattepliktiga omsättningar av rådgivningstjänster

Mervärdesskatt: redovisningsperioderna 2005-04-01 – 2008-03-31.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

X AB erhåller uppdrag från försäkringstagaren att placera och omplacera försäkringskapitalet i de fonder som står till förfogande. Kostnaden för förvaltningen är en procent av förvaltat kapital per år.

Frågan är om verksamheten är yrkesmässig och om den i så fall omfattas av 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

”FÖRHANDSBESKED

Den verksamhet som X AB bedriver utgör en yrkesmässig verksamhet avseende skattepliktiga omsättningar av rådgivningstjänster.

AVVISNING

Ansökan avvisas till den del den inte har besvarats genom förhandsbeskedet.

MOTIVERING

Fråga i ärendet är i första hand om X AB:s verksamhet är yrkesmässig enligt 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, och, om så skulle anses vara fallet, huruvida omsättningen av aktuella tjänster är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt 4 kap. 1 § 1 ML är en verksamhet yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Enligt artikel 4.1 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) avses med ”skattskyldig person” varje person som självständigt bedriver någon form av ekonomisk verksamhet som anges i punkt 2 i samma artikel, oberoende av syfte eller resultat.

Av den ingivna fondbytesfullmakten avseende Y Fondförsäkring framgår bl.a. att X AB genom fullmakten erhåller ett uppdrag från försäkringstagaren att i enlighet med bestämmelserna i fullmakten placera och omplacera försäkringskapitalet på det sätt bolaget finner lämpligt i de värdepappersfonder som står till förfogande under Y Fondförsäkring. X AB äger rätt att sätta annan i sitt ställe. Kostnaden för förvaltningen är 1 procent av förvaltat kapital per år.

Den verksamhet som X AB bedriver enligt det nu beskrivna att på uppdrag av försäkringstagaren och mot ersättning placera och omplacera hans försäkringskapital är en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Bolagets verksamhet utgör således en näringsverksamhet, i vilken bolaget tillhandahåller försäkringstagaren tjänster. Verksamheten är då yrkesmässig i mervärdesskattehänseende.

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Enligt tredje stycket 1 förstås med värdepappershandel omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte.

Det aktuella undantaget har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänster i sjätte mervärdesskattedirektivet, närmare bestämt artikel 13 B d 1-6. Som sådana tjänster anges i punkten 5, såvitt här är av intresse, transaktioner och förhandlingar med undantag av förvaltning och förvar rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper.

Av EG-domstolens praxis framgår att med uttrycket ”transaktioner rörande värdepapper” avses transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper (EG-domstolens dom i mål C-235/00, CSC Financial Services Ltd, REG 2001 s. I-10237, p. 33).

X AB:s verksamhet består inte i att för egen räkning förvärva och avyttra värdepapper där den enda inkomsten från transaktionerna består i en eventuell vinst vid försäljningen av dessa värdepapper, en verksamhet som skulle falla utanför mervärdesskattens tillämpningsområde, utan verksamheten utgör som ovan angetts en ekonomisk, yrkesmässig verksamhet (jfr EG-domstolens dom i mål C-77/01, EDM, REG 2001 I-04295 p. 58-62 och RÅ 2004 not. 234).

Försäkringsformen fondförsäkring innebär bl.a. att det är försäkringstagaren som bestämmer i vilka av tillgängliga värdepappersfonder som försäkringskapitalet skall placeras och genom avtalet i fondbytesfullmakten ger, som ovan nämnts, försäkringstagaren X AB i uppdrag att göra de placeringar och omplaceringar av försäkringskapitalet som bolaget bedömer lämpliga.

Den tjänst som bolaget tillhandahåller enligt avtalet utgör löpande, kontinuerliga lämplighetsbedömningar och avvägningar för kapitalets placering och avser inte transaktioner av värdepapper enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML som skapar, förändrar eller utsläcker skyldigheter mellan parter. Tjänsten blir därmed närmast att betrakta som en rådgivningstjänst. Således är omsättningen av tjänsten inte undantagen från skatteplikt enligt den i det föregående nämnda bestämmelsen, (jfr RÅ 1993 not. 71).

I ärendet har upplysts att X AB inte har lämnat något förvaltningsuppdrag vidare till annan förvaltare och att ansökan i den delen är av hypotetisk natur. Med hänsyn härtill skall ansökan i den delen avvisas.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet som överensstämmer med Skatteverkets uppfattning har inte överklagats.

SRN:s förhandsbesked den 1 november 2005 Avdragstidpunkt för ränta

Skatterättsnämndens förhandsbesked

Inkomstskatt – kapital

Om en ränta betalas genom att beloppet debiteras en redan tidigare medgiven kredit, får den dras av vid det årets taxering

Taxeringsåren 2006-2009

Ett företag har för avsikt att marknadsföra en finansiell produkt benämnd livstidsbolån. Äldre personer med låga inkomster skall genom denna låneform kunna ta upp lån med bostaden, oftast obelånad eller lågt belånad, som säkerhet och betala ränta med lånade pengar. Lånet behöver inte betalas tillbaka förrän låntagaren avlider eller säljer bostaden. Sökanden (fysisk person) avser att ta upp ett sådant lån med, i huvudsak, följande villkor.

Lånet beviljas med ett s.k. maxlånebelopp. Hela beloppet betalas inte ut omedelbart utan kommande räntebetalningar kommer att fullgöras genom att återstående del av maxlånebeloppet löpande tas i anspråk. Skulden ökar således med den årligen förfallna räntan. Låntagaren äger dock erlägga ränta på annat sätt. Lånet löper med fast ränta och lånetiden beräknas utifrån antaganden om låntagarens livslängd. Om lånetiden löper ut kan den vid behov förlängas och maxlånebeloppet höjas.

Företaget har för avsikt att bestämma maxlånebeloppet på så sätt att det inte beräknas komma att överstiga värdet på bostaden.

Fråga är om sökanden har avdragsrätt för den årliga räntan när den erläggs genom att livstidsbolåneskulden successivt ökas genom ianspråktagande av ytterligare belopp inom ramen för maxlånebeloppet (fråga 1) samt hur skulden inklusive räntan skall redovisas vid förmögenhetsbeskattningen (fråga 4).

FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Sökanden är berättigad till avdrag för ränta som betalas genom att ytterligare belopp inom maxlåneutrymmet tas i anspråk.

Fråga 4

Vid förmögenhetsbeskattningen skall skulden tas upp till sammanlagt ianspråktaget lånebelopp med – i eventuellt förekommande fall – tillägg för förfallen men ännu ej betald ränta.

MOTIVERING

Enligt 4 kap. 9 § 1 st. IL skall i inkomstslaget kapital utgifter dras av som kostnad då den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna. Genom det i ansökan beskrivna förfarandet får sökanden anses betala sina ränteutgifter i och med att motsvarande belopp inom utrymmet för maxlånebeloppet tas i anspråk för betalningarna. Han är därför berättigad till avdrag för de sålunda betalade ränteutgifterna (jfr RÅ 1970 ref. 18).

Fråga 4

Förhandsbeskedet i denna del följer av 18 § SFL.

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och överklagas inte.

I det aktuella fallet var situationen densamma som vid checkkrediter o.d. där avdrag för ränta medges när den debiteras kontot krediten är knuten till.

Se även RÅ 1948 ref. 1, RÅ 1948 ref. 50, RÅ 1957 Fi 29, RÅ 1958 ref. 51, RÅ 1969 ref. 39, Göran Englund; Rätt beskattningsår vid kontantmässig inkomstberäkning, 1962 s. 176 f., Handledning för taxering 2005, del 1 s. 458 samt RÅ 1974 A 1321 och RÅ 1975 Aa 502.

Meddelade prövningstillstånd

Saken:

Fråga om skattskyldighet för en stiftelse som främjar religiös verksamhet ska bestämmas med utgångspunkt i vad som gäller för den ideella föreningen som förvaltar stiftelsen och som mottar den stiftelseavkastning som inte fonderas.

RR:s målnr 7780-03; KRSU 2805-01

Klagande:

Skatteverket.

Lagrum:

7 § 5 och 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 6 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd.

Saken:

Skattetillägg. Fråga om återförvisning av mål rörande skattetillägg m.m. då kammarrätten beslutat att inte meddela prövningstillstånd i målet, trots att krav på prövningstillstånd för prövning i kammarrätt inte gällde för beslut om befrielse från skattetillägg vid tidpunkten för kammarrättens prövning.

RR målnr 3565-05; KRSU 1717-04

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

22 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483).

Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd.

Saken:

Fastighetstaxering. Fråga om Riksskatteverkets föreskrifter om prisutvecklingsområden och omräkningstal kan anses ligga inom ramen för vad som kan beslutas som verkställighetsföreskrifter.

RR målnr 8022-03; KRNS 7505-01

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

16 A kap. 4 § och 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), Riksskatteverkets föreskrifter RSFS 1996:28.