SKVs ställningstaganden

2016-08-31 Frågor om redovisning och beskattning av dricks – särskilt vid betalning med kontokort

Områden: Bokföring & redovisning, Inkomstskatt (Näringsverksamhet)

Datum: 2016-08-31

Dnr: 131 184388-16/111

1 Sammanfattning

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Frågor om dricks – särskilt vid betalning med kontokort” från den 29 juni 2015, dnr 131 356228-15/111. Anledningen till ett nytt ställningstagande är att Skatteverket har fått många följfrågor som avser den praktiska hanteringen av dricks och i detta ställningstagande behandlas därför även vissa sådana frågor. Kommentarerna om bokföring av dricks har också utökats. Ställningstagandet innebär ingen ändring av de rättsfrågor som besvarades i ställningstagandet 2015-06-29. Vad som sägs om hantering av dricks medför inte att det uppkommer något tillkommande krav på att ett kassaregister ska ha vissa funktioner. Ställningstagandet innebär alltså inte något krav på utbyte eller uppgradering av ett kassaregister.

I främst restaurangnäringen förekommer det att gäster betalar dricks som är en frivillig betalning utöver vad som står på notan. Dricks kan betalas kontant eller som ett extra belopp med kontokort eller på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Dricks som personalen själv tar hand om i form av kontanter utgör inte inkomst för företaget och företaget ska inte redovisa detta som lön till anställda. Dricks som en anställd erhåller direkt från gäster utgör skattepliktig ersättning för arbete och ska tas upp som inkomst av tjänst i inkomstdeklarationen. Om däremot företaget tar hand om den kontanta dricksen och arbetsgivaren efter eget bestämmande fördelar den bland personalen utgör dricksen inkomst för företaget och lön för anställda.

I enskild näringsverksamhet utgör dricks som näringsidkaren själv tar hand om inkomst i näringsverksamheten. Detsamma gäller i handelsbolag om handelsbolagsdelägarna tar hand om dricksen. I aktiebolag utgör dricks inkomst i näringsverksamheten för företaget om omständigheterna inte är sådana att personalen får ta hand om dricksen.

Dricks som betalas med kontokort kan personalen inte förfoga över eftersom betalningen kommer in på företagets konto. Om ett företag tillåter att sådan dricks utgör personalens dricks får företaget i samband med kortbetalningen en skuld till personalen som motsvaras av dricksbeloppen. Om företaget även tillåter att skulden får regleras direkt genom att personalen tar motsvarande belopp kontant ur kassan utgör detta en sådan förändring av växelkassan som – enligt Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:10) om användning av kassaregister – ska registreras i kassaregistret. Uppkomsten av sådan skuld och regleringen av skulden utgör affärshändelser som enligt bokföringslagen utlöser bokföringsskyldighet. I företagets bokföring ska det därför finnas underlag som visar skuldens uppkomst och hur den har reglerats med betalning till olika personer. Sådan dricks utgör inte inkomst för företaget.

2 Frågeställning

Fråga har uppkommit hur dricks som t.ex. en restauranggäst betalar utöver vad som står på notan ska hanteras skattemässigt när dricksen betalas med kontokort eller betalas på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Frågan är också vad som gäller om t.ex. en restauranganställd – med arbetsgivarens godkännande – direkt ur kassalådan tar ett belopp som motsvaras av det dricksbelopp som betalats som extra med kontokort. Det innebär att det extra belopp som betalats med kontokort motsvaras av det belopp som saknas i kassalådan jämfört med vad som har registrerats i kassaregistret som kontant betalt.

Av ställningstagandet 2015-06-29 ”Frågor om dricks – särskilt vid betalning med kontokort” (dnr 131 356228-15/111) framgår att dricks som kunder betalar som ett extra belopp med kontokort inte utgör inkomst för arbetsgivaren i dennes verksamhet. Detta gäller om företaget inte fördelar dricksen efter eget bestämmande till anställda och att de dricksbelopp som kommer in på företagets konto behandlas som en skuld till personalen. En ytterligare förutsättning är att det i bokföringen finns ett underlag som visar hur företagets skuld till personalen för dricksbeloppen har reglerats på individnivå. Ställningstagandet har medfört att Skatteverket fått följfrågor som avser den praktiska hanteringen av dricks som kunder betalar med kontokort. Skatteverket väljer att kommentera frågor om detta i avsnitt 4.2 ”Praktiska frågor om dricks på kontokort” i detta ställningstagande som ersätter ställningstagandet från den 29 juni 2015. Ställningstagandet innebär ingen ändring av de rättsfrågor som besvarades i ställningstagandet 2015-06-29.

3 Gällande rätt m.m.

Beskattning

I inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns det inte några särskilda bestämmelser om dricks utan de allmänna reglerna i IL om skattepliktiga inkomster för fysiska och juridiska personer är tillämpliga på dricks. Inte heller i socialavgiftslagen (2000:980) finns några särskilda bestämmelser om dricks utan där gäller den allmänna bestämmelsen att den som utger avgiftspliktig ersättning ska betala arbetsgivaravgifter.

Fram t.o.m. den 31 december 2011 fanns i 8 kap. 18 § i den upphävda skattebetalningslagen (1997:483) bestämmelser som innebar att dricksen under vissa förutsättningar skulle ingå i underlaget för skatteavdrag. Det gällde för arbetstagare som på grund av arbetsavtal hade rätt att ta emot drickspengar direkt från allmänheten. Vidare krävdes att arbetsgivaren kände till eller kunde uppskatta storleken på drickspengarna. När skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, infördes gällande från den 1 januari 2012 fördes bestämmelsen om skatteavdrag för dricks inte över till SFL. I prop. 2010/11:165 del 1 s. 332-333 uttalade regeringen följande i frågan.

”Bestämmelsen om skatteavdrag för drickspengar har sitt ursprung i en tid då rätten att uppbära dricks direkt från allmänheten var en vanlig avlöningsform. Det var vanligt att hela eller en väsentlig del av lönen för serveringspersonal utgjordes av dricks. Det ansågs därför viktigt att försöka inkludera dricksen i skatteavdragssystemet (prop. 1945:370 s. 183 f.).

Det avlöningssystem som 8 kap. 18 § SBL avser finns inte längre kvar. I restaurangbranschen anges inte längre dricks särskilt på notan utan det är en frivillig betalning från kunden. Likaså har de regler som innebar att taxiförare beskattades för drickspengar som var bestämda efter viss procentsats på inkört belopp avskaffats.

Dricks är en skattepliktig ersättning för arbete. Eftersom det är en frivillig betalning från kunden direkt till den som har utfört arbetet är det dock kunden, och inte företaget, som är utbetalare. Rätten att ta emot dricks kan mot den bakgrunden inte längre sägas följa av ett arbetsavtal. Det är alltså inte möjligt att tillämpa 8 kap. 18 § SBL. Bestämmelsen förs därför inte över till skatteförfarandelagen.”

Mervärdesskatt

Dricks är en ersättning som faller utanför mervärdeskattelagens (1994:200) regler. Detta framgår av Riksskatteverkets skrivelse 1999-04-02, dnr. 3254-99/120.

Kassaregister

Enligt 39 kap. 4 § SFL ska en näringsidkare som säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort använda kassaregister. Enligt 39 kap. 7 § SFL ska all försäljning och annan löpande användning av ett kassaregister registreras i kassaregistret och vid varje försäljning ska ett av kassaregistret framställt kvitto tas fram och erbjudas kunden.

Skatteverket har bemyndigande att meddela föreskrifter om kassaregister. Av 7 kap. 1 § Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:9) om krav på kassaregister framgår vilka uppgifter som ett kassakvitto minst ska innehålla. Av punkt k framgår att betalningsmedel ska anges på kassakvittot. En Z-dagrapport – som utgör en sammanställning av en dags försäljning (4 kap. 2 § SKVFS 2014:9) – ska enligt 7 kap. 3 § p. SKVFS 2014:9 innehålla uppgift om försäljningssumman fördelad på olika betalningsmedel. Enligt 4 kap. 5 § Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2014:10) om användning av kassaregister ska ett företag för varje kassaregister som används under en försäljningsdag ta fram en Z-dagrapport. Enligt 4 kap. 2 § första stycket SKVFS 2014:10 ska vid varje försäljningsdags början den växelkassa som hör till ett kassaregister registreras. Enligt andra stycket ska förändring av växelkassan under en försäljningsdag registreras i kassaregistret. Enligt en övergångsbestämmelse i samma stycke gäller detta krav på registrering inte under tiden fram till den 1 januari 2019 om kassaregistret inte kan registrera förändring av växelkassa och är tillverkat före den 1 juli 2014. Att försäljning som har registrerats i ett kassaregister ska kunna stämmas av mot betalningsmedel som hör till kassaregistrets kassalåda är kommenterat i Skatteverkets meddelande SKV M 2012:8, avsnitten 5.15, 5.19 och 5.21. SKV M 2012:8 innehåller kommentarer till de upphävda föreskrifterna om användning av kassaregister, SKVFS 2009:3. Dessa föreskrifter har den 1 juli 2014 ersatts av SKVFS 2014:10. Kommentarerna i SKV M 2012:8 om kassalåda, växelkassa och förändring av växelkassa är dock alltjämt i tillämpliga delar giltiga i förhållande till de nya föreskrifterna SKVFS 2014:10.

Bokföringslagen och Bokföringsnämndens normgivning

Enligt bokföringslagen (1999:1078), BFL, avses med affärshändelser alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat (1 kap. 2 § första stycket 6 BFL). Med verifikation avses de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen (1 kap. 2 § första stycket 7 BFL). Av 5 kap. 6 § första stycket BFL framgår att för varje affärshändelse ska det finnas en verifikation och av tredje stycket framgår att flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation.

Enligt 5 kap. 7 § första stycket BFL ska verifikationen innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. Bokföringsnämnden har gett ut allmänna råd om bokföring (BFNAR 2013:2) med tillhörande vägledning. Av punkt 5.6 i BFNAR 2013:2 framgår att uppgiften om motpart ska omfatta information som gör det möjligt att identifiera motparten. Av vägledningen framgår av kommentarerna (till punkt 3.5) att Bokföringsnämnden anser att bokföringslagen utgår från att verifikationer upprättas i nära anslutning till affärshändelsen. Av punkt 6.1 första stycket i BFNAR 2013:2 framgår att en gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL får upprättas för återkommande affärshändelser som av praktiska skäl sammanförs i en samlingsfaktura som avser en period om högst en månad (punkt a), affärshändelser som genereras automatiskt (punkt b), eller för andra likartade affärshändelser hänförliga till en och samma dag som av praktiska skäl är lämpliga att sammanföra (punkt c). Av punkt 6.1 andra stycket i BFNAR 2013:2 framgår att det krävs att företag har ett system för intern kontroll av levererade varor och utförda tjänster för att få använda en gemensam verifikation vid likartade affärshändelser. Av kommentarerna i vägledningen (till punkt 6.1 c) framgår att i den gemensamma verifikationen ska samtliga uppgifter finnas med som krävs enligt 5 kap. 7 § första stycket BFL.

Enligt 5 kap. 1 § första stycket BFL ska affärshändelserna bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring). Detta ska ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat.

Enligt 5 kap. 2 § första stycket BFL ska kontanta in- och utbetalningar bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske. Av andra stycket framgår att affärshändelserna får bokföras senare om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

I BFNAR 2013:2 har Bokföringsnämnden i punkterna 3.6–3.11 angett när bokföringen får senareläggas. Av punkt 3.5 framgår att en förutsättning för att bokföringen får senareläggas är att verifikationerna i avvaktan på bokföring ordnas i takt med att de mottas eller sammanställs.

Av punkt 3.10 i BFNAR 2013:2 framgår att bokföringen av kontanta in- och utbetalningar så att de kan presenteras i registreringsordning får senareläggas till 50 dagar efter utgången av den månad då affärshändelserna inträffade om in- och utbetalningarna har registrerats i ett kassaregister som ska vara certifierat enligt 39 kap. 8 § andra stycket SFL. Av kommentarerna i Bokföringsnämndens vägledning Bokföring framgår att de kontanta utbetalningar som inte registreras i kassaregistret ska bokföras för presentation i registreringsordning enligt huvudregeln i BFL, dvs. senast påföljande arbetsdag. Det kan t.ex. göras i en kassajournal.

4 Bedömning

4.1 Allmänt

Dricks är en frivillig betalning från en kund som betalar ett belopp utöver det belopp som kunden ska betala enligt t.ex. en restaurangnota. Hur denna frivilliga betalning benämns av företaget vid registrering i kassaregister eller i underlaget för bokföringen har inte någon betydelse för den skattemässiga bedömningen.

Dricks kan ges kontant av kunder direkt till restaurangens personal, vilket vanligtvis görs genom att mynt och sedlar lämnas kvar på bordet eller disken när notan betalas. Det är vanligt att dricks samlas ihop och att personalen delar upp den emellan sig efter försäljningsdagens slut. Dricks kan också betalas med kontokort genom att kunden godkänner kontokortbetalning med ett större belopp än vad som står på notan. Det är vanligt att sådant dricksbelopp benämns som ”extra” när betalning görs med kontokort. Dricks kan också betalas som ett extra belopp på annat elektroniskt sätt, t.ex. med smarttelefon.

Dricks som en anställd erhåller kontant direkt från kunder utgör skattepliktig ersättning för arbete och ska tas upp som inkomst av tjänst i inkomstdeklarationen. Sådan dricks som ges till anställda utgör inte en affärshändelse i företagets verksamhet och utlöser därmed inte en bokföringsskyldighet för företaget. Om däremot den kontanta dricks som kunder betalar samlas ihop av arbetsgivaren som sedan i sin tur fördelar den efter eget bestämmande till olika anställda bör betalningen betraktas som om den kommit från arbetsgivaren. Det innebär att dricksen utgör inkomst för företaget och att utbetalningarna till anställda är att ses som löneutbetalning, vilket ställer krav på skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter. Oavsett hur företaget hanterar dricksen rent praktiskt eller i bokföringen är dricks en ersättning som det inte är mervärdesskatt på.

I enskild näringsverksamhet utgör dricks som näringsidkaren själv tar hand om inkomst i näringsverksamheten och det gäller oavsett om dricksen är kontant betald eller om det är dricks på kontokort. Detsamma gäller i handelsbolag om handelsbolagsdelägarna tar hand om dricksen. I aktiebolag utgör dricks inkomst i näringsverksamheten för företaget om omständigheterna inte är sådana att personalen får ta hand om dricksen. För en företagsledare i ett aktiebolag som erhåller dricks – antingen direkt från kunder eller som en del i personalstyrkan – bör dricksen bedömas på samma sätt som för övriga anställda.

När dricks betalas med kontokort eller på annat elektroniskt sätt kommer dricksbeloppen in på företagets konto och personalen kan därmed inte förfoga över dricksen utan arbetsgivarens medgivande och medverkan. Det är vanligt att arbetsgivare tillåter att sådan dricks utgör personalens dricks och att personalen själv får bestämma hur dricksen ska fördelas inom personalstyrkan. Under förutsättningen att omständigheterna är sådana är Skatteverkets uppfattning att dricks betald med kontokort inte ska ses som en inkomst för företaget utan i stället ska ses som belopp som ska vidarebefordras till personalen som dricks. Därmed får sådana extrabetalda belopp med kontokort anses utgöra ett slags redovisningsmedel där företaget får en skuld till personalen och som ska bokföras som en skuld. När sedan skulden reglerats gentemot personalen måste företaget ha ett underlag i bokföringen som utvisar till vilka personer som betalning har skett. Enligt Skatteverkets uppfattning är det således inte tillräckligt att det i verifikationen i bokföringen endast anges personalen som motpart och skälet till det är att personalen som grupp inte är en motpart i form av en fysisk eller juridisk person.

Det förekommer också att företag tillåter att personalen direkt ur kassan får ta det belopp som betalats som dricks med kontokort. Som en konsekvens av detta blir företagets skuld till personalen för dricks betald med kontokort direkt reglerad, vilket kan upplevas som en praktisk ordning av såväl företag som anställda. Skatteverket har inga principiella invändningar mot en sådan hantering. Dock gäller att skuldens uppkomst och dess reglering ska återspegla sig i företagets kassahantering och i bokföringen. Även här gäller att det av företagets underlag i bokföringen ska framgå till vilka personer som betalning har skett. Den dricks som har betalats som ett extra belopp vid betalning med kontokort utgör dricks och den har den karaktären oavsett hur ett företag än väljer att hantera det i kassaredovisningen eller bokföringen. Det går alltså inte att omvandla ett extra belopp som utgör dricks till exempelvis ”växel till kund” för att komma runt att skuldens uppkomst och dess reglering ska bokföras.

På orter och platser där tillgången till bankomater är begränsad förekommer det att kunder vid betalning med kontokort betalar ett högre belopp än vad inköpet avser för att på ett smidigt sätt få tag på kontanter. Sådana extra belopp utgör ”växel till kund” och ska inte förväxlas med dricks som betalas som extra med kontokort.

I företag som omfattas av skyldigheten att använda kassaregister enligt 39 kap. 4 § SFL ska Skatteverkets föreskrifter om kassaregister tillämpas. Enligt föreskrifterna ska rätt betalningsmedel anges i ett kassakvitto och därmed kommer i en Z-dagrapport försäljningen fördelad på olika betalningsmedel att framgå, 7 kap. 3 § p. SKVFS 2014:9. Bestämmelsen har tillkommit för att säkerställa att Skatteverket ska kunna genomföra kassainventering enligt 42 kap. 6 § SFL. En Z-dagrapport ska alltid ingå i en gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL, avsnitt 2.7 i SKV M 2012:8. Det får förutsättas att företag som har fått undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § SFL – beroende på annat tillförlitligt underlag för skattekontroll – har kassaregistersystem som kan registrera försäljningen fördelat på olika betalningsmedel och att företagen också registrerar försäljningen på olika betalningsmedel.

4.2 Praktiska frågor om dricks på kontokort

Inledning

I det följande behandlas vissa frågor som avser den praktiska hanteringen av dricks som betalas med kontokort. Grundförutsättningen är att företaget inte fördelar dricksen efter eget bestämmande till anställda. De dricksbelopp som kommer in på företagets konto ska behandlas som en skuld till personalen och i bokföringen ska det finnas underlag som visar hur företagets skuld till personalen för dricksbeloppen har reglerats på individnivå.

På en arbetsplats kan personalen fördela dricksen på i princip två olika sätt. Dricksen kan vara individuell, dvs. varje anställd får behålla den dricks som denne får av kunden som betalar med kontokort. Mera vanligt är att personalen fördelar dricksen på kontokort inom sig och på sätt som personalen gemensamt har bestämt (gemensam dricks). Oavsett efter vilka principer som dricksen fördelas inom personalgruppen bör detta tillämpas konsekvent, vilket inte hindrar att principerna kan ändras. Om emellertid principerna ändras ofta och på ett omotiverat sätt kan det vara en indikation på att det är företaget som arbetsgivare som bestämmer hur dricksen fördelas inom personalen. Ett företag måste kunna visa att det är personalen som själv bestämmer hur dricksen fördelas inom personalgruppen. Enligt Skatteverkets uppfattning bör det inte ställas något högre krav på en sådan bevisning och i normalfallet bör företagets uppgift att dricksen fördelas på sätt som personalen har bestämt kunna godtas. Ett företag ska alltid kunna redogöra för efter vilka principer dricksen på kontokort fördelas av personalen.

När det gäller regleringen av företagets skuld till personalen avseende dricks på kontokort är det en väsentlig skillnad i den praktiska hanteringen beroende på om ett företag tillåter eller inte tillåter att personalen direkt reglerar dricksbeloppen genom att ta kontanter ur kassan. Dessa två olika situationer behandlas nedan. Oavsett hur ett företag väljer att göra innebär Skatteverkets ställningstagande att det inte uppkommer något krav på utbyte eller uppgradering av ett kassaregister.

Företaget tillåter inte att personalen reglerar dricksen direkt ur kassan

Om ett företag inte tillåter att personalen reglerar dricksbeloppen genom att ta kontanter ur kassan bör några egentliga praktiska problem inte uppkomma och detta oavsett om företaget har ett kassaregister med en integrerad kortläsare eller om kortläsaren är fristående från kassaregistret. När Z-dagrapporten tas ut efter försäljningsdagens slut och uppgifter bl.a. kommer fram om försäljningssummans fördelning på olika betalningsmedel (7 kap. 3 § p. SKVFS 2014:9) ska kassabehållningen kunna stämmas av mot den försäljning som har registrerats som kontant betald i kassaregistret. Den försäljning som har registrerats som betald med kort kommer emellertid inte att överensstämma med det högre belopp som kortbetalningarna uppgår till och mellanskillnaden utgörs av den dricks som har betalats med kontokort. När bokföring görs av en dags kassaförsäljning – med bl.a. Z-dagrapporten som bokföringsunderlag – ska dricksbeloppet bokföras på ett skuldkonto för personalens dricks. Det är inte nödvändigt att det redan vid tidpunkten för bokföringen av försäljningsdagens affärshändelser finns ett underlag som på individnivå anger hur företagets dricksskuld till personalen fördelar sig på olika anställda. Enligt Skatteverkets uppfattning är det tillräckligt att det finns ett sådant underlag i bokföringen senast vid tidpunkten för företagets reglering av dricksskulden. Enklast bör vara att denna reglering hanteras inom företagets normala rutiner för löneredovisningen, men det är inget som hindrar att ett företag har en särskild betalningsrutin för dricksskulden.

Ett kassaregister kan ha en särskild knapp för registrering av dricks som medför att försäljningsdagens totala dricksbelopp automatiskt kommer fram på Z-dagrapporten. Kassaregistret kan också ha funktion för servitörsregistrering och särskilt i företag som tillämpar individuell dricks är det en praktisk ordning med sådana funktioner för att hålla reda på dricksskuldens fördelning på olika anställda. Det är emellertid inte något krav i Skatteverkets föreskrifter att ett kassaregister ska ha sådana funktioner och inte heller att de ska användas om funktionerna skulle finnas. Om funktionerna finns och om de används utgör det sådan löpande användning av kassaregister som medför att kassaregistret ska registrera uppgifterna i ett journalminne eller på kontrollremsa.

Företaget tillåter att personalen reglerar dricksen direkt ur kassan

Om ett företag tillåter att personalen direkt reglerar företagets dricksskuld genom att ta kontanter ur kassan måste företaget beakta att dessa uttag utgör affärshändelser enligt bokföringslagen. Det måste finnas underlag, verifikationer, som visar att belopp har tagits ur kassan. Hur ett sådant underlag kan tas fram och när det ska bokföras beror på om ett företag registrerar dricksen i kassaregistret eller inte. Dricks som betalas med kontokort utgör inte en sådan försäljning som enligt 39 kap. 7 § SFL ska registreras i ett kassaregister. Det är inte heller något krav enligt Skatteverkets föreskrifter att dricks ska registreras i ett kassaregister. Företag har alltså möjligheten att välja om dricksen ska registreras eller inte i kassaregistret.

Enligt Skatteverkets bedömning har i princip alla kassaregister på marknaden inställningsmöjligheter som gör att dricks kan registreras i ett kassaregister. Det mest ändamålsenliga är om kassaregistret har en funktion för att kunna registrera dricks utan att det påverkar försäljningssumman. Har ett kassaregister inte en sådan funktion kan uppgifter om dricks registreras som en momsfri artikel eller varugrupp som redovisas på Z-dagrapport. I detta fall påverkar registreringen av dricksen även försäljningssumman och när Z-dagrapporten tas ut måste därför detta beaktas när bokföringsunderlaget för dagens försäljning upprättas.

Ett företag kan välja att registrera dricksen i kassaregistret och det kan också göras på sådant sätt att det sker motsvarande registrering som minskning av växelkassan. Företaget kan i sådant fall anses ha ett underlag som gör att enskilda verifikationer för kontantuttagen enligt 5 kap. 7 § första stycket BFL inte löpande behöver upprättas och att en gemensam verifikation med stöd av 5 kap. 6 § tredje stycket BFL kan få upprättas. Uppgifter om dricksen och därmed kontantuttagen får företaget från de uppgifter som registreras i kassaregistret och som kommer att framgå av Z-dagrapporten som ett summerat belopp. Detta behöver kompletteras med uppgifter som visar dricksens fördelning på individnivå, vilket t.ex. kan ske med servitörsrapporter. Som underlag kan företaget också ha rapport från kortläsaren där uppgifter om dricksbeloppen framgår. Tillämpas gemensam dricks samlar personalen ihop de uttagna beloppen och fördelar dricksen inom personalgruppen. Personalen måste därefter tillhandahålla arbetsgivaren ett underlag som visar hur dricksbeloppen har fördelats inom personalgruppen. Enligt Skatteverkets uppfattning behöver detta underlag finnas senast när försäljningsdagens affärshändelser ska bokföras.

Om ett företag väljer att inte registrera dricksen i kassaregister måste ändå ett uttag av kontanter för att reglera dricksskulden registreras i kassaregister. Ett sådant uttag innebär att kassabehållningen minskar och en minskning av växelkassan ska, enligt 4 kap. 2 § andra stycket SKVFS 2014:10, registreras i kassaregistret som en förändring av växelkassan. Enligt en övergångsbestämmelse i Skatteverkets föreskrifter gäller dock inte detta krav under tiden fram till den 1 januari 2019 om kassaregistret inte kan registrera förändring av växelkassa och om kassaregistret är tillverkat före den 1 juli 2014.

Om ett företag tillåter kontantuttag för att reglera dricksskulden och vare sig registrerar beloppen som dricks eller som minskning av växelkassan måste företaget i stället upprätta verifikationer på de kontantuttag som görs. Det är företagets ansvar att ha sådana rutiner och sådan ordning att kassabehållningen alltid kan stämmas av mot den försäljning som har registrerats i kassaregistret. De belopp som har tagits ur kassan för att reglera företagets dricksskuld ska bokföras senast påföljande arbetsdag i enlighet med huvudregeln i 5 kap. 2 § första stycket BFL för bokföring av kontanta utbetalningar. Då måste uppgifter finnas i bokföringen om vilka personer som har tagit emot dricks och med vilka belopp.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...