SKVs ställningstaganden

Tillfälliga anstånd och företrädaransvar

Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Datum: 2021-02-05

Dnr: 8-723825

1 Sammanfattning

Skatteverket kommer inte ansöka om företrädaransvar enligt bestämmelserna i 59 kap. 12-21 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, för skatter och avgifter som omfattas av anstånd enligt lagen (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall, s.k. tillfälligt anstånd. Detta gäller också för de anstånd som förlängts enligt 1 och 1 a §§ och den anståndsavgift som ska tas ut under anståndstiden enligt 5 § lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall.

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Tillfälliga anstånd och företrädaransvar” från den 26 mars 2020, dnr 8-137725. Ställningstagandet innebär en ändring genom att det tar hänsyn till de ändringar i lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall som trädde i kraft den 5 februari 2021.

2 Frågeställning

Hur ska Skatteverket förhålla sig till möjligheten till företrädaransvar när en juridisk person som fått s.k. tillfälligt anstånd (härefter tillfälligt anstånd) med stöd av lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall inte betalar skatten när anståndet upphör och inte heller betalar en påförd och förfallen anståndsavgift?

3 Gällande rätt m.m.

I 59 kap. 12–21 §§ SFL finns bestämmelser om ett skatterättsligt företrädaransvar för en juridisk persons skatte- och avgiftsskulder (företrädaransvar). Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten eller avgiften. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats.

Om den juridiska personen får anstånd med betalning av skatt innebär det en tillfällig betalningsbefrielse, men det påverkar inte skattefordringens bestånd. Under tiden den juridiska personen har anstånd föreligger ett hinder mot att ansöka om företrädaransvar. I vissa fall innebär även anstånd ett hinder mot att ansöka om företrädaransvar efter det att anståndet har hävts.

Enligt 1 § lagen (2009:99) om anstånd med inbetalning i vissa fall får Skatteverket bevilja anstånd för redovisningsperioder som infaller under januari-december 2020 med inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. För den som redovisar mervärdesskatt per beskattningsår gäller möjligheten till anstånd de deklarationer som ska lämnas under perioden 27 december 2019 till 17 januari 2022, enligt 1 a § lagen om anstånd med inbetalning i vissa fall. Anståndstiden får enligt 1 § tredje stycket och 1 a § tredje stycket bestämmas till längst ett år och anståndsbeloppet ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter att anståndstiden upphör, enligt 62 kap. 9 § första stycket SFL.

Anstånden får, efter ansökan, förlängas med som längst ett år. Förlängningsperioden räknas från den tidpunkt då den ursprungliga anståndstiden upphör, förutsatt att den ursprungliga anståndstiden då har utnyttjats till fullo. Detta inträffar i regel när ett år har förflutit från det att anståndsbeslutet fattades eller när den bortre tidsgränsen för den ursprungliga anståndstiden har nåtts, prop. 2020/21:77 s. 19.

Enligt 5 § lagen om anstånd med inbetalning i vissa fall ska den som beviljats ett anstånd enligt 1 och 1 a §§ även betala en anståndsavgift som i normalfallet ska betalas den förfallodag som anges i 1 § tredje stycket och 1 a § tredje stycket.

Av 7 och 8 §§ lagen om anstånd med inbetalning i vissa fall följer att bestämmelserna i SFL om debitering av skatt samt om betalning av skatt gäller både för anstånd och för anståndsavgiften enligt denna lag. Detta innebär att det är möjligt att ålägga en företrädare ett personligt betalningsansvar enligt reglerna i 59 kap. 12–21 §§ SFL, prop. 2008/09:113 s. 17.

4 Bedömning

När det gäller lag om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall har lagstiftaren valt att anlägga en generös inställning till anstånd då lagen anger att dessa som huvudregel ska beviljas och att anstånd endast ska nekas om det finns särskilda skäl som talar emot ett beviljande. Lagstiftningens utformning innebär också att det ges en möjlighet för skattskyldiga att ansöka om anstånd retroaktivt för redan betalda redovisningsperioder. Vidare finns det även en möjlighet till förlängning av anstånd med som längst ett år.

Skatteverket har i ett ställningstagande uttalat vilken betydelse ett beviljat betalningsanstånd kan tänkas ha på möjligheten att få ett företrädaransvar utdömt av domstol, Företrädaransvar – betydelsen av betalningsanstånd. Att notera är därvid att detta ställningstagande är meddelat innan lagen om de tillfälliga anstånden trädde i kraft. Det är dock Skatteverkets uppfattning att bedömningen i ställningstagandet gäller också för de tillfälliga anstånden.

Av ställningstagandet framgår bl.a. att om anstånd medges för en skatt eller avgift innan eller senast på den ursprungliga förfallodagen som avses i 59 kap. 13 § SFL kan Skatteverket inte ansöka om företrädaransvar under anståndstiden. I dessa fall har den juridiska personen inte underlåtit att betala någon skatt eller avgift. I och med att den ursprungliga förfallodagen genom anståndet skjutits upp anser Skatteverket att den relevanta ansvarstidpunkten för ett eventuellt företrädaransvar är förfallodagen vid anståndstidens utgång.

Om ett anstånd med betalning beviljas efter den ursprungliga förfallodagen finns det i princip inte något rättsligt hinder mot att ansöka om företrädaransvar. Under anståndstiden kan någon ansökan om företrädaransvar dock inte göras, men efter det att anståndet upphört finns en möjlighet för Skatteverket att ansöka om företrädaransvar. Detta om den ursprungliga förfallodagen passerats utan att någon betalning skett och inte någon verksam åtgärd vidtagits samt att företrädaren bedömts förfarit grovt oaktsamt eller uppsåtligt när den juridiska personen inte betalat skatten eller avgiften.

Lagstiftarens generösa inställning till Skatteverkets möjligheter att bevilja tillfälliga anstånd har inneburit att en företrädare på goda grunder kan förvänta sig bifall till sin ansökan och det även om ansökan lämnats in efter skattens ursprungliga förfallodag. Med hänsyn härtill är det Skatteverkets uppfattning att verket inte kommer att kunna visa på uppsåt eller grov oaktsamhet för en företrädare som ansökt om och beviljats anstånd enligt lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall även om ansökan gjorts efter den ursprungliga förfallodagen. Skatteverket kommer därför inte ansöka om företrädaransvar för skatter och avgifter som omfattas av ett tillfälligt anstånd, detta även om man ansöker om anstånd retroaktivt för redan betalda redovisningsperioder.

I de fall anstånd har sökts och beviljats före skattens ursprungliga förfallodag bör det inte möta några rättsliga hinder att ansöka om företrädaransvar för skatten eller avgiften för det fall den kvarstår som obetald efter anståndstidens utgång. Det är Skatteverkets uppfattning att verket i dessa situationer ändå inte ska använda företrädaransvaret som borgenärsåtgärd för att få betalt för de skatter som omfattas av de tillfälliga anstånden. Det är varken är rimligt eller försvarbart att en företrädare som sökt om tillfälligt anstånd före de ursprungliga förfallodagarna infallit hamnar i ett sämre läge än en företrädare som förhållit sig mer passiv vid förfallodagarna. Samma bedömning gäller i de fall anståndet har förlängts.

Samma tillämpning och synsätt som gäller för tillfälliga anstånd gäller även för den anståndsavgift som tas ut under anståndstiden enligt 5 § lagen om anstånd med inbetalning i vissa fall. Det innebär att Skatteverket inte kommer ansöka om företrädaransvar för anståndsavgiften.

Innebörden av ovanstående är att Skatteverket som huvudregel inte i någon av nyss beskrivna situationer ska tillgripa företrädaransvar som en borgenärsåtgärd för obetalda belopp som omfattats av ett s.k. tillfälligt anstånd. Om någon uppenbart utnyttjat möjligheterna till att beviljas ett tillfälligt anstånd helt i strid med syftet med anståndsbestämmelserna anser Skatteverket dock att det kan bli aktuellt i enstaka och mycket speciella fall att ansöka om ett företrädaransvar gentemot en företrädare som agerat uppsåtligt.

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Tillfälliga anstånd och företrädaransvar” från den 26 mars 2020, dnr 8-137725. Ställningstagandet innebär en ändring genom att det tar hänsyn till de ändringar i lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall som trädde i kraft den 5 februari 2021.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...