Skatteverket reder i ett nytt ställningstagande ut när så är fallet.
Frågan som behandlas är om betalning till annan part än långivaren i samband med införskaffande av kapital kan räknas som ränta vid tillämpning av bestämmelserna i 24 kap. inkomstskattelagen (IL). Exempel på sådana utgifter till en annan part är utgift för borgen, utgift till en finansiell rådgivare eller ett kreditratinginstitut.
Skatteverket anser att med ”andra utgifter för kredit” i 24 kap. 2 § IL avses andra utgifter som uppstår för att anskaffa kapital. Begreppet ska enligt ordalydelsen inte inskränkas till att bara avse utgift till kreditgivaren. Av det följer att även utgift till annan part än kreditgivaren ska räknas som ränteutgift, om utgiften uppstår i samband med anskaffning av kapital eller är nödvändig för införskaffande av kapital.