Intäktsredovisning vid förekomst av återköpsavtal och garanterade restvärden

Företags intäktsredovisning från varuförsäljning ses ofta som ganska okomplicerad och tidpunkten för intäktsredovisning sammanfaller i många fall med leverans av varan. Intäktsredovisningen har dock blivit mer komplicerad i takt med att företagens affärsmodeller utvecklas. Varuförsäljning hänger ofta samman med försäljning av efterföljande tjänster förknippade med varan och ofta även tillsammans med olika finansieringslösningar för kunden. Det är såväl den juridiska som den ekonomiska innebörden av transaktionen som är avgörande för när och hur intäkten ska redovisas. I denna artikel redogör Pernilla Lundqvist, Mattias Overud och Christian Stralström för vad man bör beakta när man har sålt en vara och samtidigt ingått ett återköpsavtal eller ett avtal med garanterat restvärde.

Varor säljs i dag på olika sätt och i kombination med olika tjänster och finansieringslösningar. I samband med att olika finansieringslösningar erbjuds kunden är det även vanligt förekommande att ett finansieringsbolag är involverat i transaktionen. Vår uppfattning är att tillämpad redovisningspraxis för sådana transaktioner skiljer sig åt i dag, även om samma redovisningsnormer följs och att transaktionerna liknar varandra i övrigt. Denna artikel diskuterar de frågeställningar som aktualiseras i samband med att ett företag säljer en vara med finansieringslösning och/eller kombinerat med återköpsavtal eller garanterat restvärde. Artikeln syftar därmed inte till att redogöra för någon ny normgivning på området.

Försäljning med finansieringslösning är vanligt förekommande inom ett flertal olika branscher, inte minst bilåterförsäljarbranschen (till exempel avseende lastbilar och personbilar). En sådan försäljning innehåller ofta villkor om återköp eller garanterade restvärden från säljarens sida. I denna artikel har vi valt att exemplifiera dessa vanligt förekommande transaktioner inom bilåterförsäljarbranschen och visa på hur intäktsredovisning bör ske i sådana fall. Resonemangen i denna artikel kan även tillämpas på andra branscher där liknande typer av transaktioner förekommer. Det är även värt att notera att det förekommer olika benämningar på liknande transaktioner, vilket kan vara ytterligare försvårande. Det är därför viktigt att komma ihåg att det inte är benämningen i sig som är avgörande för redovisningen, utan i stället den juridiska formen såväl som den ekonomiska innebörden av transaktionen.

Artikeln behandlar enbart säljarens intäktsredovisning. Redovisningen behöver inte alltid vara symmetrisk hos säljaren respektive köparen, köparens redovisning måste därför bedömas separat. Artikeln fokuserar på företag som upprättar finansiella rapporter enligt årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, och Bokföringsnämndens allmänna råd 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning, K3.

Innebörden av återköpsavtal och garanterade restvärden

Vanligt förekommande transaktioner tillika tillämpad terminologi inom bilåterförsäljarbranschen är att man säljer varor med återköpsavtal eller med garanterade restvärden. Dessa kontrakt innebär vanligtvis följande:

• Återköpsavtal innebär en skyldighet eller möjlighet för kunden att sälja tillbaka den använda tillgången till återförsäljaren vid en angiven tidpunkt, till ett pris som bestäms vid försäljningstillfället. Transaktionen benämns i praktiken ofta för Återköpsavtal med ett garanterat restvärde, detta ska dock inte förväxlas med garanterat restvärde som beskrivs nedan som enbart garanterar ett restvärde utan några villkor om återköp av fysisk tillgång. Återköpsavtalet kan även vara en möjlighet för säljaren att köpa tillbaka tillgången.

• Avtal med garanterat restvärde innebär att kunden har rätt att erhålla en ersättning från återförsäljaren om priset för den begagnade tillgången är lägre än det pris som uppskattades vid försäljningstillfället. Skillnaden jämfört med återköpsavtal är att det i detta fall är kunden som är ansvarig för att sälja den begagnade tillgången, inte återförsäljaren.

I vissa situationer förekommer liknande transaktioner men där ett finansbolag är involverat och erbjuder finansieringslösningar till kunden. Dessa transaktioner innebär i många fall att det fortsatt är återförsäljaren som står för såväl kreditrisk som restvärdesrisk varför dessa typer av transaktioner kan behöva hanteras på samma sätt som avtal förenade med återköp eller med garanterade restvärden.

Redovisningsmässig analys

Bestämmelser om redovisning av intäkter finns i K3:s kapitel 23. Huvudprincipen för redovisning av intäkter från varuförsäljning är att intäkten ska redovisas när ett antal kriterier är uppfyllda, såsom att risker och fördelar med varan har övergått till köparen. Det är alltså inte betalningstidpunkten som är avgörande för när i tiden en intäkt redovisas.

För att en intäkt ska redovisas måste säljaren ha fullgjort sina förpliktelser, vanligtvis sker detta vid leverans. Leverans är dock vare sig en nödvändig eller tillräcklig förutsättning för att en intäkt ska anses realiserad. Frågan om en intäkt är realiserad bedöms i första hand med utgångspunkt i säljarens förpliktelser, men även köparens förpliktelser måste beaktas.

Utöver kapitlet om intäkter innehåller K3 ytterligare vägledning som är relevant för intäktsredovisning av ovan nämnda transaktioner. Bestämmelsen om ekonomisk innebörd framför juridisk form innebär att transaktioner ska redovisas och presenteras i enlighet med sin ekonomiska innebörd. I praktiken innebär detta att en bedömning behöver göras för att ta hänsyn till de avtalsmässiga villkoren, relevant juridik och även den ekonomiska innebörden av transaktionen. Om den juridiska formen inte sammanfaller med den ekonomiska innebörden av transaktionen är det alltså den ekonomiska innebörden som ska avspeglas i redovisningen.

Varje transaktion ska redovisas var för sig, och om det är nödvändigt för att förstå den ekonomiska innebörden ska en transaktion delas upp i sina respektive delar och redovisas därefter. Det kan till exempel bli aktuellt att dela upp varor och tjänster i olika delar även om försäljning sker som ett paket till kunden. Motsatsvis kan det även bli aktuellt att slå samman två eller flera transaktioner om det behövs för att den ekonomiska innebörden ska kunna förstås.

För intäktsredovisning hänförlig från varuförsäljning krävs det enligt K3 att tre kriterier är uppfyllda:

1. företaget har överfört de väsentliga risker och fördelar som är förknippade med varornas ägande till köparen,

2. företaget inte längre har något sådant engagemang i den löpande förvaltningen som vanligtvis förknippas med ägande och inte heller utövar någon reell kontroll över de sålda varorna, samt

3. de utgifter som har uppkommit eller som förväntas uppkomma till följd av transaktionen kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

Det kriterium som är svårast att bedöma och i många fall får avgörande betydelse för att bedöma när intäkten ska redovisas är om risker och fördelar övergått från säljaren till köparen. Om säljaren behåller betydande risker förknippade med ägandet utgör inte transaktionen någon försäljning och då får inte heller någon intäkt redovisas. Om säljaren endast behåller en obetydlig risk förknippad med ägandet av varan, utgör transaktionen en försäljning och en intäkt redovisas. Kvarvarande eventuella risker ska då redovisas som en avsättning.

Tillämpning av de redovisningsmässiga principerna

Om vi tittar på försäljning inom bilåterförsäljarbranschen och de fall när försäljning av en vara är förenad med ett åtagande eller en möjlighet för säljaren att köpa tillbaka varan till ett på förhand bestämt pris, eller en försäljning av en vara med garanterat restvärde, så kan det innebära att väsentliga risker inte övergått till köparen. I de fall riskerna inte övergått redovisar därmed inte säljaren någon intäkt, transaktionen utgör då till sin innebörd i stället att säljaren hyr ut varan enligt ett operationellt leasingavtal under perioden från försäljningstillfället tills bilen säljs tillbaka eller när det garanterade restvärdet aktualiseras. Risken som inte överförts är den risk säljaren står för att återköpa ett begagnat fordon. Konsekvenserna av detta blir att transaktionen redovisas enligt bestämmelserna i K3 om leasingavtal där säljaren blir leasegivare till ett operationellt leasingavtal. En leasingintäkt kommer därmed att redovisas linjärt över ”hyresperioden”.

Vid en försäljning där kunden har en skyldighet att lämna tillbaka varan och säljaren har en skyldighet att ta tillbaka densamma är det vår uppfattning att väsentliga risker och fördelar inte har överförts och någon försäljning har således inte ägt rum. Vid en försäljning där antingen kunden har en valmöjlighet att lämna tillbaka varan, säljaren har en valmöjlighet att köpa tillbaka varan eller vid en restvärdegaranti måste en bedömning göras. Vid en sådan bedömning kan det historiska utfallet vara en utgångspunkt av om väsentliga risker och fördelar överförts till kunden eller inte. Viktigt är då att även inkludera omständigheterna under vilka de historiska transaktionerna gjorts och huruvida dessa kan utgöra grund för bedömningen av nuvarande försäljningar. Det kan till exempel vara den allmänna konjunkturen, kundens kreditvärdighet, tekniska utvecklingen, miljöaspekter med mera.

Om säljaren bedömer att den endast behållit en oväsentlig risk och fördel är transaktionen en försäljning och en intäkt redovisas. Företaget bedömer då omfattningen av hur många fordon som bedöms återköpas och redovisar en avsättning för åtagandet att ta tillbaka varan. Vad som är oväsentligt framgår inte i K3 utan måste bedömas utifrån det enskilda avtalet. När en återförsäljare bedömer om risker och fördelar överförts till slutkund är en vanlig fråga om det faktum att återförsäljaren, avseende återtagen bil, kan sälja den återköpta bilen med vinst innebär att risker ändå överförts till kunden då bilåterförsäljaren inte har någon reell risk? För att få redovisa en intäkt enligt K3 ska både risker och fördelar överföras till kunden och vår uppfattning är att det i en sådan situation inte går att argumentera för att redovisa en intäkt för att någon reell risk inte föreligger. Detta eftersom möjligheten att sälja vidare bilen är ett avtal med en annan motpart, ett avtal som kanske till och med träffas först när bilen lämnats tillbaka till återförsäljaren.

Vid en försäljning med garanterade restvärden behöver en bedömning göras huruvida restvärdegarantin kommer att innebära att en betalning kommer att göras eller inte. Vidare behöver en bedömning göras om storleken på betalningen. Om bedömningen är att restvärdegarantin innebär att någon betalning inte kommer att göras redovisas en försäljning. Om bedömningen däremot är att en betalning kommer att göras behöver en bedömning göras om storleken på betalningen. Om betalningen bedöms som oväsentlig redovisas en försäljning och en avsättning görs för det uppskattade beloppet som kan komma att betalas. Om betalningen bedöms som väsentlig har inte väsentliga risker och fördelar övergått och någon försäljning redovisas inte. I en sådan situation blir redovisningen på motsvarande sätt som vid försäljning med återköp.

Redovisning där väsentliga risker och fördelar inte överförts

Följden av ovanstående blir att när ett fordon säljs till kund, men väsentliga risker och fördelar kvarstår hos säljaren, redovisas ingen försäljning utan säljaren behåller bilen redovisningsmässigt i balansräkningen. Detta illustreras i exemplet nedan. Fordonet bokas vid försäljningstillfället om från varulager till en materiell anläggningstillgång (kan till exempel benämnas Tillgångar i operationell leasing i balansräkningen). På skuldsidan redovisas en restvärdesskuld samt förutbetald intäkt. Inkomsten periodiseras jämnt fördelad över perioden enligt bestämmelserna om operationella leasingavtal. Tillgången skrivs av över kontraktsperioden ner till ett bedömt restvärde¹. Hänsyn tas till villkoren i de åtaganden som föreligger och avskrivningsbeloppet anpassas för att överensstämma med beräknat försäljningsvärde då åtagandet löper ut. Avtalen löper vanligtvis på tre till fem år och avskrivningsperioden anpassas därefter, baserat på längden av ingångna avtal.

Restvärdet på fordonet som redovisas som materiell anläggningstillgång ska överensstämma med uppskattade försäljningsintäkter med avdrag för uppskattade försäljningskostnader vid kontraktets slut. Detta innebär att nettoförsäljningsvärdet måste bedömas individuellt per fordon, och kan i vissa fall ske på gruppnivå utifrån till exempel liknande fordonsmodeller. Eventuell uppskattad vinst på ett fordon får inte nettoredovisas mot eventuell uppskattad förlust på ett annat fordon, enligt principen om post för post-redovisning.

Redovisning där väsentliga risker och fördelar överförts

För transaktioner där bedömningen är att en försäljning har skett, det vill säga att väsentliga risker och fördelar har övergått till köparen till exempel i en transaktion med ett garanterat restvärde, redovisas en intäkt vid försäljningstillfället. Bestämmelserna om operationell leasing blir inte tillämpbara. Initiala och tillkommande bedömda restvärdesförluster redovisas då som en avsättning eller som en eventualförpliktelse beroende på sannolikheten för infriande av åtagandet.

Exempel där väsentliga risker och fördelar inte övergått

I exemplet nedan illustrerar vi hur den operationella leasingmodellen kan tillämpas i redovisningen. Av de typer av transaktioner som beskrivits ovan är detta en transaktion med återköpsavtal med innebörden att säljaren åtagit sig att tvingande eller frivilligt köpa tillbaka tillgången till ett på förhand bestämt pris. I exemplet gäller följande förutsättningar och antaganden.

Ett fordon säljs till en kund och i samband med att försäljningen äger rum tecknas även ett återköpsavtal. Transaktionen uppfyller inte kriterierna för att få redovisas som en intäkt vid försäljningstillfället eftersom väsentliga risker och fördelar inte bedöms ha övergått till köpare. Därför redovisas transaktionen i stället enligt bestämmelserna för operationell leasing.

Skattemässig aspekt

Vare sig ÅRL eller K3 tillåter något undantag i juridisk person från ovan beskrivna redovisningsregler varför samma principer är tillämpbara både i koncernredovisning och juridisk person.

Med ovan förordad redovisningslösning, utifrån de aktuella förutsättningarna medför detta en redovisning av en tillgång som vi juridiskt sett inte äger. Risken finns därför att företaget förlorar rätten till räkenskapsenlig avskrivning.

Sammanfattning

I vissa fall medför intäktsredovisning inte några större problem då bedömningen huruvida risker och fördelar överförts till kunden eller inte är relativt okomplicerad. Det finns dock transaktioner då den bedömningen föranleder komplicerade bedömningar. Företaget behöver därför identifiera vilka typer av transaktioner som förekommer inom företaget och säkerställa att de transaktioner som är relativt komplexa är föremål för relevant bedömning av om risker och fördelar överförts till kunden.

Det är viktigt att förstå såväl den juridiska som ekonomiska innebörden av transaktionen. Även om äganderätten juridisk övergått till finansbolag eller slutkund behöver det inte innebära att tillgången anses såld ur ett redovisningsperspektiv om inte väsentliga risker och fördelar med tillgången övergått från säljare till köpare.

Det finns ingen generell lösning eller regel för hur dessa transaktioner ska redovisas, utan varje transaktion kräver sin egen bedömning. Vi anser att denna bedömning sker enligt följande steg:

1. Gå igenom kontrakt och identifiera vilken roll de olika involverade parterna har (till exempel biltillverkare, generalagent, säljbolag, återförsäljare och finansbolag). Fastställ de juridiska förutsättningarna och i vilka steg transaktionen sker.

2. Vad är den ekonomiska innebörden av transaktionen, vilka risker är förenade med transaktionen, vilken roll har respektive aktör och vilka risker och fördelar står respektive aktör för.

3. Bedöm när överföring skett av väsentliga risker och fördelar från säljare till köpare.

4. Ta ställning till om intäkt redovisas vid försäljningstillfället eller om transaktionen är att likställa med uthyrning.

I de fall väsentliga risker och fördelar bedöms vara överförda till köparen vid försäljningstillfället redovisas transaktionen som en försäljning vid försäljningstillfället, i normalfallet vid leverans till kund. Hit räknas framförallt försäljningar som lever upp till något av följande kriterier:

• Vid ”vanliga” försäljningar utan återköps- eller restvärdesåtaganden.

• Vid avtal om garanterat restvärde, där bedömningen gjorts att restvärdet inte uppgår till ett väsentligt belopp.

I dessa fall redovisas hela försäljningsintäkten som nettoomsättning vid försäljningstillfället och eventuella kvarstående åtaganden redovisas som avsättning eller eventualförpliktelse.

I de fall väsentliga risker och fördelar inte bedöms vara överförda till köparen vid försäljningstillfället redovisas transaktionen i stället som ett leasingavtal enligt exemplet ovan.

Eftersom det inte finns några undantag för redovisning i juridisk person är det vår bedömning att den redovisningslösning som presenteras i artikeln, ska tillämpas såväl i koncernredovisningen som redovisning för juridisk person.

Fotnoter

1) Enligt K3 kapitel 17 är en tillgångs restvärde det belopp ett företag förväntas erhålla för en tillgång efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället i då rådande prisnivå. Detta restvärde behöver inte nödvändigtvis vara samma värde som bestämts i avtal om återköp eller garanterade restvärdet i kontraktet med köparen.

Pernilla Lundqvist, Ordförande FAR:s Policygrupp för redovisning, ekonomie doktor och redovisningsspecialist KPMG.

Mattias Overud, Ledamot FAR:s Policygrupp för redovisning, redovisningsspecialist Deloitte.

Christian Stralström, Vice ordförande FAR:s Policygrupp redovisning, redovisningsspecialist PwC.