Balans fördjupning nr 3 2017

Vad hände med hållbarhetsredovisningarna?

2008 började alliansregeringens krav på obligatoriska hållbarhetsredovisningar i de statliga bolagen gälla. I denna artikel analyserar Christer Westermark resultatet.

I en artikel i Balans Fördjupning nr 2/2015 analyserade jag effekterna av kravet på obligatoriska hållbarhetsredovisningar för statligt ägda bolag. Kravet infördes av alliansregeringen och började gälla räkenskapsåret 2008. Artikeln byggde på min doktorsavhandling. Den inspirerades av ett managementslagord, ett slags mantra, som styrde näringsministern Maud Olofsson: What gets measured gets managed. Kunde det verkligen vara så lätt att åstadkomma hållbar utveckling?

Näringsministern åberopade detta slagord i olika sammanhang1: ”Arbetet med hållbarhetsfrågor är viktigare än någonsin. Rapportering driver arbetet framåt. Det som måste rapporteras är också det som blir gjort!” Managementidén skulle även exporteras till Kina2: ”Regeringen har bland annat inlett ett samarbete med Kina och de kinesiska statligt ägda företagen.”

Idén om hållbarhetsredovisning som vägen till hållbar utveckling var på ett plan en enorm retorisk händelse, det var en tanke som skulle lyfta näringsdepartementets och dess chefs popularitet. Övriga allianspartier var mer avvaktande.

Avhandlingen analyserade den svenska regeringens försök att med hjälp av krav på obligatorisk hållbarhetsredovisning implementera hållbar utveckling i de statligt ägda företagen. Forskningsfråggan var huruvida implementeringen hade lyckats.

Styrningen av bolagen var indirekt. Den skulle åstadkommas genom att bolagens hållbarhetsredovisningar måste följa den standard som fastställts av Global Reporting Initiative, GRI.

”En ansvarsfull och professionell ägare bör bland annat ta ansvar för frågor om hållbar utveckling, som till exempel frågor som rör etik, miljö, mänskliga rättigheter, jämställdhet och mångfald. Det är alla företags ansvar, men de statligt ägda företagen ska vara föredömen och ligga i framkant i arbetet med detta. Regeringen förstärker sina högt ställda ambitioner på området och genom dessa riktlinjer ställer regeringen tydligare krav på rapportering och redovisning.”3

Så här ansåg alliansregeringen att de statligt ägda bolagen skulle ta ansvar, vara föredömen och nå framkanten i världen när det gäller hållbar utveckling med hjälp av hållbarhetsredovisning och intressentpåverkan enligt GRI:s modell (se figur 1 på nästa sida).

Avhandlingen analyserade samtliga hållbarhetsredovisningar publicerade av de statligt ägda bolagen under två år och stämde av effekterna med företagens intressenter. Slutsatserna blev följande:

  • De statligt ägda företagen hade visserligen publicerat hållbarhetsredovisningar, men inte enligt föreskrivna GRI:s riktlinjer.

  • Inom området hållbar utveckling observerades inget som hade sin grund i redovisningskravet.

  • Managementslagordet fungerade inte i praktiken.

  • Implementeringen av regeringsbeslutet var inte framgångsrik.

Ett misslyckande måste få kallas för sitt rätta namn. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre, som det sades från politiskt håll.

Vad har hänt sedan dess?

Riksdagsvalet 2010 medförde näringsministerns avgång och att ansvaret för de statligt ägda bolagen flyttades till finansdepartementet. Rapporteringen i de årliga Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande blev alltmer summarisk när det gällde hållbar utveckling och en årlig sammanställning av bolagens hållbarhetsredovisningar utgick.

Figur 1 Företagets vision och strategi samt kontinuerlig intressentpåverkan skapar hållbar utveckling enligt GRI

BALANS_Fordjupning_2017_N03_A0005_bild_1

Vattenfalls hårt kritiserade Nuonaffär, som skulle vara en del i det statliga hållbarhetsarbetet, utvecklades sedermera till en brakförlust.

Valet 2014 innebar en politisk förändring genom att Miljöpartiet tog plats i regeringen. Partiets officiellt deklarerade kamp för hållbar utveckling är allmänt känd. Det fanns därför anledning att förvänta sig en nystart beträffande de statligt ägda bolagens insatser på hållbarhetsområdet. Många minns också att MP-språkröret gick till val på att avveckla kolkraften i Tyskland. Att folkvalda i vårt stora grannland i söder skulle ha invändningar ingick inte i MP:s beräkningar. Vattenfall sålde och kolkraften i Tyskland drevs vidare. Men hållbarhetsredovisningarna blev en ritual tom på allt innehåll.

Utvecklingen på hållbarhetsområdet framgår av årligen publicerade Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande och av bolagens hålbarhetsredovisningar. I verksamhetsberättelsen för 2015, den senast publicerade, har regeringen övergivit den internationellt vedertagna termen hållbar utveckling som mål och ersatt den med termen hållbart företagande. Honnörsordet är hållbart, underförstått att det är något i sig gott.

Men det är en term som inte definieras. Den påminner närmast om den redovisningsprincip som innebär att man i redovisningen utgår från att företaget kommer att fortsätta sin verksamhet under en överskådlig tid. Principen kallas även going concern-principen och dess samband med hållbar utveckling enligt Brundtlandkomissionens definition tål att diskuteras. Marknadsliberala krafter har definierat syftet med statligt ägda företag. Och syftet är inte längre att vara i framkant när det gäller hållbarhetsredovisning och hållbar utveckling.

Hållbar utveckling diskuteras enbart som ett citat ur Brundtlandkomissionens välkända definition: ”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. I övrigt diskuteras inte värdet av hållbar utveckling. De stora visionernas tid är förbi. Inget skrivs längre om hur samarbetet med Kina för hållbarhetsredovisning i de kinesiska företagen fortskridit.

Hållbart företagande illustreras med en affärsmodell som efter att ha passerat en cirkel med sju tårtbitar övergår till en långsiktigt hållbar affärsmodell. Det eventuella sambandet med hållbar utveckling framgår inte av illustrationen. Hållbart företagande motiveras och preciseras4: ”I syfte att främja en långsiktigt hållbar värdetillväxt i bolagen med statligt ägande integreras hållbart företagande i ägarstyrningen.”

Således är fokus numera på bolagens värdetillväxt. Vilken roll hållbar utveckling spelar för de statligt ägda företagen kan inte utläsas av verksamhetsberättelsen. Det är en betydande skillnad mot den dåvarande regeringens språkbruk tio år tidigare.

Regeringen överlåter numera mål- och strategiformulering på bolagens respektive styrelse när det gäller hållbart företagande5. Om målen sägs att de ska vara:

  • Få och övergripande.

  • Relevanta för bolagets affärsverksamhet och hållbarhetsutmaningar.

  • Långsiktigt utmanade.

  • Uppföljningsbara, men behöver inte vara kvantifierbara.

  • Tydliga och enkla att kommunicera.

  • Fastställda genom styrelsebeslut.

Figur 2 Hållbart företagande enligt Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2015, s. 17.

BALANS_Fordjupning_2017_N03_A0005_bild_2

Regeringen fastställer inte något övergripande nationellt mål som ska styra de statliga bolagens visioner, mål och prestationer då det gäller hållbar utveckling. Fokus är på det enskilda före-tagets värdetillväxt, en traditionell finansiell inriktning. Hållbar utveckling framställs inte längre som ett mål i sig för de statliga företagen i den mån den alls har någon plats i den hållbara värdetillväxten. Man kan fundera över hur värdetillväxten kan ökas när det gäller Dramaten, Operan, Samhall och andra bolag med samhällsuppdrag.

Policy och riktlinjer

Vad ska de statligt ägda företagen ha som riktlinjer för att åstadkomma hållbart företagande? Verksamhetsberättelsen6 åberopar följande:

  • OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

  • Global Compact.

  • FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

  • Global Reporting Initiative.

Om dessa riktlinjer sägs: ”Riktlinjerna för hållbarhetsrapporteringen för bolagen med statligt ägande harmonierar med många av de internationella normerna och blir sålunda en del av en internationell strävan efter en mer hållbar utveckling.”

Om OECD:s riktlinjer anförs att ”de klargör vilka förväntningar de regeringar som anslutit sig till dem har på företagen och riktlinjerna är en referenspunkt för företagen och intressenterna.” Huruvida den svenska regeringen anslutit sig framgår inte.

Om Global Compact anförs att ”flera bolag med statligt ägande har anslutit sig.” Vilka dessa bolag är framgår inte. Ej heller vilka konkreta effekter anslutandet fört med sig.

Om FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter anförs att ”företag har ett ansvar för att respektera dessa rättigheter i sitt företagande.” Hur de svenska statligt ägda företagen lever upp till detta ansvar diskuteras inte.

Om Global Reporting Initiative anförs att ”det är ett stöd och verktyg för företag och organisationer att rapportera sitt arbete utifrån till exempel Global Compact och OECD:s riktlinjer.” Tidigare regering krävde att företagen skulle rapportera sitt hållbarhetsarbete enligt GRI:s mall.

En viktig standard saknas

Hållbar utveckling baserar sig på tre pelare: miljö, ekonomi och samhällsansvar. Därför är det förvånande att sammanställningen ovan saknar en viktig standard. Det som saknas är ISO 26000 – en internationell standard för socialt ansvarstagande. Den bygger på sju grundläggande principer som tillsammans definierar begreppet socialt ansvarstagande.

Swedish Standards Institute anger att ISO 26000 beskriver vad ett företag eller en organisation kan göra för att bidra till en hållbar utveckling i framtiden. ISO 26000 kan användas i både offentlig och privat sektor. Av alla grupper, som någonsin tillsatts för att utveckla en ISO-standard, hade ISO/WG SR den största och bredaste medlemsbasen med intressenter som var representerade. Dessa verkade inom: industri, myndigheter, arbetsmarknad, konsumenter, icke statliga organisationer, tjänster, support, forskning etc.

Det är förvånande att denna standard inte anses relevant för de statligt ägda företagen.

Vad förväntas de statligt ägda företagen rapportera?

I verksamhetsberättelsen för 2015 behandlas inte de svenska riktlinjerna för bolagens hållbarhetsrapportering. Vad kräver ägaren, staten, att bolagen ska rapportera? Läsarna av verksamhetsberättelsen får ingen information om vad som kan förväntas i rapportväg av de femtiotvå statligt ägda företagen. Inte heller diskuteras vad dessa bolag haft som mål att uppnå och faktiskt uppnått under år 2015 inom hållbar utveckling. Man kan konstatera att ämnet är styvmoderligt behandlat på två sidor av hundratvå. Det ger en bild av vilken vikt som numera läggs på området hållbar utveckling. Var det en politisk dagslända?

Ingen uppsving för hållbar utveckling

Vilken har MP:s roll varit när det gäller att förvalta arvet från alliansregeringen, som tog initiativet till att rapportera hållbar utveckling i de statligt ägda företagen? ”Vi har lagt fram en rad offensiva förslag för att minska utsläppen och ställa om till en grön, fossilfri ekonomi”, säger partisekreteraren när opinionssiffrorna i april 2017 dalat till tre procent.

Man kan konstatera att Miljöpartiets inträde på regeringsarenan inte medfört någon boom för de statligt ägda företagens prestationer inom hållbarhet och hållbarhetsredovisning. Inga avtryck finns i den senaste verksamhetsberättelsen för företag med statligt ägande.

Ägarens, statens, regeringens fokusändring från hållbar utveckling till finansiellt resultat tydliggörs när ett bolag i sin hållbarhetsredovisning skriver ”att verka för hållbar tillväxt är Almis uppdrag”. Bolaget skriver att ägarens hållbarhetsförväntningar är att ”Almi ska bidra till hållbar tillväxt i näringslivet”.

Samma bolag anger om företagets hållbarhetsarbete ”ingen återrapportering av utfall mot mål.” Det är ett klart avsteg från GRI:s standard ”Disclosure 102–14 Statement from senior decision-maker” som obligatoriskt kräver:

The reporting organization shall report the following information:

a. A statement from the most senior decision-maker of the organization (such as CEO, chair, or equivalent senior position) about the relevance of sustainability to the organization and its strategy for addressing sustainability.

Rapporteringskravet preciseras:

2.1 When compiling the information specified in Disclosure 102–14, the reporting organization should include:

....

2.1.4 key events, achievements, and failures during the reporting period;

2.1.5 views on performance with respect to targets;

2.1.6 outlook on the organization’s main challenges and targets for the next year and goals for the coming 3–5 years;

Om en bolagsstyrelse med ägarens goda minne underlåter att rapportera om vad företaget presterat kan det bara tolkas som att ägaren är ointresserad. När ett bolag avstår från att rapportera om man nått de uppsatta målen så har man också övergivit kärnan i hållbarhetsredovisningen så som Global Reporting Initiative ser rapportsyftet. Nämligen att bolaget först ska sätta hållbarhetsmål och sedan vid årets slut mäta om man lyckades nå målen. Samt dessutom rapportera utfallet för intressenterna. Visst kan man ställa samman och rapportera en mängd data på måfå och utan att relatera dem till fastställda prestationsmål. Men det är en ganska meningslös sysselsättning till betydande kostnad i syfte att åstadkomma en formell rapport. Hur intressant är en sådan rapport för den ägare eller annan intressent som vill veta om bolaget nått sina uppsatta mål?

En övergående trend

Hållbarhetsredovisning och hållbar utveckling i de statligt ägda företagen enligt de storslagna visionerna för tio år sedan var, sett i backspegeln, en dagslända, en tillfällig blomstring, ett projekt av en brinnande eldsjäl. Projektet tycks ha saknat den breda politiska förankring som erfordras för kontinuitet över tid och över riksdagsval. Trots MP i regeringen blev det inget uppsving för vare sig hållbarhetsredovisning eller hållbar utveckling. Det alstrar nostalgi hos de besvikna, men attitydförändringen kan i och för sig vara förklarlig om staten planerar att sälja ut bolagen för att finansiera satsningar på skola, vård och omsorg eller något annat som tros locka röster i valet.

Christer Westermark är filosofie doktor och skriver om möjliga samband mellan hållbarhetsredovisning och hållbarhet.

Fotnoter

1) Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2008, s. 24.

2) Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2007, s. 3

3) Riktlinjer för extern rapportering för företag med statligt ägande 2007, s. 1.

4) Verksamhetsberättelse för bolag med statligt ägande 2015, s. 95.

5) Verksamhetsberättelse för bolag med statligt ägande 2015, s. 16

6) Verksamhetsberättelse för bolag med statligt ägande 2015, s. 17

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...