Balans fördjupning nr 5 2017

Samma resurser – men olika förutsättningar på landets ekonomutbildningar

Hur resurserna används vid olika Svenska lärosäten varierar kraftigt. I denna artikel visar Torbjörn Tagesson på vilka konsekvenser det får för lärarnas förutsättningar. Han föreslår också åtgärder för att förhindra att administrationen växer på bekostnad av forskning och utbildning.

Att humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar vid universitet och högskolor har en relativt låg tilldelning är väl känt. Mindre känt är hur stora skillnader som råder mellan olika lärosäten avseende hur resurser allokeras och används. I regleringsbrevet för 2017 uppgår den totala ersättningen för en ekonomistudent, som klarar sina kurser, till 50.941 kronor per student och år (31.308 kronor per helårsstudent + 20.401 per helårsprestation, upp till det tak av studenter som staten åtar sig att finansiera). Detta kan jämföras med ersättningarna för naturvetenskap och teknik, exempelvis industriell ekonomi, som uppgår till 98.405 kronor. Jusek (2011) konstaterar i en rapport att för ”utbildningar inom exempelvis ekonomi och juridik får anordnare inom yrkeshögskolorna omkring 30 procent mer resurser än landets högskolor och universitet”. Efter att ha arbetat inom universitets- och högskolesektorn i 23 år, i olika befattningar och vid olika lärosäten (två högskolor och två universitet) har jag inte bara upplevt minskade resurser över tid, utan även noterat att trots att statens tilldelning per student är den samma för de olika lärosätena, så skiljer sig förutsättningarna åt väsentligt mellan olika lärosäten avseende hur mycket resurser som faktiskt finns tillgängligt för undervisning, efter att kostnaderna för lokalhyra och administration räknats av.

För att undersöka skillnaderna mellan olika statliga universitet och högskolor, ställde jag frågan till olika lärosäten, om hur många 7,5 hp kurser (5-veckorskurser) två olika lärare skulle behöva undervisa för att fylla sin tjänst om de arbetade hos dem. De två olika lärarna och förutsättningarna för deras tjänstgöring var följande:

  • Dan Docent (45 år) har precis avslutat ett stort forskningsprojekt och är ganska sugen på att ägna sig lite mer åt undervisning framgent. Inför kommande år har Dan inte heller några externa forskningspengar. I samråd med prefekten och studierektorn har det bestämts att Dan under kommande år ska fullgöra sin tjänst genom att undervisa på avancerad nivå. Hur många kurser (7,5 hp) måste Dan ge under ett år för att fylla sin tjänst, om vi förutsätter följande:

    • Nivå: Avancerad nivå (jfr D-nivå)

    • Examination: Individuell tentamen samt inlämningsarbete som görs i grupper om två

    • Antal studenter per kurs: 30

  • Lena Lektor (42 år) älskar att undervisa. Sedan hon disputerade hon han ägnat sig åt att utveckla sin undervisning och pedagogik. Lena har inga externa forskningsmedel utan ska fullgöra sin tjänst genom att undervisa på kurser på grundnivå (främst A- och B-nivå). Hur många kurser (7,5 hp) måste Lena ge under ett år för att fylla sin tjänst, om vi förutsätter följande:

    • Nivå: Grundnivå (jfr A- och B-nivå)

    • Examination: Individuell tentamen

    • Antal studenter per kurs: 60

Arton lärosäten svarade på enkäten. Resultatet framgår av figur 1.

Som framgår av figur 1, är arbetsvillkoren vitt skilda för såväl Dan som Lena, beroende av vilket lärosäte de arbetar på. Om Dan arbetar vid lärosäte 1, så måste han ge 13,33 kurser per år. Hade han däremot innehaft motsvarande tjänst vid lärosäte 18, så hade han inte ens behövt ge hälften så många kurser (5,4 kurser per år). Även för Lena skiljer sig arbetsvillkoren väsentligt beroende på vilket lärosäte hon är anställd vid. Arbetar hon på lärosäte 1, måste hon ge 8,88 kurser per år, medan hon vid lärosäte 18 haft ungefär halva undervisningsskyldigheten, närmare bestämt 4,5 kurser per år. Skillnaden mellan olika lärosäten visar sig alltså vara betydande både för docenten som undervisar på avancerad nivå och för lektorn som undervisar på grundläggande nivå. Det är också värt att notera, att skillnaderna i undervisningsskyldighet mellan Dan och Lena generellt sett är störst bland de lärosäten som fordrar mest undervisning av sina lärare.

Figur 1: Antal kurser som Dan och Lena måste göra för att fylla sina tjänster.

BALANS_Fordjupning_2017_N05_A0005_bild

Hur kan skillnaderna vara så stora?

Det finns naturligtvis flera förklaringar till att skillnaderna är så stora. Nedan lyfter jag fram några förklaringar som brukar ges:

  • Stora skillnader mellan hur mycket resurser som används till administration och lokalhyra. Ett rimligt antagande skulle vara att stora lärosäten har stordriftsfördelar vad gäller administration och stödfunktioner, men så förefaller det inte vara. Stora universitet och mindre högskolor är ganska jämt fördelade över hela skalan. Vid vissa lärosäten används mer än 2/3 av resurserna till administration och lokalhyra. Förmodligen ett resultat av så kallad top-down budgetering där man inte nog beaktar vilken output som organisationen producerar (det vill säga antal studenter/examina inom olika utbildningsområden) när man fastställer budgetutrymmet för administration och stödenheter.

  • Schablonmässig fördelning av kostnader. Ett argument för att ersättningen till studenter inom naturvetenskapliga- och tekniska ämnen har en högre ersättningsnivå än studenter inom humaniora och samhällsvetenskap, är att utbildningarna kräver dyrare utrustning och specialanpassade lokaler. Trots detta är det många lärosäten som, mer eller mindre schablonmässigt, fördelar samtliga lokalkostnaderna utifrån totalt antal studenter. Detta indikeras även av ovan presenterade studie, då många av de lärosäten där Dan och Lena fick en väldigt tung arbetsbörda, var lärosäten där teknisk utbildning bedrivs i relativt hög omfattning.

  • Skillnader i genomströmning av studenter. Då den prestationsbaserade ersättningen (20.401 kronor) endast betalas ut då studenterna har klarat sin examination, gör de flesta lärosäten så kallade överintag. Det vill säga lärosätena tar in fler studenter än vad taket för tilldelningen medger. På så sätt försäkrar man sig om att få ut maximal andel av ersättningen för helårsprestation, men man tvingas också ta in en stor del ofinansierade studenter som ska undervisas och examineras. Om vi antar att ansökningssiffrorna i någon mån har förmåga att predicera studenternas förmåga att klara utbildningen, kan vi också förvänta oss att stora skillnader i lärosätenas överintag, då antagningssiffrorna väsentligt skiljer sig åt mellan olika lärosätens ekonomutbildningar.

Vilka blir konsekvenserna?

Denna undersökning har inte explicit studerat konsekvenserna av de olika förutsättningar som råder vid ekonomutbildningarna bland landets lärosäten. Det går inte heller att se något direkt samband mellan denna studie och den utvärdering av utbildningar i företagsekonomi vid landets lärosäten som dåvarande Högskoleverket presenterade 2012. Det är emellertid svårt att se hur lärare och studenter vid lärosätena 1 och 2, i förlängningen skulle ha förutsättningar för att skapa en utbildningssituation som är likvärdig den vid lärosätena 17 och 18.

Jag har under mina år vid universitet och högskolor sett hur engagerade lärare försöker kompensera för bristande resurser genom att ge av kompensationsutvecklings och fritid för att undervisa, examinera och hjälpa studenter. Detta sker emellertid ofta på bekostnad av egen forskning, fortbildning och återhämtning. Något som i förlängningen får negativa konsekvenser både avseende undervisningskvalitet och välbefinnande. Allt annat lika, borde lärosäten som erbjuder bra arbetsvillkor ha lättare för att både behålla och rekrytera personal jämfört med lärosäten där arbetsbördan är tung. Något som på sikt borde leda till att kvalitetsskillnaderna mellan utbildningarna ökar.

Vad bör då göras?

På samma sätt som forskning och utbildning löpande utvärderas, borde kanske också administration och stödenheters verksamhet utvärderas (jfr Knutsson et al. 2003).

Även om jag i grunden tror det är nyttigt att universitet och högskolor har en hög grad av självbestämmande, vore det kanske rimligt att staten, genom Universitetskanslersämbetet eller Riksrevisionen, även följde upp hur resurser allokeras och används inom universitets- och högskolesektorn. Ett annat alternativ, för att begränsa att administrationen växer på bekostnad av utbildning och forskning, vore att inte bara skilja mellan forsknings- och utbildningsanslag, utan mellan forsknings-, utbildnings- och administrationsanslag.

Torbjörn Tagesson är professor i företagsekonomi vid Linköpings universitet samt ledamot i Civilekonomernas utbildningsutskott.

Referenser

Högskoleverket (2012) Kvalitetsutvärdering av företagsekonomi och närliggande huvudområden http://www2.hsv.se/download/kvalitet/foretagsekonomi-2011.pdf (Accessdatum 2017–08–30).

JUSEK (2011). Olika förutsättningar för eftergymnasiala utbildningar https://www.jusek.se/globalassets/rapport_olika_forutsattningar_gymn_studier.pdf (Accessdatum 2017–08–30).

Knutsson, H., Mattisson, O., Paulsson, G., Ramberg, U. och Tagesson, T. (2003). Kontinuerligutvecklingsförmåga – på spaning efter kommunala exempel, Lund: KEFU.

Regleringsbrev 2017 Myndighet universitet och högskolor http://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=17920 (Accessdatum 2017–08–30).

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...