Utmaningar och vägar framåt
I november 2017 anordnades den första SUBREA-konferensen vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Syftet var att skapa en mötesplats för diskussioner kring utmaningar och framtida kunskapsbehov relaterat till hållbart företagande, rapportering och bestyrkande. I denna artikel belyser initiativtagaren Susanne Arvidsson tio intressanta områden från konferensen.
I fjol var det 30 år sedan den så kallade Brundtlandrapporten ”Our Common Future” (UNWCED) publicerades. Syftet med rapporten var att sätta fokus på det globala behovet för hållbar utveckling. Många berömvärda initiativ – främst av frivillig natur – har lett fram till att det i dag sker en allt snabbare omställning mot hållbar utveckling och hållbart företagande. Denna trend ser vi både nationellt och internationellt. FN:s 17 hållbarhetsmål och Agenda 2030 har bidragit till att hållbarhetsfrågorna i dag placerar sig högt upp på agendorna både inom näringslivet, politiken och akademin. På både nationell nivå och internationell nivå sker en översyn av reglering och lagstiftning för att på olika sätt förbättra förutsättningarna för en mer effektiv omställning mot hållbart företagande. Områden som omfattas av översynen är bland annat hållbarhetsrapportering, bestyrkande av hållbarhetsinformation, hållbarhetsutvärdering av finansiella investeringar, green ledning, sustainable finance, disclosure rules, skattetransparens, arbetsförhållanden, compliance och antikorruption. Ett konkret exempel är EU-direktivet (2014/95/EU) kring hållbarhetsredovisning som 1.600 svenska bolag har börjat tillämpa i sina rapporter för 2017. Sammantaget har detta resulterat i att det pågår en väldigt snabb utveckling av praxis inom hela hållbarhetsområdet. Detta innebär att det finns ett stort behov av en konstruktiv dialog kring de utmaningar och framtida kunskapsbehov. Eftersom vi befinner oss i en läroprocess är det betydelsefullt att denna dialog bjuder in till gränsöverstigande diskussioner där olika intressenter får dela med sig av både goda och mindre goda exempel kring hur de arbetar med sitt hållbarhetsarbete.
Den första internationella SUBREA-konferensen vid Ekonomihögskolan i Lund samlade cirka 170 deltagare med ett brinnande intresse för hållbarhet till ett fullspäckat tvådagarsprogram. Konferensen var indelad i följande fem huvudteman:
I. Sustainable Reporting (Hållbarhetsredovisning)
II. Sustainable Assurance (Bestyrkande av hållbarhetsinformation)
III. Valuation of investments from a sustainability perspective (Hållbarhet från ett finansperspektiv)
IV. Anticorruption (Antikorruption)
V. Fair taxation, tax transparency and disclosure rules (Etisk och transparent skattepolicy)
I varje tema fanns talare som representerade akademin, näringslivet, politiken, NGO:s och myndigheter. Bland talarna återfanns bland annat svenska och internationella lärosäten, Volvo, Novo Nordisk, Atlas Copco, TeliaSonera, SCA, Skatteverket, Revisorsinspektionen, Skatteverket, AP fonderna, SWESIF, FAR, GE, SIDA och MISTRA, Totalt gavs cirka 40 korta kärnfulla presentationer där fokus var på utmaningar och framtida kunskapsbehov. Efter presentationerna följde i varje tema en lång paneldiskussion ledd av en expertmoderator. Här gavs stort utrymme till att utveckla sina tankar och synliggöra de olika intressenternas syn på inom vilka områden ytterligare förbättringar behövs och vilka åtgärder i form av exempelvis stöd, lagar, och samarbeten som anses krävas för att möjliggöra detta. Avslutningsvis öppnades diskussionerna upp för åhörarna som fick möjlighet att ställa frågor och komma med inlägg. Diskussionerna var många, intressanta och spände över ett brett spektrum av hållbarhetsrelaterade områden. Nedan lyfts och diskuteras tio intressanta ”take-aways” från dessa diskussioner.
Positivt momentum
Trots att åtskilliga utmaningar inom hållbarhetsområdet lyftes under konferensens två dagar så präglades tonen inte av resignation och hopplöshet utan tvärtom. I samtliga diskussioner uttrycktes en stark vilja hos de olika intressentgrupperna att aktivt bidra med lösningar för att hantera dessa utmaningar. Det var även mycket positivt att notera att talarna – oavsett om de hade sin hemvist i akademin, näringslivet eller politiken – ofta poängterade betydelsen av att gemensamt delta i processen att vidareutveckla och effektivisera hållbarhetsarbetet för att på sätt ytterligare bidra till en hållbar utveckling och mer hållbara organisationer i linje med Agenda 2030 och FN:s globala hållbarhetsmål. Det går inte att underskatta betydelsen av ett positivt momentum. Jag skulle vilja påstå att det till och med är den viktigaste förutsättningen för att nå framgång i detta viktiga arbete.
Fragmenterat rapporteringslandskap
Frivillighet är positivt. Det stora utbudet av rapporteringsramverk och standards likaså (GRI, IR, ISO-standarder, UN Global Compact, ILO etc.) Dock leder detta till ett väldigt fragmenterat rapporteringslandskap. Valmöjligheterna är näst intill oändliga och tolkningsutrymmet likaså. Resultatet blir att varje företag rapporterar efter sitt ”huvud” när det gäller hållbarhethet. Visst låter kanske företagsspecifik rapportering tilltalande i dagens individualistiska samhälle. Talarna vid konferensen uttryckte dock en förhoppning om att utvecklingen måste gå mot mer standardiserad hållbarhetsrapportering. Utmaningen med att förstå och jämföra hållbarhetsinformation blir annars för stor vilket ökar informationsasymmetrin och leder till ineffektivitet på finansmarknaderna.
EU direktiv (2014/95/EU)
Många positiva röster hördes om det nya EU-direktivet (2014/95/EU). Även om det konstaterades från flera håll att det är ett löst formulerat direktiv så ges nu en vägledning om vilka områden som ska lyftas upp. Särskilt betydelsefullt är att kopplingen till affärsmodell, utfall och risker explicit lyfts upp i lagtexten. Nu får vi en struktur och en uppmaning om att integrera hållbarhetsarbetet i organisatoriska rutiner och processer. Kanske kommer det inte att påverka de största företagen så mycket eftersom de ofta redan har haft fokus på det nya direktivet och därmed förberett sin rapportering i linje med detta. Det framhölls att mindre bolag som inte omfattas av direktivet på sikt kommer att influeras över hur de som omfattas väljer att strukturera sin hållbarhetsrapportering. Även detta sågs som positivt. Med stor sannolikhet kommer direktivet att följas av ytterligare och aningen mindre mjuka regleringar framöver.
Implementering av Agenda 2030
Föga överraskande lyfte många av talarna Agenda 2030 och FN:s globala hållbarhetsmål. Den färgglada logotypen kommunicerades flitigt. Även om diskussionerna snuddade vid arbetet med målen så stannade många vid vilka mål som olika organisationer valt att fokusera på. Det framgick tydligt att det behövs ett större fokus på processen kring hur de globala hållbarhetsmålen implementeras i organisationer. Hur väljer man vilka mål man ska fokusera på? Hur identifierar man vilken påverkan en organisation har på de olika målen? Detta gäller såväl positiv som negativ påverkan. Hur samverkar målen? Hur implementeras de underliggande indikatorerna? Utan tvekan är implementeringen komplex. Dock är en effektiv implementering en förutsättning för att Agenda 2030 ska uppnås.
Ökat intresse och engagemang från finansmarknadens aktörer
Skepticismen kring betydelsen av hållbarhetsinformation har ofta varit påtaglig på finansmarknaden där man ifrågasatt värderelevansen av företagens ökade hållbarhetsfokus. Således var det mycket positivt att notera att det inte märktes något ifrågasättande kring utvecklingen mot hållbara företag. Tvärtom uttryckte talare från finansmarknaden ett stort engagemang för en fortsatt hållbar utveckling i enlighet med Agenda 2030. Det konstaterades även att hållbara företag ofta uppvisar både högre avkastning och lägre risk. Det framhölls att man ser ett kraftigt ökat intresse för hållbara placeringar och ’impact investing’. Denna utveckling lär sätta än mer press på företagen att själva förstå hur dess påverkan ser ut och därefter kommunicera detta på ett tillförlitligt sätt till externa intressenter.
Svårigheter att förstå/värdera företags hållbarhetsprestationer
Det måste riktas ett större fokus och mer resurser på att utveckla värderelevant, tillförlitlig och jämförbar information om företags hålbarhetsprestationer. Även om en förbättring skett under senare år så råder i dag stora svårigheter att förstå och värdera företags hållbarhetsprestationer. Under konferensen lyftes detta ofta som en särskilt viktig utmaning. Företagen betonade vikten av bra information internt för att kunna utveckla ett effektivt hållbarhetsarbete där progression kan mätas. Talarna från finansmarknaden och övriga externa intressenter poängterade att man i dag måste kunna jämföra olika företags hållbarhetsprestationer med varandra och att detta inom många hållbarhetsområden är näst intill omöjligt. En svagt optimistisk prognos för framtiden är att den ökade efterfrågan – både från internt och externt håll – på hållbarhetsinformation av högre kvalitet kommer påskynda processen med att utveckla informationen kring hållbarhetsprestationer.
Antikorruption
Ett flitigt diskuterat tema under konferensen var antikorruption och compliance. Antikorruption framhölls som en förutsättning för ett hållbart agerande. Dock framstår det tydligt att det är en stor och kostsam utmaning i globala organisationer att bygga upp ett effektivt system som motverkar korruption. Frågan är även hur effektivt ett sådant system kan göras. Möjligheten att eliminera korruption avfärdades helt. I stället är slutsatsen att utmaningen består i att förebygga uppkomsten av korruption, identifiera signaler om korruption samt att effektivt hantera uppkomna korruptionsärenden. De som pekas ut som förebilder är ofta de bolag som befunnit sig i korruptionsskandaler och som tvingats ta tag i detta. Ska det då behövas en skandal för att bygga upp ett effektivt antikorruptionssystem? Flera av talarna lyfte att det skett en förändring. I många organisationer finns i dag en långt större medvetenhet och aktiv vilja att motverka korruption inte minst på grund av de stora kostnader och nedsvärtade renommé som följer i korruptionens spår. Från konferensen kan det dock konstateras att det fortfarande råder delade meningar kring om självreglering är lösningen eller om lagstiftning är mer effektivt.
Etisk och rättvis skattepolicy – en ny hållbarhetsaspekt?
Vid konferensens tidpunkt var diskussionerna kring Paradispapperna högaktuella, Detta användes för att belysa hur viktiga de skatterättsliga frågorna är och vilka stora utmaningar som omger dem. Det finns en konflikt mellan de rättsregler som skatteplanerare följer och de mistankar som allmänheten riktar mot dem som ”utnyttjar” de rådande rättsreglerna. Detta hänger samman med dålig kunskap kring vad som skiljer skatteplanering (lagligt), skatteflykt (gråzon) och skattebrott (olagligt). Flera talare betonade vikten av att skapa en brygga mellan moral/etik och skattelagstiftningen. Vissa ansåg att ett företag som aspirerar på att vara etiskt och hållbart och därigenom vinna intressenternas förtroende måste inte bara hålla sig till lagen utan även ”go beyond the law” i sin efterlevnad. Denna tes delade dock inte av alla. Några talare var tveksamma till att koppla samman skattelagstiftningen med etik. En viktig fråga som lär få fortsatt fokus framöver är vem som avgör vad som är rättvis beskattning (fair taxation). Från flera håll efterlystes ett större samarbete mellan OECD, EU och FN kring internationell skattelagstiftning.
Kostnad-nytta-analys
Hållbarhetsrapporteringen måste förbättras. System för antikorruption måste bli mer effektiva. Implementeringen av Agenda 2030 och FN:s globala hållbarhetsmål måste utvecklas. Transparensen kring skattepolicy måste förbättras. Listan på vad företagen förväntas att göra för att betecknas som hållbara kan göras lång. Dessa åtgärder kräver resurser. Ofta omfattande. Flera av talarna som representerade företagen lyfte frågan om hur mycket olika hållbarhetsinsatser får kosta. Hur beräknar man nyttan av olika hållbarhetsinsatser? Frågan är komplex. Det beror inte bara på förväntningar från externa intressenter utan även på vilka värderingar som finns inom organisationen. Diskussionerna under konferensen landade inte i något tydligt svar utan i stället en försiktig uppmaning att försöka göra en kostnad-nytta-analys.
En lärprocess i behov av goda exempel
Det kan inte nog poängteras att vi befinner oss i en läroprocess vad gäller hållbarhetsområdet. Det framgick tydligt vid konferensen att vi delar en vilja att bidra till Agenda 2030 och FN:s globala hållbarhetsmål. Detta i sig är en stor utmaning. Det behövs gemensamma ansträngningar. I denna process är det oerhört viktigt att föra konstruktiva diskussioner såväl inom olika intressentgrupper som mellan. Vi behöver lyfta goda exempel och lära av varandra. Vi behöver även lyfta mindre goda exempel och diskutera vanliga fallgropar och hur dessa kan undvikas. Vi behöver erfarenhetsutbyte. Detta gäller oavsett om vi befinner oss inom akademin, i näringslivet eller i politiken.
Sikte mot nästa SUBREA-konferens
Ovanstående genomgång visar att det finns en hel del utmaningar med att skapa mer hållbara organisationer. Positivt är dock att hela konferensen andades en vilja att anta utmaningarna och att fokus många gånger var mer orienterade mot lösningar än problem. Efter sommaren publiceras en omfattande konferensrapport, ”The 1st SUBREA Conference Report”, som ger en god bild av de åsikter, perspektiv, utmaningar, goda exempel och motsättningar som presentationerna och paneldiskussionerna lyfte. Rapporten innehåller även en utförlig analys av vilka kunskapsluckor som finns samt förslag på studier och åtgärder som kan svara mot dessa behov. Av den efterföljande utvärderingen att döma så blev SUBREA-konferensen den gränsöverskridande mötesplatsen för konstruktiva diskussioner som den syftade till. Önskemålet att göra SUBREA-konferensen återkommande är tillgodosett. Datum för nästa konferens är inte bestämt men innehållsplaneringen är redan igång.
Fakta:
I slutet av november i fjol anordnades ’The 1st Conference on SUstainable Business, REporting and Assurance’ (SUBREA) vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Susanne Arvidsson som var initiativtagare till konferensen ville skapa en mötesplats för seniora forskare, praktiker, politiker, beslutsfattare och policy makers som gav stort utrymme för gemensamma diskussioner kring utmaningar och framtida kunskapsbehov relaterat till hållbart företagande, rapportering och bestyrkande. Förhoppningen var att konferensen skulle bidra till en ökad förståelse för de utmaningar som området står inför för att på så sätt kunna initiera relevanta interdisciplinära forskningsprojekt med nära koppling till näringslivet. SUBREA-nätverket har runt 200 medlemmar världen över.
Susanne Arvidsson är docent vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.