Några reflektioner
I en artikel i Balans fördjupning nr 1/2017 reser Urban Engerstedt och Peter Åkersten frågan om revisorns uttalande om ansvarsfrihet alltid måste vara binärt? Det korta svaret från FAR:s policygrupp för revision är att det måste det inte vara, men att policygruppen anser att det bör vara det.
Engerstedts och Åkerstens artikel tar sin utgångspunkt i den uppdatering av RevR 209 Förvaltningsrevision som beslutades i december 2015 (i fortsättningen benämnd RevR 209:15). Under 2016 beslutades om ytterligare förändringar vad gäller revisorns uttalande om ansvarsfrihet: både i den då helt nya RevR 705 Modifierade uttalanden, upplysningar och anmärkningar i revisionsberättelsen och i en ytterligare uppdatering av RevR 209 (i fortsättningen benämnd RevR 209:16). I denna artikel sammanfattar FAR:s policygrupp för revision de ändringar som skett och motiven till dessa.
I RevR 209:15 infördes en skrivning enligt vilken revisorns uttalande om ansvarsfrihet ”som en utgångspunkt” ska vara antingen ett tillstyrkande eller ett avstyrkande. I RevR 209:16 och RevR 705 togs formuleringen ”som en utgångspunkt” bort, det vill säga möjligheten att avstå från att uttala sig genom att varken till- eller avstyrka utmönstrades.
I sammanfattning anförde Engerstedt/Åkersten att förändringen i RevR 209:15 syntes stå i motsatsförhållande till aktiebolagslagens förarbeten och Revisorsinspektionens (RI) praxis enligt vilka revisorn inte ovillkorligen måste till- eller avstyrka ansvarsfrihet utan under vissa omständigheter kan avstå från att göra ett uttalande. Författarna pekade även på att enligt aktiebolagslagens förarbeten ska god revisionssed fortsatt utvecklas genom bland annat rekommendationer från revisorsorganisationerna (numera endast FAR) men att RI ska ha ansvar för att normeringen utvecklas på ett lämpligt sätt. RI har dessutom getts tolkningsföreträde vad gäller innehållet i god revisionssed även om den ytterst bestäms av domstol.
FAR kan inte se att RevR 209:15 motsade förarbeten och praxis. Enligt förarbetena ska revisorn vara restriktiv med att varken till- eller avstyrka och formuleringen ”som en utgångspunkt” avsåg att spegla detta, men tog inte bort möjligheten att varken till- eller avstyrka även om avsikten var att verka för en förändring i den riktningen. Däremot måste det anses ha uppstått ett sådant motsatsförhållande när RevR 705 och RevR 209:16 trädde i kraft. Policygruppen var naturligtvis medveten om detta när ändringen beslutades. För fullständighets skull förtjänar också att nämnas att FAR även beaktade det faktum att förändringen avviker från vad som gäller i de fall en revisor inte kunnat inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för ett uttalande vid en revision av finansiella rapporter. I sådana fall ska revisorn enligt ISA 705 Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor avstå från att uttala sig vilket i det aktuella fallet alltså skulle innebära att varken till- eller avstyrka. En sådan avvikelse ansåg dock policygruppen var väl motiverad då uttalandet om ansvarsfrihet är av annan karaktär än ett uttalande om finansiella rapporter.
Hur kommer det sig då att policygruppen beslutade om förändringarna? För det första såg FAR ett behov av en utveckling och därmed förändring av god revisionssed och för det andra bedömdes uppdateringar av RevR 209 vara det i praktiken bästa sättet att genomföra förändringen.
Vad gäller behovet av en förändring är det ur ändamålssynpunkt viktigt att revisorn ger bolagsstämman en tydlig rekommendation. Konsekvens och innebörd av bolagsstämmans beslut om ansvarsfrihet skiljer sig från de för beslut om fastställande av räkningarna och om vinstdispositionen. Detta då ett beslut om att bevilja ansvarsfrihet kan påverka bolagets möjligheter att senare framställa skadeståndsanspråk. Frågor om ansvarsfrihet är många gånger komplexa och kan bland annat innehålla svåra bedömningar av skadeståndsrättslig karaktär. Detta gör att det många gånger kan vara svårt att, i en situation där inhämtade revisionsbevis inte är tillräckliga, ta definitiv ställning för eller emot ansvarsfrihet. I dessa fall synes det enligt policygruppens uppfattning klart att den bästa vägledning revisorn kan ge bolagsstämman är en tydlig rekommendation i form av att avstyrka ansvarsfrihet. Detta för att ge bolaget möjlighet att inom det år som då står till förfogande fortsätta utreda frågan för att komma fram till en slutsats. Policygruppen har i olika sammanhang fått signaler om att en sådan utveckling av god revisionssed vore önskvärd.
Vilka medel har då policygruppen till sitt förfogande att verka för en sådan förändring av god revisionssed? För att i praktiken helt kunna utmönstra möjligheten att varken till- eller avstyrka krävs sannolikt en lagändring eller ett prejudikat. Policygruppens bedömning var att detta inte var en framkomlig väg: dels skulle den ta mycket lång tid, dels var det inte alls säkert att en lagändring skulle gå att få till stånd. FAR beslutade därför att i stället verka för förändringen i två steg. I det första förändrades alltså i december 2015 RevR 209:15 genom att inte bara peka på möjligheten att i det aktuella fallet avstyrka ansvarsfrihet utan också genom att ange att huvudalternativet är att så ska ske. Då FAR inte fick några kommentarer eller synpunkter på RevR 209:15 tog FAR ett andra förändringssteg genom att utmönstra skrivningen ”som en utgångspunkt” i 2016 års remissutkast av den då nya RevR 705. Då ingen remissinstans reste några invändningar trädde RevR 705 i kraft med i detta avseende samma innehåll som remissutkastet och även RevR 209 uppdaterades i detta avseende.
RevR 209 ger uttryck för FAR:s uppfattning. I det fall en enskild revisor väljer att, med stöd i lagens förarbeten och RI-praxis, varken av- eller tillstyrka ansvarsfrihet synes risken för att RI i rådande rättsläge skulle inleda ett disciplinärende vara låg. I vilka fall en revisor väljer att agera på ett sådant sätt är en fråga för revisorns professionella omdöme. FAR tror att sådana val kommer att vara sällsynta. Även om policygruppen alltså anser att uttalandet om ansvarsfrihet bör vara binärt kommer för fullständighetens skull RevR 209 (och dess konsekvensbeskrivning i RevR 705) att senare under 2018 kompletteras med information om innehållet i förarbeten och praxis.
Håkan Malmström, ordförande i FAR:s policygrupp för revision. Artikeln utgör policygruppens gemensamma ståndpunkt.