Balans nr 5 1975

Förvaltares och styrelseledamöters ansvar i s k allmännyttiga bostadsföretag

Den juridiska avdelningen inom HSBs Riksförbund har tagit fram en promemoria om ekonomiskt ansvar i allmännyttiga företag. Auktoriserade revisorn Bertil E Olsson lämnar här en redogörelse för vissa avsnitt i promemorian.

Som framgått av en notis i ett föregående nummer av BALANS har den juridiska avdelningen inom HSB:s Riksförbund sammanställt en promemoria om ekonomiskt ansvar i de allmännyttiga företagen. Då promemorian innehåller åtskilligt av intresse både allmänt men också speciellt för de revisorer som har klienter på bostadsområdet kan ett referat av vissa avsnitt ha sitt intresse.

Man konstaterar inledningsvis vilken ekonomisk situation som nu föreligger för dessa företag och vilken problematik det nya systemet med s k bruksvärdehyror innebär. Det framhålles att styrelsen för bostadsföretag inte kan befria sig från ansvar för företagets förvaltning genom att hänvisa till att hyresnivåerna är fastställda efter förhandling med hyresgästförening. Att hyrorna fastställts av hyresnämnd eller bostadsdomstolen har inte heller någon betydelse i detta hänseende.

Förvaltarens ansvar

HSB-föreningar har i ett stort antal fall uppdrag som förutom skötsel av bostadsföretags fastigheter även omfattar den ekonomiska förvaltningen av resp. aktiebolag, förening eller stiftelse. Den ekonomiska förvaltningen måste från HSB-föreningens sida läggas upp så, att hyresinkomsterna täcker kostnaderna för drift och underhåll av fastigheterna samt medger erforderlig avskrivning på dessa och en tillfredsställande avsättning för framtida inre och yttre underhåll av fastigheterna.

I förvaltarens uppgifter ingår således att upplysa företagets styrelse om vilka inkomster – hyror – som måste tas ut för att företaget skall få kostnadstäckning för verksamheten. HSB-föreningen måste också, för att på rätt sätt fullgöra sitt uppdrag, upplysa bostadsföretagets styrelse om de ekonomiska konsekvenserna av att en av förvaltaren rekommenderad hyresnivå inte uppnåtts eller kan uppnås på grund av förhandlingsöverenskommelse eller beslut eller dom i bruksvärdemål. Först om föreningen som förvaltare iakttagit vad nu sagts blir föreningen med säkerhet fri från skadeståndsansvar gentemot uppdragsgivaren – bostadsföretaget.

Frågan om förvaltarens ansvar aktualiseras framför allt då bostadsföretaget går med förlust. I samband därmed uppkommer också frågan om förvaltarens eventuella skyldighet att upplysa styrelsen om dess juridiska ansvar för att företaget drivs med förlust. Förvaltaren torde inte kunna göras ansvarig för försummelse i detta hänseende.

Styrelseledamöternas ansvar

Bostadsföretagets styrelse svarar såväl i förhållande till uppdragsgivaren kommunen som i förhållande till företagets fordringsägare för att verksamheten sköts på riktigt sätt. Om så inte sker kan såväl straffrättsligt som civilrättsligt ansvar utkrävas av styrelsens ledamöter. Om exempelvis styrelsen missköter företagets ekonomi genom att ta ut för låga hyror så att förlust uppstår, uppkommer fråga om ansvaret härför.

När en domstol har att bedöma frågan om straff eller skadestånd eller bäggedera för styrelsens ledamöter, gäller det endast för domstolen att bedöma om styrelsen eller styrelseledamöterna insett eller bort inse att det beslut styrelsen fattat skulle medföra förluster för företaget. Domstolens bedömning i ansvarsfrågan påverkas således i princip inte av vilka andra skäl styrelsens ledamöter kan ha låtit ligga till grund för sitt beslut eller för sin underlåtenhet att besluta. Bedömningen inriktas helt på beslutens betydelse för det allmännyttiga företagets verksamhet och ekonomi. Att hyran fastställts efter förhandlingar mellan parternas organisationer på hyresmarknaden eller att den fastställts efter bruksvärdesprövning i hyresnämnd eller av bostadsdomstol kan inte av styrelsen åberopas som ursäkter för att företaget drivs med förlust, så att fordringsägarna riskerar att drabbas.

I en sådan situation måste därför styrelsen vända sig till sin huvudman kommunen och begära kapitaltillskott för att täcka uppkomna eller uppkommand de förluster. Skulle kommunen vägra att lämna begärt kapitaltillskott måste styrelseledamöterna avgå. I annat fall kan de ådra sig ansvar för att de fortsätter verksamheten varigenom företaget kommer på obestånd eller förvärrar det obestånd som redan föreligger. När situationen är sådan att kapitaltillskott måste begäras kan det givetvis också inträffa att styrelsens majoritet vägrar framställa begäran härom hos huvudmannen. I detta läge är det inte tillräckligt för minoriteten att reservera sig mot beslutet. För att undgå att riskera ansvar måste minoriteten avgå.

Förbrukning av eget kapital

Enligt bostadslåneförfattningarna förutsätts för att statligt bostadslån skall utgå till allmännyttigt bostadsföretag att detta har ett eget kapital (grundkapital) uppgående till lägst en procent av det fastighetskapital, som företaget förvaltar. Förluster i företaget innebär att grundkapitalet helt eller delvis kommer att förbrukas och att tillskott av kapital blir nödvändigt till undvikande av betalningsinställelse och ytterst konkurs.

HSB:s Riksförbunds revisionsbyrå har hos bostadsstyrelsen begärt tolkning av bestadslåneförfattningarna i vissa hänseenden. Bostadsstyrelsen har i svar härpå framhållit att det ankommer på det allmännyttiga företaget och kommunen att omgående vidta åtgärder så att tillskott sker i erforderlig omfattning om grundkapitalet helt eller delvis förbrukats i ett allmännyttigt företag, så att kravet på grundkapitalets storlek blir tillgodosett. Bostadsstyrelsen framhåller vidare att ”om grundkapitalet helt eller delvis förbrukats, är det angeläget att erforderligt tillskott snarast möjligt lämnas av huvudmannen eller att förbindelse avges av innehåll att kapitalet ifråga efter anfordran omedelbart ställes till företagets förfogande”. Bostadsstyrelsen hänvisar också här till bestämmelserna i aktiebolagslagen 142 § om viss tidsfrist, inom vilken brist i aktiekapitalet skall vara fylld, när detta gått förlorat till två tredjedelar.

Det påpekas även att om företaget är ett aktiebolag styrelsen givetvis har skyldighet att vidta sådana åtgärder, att bolagsstämman kan fatta beslut om att bolaget skall träda i likvidation när två tredjedelar av aktiekapitalet gått förlorat. I annat fall blir styrelseledamöterna solidariskt ansvariga för bolagets skulder.

Bostadsstyrelsen säger också i sitt svar till HSB:s Riksförbunds revisionsbyrå att frågan om uppsägning av utestående statslån kan komma att prövas av länsbostadsnämnden om gällande föreskrifter inte iakttas och att i förekommande fall utbetalning av beviljat statslån kan fördröjas intill dess vederbörligt tillskott lämnats. Vidare säger bostadsstyrelsen att ”om erforderligt kapitaltillskott eller förbindelse av ovan angivet innehåll inte lämnas bör det allmännyttiga företaget underrätta länsbostadsnämnden härom”. Om det allmännyttiga företagets styrelse inte gör framställning om erforderligt kapitaltillskott hos huvudmannen anser bostadsstyrelsen att förhållandet genom revisorernas försorg genom delgivning av revisionsberättelsen eller på annat lämpligt sätt bör bringas till förmedlingsorganets eller länsbostadsnämndens kännedom för åtgärder som får prövas i det enskilda fallet.

I vissa fall har HSB förening tillsammans med vederbörande kommun tillskjutit grundkapitalet i allmännyttigt bostadsföretag. Det har tidigare varit oklart om kommun haft rätt att genom kapitaltillskott täcka bostadsföretagets förluster även till den del därav som proportionellt kunde sägas falla på HSB-föreningen i förhållande till tillskjuten del av grundkapitalet.

Genom ändring 1975 i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande får kommun ställa medel till förfogande för att täcka uppkommen förvaltningsförlust hos allmännyttigt bostadsföretag även till den del förlusten kan sägas belöpa på medintressenten i företaget.

Det civilrättsliga skadeståndsansvaret

Detta kan sammanfattas så, att styrelseledamoten kan bli skadeståndsskyldig för den skada han tillfogat bolaget genom sitt handlande. Skadeståndsskyldigheten uppkommer om skadan förorsakats uppsåtligen eller av vårdslöshet. För att skadeståndsansvar skall inträda torde det vara tillräckligt med en lägre grad av vårdslöshet, än vad som krävs för straffrättsligt ansvar.

Det straffrättsliga ansvaret

Det som kan ifrågakomma är främst ansvar enligt brottsbalkens straffbestämmelser. Om det allmännyttiga företaget är ett aktiebolag tillkommer dessutom möjligheten att en försumlig styrelseledamot kan ställas till ansvar enligt aktiebolagslagens straffbestämmelser.

Straffrättsligt kan i första hand ansvar för trolöshet mot huvudman komma ifråga. Förutsättningarna för ett sådant ansvar är att det är fråga om ett förtroendeuppdrag och att handlingen innebär ekonomisk skada för bostadsföretaget. Det krävs inte att åtgärden vidtagits för att främja egen vinning för styrelseledamoten ifråga. I subjektivt hänseende räcker det att styrelseledamoten insett, att den föreslagna hyran skulle innebära förluster för företaget eller att den skulle kunna innebära förluster och denna insikt inte skulle ha avhållit honom från att godta för låg hyresnivå, även om han känt till att härigenom förluster skulle uppkomma.

Vidare kan det bli fråga om ansvar för vårdslöshet mot borgenär. Det krävs att åtgärden (hyressättningen) är grovt oaktsam och att den föranleder eller förvärrar företagets obestånd. Det krävs inte att åtgärden leder till att företaget sedan råkar i konkurs, utan det räcker med att själva åtgärden vidtagits.

Beror förlusten även på att bokföringen varit missvisande så att exempelvis företagets verkliga kostnader dolts, föreligger bokföringsbrott. Även här räcker det med vårdslöshet och något uppsåt att vilseleda krävs inte.

På grundval av ett departementsförslag kommer i proposition till 1975/76 års riksmöte att föreslås en utvidgning av straffansvaret vid oredlighet mot borgenär. I departementsförslaget föreskrivs straffansvar för gäldenär som förstör eller ger bort egendom av betydenhet redan om handlingen skapar en uppenbar fara för att gäldenären skall komma på obestånd.

Vidare föreslås att mannamånsparagrafen ges innehåll att gäldenären som då han är på obestånd otillbörligt gynnar borgenär genom att betala skuld med annat än vanliga betalningsmedel eller i förtid eller överlämna säkerhet för skuld, vid vars tillkomst säkerhet inte krävts eller genom att vidta annan sådan åtgärd avsevärt förringar andra borgenärers rätt.

Förslaget är efter viss överarbetning och remiss till lagrådet föremål för viss översyn i departementet. Propositionen torde kunna förväntas föreslå att ändringarna träder i kraft 76-07-01.

Vid sidan om frågan om styrelsens och förvaltarens ansvar måste HSB-föreningen även överväga om den längre kan förvalta eller delta med styrelserepresentation i allmännyttigt bostadsföretag vars styrelse, styrelsemajoritet eller huvudman inte vidtar nödvändiga åtgärder för att garantera företagets fortbestånd på sund ekonomisk grund. HSB-föreningen kan i sådant fall nödgas säga upp förvaltningsavtalet såväl med hänsyn till sitt anseende som för att undvika ekonomiska risktaganden och förluster.

Sammanfattning

HSB-föreningen måste för att på ett riktigt sätt fullgöra sin uppgift som förvaltare av ett allmännyttigt bostadsföretag lämna styrelsen underlag för en hyressättning, som medför att intäkter och kostnader balanserar varandra. Föreningen måste vidare upplysa styrelsen om de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av att förvaltarens rekommendationer härvidlag inte följs. Om uppdraget inte fullgörs på detta sätt kan förvaltaren riskera att träffas av skadeståndskrav.

Styrelsen i ett allmännyttigt bostadsföretag måste – oavsett vilka överenskommelser om hyror som kan ha träffats med hyresgästföreningen eller vilka beslut hyresnämnd eller fastighetsdomstol i detta hänseende kan ha fattat – driva företagets verksamhet så att förluster inte uppkommer.

Skulle verksamheten ändå gå med förlust, måste styrelsens ledamöter för att undgå ansvar avsäga sig uppdraget om inte huvudmannen kommunen tillskjuter det kapital som erfordras för att uppväga förlusterna. Skulle styrelsemajoriteten besluta att inte begära kapitaltillskott skall minoriteten avgå, då det inte är tillräckligt att dessa ledamöter reserverar sig mot beslutet.

Om bostadsföretaget är ett aktiebolag måste styrelseledamöterna särskilt uppmärksamma aktiebolagslagens bestämmelser, som kan medföra att styrelseledamot även blir betalningsskyldig för bolagets skulder.

Bertil E Olsson, auktor revisorBertil