Vid FARs Revisorsdagar diskuterades ett förslag till utvidgad förvaltningsrevision. Förslaget kommenteras under Kort om nytt... Revisorsdagarna avslutades med en estraddebatt den 28 november. Debatten refereras här av redaktör Tege Tornvall.
”Jag känner en orosfylld medkänsla med mina vänner som går till havs i en liten, illa utrustad båt”, sade bankdirektör Per Lindberg i Svenska Handelsbanken i FARs paneldebatt kring ämnet utvidgad förvaltningsrevision den 27 november.
Med den liknelsen syftade han på att den utvidgade förvaltningsrevisionen (UFR) kräver kunskaper som många revisorer i dag saknar. Men hans inlägg var bara ett av de färgstarka uttalanden som debattledaren Gustaf Olivecrona lockade fram från de sju debattdeltagarna:
– departementsrådet Johan Lind, Justitiedepartementet,
– bankdirektör Per Lindberg, Handelsbanken,
– direktör Alf Lüning, VD i Wilh Sonesson AB i Malmö med många styrelseuppdrag,
– redaktör Lars Ramklint, chef för Dagens Nyheters handelsredaktion,
– professor Dick Ramström, företagsekonom vid Uppsala Universitet,
– auktoriserade revisorn Bertil Edlund, FAR,
– auktoriserade revisorn Erik Hultén, FAR.
Var går gränserna?
Gustaf Olivecrona inledde debatten med att fråga var gränserna för UFR går – uppåt och nedåt.
Bertil Edlund svarade:
Jag har tidigare anfört starka skäl för att vi utöver den rena revisionen också skall vara konsulter. Vi vill gärna vara våra uppdragsgivare till nytta. För snäva gränser minskar våra möjligheter att hjälpa främst mindre företag. Vilka gränserna är uppåt är väl uppenbart.
Olivecrona: Men ju mer man utvidgar förvaltningsrevisionen, dess mer närmar man sig konsultverksamheten. Tjänar kanske revisorerna mer som konsulter?
Edlund: Ekonomiskt spelar det ingen roll om det kallas förvaltningsrevision eller konsultarbete. Timtaxan är densamma.
Olivecrona lät frågan gå vidare till Johan Lind: Var går gränsen för UFR – nedåt mot gängse revision och uppåt mot rent konsultarbete?
Lind: Jag ser inte helt kopplingen mellan förvaltningsrevision och konsulteri. Lagstiftningen vågar inte gå särskilt långt eftersom underlag saknas. Kärnfrågan är i stället hur resultaten skall presenteras. En konsult rapporterar till styrelsen och en revisor genom revisionsberättelsen, och dit menar vi att även förvaltningsrevisionen hör.
Olivecrona: Men om revisorerna måste redovisa UFR i revisionsberättelsen föredrar de kanske att kalla det konsulteri och rapportera till styrelsen.
Slag i luften
Nästa svarande var Per Lindberg:
Jag kommer att tänka på vad nationalekonomen Erik Lundberg en gång svarade när regeringen bad honom om ett råd: Är det meningen att utdela ett hårt eller ett löst slag i luften? Jag menar att om revisorerna måste ta med även UFR i revisionsberättelsen blir de kanske mer försiktiga, och då har man inte vunnit så mycket.
Därpå gick ordet till Dick Ramström:
Min erfarenhet är att de mindre och medelstora företagen ser gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och konsulteri som rent akademisk. Eftersom de har begränsade medel bör de utnyttja konsultens extra insats för informella möten.
Replik av Bertil Edlund:
Det är ju inte meningen att revisorn när han håller på med UFR skall låta bli att rapportera sådant som han har plikt att rapportera i revisionsberättelsen. Men vi kan utvidga granskningen till andra områden om vi slipper rapportera om det.
Men alltjämt hängde inledningsfrågan kvar: Var går gränsen för UFR? Alf Lüning svarade:
Jag tror att revisorernas konsultverksamhet kommer att öka. Deras sakkunskap är värdefull för företagen.
Johan Lind replikerar:
Nu behöver man väl inte alltid skilja mellan revision och konsultverksamhet. Ofta ingår det ju i revisionsarbetet att ge råd och anvisningar. Jag tror att nivån på förvaltningsrevisionen kommer att stiga i takt med att allt mer kommer in i internrapporteringen. Men hur mycket som skall tas med i revisionsberättelsen är en annan fråga.
Oroande snabbhet
Därpå passades bollen till Erik Hultén:
Jag blir litet oroad när det talas om att förvaltningsrevisionen skall skrivas in i lagen med detsamma. Vi måste ha tid på oss för att se hur UFR fungerar – och skriver vi för mycket i revisionsberättelserna blir de ju kåseribetonade!
Och Hultén efterträddes av Lars Ramklint: Jag ser som representant för företagens omvärld revisorn som allmänhetens representant, och därför borde mycket i hans verksamhet vara offentligt. Om nu UFR införs kommer det att kräva annan kompetens än vad revisorerna nu har – det blir plats för annat än sifferkarlar. Vore det otänkbart att företagsledningen kompletterar revisorerna med konsulter från andra håll?
Replik av Per Lindberg:
Jag tycker nog att Bertil Edlund har rätt i att sätta strecket där han satt det. Kan Ni mäkta med riskanalys är det gott nog – att gå längre anser jag dubiöst. Om de som nu förklarat sig tveksamma till att gå längre visar sig acceptera det, bleve det en vansklig seglats!
Och inpass av Dick Ramström:
– Jag håller med Per Lindberg om att gränsen är bra satt.
Efter denna enighetsdemonstration passade Bertil Edlund på att anmäla litet missnöje:
Jag är besviken på Johan Lind för att han inte applåderar våra ambitioner att utvidga förvaltningsrevisionen utan att samtidigt vålla skada. Men det tar tid – om 40 år har vi en öppen revisionsberättelse.
Ramklint: Åja, längre tid än tio år får Ni inte på Er. Tänk på att förvaltningsberättelserna blivit mycket bättre på bara tio år!
Lind: Låt mig svara Bertil Edlund. Jag tycker det är bra att FAR tar upp nya uppgifter för revisorerna – om vi inte seglar upptäcker vi ju aldrig Amerika! Och ett bra första steg för UFR är att rapportera till styrelsen – men det kallar inte lagstiftarna förvaltningsrevision.
Jag undrar om Ni behöver vara så försiktiga vid den interna granskningen. Riskanalys är ganska naturlig. Svårare är det med att granska beslutens ekonomiska lämplighet.
Överdrivna risker
Lars Ramklint kände dock vissa betänkligheter!
Men om revisorn väljer konsultrollen får vi se lagstiftningen i ett vidare perspektiv. Då får samhället skaffa andra sätt för kontroll och insyn: löntagarrepresentanter, kommunala konsulter etc. Tänk på att det hänt mycket inom förvaltningsberättelserna: finansieringsanalyser och öppen redovisning t ex. Jag tror Ni överdriver riskerna att vålla skada.
Han fick medhåll av Erik Hultén:
För det talar också att i och med att det finns interna rapporter kan de tvingas fram av myndigheter och andra. Nu får ofta aktieägarna sist av alla reda på saker. Kanske kan man ge dem rapporter oftare.
Bertil Edlund ville ändå göra en klar åtskillnad mellan revisionen och mer allmänna rapporter:
Här gäller det att betona rollfördelningen.
Företagsledningen skall informera om händelser inom företaget, men det är vår sak att granska resultatet. Just granskningen är viktig – hur revisorn sedan reagerar och rapporterar är en annan sak.
Glöm inte att företagen normalt brukar beakta revisorns synpunkter, men det vi tar upp i revisionsberättelserna vill vi kunna verifiera!
Trots det ville Alf Lüning se en mer informativ revisionsberättelse:
Revisionsberättelsen är inte helig. VD har ju att ta hänsyn inte bara till aktieägarna och styrelsen utan till de anställda och samhället i övrigt. Därför borde vi anpassa revisionsberättelsen till tiden.
Nya vindar
Tänk också på att nu blåser nya vindar. Jag tror att de nya ekonomikommittéerna kan bli de nya direktionerna. Där kan t ex sitta VD, ekonomidirektören och marknadsdirektören och från facket en LO-, en SALF- och en SIF-representant.
När debatten kommit så långt var det dags för auditoriet. En talare menade att eftersom revisorerna har stor del i att förvaltningsberättelserna blivit så mycket bättre är det orättvist att angripa de kortfattade revisionsberättelserna.
Lars Ramklint tyckte dock att det har sitt värde att man kan se om revisorn är oenig med företagsledningen. Han undrade om det verkligen händer så sällan som man kan tro av revisionsberättelserna.
På det svarade talaren att oenigheterna nog löses innan det kommer till revisionsberättelse i börsbolagen men att det är sämre beställt i andra företag. I en privat studie av 50 icke börsbolag hade talaren funnit oenighet mellan revisorerna och företagsledningen i 8 företag.
Alf Lüning gav ett nytt skäl för att man skulle ha mer utförliga revisionsberättelser: Fackföreningarna ser oftast revisorn som företagsledningens man. Alltså måste revisorerna göra sig mer trovärdiga gentemot facket, menade han.
Granska sig själv
Han fick stöd av en annan talare i auditoriet, som hävdade att när revisionsberättelserna ser likadana ut år efter år tror folk inte att revisorerna gör något.
Här förde Gustaf Olivecrona tillbaka debatten till problemet hur revisorn skall kunna granska en verksamhet där han själv som konsult givit beslutsunderlag och på så sätt kommit med i beslutsprocessen. Han fick svar från flera håll.
Edlund: Det kan ju vara fråga om ofrivilligt konsulteri – företagsledningen kan ju fråga revisorn ändå.
Lüning: Och kom ihåg att det trots allt är VD som har ansvaret för besluten.
Lindberg: Rent logiskt är det riktigt: rollerna kan inte förenas. Men den praktiska konsekvensen för mindre företag är att de undandras värdefull kunskap. Vad skall sättas i stället?
Johan Lind pekade på ett annat motsatsförhållande:
Vem är revisionsberättelsen egentligen till för? Den bör vara en kommunikationskanal. Får t ex revisorn en fråga på bolagsstämman måste han svara – även om det går utanför revisionsberättelsen.
Han trodde likaså att det är många i facket som ser revisorn som en köpt partsrepresentant:
De vill ha sina arbetstagarkonsulter. Det är ju företagsledningen och styrelsen som anlitar revisorerna! Därför kommer det an på Er revisorer att själva visa att Ni företräder allas intressen.
Men revisionsberättelsens traditionella form hade många försvarare. En talare undrade vad moderniseringsivrarna väntade sig:
10 – i – topp?
Vad kan en revisionsberättelse mer innehålla om förvaltningsberättelsen är korrekt? Får vi en revisionsberättelsernas 10 – i – topp, Lars Ramklint?
Här kom flera andra talare ur auditoriet och hade flera olika synpunkter. Skyldighet att granska företagsledningens lämplighet vill jag inte ha – men väl rättighet, menade en. En annan föreslog att bolag som gick med förlust eller inte kunde betala sina skulder skulle ha mer utförliga revisionsberättelser. En tredje hävdade att det väsentliga inte är formen för rapportering utan själva granskningen.
Efter dessa inlägg gav Gustaf Olivecrona panelen var sin slutreplik.
Hultén: Hellre kritiseras jag för ett beslut jag varit med om än är efterklok när skadan redan är skedd!
Edlund: Ett sätt att öka revisorernas oberoende vore en motsvarighet till de amerikanska audit committees. Men jag vill betona en sak. Vi vill gå längre än att bara kontrollera och rapportera i efterhand. Vi vill förebygga.
Ramström: Kom ihåg att risken är att det inte finns mycket att revidera om revisorns kunnande inte utnyttjas!
Lüning: Revisorerna måste dela med sig av sina kunskaper till de nya grupper som kommer in i styrelserna.
Lind: Revisionsberättelsen skall återspegla den utvidgade förvaltningsrevisionen.
Lindberg: Det centrala är själva granskningen. För övrigt är steget mot UFR inte så stort. FAR är inne på rätt väg.
Referat av Tege Tornvall