Balans nr 10 1976

Koncernredovisning under debatt

1976 års Revisorsdagar genomfördes den 25–26 november. Björn W Markland och Ingvar Pramhäll redogör i denna artikel för resultatet av gruppdiskussionerna och belyser den intressanta paneldebatt om koncernredovisning som avslutade Revisorsdagarna.

FARs revisorsdagar 1976 blev, att döma av enstämmiga kommentarer efteråt, en framgång. Dagarna, som behandlade revisionsberättelsens utformning och koncernredovisningsfrågor, avslutades den 26 november med en paneldiskussion om koncernredovisning. I diskussionen deltog professor Sven-Erik Johansson, Handelshögskolan i Stockholm, som också fungerade som ordförande, redaktör Ragnar Boman, Affärsvärlden-Finanstidningen, ekonomie doktor Lennart Eriksson, Göteborgs Universitet, auktor revisor, professor Per V A Hanner, ekonomichef Lars Ohlsson-Leijon, Saab-Scania AB, samt direktör Jan Sparr, Beijerinvest.

Resultatet av gruppdiskussionerna

Före paneldiskussion presenterades de synpunkter som framkommit vid FAR-ledamöternas gruppdiskussioner föregående dag om en bearbetad koncernredovisningsrekommendation (se Balans nr 9/1976). FAR-revisorerna ansåg – inte särskilt överraskande – att förvärvsmetoden skulle användas vid eliminering av aktier i dotterföretag. Vidare ansåg man det riktigt att eliminera köpta obeskattade reserver efter beaktande av latent skatteskuld. Övervärdet borde fördelas ut på olika tillgångsposter och avskrivningar skulle göras på dessa koncernmässiga övervärden, avskrivningar som skulle belasta rörelseresultatet.

Redovisningskommitténs avgränsning, området för tillämpning av poolingmetoden, ansågs av flertalet rimlig och tillräcklig.

En ytterligare indelning av koncernens egna kapital än vad som framgår av förslaget till rekommendation bedömes ej som erforderlig.

En intressant frågeställning är omräkningen av utländska dotterföretags resultat- och balansräkningar i det svenska koncernbokslutet. Monetary/non-monetary-metoden accepterades som lämplig för denna omräkning. Majoriteten ansåg dock att försiktighet skulle tillämpas med avseende på orealiserade kursvinster.

Bland övriga synpunkter som kom fram i dessa gruppdiskussioner med FAR-ledamöterna kan nämnas önskemålet att hanteringen av minoritetsintressen skulle behandlas i FAR-rekommendationen. Begreppet equity accounting (redovisning av intressebolag) ville man ha närmare belyst liksom principerna för värdering av dotterbolagsaktier i moderbolagets balansräkning.

Apportemission

S-E Johansson inledde med att belysa ett speciellt problem vid bestämmandet av anskaffningskostnaden för aktier i dotterbolag, nämligen apportemission. Per V A Hanner påpekade att problemet inte är avgränsat till koncernredovisningen, eftersom även andra tillgångar än aktier kan ingå i en apportemission. Redovisningskommittén överväger att komma med en särskild rekommendation för apportemission. Ragnar Boman menade att börsanalytikerna har krav på att sådana emissioner redovisas till marknadsmässig kurs och representanterna från näringslivet ansåg det logiskt att visa denna verkliga anskaffningskostnad från koncernens synpunkt. S-E Johansson frågade sig varför många ändå gör en apportemission till i stort sett pari när det verkliga värdet är högre. Han pekade på att soliditeten försämras vilket hämmar lånemöjligheterna.

Resultatberoende aktielikvid

Från åhörarna önskade man synpunkter på den icke ovanliga situationen att ett bolags framtida avkastning utgör en del av prissättningen vid förvärv av dess aktier. Jan Sparr meddelade att Beijerinvest valt att i dylika fall sätta det maximala priset som anskaffningskostnad. Lars Ohlsson-Leijon höll med om detta och ansåg att man får göra en justering då man känner utfallet.

Fördelning av övervärde

En av åhörarna ifrågasatte om inte frågan om fördelning av övervärde var ett teoretiskt problem utan praktisk förankring. Då man köper bolag utgår man från en avkastningsvärdering och en fördelning av övervärdet blir därför godtycklig då man endast har bristfälliga uppgifter om substansvärdena. S-E Johansson fastslog att alla metoder har sina brister. Det är viktigt att jämföra bristerna i en metod med bristerna i en annan, och om alternativet till förvärvsmetoden är parivärdemetoden, är förvärvsmetoden bättre trots sina brister. Han ansåg vidare att uttrycket ”övervärde” är olyckligt; vad man gör är ju att försöka få bukt med ett bokfört undervärde. Lennart Eriksson påpekade att termen elimineringsdifferensens, som man ibland kan få se, är ännu sämre. Per V A Hanner betvivlade att fördelningsproblemen är så stora som det hade antytts. Det är i allmänhet inte så svårt att fastställa den verkliga anskaffningskostnaden för fastigheter, för vilka avskrivningstiden är längre än för maskiner och inventarier och goodwill. Då avskrivningstiden för maskiner och inventarier respektive goodwill är ungefär lika spelar det mindre roll om någon del där skulle hamna på fel post. Jan Sparr höll med om detta och framhöll vikten av att samla all information om förvärvet i särskild dokumentation.

Redovisning av badwill

Ragnar Boman konstaterade att 90 % av företagen på börslistan noteras under ett värde motsvarande justerat eget kapital. Han ansåg att FAR-rekommendationen var tunn vad avser behandling av badwill. I framtiden köps kanske allt fler företag till värden under substansvärdet. Antag t ex att Statsföretag skulle köpa alla företag på börslistan till marknadskurs. Ett stort badwillvärde skulle uppstå – om det inte rör sig om för högt bokförda tillgångar.

S-E Johansson framhöll för sin del att badwill i största utsträckning bör minska tillgångarnas bokförda värden. Lennart Eriksson ville betrakta badwill som en avdragspost på tillgångssidan. Jan Sparr deklarerade att han i framtiden kommer att vara restriktiv med att vid köp av företag betala mer än det justerade egna kapitalet. Mot detta protesterade en av åhörarna och sade att han tolkade detta som att man vid företagsförvärv inte skulle arbeta med avkastningsvärdering. Lars Ohlsson-Leijon påpekade att man givetvis använder den förväntade framtida avkastningen. Det slutliga priset är emellertid resultatet av en förhandling mellan parterna, där åtskilliga andra överväganden kommer in. Lennart Eriksson påpekade dessutom att det är stora svårigheter förknippade med att fastställa ett avkastningsvärde.

S-E Johansson bemötte kritiken med att framhålla att syftet med förvärvsmetoden kan vara att få fram en samlad bild av tillgångar och skulder som återspeglar just avkastningsvärdet.

Från en av åhörarna sammanfattades resultatet av den föregående dagens diskussion om behandling av badwill. I en av diskussionsgrupperna föregående dag hade man kommit fram till att vad som framstod som badwill kunde behandlas på tre sätt, som avdragspost till en för högt värderad tillgång, som en långfristig skuld om man förväntar framtida förluster i dotterbolaget eller som en post under eget kapital om man gjort en bra affär.

Panelen ville veta om åhörarna var för eller emot kvittning av badwill mot goodwill under förutsättning att nettoposten specificerades. Majoriteten av åhörarna kunde tänka sig nettoredovisning om man får tro den omröstning som skedde.

Avskrivning på övervärden

Lennart Eriksson har som bekant i sin lärobok om koncernredovisning samt i artiklar i Balans hävdat att goodwill ej behöver bli föremål för avskrivning. Redan i början av paneldiskussionen klargjorde han sin inställning att koncernredovisningen skall ses utifrån intressentens behov av information. Han såg sig inte lika bunden till lagstiftningens regler som han upplever att FAR är. Vid denna punkt om avskrivning på övervärden gick S-E Johansson i närkamp med Lennart Eriksson och frågade om man inte i koncernredovisningen bör redovisa goodwill på samma sätt oavsett om man förvärvat goodwillen direkt eller indirekt.

Lennart Eriksson utvecklade sin ståndpunkt om vikten att ge intressenterna ett bra informationsunderlag. Han hävdade att goodwillvärdet i normalfallet kvarstår i dotterföretaget, eftersom detta löpande lägger ner kostnader för att bibehålla goodwillen. Om avskrivning på goodwill skulle göras, skulle man då få en dubbel kostnad.

Auditoriet engagerade sig livligt i ämnet, och diskussionen kom att handla om goodwillens karaktär och om grunderna för aktivering och kostnadsföring i både enskilda företags och koncerners redovisning. Den traditionella synen på nedskrivning av goodwill tycktes dock dominera, inte minst i panelen.

Lars Ohlsson-Leijon ansåg dock att den i FAR-rekommendationen föreslagna avskrivningstiden på 5 år var olycklig, då lagstiftningen föreskriver 10 år. Per V A Hanner försvarade Redovisningskommitténs förslag och menade att 10 år ofta är alltför lång tid. Någon gjorde jämförelse med USA där 40-årig avskrivningstid rekommenderats. S-E Johansson trodde detta var en följd av att man där har vinst per aktie som ett heligt tal. Han konstaterade att i Sverige är det i stället den icke avdragsgilla kostnaden, nedskrivning på dotterbolagsaktier, som är en het potatis. Jan Sparr ansåg att detta förhållande med ”ej skattemässigt avdragsgill” är en synvilla, då tillgångarna i stället kan köpas direkt till högre värden.

S-E Johansson noterade att man tvingas ta fram ett högre resultat för att ha råd med avskrivning av övervärden i koncernresultaträkningen. I samband därmed frågade han sig om man i koncernresultaträkningen borde ha möjlighet att göra särskilda bokslutsdispositioner, t ex avskrivning över plan.

Från en av åhörarna poängterades även behovet av omedelbar nedskrivning av aktierna i moderbolagets balansräkning då avkastningen i dotterbolaget sjunker kraftigt.

Latent skatteskuld

S-E Johansson inledde med att hänvisa till FARs rekommendation, där vissa poster redovisas brutto och andra netto. Lars Ohlsson-Leijon ville slå ett slag för bruttometoden för alla poster, så att resultaträkningen, räntabilitetsberäkningar etc blir rättvisande. Jan Sparr framhöll att rekommendationen borde ha tagit in en passus om hur stor del av de obeskattade reserverna, t ex varulagerreserven, som är outnyttjad. Per V A Hanner höll med om detta och skulle bearbeta rekommendationen i detta avseende.

Omräkning av utländsk valuta

S-E Johansson relaterade innebörden av monetary/non-monetary-metoden, som återfinns i FARs rekommendation, i vilken man föreslår försiktighet med orealiserade kursvinster. Jan Sparr påpekade att rekommendationen kan leda fel. Han ansåg att man kan balansera tillgångar och skulder i samma valuta. Den amerikanska rekommendationen (FASB 8) hade många förespråkare.

Minoritetsproblemet

Jan Sparr förordade klyvningsmetoden, dvs delredovisning av varje post i resultat- och balansräkningarna. Lennart Eriksson ansåg att ägarteorin ej skulle få bli vägledande utan föredrog den traditionella enhetsteorin.

Björn W Markland och Ingvar Pramhäll

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...