Balans nr 10 1978

Den besvärliga omräkningsdifferensen

Omräkningen av utländska bokslut kräver ställningstagande till hur omräkningsdifferensen skall behandlas avseende resultaträkningen för perioden och det egna kapitalet vid periodens slut. Auktor revisor Torbjörn Hanson presenterar här en blankett som visar vilket underlag som är praktiskt möjligt att ta fram för att kunna bedöma omräkningsdifferenserna.

I BALANS nr 6/1978 säger Hans Edenhammar, att omräkning av utländska bokslut är ett besvärligt område, och det är inte svårt att hålla med honom. Det är främst ur principiell synvinkel som problemen tornar upp sig, därför att vissa omräkningsmetoder som tillämpas idag innebär, att tillgångar och skulder i utländska dotterbolag vid omräkning kommer att värderas på ett annat sätt jämfört med om de förekommit direkt i moderbolaget och härigenom blir de värderingsprinciper som utgör underlag till koncernbokslutet inte homogena. Vidare kräver omräkningen vid växlande växelkurser – oavsett omräkningsmetod – ställningstagande till behandling av omräkningsdifferensen med avseende på resultaträkningen för perioden och det egna kapitalet vid periodens slut.

Efter att ha brottats med omräkningsproblemen en tid i praktiken och även följt debatten i BALANS, vill jag framföra ett antal personliga reflexioner.

Jag vill starta med ett praktiskt problem – avstämning och analys av omräkningsdifferensen. Eftersom omräkning av utländska bokslut är en återkommande arbetsuppgift och vid förändringar i växelkurserna sålunda även omräkningsdifferensen är den här situationen som gjord för en blankett. I majnumret av BALANS 1977 presenterades en blankett för analys av omräkningsdifferenser som använts inom Broströms-koncernen. Eftersom den blanketten var den första i sitt slag som jag stött på, försökte jag använda den i de praktiska fall jag arbetade med. Det visade sig emellertid, att blanketten är baserad på en bestämd förutsättning – nämligen att vid omräkningen endast två kursbegrepp användes – dagskurs och genomsnittskurs.

Som bekant är FARs förslag till rekommendation baserad på att tre kursbegrepp tillämpas – dagskurs, investeringskurs och genomsnittskurs. En hel del tankemöda resulterade så i den blankett, som finns som bilaga till dessa rader. Siffrorna i blanketten kommer från ett svenskt dotterbolag i Norge, där omräkningen skett enligt FARs förslag till rekommendation (lagret har betraktats som en monetär post). Avsikten med att presentera blanketten och siffrorna är att åskådliggöra min uppfattning om vilket underlag det praktiskt är möjligt att ta fram, för att göra den bedömning med avseende på omräkningsvinster, som FAR i sitt förslag till omräkningsmetod är inne på att vi skall göra.

Eftersom det finns revisorer i läsekretsen vill jag påpeka att beräkningar baserade på angivna uppgifter i avsnitt 3 i blanketten resulterar i mindre differenser, beroende på att endast fyra decimaler är angivna medan sju decimaler har använts vid beräkningen av differenserna. Detta är ju inget problem i elektronikens tidevarv.

Konfrontationen med omräkningsdifferensen skulle jag vilja dela in i tre steg:

  • bestämning av differensen

  • analys av differensen samt

  • bedömning av differensen med avseende på hur stor del som kan inkluderas i periodens resultat för koncernen.

1 BESTÄMNING

Bestämning av omräkningsdifferensen är enkel. Det är bara att jämföra det resultat som framkommer i balansräkningen som skillnaden mellan in- och utgående eget kapital justerat för balanstransaktioner i form av utdelning och nyemission med resultatet enligt resultaträkningen. Första avsnittet i blanketten återspeglar detta.

2 ANALYS

Uppkomsten av omräkningsdifferensen är som bekant hänförlig till två faktorer:

  • valutakursen ändras mellan balansdagarna

  • företaget har monetärt kapital exponerat för valutakursförändringar, vilket innebär att

    • ingående monetärt kapital räknas på balansdagen (UB) om till en annan kurs än vid IB, och

    • förändringen i det monetära kapitalet under året räknas om till en annan kurs än kursen på balansdagen (UB).

I FARs koncernredovisningsrekommendation definieras monetärt och icke-monetärt kapital genom exemplifiering. Från analyssynpunkt är det fullt tillräckligt att arbeta med en operationell definition, där monetära poster i balansräkningen är de som omräknas till dagskurs, och de ickemonetära posterna är de som räknas om till investeringskurs. I resultaträkningen blir de monetära posterna de som räknas om till genomsnittskurs, och de ickemonetära de som räknas om till investeringskurs. Sambandet kan illustreras på följande sätt:

Balans

Resultat

Monetära poster

Dagskurs

Genomsnitt

Icke-monetära poster

Historisk

Historisk

Det har visat sig vara praktiskt att börja med att upprätta en modifierad finansieringsanalys, som siktar till att renodla förändringarna i det monetära kapitalet. I den traditionella finansieringsanalysen arbetar vi med indelning av tillgångar och skulder i korta och långa, medan i den här avsedda finansieringsanalysen indelningen sker i monetärt och icke-monetärt kapital. Utgångspunkten är resultatet enligt resultaträkningen, som rensas från påverkan av icke-monetära poster. De vanligaste ickemonetära posterna i resultaträkningen är –

  • avskrivningar på anläggningstillgångar

  • resultatet av försäljning och utrangering av anläggningstillgångar

  • kostnad för sålda varor (i de fall lagret betraktas som en icke-monetär post).

Efter denna exercis har vi fått den förändring i det monetära kapitalet, som kommer från årets verksamhet. Till detta kommer

  • omräkningsdifferensen som förändrat det monetära kapitalet i rapportvalutan

  • försäljning av icke-monetära tillgångar till försäljningsvärde

  • nyemissioner.

Avtappning av det monetära kapitalet sker genom –

  • varuinköp (i de fall lagret betraktas som en icke-monetär post)

  • investering i andra icke-monetära tillgångar

  • utdelning.

Detta ger årets förändring i det monetära kapitalet, som tillsammans med det ingående monetära kapitalet ger det utgående. Genom att samtidigt göra den här analysen i både lokal valuta och rapportvaluta, får man en bra kontroll över att omräkningen av bokslutet gått till på rätt sätt. Två kontrollpunkter bör observeras – punkt 2.3 ”Från verksamheten”, där avsedd genomsnittskurs skall komma fram, och punkt 2.8 in- och utgående monetärt nettokapital, där resp balansdagskurs skall komma fram. Ingående monetärt kapital multipliceras nu med skillnaden mellan kursen vid IB och kursen vid UB, och förändringarna under året med skillnaden mellan den kurs till vilken de faktiskt omräknats och kursen vid UB. Nettosumman av dessa beräkningar skall då motsvara årets omräkningsdifferens. Det har visat sig att det är svårt att hålla tungan rätt i mun när det gäller förtecken på kursdifferenserna i analysen. Därför finns det en tabell, som anger förtecknet. Den här tabellen, som är en direkt stöld från den tidigare nämnda Broströms-blanketten, skall läsas strikt ur det monetära kapitalets synvinkel. Sålunda utgör exempelvis försäljning av anläggningstillgångar och nyemission tillgångs-ökningar, medan investeringar i anläggningstillgångar och utdelning innebär minskningar. Det kan nämnas, att precisionen i avstämningen ökar ju fler decimaler man arbetar med i kursfaktorn.

3 BEDÖMNING

Vi har nu kommit så långt, att vi brutit ned omräkningsdifferensen på de faktorer, som orsakat den. Vi ser att vi har ömsom vinster och ömsom förluster. I det här läget – bedömningen – säger FAR, att omräkningsdifferensen skall ingå i koncernens resultat, förlust det år den uppstår och vinst det år den kan anses realiserad. Det första problemet som uppstår är om bedömningen skall appliceras på de olika delposterna för sig, eller om den skall appliceras på årets nettodifferens. Nästa problem uppstår, om vi har flera utländska dotterbolag med både omräkningsvinster och -förluster. Skall förlusterna och vinsterna bedömas var för sig, eller är det nettot av koncernens omräkningsdifferenser, på vilken bedömningen skall appliceras? Mot bakgrund av den långtgående kvittning som rekommenderas vid behandling av fordringar och skulder i utländsk valuta, förefaller det skäligt att netta ut koncernens omräkningsdifferenser innan vi börjar bedöma. Vi kan då föreställa oss hur en nettoomräkningsdifferens i en koncern med ett antal utländska dotterbolag representerar nettot mellan ett antal omräkningsförluster och -vinster, vilka i sin tur var för sig utgör nettot av vinster och förluster på olika tillgångs- och skuldposter. I det här läget säger FAR, att vi skall bedöma om koncernens nettoomräkningsvinst är realiserad. Diskussioner med kollegor inom föreningen och litteraturstudier pekar på att detta är en omöjlig uppgift.

Den traditionella modellen

Det traditionella sättet att bestämma det egna kapitalet på är att värdera tillgångar och skulder (T - S = EK). Enligt kongruensprincipen, som får anses vara förhärskande inom svensk redovisningspraxis, utgör en periods resultat skillnaden mellan det egna kapitalet vid periodens början resp slut (justerat för balanstransaktioner i form av utdelning och nyemission). Vad som händer i samband med omräkningen av utländska bokslut är att periodens resultat beräknas på två sätt. Dels beräknas det genom värdering av tillgångar och skulder i balansen, och dels genom beräkning av kostnader och intäkter i resultaträkningen. Dessa två periodresultat jämföres så, och ett beslut fattas beträffande behandlingen av differensen dem emellan. Något tillspetsat skulle därför FARs uttalande mot den här bakgrunden kunna formuleras på följande sätt. Det traditionella sättet att mäta en periods resultat på accepteras i omräkningssammanhang, under förutsättning att resultatet i balansen inte blir högre än resultatet i resultaträkningen. Skulle detta emellertid vara fallet, överger vi den traditionella metoden för att bestämma resultatet, och anser den från balansräkningen fristående beräkningen av resultatet utgöra ett bättre mått på periodens verksamhet att intagas i koncernens resultat. Uttryckt med en enkel liten formel skulle det egna kapitalet i det senare fallet kunna anges som T - (S + x) = EK, där innebörden av ”x” är synnerligen dunkel.

Försiktighetsprincipen

Som antytts ovan är det vanligtvis inte möjligt att avgöra, om en positiv omräkningsdifferens är realiserad eller inte. Det enda som med säkerhet kan fastställas är att det är en omräkningsdifferens och att den är positiv. I detta sammanhang dyker ofta den välkända försiktighetsprincipen upp i debatten, och med denna som stöd förespråkas en balansering av omräkningsvinsten. Det enda som man dock lyckas åstadkomma är att skapa förutsättningar för att överskatta kommande årsresultat. Försiktighetsprincipen kan inte vara tillämplig i det här sammanhanget, eftersom den har sin rätta plats i situationer där det finns mätproblem, dvs svårigheter att kvantifiera kostnader eller intäkter. I omräkningssammanhang finns det emellertid inga som helst mätproblem, åtminstone så länge vi har att göra med bokslutet valutor som är föremål för löpande kursnoteringar. Kursen vid periodens början och slut är kända storheter.

Realisationsprincipen

Det känns därför mer adekvat att hänvisa till realisationsprincipen. I BALANS nr 5/1977 redovisar Per Åkerström två synpunkter på när en eventuell kursvinst kan anses realiserad. I det ena fallet anses en kursvinst realiserad först när den tagits hem till moderlandet (hur detta går till i praktiken, har jag svårt att se). Argumentet bakom detta synsätt borde dock vara, att så länge de tillgångar och skulder som genererat kursvinsten ligger kvar i landets valuta, så är de fortfarande exponerade för ytterligare kursändringar. Konsekvensen av detta synsätt är enligt min uppfattning, att man då inte skall konsolidera utländska dotterbolag över huvud, utan endast låta dessas verksamhet återspeglas i moderbolaget genom utdelningar.

Det andra fallet är att en kursvinst anses realiserad när de tillgångar och skulder som kursvinsten hänför sig till har avyttrats resp betalats, oavsett om detta inneburit några penningtransaktioner mellan värdlandet och moderlandet eller ej. Detta synsätt har bemötts av Lennart Huldén i BALANS nr 1/1978. Per Åkerström, som inte accepterar det första synsättet, är tillräckligt tilltalad av detta andra synsätt för att föreslå metoder för att beräkna den del av kursvinsten, som kan resultatföras för perioden. Enkelt uttryckt kan Per Åkerströms uppfattning sammanfattas så, att kursvinster skall resultatföras, om än med så att säga fördröjd utlösning. Det här förslaget leder till en inkomstutjämning, som det känns svårt att förena med redovisningens syfte.

Exempel

Låt oss leka lite med siffror. Vi tänker oss ett dotterbolag, som över en 10-årsperiod går plus minus noll med avseende på omräkningsdifferenser. I det första fallet tänker vi oss att omräkningsförlusterna föregår omräkningsvinsterna. Balans och resultat ser då ut så här (se figur 1) om vi följer FARs uttalande (vinster inom parentes).

Figur 1

År

Omr diff

Ack i BR

RR 

 1

100 

− 

100 

 2

100 

− 

100 

 3

100 

− 

100 

 4

100 

− 

100 

 5

100 

− 

100 

 6

(100)

(100)

− 

 7

(100)

(200)

− 

 8

(100)

(300)

− 

 9

(100)

(400)

− 

10

(100)

(500)

− 

 Summa

(500)

500 

I det andra fallet tänker vi oss att det är tvärtom, dvs att omräkningsvinsterna föregår förlusterna. Då kan det se ut så här (se figur 2).

Figur 2

År

Omr diff

Ack i BR

RR 

 1

(100)

(100)

− 

 2

(100)

(200)

− 

 3

(100)

(300)

− 

 4

(100)

(400)

− 

 5

(100)

(500)

− 

 6

100 

(400)

− 

 7

100 

(300)

− 

 8

100 

(200)

− 

 9

100 

(100)

− 

10

100 

− 

 Summa

I det tredje fallet, slutligen, tänker vi oss att vinsterna och förlusterna kommer vartannat år och inleds med en omräkningsförlust (se figur 3).

Figur 3

År

Omr diff

Ack i BR

RR 

 1

100 

− 

100 

 2

(100)

(100)

− 

 3

100 

− 

− 

 4

(100)

(100)

− 

 5

100 

− 

− 

 6

(100)

(100)

− 

 7

100 

− 

− 

 8

(100)

(100)

− 

 9

100 

− 

− 

10

(100)

(100)

− 

 Summa

(100)

100 

Siffrorna är väl tillrättalagda för att illustrera min uppfattning – balansering av omräkningsdifferenser leder till en resultatutjämning, som inte kan vara förenlig med redovisningens syfte. Det kan inte vara ett självständigt syfte med redovisningen, att jämna ut resultat mellan olika perioder, eller att åstadkomma vad som i den amerikanska debatten kallas ”income smoothing”.

Om vi går tillbaka till det andra fallet ovan, och tänker oss att vi startar ett dotterbolag i utlandet och har tur att få börja med ett par år med omräkningsvinster, som vi har lagt upp i en reserv i balansen. Vi har då skapat förutsättningar för att eliminera framtida effekter av kursförändringar på vår resultatredovisning, eller annorlunda uttryckt, skapat förutsättningar för att redovisa verksamhet i utlandet som om den inte bedrevs i utlandet. Enligt min uppfattning borde omräkningsdifferenser vara ett normalt inslag i resultaträkningen i bolag med internationell verksamhet som ett uttryck för kostnaden (eller intäkten) av att hålla monetära tillgångar och skulder exponerade för valutakursförändringar.

Objektiviteten

Bristen i FARs förslag till omräkningsmetod ligger således i uttalandet beträffande behandlingen av omräkningsdifferensen. Uttalandet ställer krav, som inte går att uppfylla i praktiken, och därför saknar uttalandet substans och får ingen vägledande förmåga. Vi är alla väl medvetna om att vinst inte är ett absolut begrepp, utan måste definieras operationellt. Enligt min uppfattning finns betydande fördelar att vinna med att kräva resultatredovisning av omräkningsdifferenser i den period de uppstår oavsett förtecken och därigenom acceptera kursförändringen i sig som tillräckligt villkor för att anse omräkningsdifferensen som realiserad. Den största fördelen i detta kriterium ligger i att kravet på objektivitet i redovisningen blir tillgodosett, till skillnad från den situation vi har i dag med en mångfald olika subjektiva metoder att redovisa samma företeelse – valutakursförändringar på monetärt nettokapital. MNM-metoden har betydande fördelar genom att den till skillnad från exempelvis current-metoden i högre utsträckning bevarar grundläggande redovisningsprinciper i samband med omräkningen till svenska kronor. Kritiken mot MNM-metoden som den framfördes av förespråkare för omräkning av både balans- och resultaträkningarna till dagskurs består i, att MNM-metoden inte återspeglar den värdeökning, som uppstår på anläggningarna på grund av devalvering av den svenska valutan i relation till den lokala valutan. Man säger att kursändringen inte påverkar den inkomstström i lokal valuta som den utländska anläggningen ger. Den är värd lika mycket i lokal valuta före och efter devalveringen och har därför stigit i värde mätt i svenska kronor. Effekten i detta fall blir att förlusten kommer fram på långt kapital i den lokala valutan utan att kompenseras av värdeökningen på anläggningarna. Denna värdeökning på anläggningarna kräver såvitt jag förstår att följande förutsättningar är samtidigt uppfyllda:

  • finansieringen av anläggningarna måste ha skett i lokal valuta

  • dotterbolagets produkter måste avyttras i lokal valuta

  • den lokala prisnivån måste vara oberoende av devalveringen, vilket exempelvis innebär att priskonkurrens utifrån inte förekommer.

Uppskrivning

Accepteras omräkning till dagskurs av utländska dotterbolags bokslut blir resultatet att den grundläggande principen att resultatredovisningen baseras på anskaffningskostnaden måste överges, när den svenska kronan devalverades i relation till den lokala valutan. De fall där svensk redovisning accepterar ett frångående av den historiska anskaffningskostnaden (uppskrivningar) regleras i BL:s § 15. Kraven på uppskrivningen är dels, att värdeökningen är ”väsentlig” i relation till det bokförda värdet i den föregående balansen, och dels att värdeökningen är ”bestående”. Enligt min uppfattning känns det på intet sätt övertygande att överge den historiska anskaffningskostnaden under de ovan angivna förutsättningarna och med beaktande av det allmänt accepterade kravet på att värdeökningen skall vara ”bestående”.

Det fall där BL accepterar nedskrivning är som bekant för att kompensera erforderliga nedskrivningar på andra anläggningar och där synnerliga skäl föreligger, och detta fall är ju inte aktuellt i samband med omräkningar. Därför borde AL:s regler bli tillämpliga, och enligt dessa är uppskrivningen det år den utföres en ren balanstransaktion, som inte får påverka det årets resultat.

Det kan för övrigt vara på sin plats att peka på, att current-metoden ingalunda löser problemet med omräkningsdifferens. Även om hela balansen och resultatet räknas om till dagskurs, uppstår fortfarande en omräkningsdifferens genom att det ingående egna kapitalet kommer att räknas om till en annan kurs vid UB än vid IB. Det förefaller dock inte alltför ovanligt, att företag som tillämpar current-metoden även bryter mot kongruensprincipen genom att låta omräkningsdifferensen på det ingående egna kapitalet slå igenom direkt i balansen utan att gå via resultaträkningen. Skillnaden mellan MNM-metoden och current-metoden ligger inte i själva företeelsen – omräkningsdifferensen – utan i kvantifieringen av densamma.

Lagstiftningen och god redovisningssed

Det förefaller mig som om den svenska ambivalensen när det gäller omräkningsdifferensen i viss utsträckning är att hänföra till den svenska lagstiftningens krav på koncernredovisningen. Jag tycker mig se en skillnad mellan lagstiftningens syfte och god redovisningsseds syfte med koncernredovisningen. Lagstiftningens syfte är primärt att fastställa för utdelning tillgängliga medel, under det att god redovisningssed borde vara ute efter att redovisa koncernens ställning vid en viss tidpunkt och resultatet av dess verksamhet under en viss period i enlighet med vissa vedertagna principer.

Skillnaden mellan dessa syften kan också uttryckas på det viset, att lagstiftaren är balansorienterad medan god redovisningssed är resultatorienterad. Att förena dessa syften bereder vissa svårigheter, i synnerhet när utländska dotterbolag kommer in i bilden. Det skulle därför kanske vara tänkbart, att i stället för att låta dessa två syften trängas i balansräkningen, låta det ena syftet få framträda i balansen (god redovisningssed) och det andra få komma till tals i en särskild redogörelse i en not för utdelningsbara medel eller i förvaltningsberättelsen. Härigenom får vi rätt prioritering mellan objektiva och subjektiva uppgifter.

Internationell utveckling

Det inledningsvis nämnda uttalandet av Hans Edenhammar avslutas med att FAR kommer att avvakta den internationella utvecklingen på det här området. Amerikanarna har ju som bekant intagit en klar ståndpunkt när det gäller behandlingen av utländska bokslut, vilket dock inte innebär att det saknas kritik mot den inslagna vägen. International Accounting Standards Committee har en Exposure Draft ute sedan december 1977 (nr 11) som behandlar omräkning av bokslut i utländsk valuta. Denna Exposure Draft accepterar endera av två metoder – the temporal method (i stort lika med MNM-metoden) och current-metoden (the closing rate method). Beträffande behandlingen av omräkningsdifferensen nämner draften tre möjligheter:

  • resultatredovisning i den period den uppstår

  • viss balansering av viss del av omräkningsdifferensen

  • omföring av en del av omräkningsdifferensen mot ingående EK (i strid mot kongruensprincipen).

Vad det här utkastet till internationell rekommendation säger är i stort:

Redovisa som Du vill, men tala om hur Du har gjort.

Slutsatser

Eftersom vi i den löpande periodrapporteringen inte kan uppnå huvudmålet – den absoluta sanningen får vi sänka ambitionsnivån och acceptera ett delmål i form av en operationellt definierad sanning. Förutsättningarna för att acceptera FARs rekommendation, ändrad med avseende på uttalandet om behandlingen av omräkningsvinster, borde vara tillräckliga eftersom den kan försvaras på de grunder, som idag är allmänt accepterade för upprättande av årsredovisningar. Enhetlighet i behandlingen av det här problemområdet med hänsyn till dess allmänt oklara karaktär är i sig ett eftersträvansvärt mål.

BLANKETT FÖR ANALYS AV OMRÄKNINGSDIFFERENSER

Klient DOTTERBOLAGET I NORGE

Datum 780310

Reg nr

Omräkningsdifferenser per

1977 12 31

Sign

Sida 1 (2)

1. BESTÄMNING AV OMRÄKNINGSDIFFERENSER

LV Nkr

Kursbegrepp

RV Skr

Tillgångar – UB

47 978 657

Mix

42 652 864

Avgår – Skulder – UB

(38 418 534)

Mix

(33 845 090)

Eget kapital – IB1

(8 894 431)

Mix

(6 947 362)

Resultat enligt BR

665 692

1 860 412

Avgår – Resultat enligt RR

(665 692)

(643 988)

Omräkningsvinst (förlust)

1 216 424

2. FÖRÄNDRING I MONETÄRT KAPITAL

LV Nkr

Kursbegrepp

RV Skr

2.1 Resultat enligt RR

665 692

Mix

643 988

2.2 Justering för poster, som ej ianspråktagit monetärt kapital –

Avskrivningar

1 590 288

H

1 268 028

Utrangeringsresultat

(98 999)

Mix

(85 621)

Kostnad för sålda varor.

Varulagerreserv

953 815

H

791 666

2.3 Från verksamhet.

3 110 796

.8416

2 618 061

2.4 Omräkningsdifferens enligt 1 ovan

1 216 424

........................

........................

Försäljning av anläggningar

227 677

.8295

188 862

2.5 Nyemission

........................

2.6 Utdelning

(420 000)

.8291

(348 235)

2.7 Investering i icke-monetära tillgångar

Maskiner och inventarier

(459 085)

.8538

(391 966)

Byggnader

(650 944)

.8538

(555 776)

Nyanläggningar

(539 204)

.8560

(461 567)

Varuinköp

2.8 Förändring i monetärt kapital

1 269 240

2 265 803

Monetärt kapital – UB.

9 956 286

.7990

7 955 072

Monetärt kapital – UB.

11 225 526

.9105

10 220 875

Klient DOTTERBOLAGET I NORGE

Datum 780310

Reg nr

Omräkningsdifferenser per

1977 12 31

Sign

Sida 2 (2)

3. ANALYS AV OMRÄKNINGSDIFFERENSER

LV Nkr

Faktor

Omräkningsvinst (förlust) RV Skr

3.1 Monetärt kapital – IB

Korta monetära tillgångar

37 566 391

A.1115

4 188 766

Korta monetära skulder

(11 029 993)

A.1115

(1 229 878)

Långa monetära tillgångar

80 841

A.1115

9 014

Långa monetära skulder

(16 660 953)

A.1115

(1 857 747)

Summa

9 956 286

A.1115

1 110 155

3.2 Förändring i monetärt kapital

Från verksamheten enligt 2.3

3 110 769

B.0689

214 328

Försäljning av icke-monetära tillgångar:

........................

Anläggningar............

227 677

C.0810

18 439

........................

C.

........................

C.

........................

C.

Nyemission

C.

........................

C.

Utdelning

(420 000)

C.0814

(34 176)

Investering i icke-monetära tillgångar:

........................

C.

Maskiner och inventarier

(459 085)

C.0567

(26 032)

Byggnader

(650 944)

C.0567

(36 910)

Nyanläggningar

(539 204)

C.0545

(29 380)

........................

C.

Monetärt kapital – UB

11 225 526

1 216 424

Faktor

Vid stigande kurser gäller

Vid fallande kurser gäller

Tillgångar

Skulder

Tillgångar

Skulder

A. Dagskurs – IB

7990

Dagskurs – UB

.9105

Faktor A

.1115

IB-Kursv

IB-Kursf

IB-Kursf

IB-Kursv

B. Genomsnittsk

.8416

Dagskurs – UB

.9105

Ökn-Kursv

Ökn-Kursf

Ökn-Kursf

Ökn-Kursv

Faktor B

.0689

Minskn-Kursf

Minskn-Kursv

Minskn- Kursv

Minskn-Kursf

C: Trans dags k

Dagskurs – UB

Faktor C

Torbjörn Hansson, auktor revisor

Justerad för utdelning och nyemission

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...