Man behöver inte förutsätta att det omedelbart blir taxeringsrevision om revisionsberättelsen innehåller sådan information som tyder på att allt inte varit tillfredsställande vid revisionen.
I sin verksamhet har skattemyndigheterna att arbeta med och samarbeta med ett stort antal andra myndigheter, intresseorganisationer och andra institutioner. I botten ligger givetvis även en samverkan mellan skattemyndigheterna och de skattskyldiga, eftersom skattekontrollen bygger på att den skattskyldige medverkar.
Företagsrevisorerna kanske representerar den kategori, som skattemyndigheterna har mest att göra med. Låt mig direkt slå fast att skattemyndigheterna är ytterst angelägna om att ha ett bra samarbete med revisorerna. Deras arbetsinsats när det gäller att se till att de skattskyldigas löpande bokföring har en godtagbar kvalitet, att årsredovisningen kommer fram och rådgivningen i samband med deklarationsupprättandet, är en av förutsättningarna för att den årliga taxeringen av rörelseidkare, bolag, jordbrukare m fl överhuvudtaget skall fungera. Det skulle vara ganska så synd om både skattskyldiga och skattemyndigheter om revisorerna överhuvudtaget inte medverkade i samband med deklarationsupprättandet.
Det är naturligt att kontakterna mellan företagsrevisorerna och skattemyndigheterna huvudsakligen kommer till stånd vid den typ av kontroll som utgörs av taxerings- och skatterevisioner samt taxeringsarbete. Man kan konstatera att revisorerna inom den privata sektorn och skattetjänstemännen har en ganska likartad bakgrund, även om de arbetar från olika utgångspunkter. Taxeringsrevisorer och taxeringsinspektörer har i regel en gedigen ekonomisk utbildning, påbyggd med skattemyndigheternas interna skatteutbildning. Möjligheterna att vara ”on speaking terms” är alltså redan från början goda. Ibland kan det dock vara så att företagsrevisorerna anser att taxeringstjänstemännen intar en stelbent och fastlåst attityd. Någon gång kan detta bero på oerfarenhet hos tjänstemännen, men man bör också komma ihåg att deras utrymme för att disponera över statens skatteanspråk är begränsat.
Bland önskemålen från skattemyndigheterna i fråga om företagsrevisorernas verksamhet kan följande tas upp.
KU-REVISIONER
Under de senaste åren har skattemyndigheterna bl a satsat på en typ av revisioner som betecknas ku-revisioner (kontrolluppgiftsrevisioner). Avsikten är att kontrollera om de obligatoriska kontrolluppgifterna enligt 37 § taxeringslagen lämnas med riktiga belopp och att olika ersättningar rubriceras på rätt sätt. Givetvis innebär kontrollformen också att man undersöker om kontrolluppgifter överhuvudtaget lämnats, där så ska ske. En av tankarna med denna verksamhet har varit att det är skäligen meningslöst att bocka av kontrolluppgifter vid deklarationsgranskningen om uppgifterna är felaktiga.
MÅNGA FEL
Erfarenheterna från ku-revisionsverksamheten är inte särskilt uppmuntrande i den bemärkelsen, att skatterevisorerna hittar alltför många felaktigheter. Några exempel är följande.
Arvoden, särskilt när det gäller styrelseledamöter eller personer som utför enstaka uppdrag, redovisas direkt på något kostnadskonto utan att gå över lönekontot. Några kontrolluppgifter lämnas inte.
Redovisningen av traktamenten är behäftad med alltför många felaktigheter. I branscher där det finns kollektivavtal, händer att man lägger dessa avtal till grund för beräkningen av traktamenten o dyl istället för att följa skatteregler och RSV-anvisningar. Det förekommer att traktamenten utbetalas vid arbete på ordinarie verksamhetsorten. Trots detta redovisas traktamentsersättningen som om den vore i enlighet med gällande skattebestämmelser.
Styrelsearvoden från dotterbolag i Sverige till utländska anställda redovisas inte på kontrolluppgift, fastän så skulle ha skett.
Utländsk medborgare som är skattskyldig i Sverige garanteras en ”nettolön” och företaget betalar skatten. Redovisningen i deklarationen, som ofta upprättats med hjälp av företaget, blir felaktig.
S k studieresor, som rätteligen helt eller delvis är att hänföra till löneförmån, tas inte upp på kontrolluppgift.
Felaktigt antal förrättningsdagar uppges och vidare förekommer fasta reseersättningar, övertidsersättningar som rubriceras som traktamenten, dolda bilförmåner osv.
Ersättning för resor, fördyrade levnadskostnader, hyror mm tas inte med i kontrolluppgifterna. Hyran har i flertalet fall avsett rum i mottagarens egen bostad.
Disposition av lägenhet eller stuga utan kostnad redovisas inte på kontrolluppgift.
Innestående provision, som varit tillgänglig för lyftning, tas inte upp på kontrolluppgift.
Felaktigheter i samband med att anställd fått möjlighet att använda företagets kontokort för privata inköp och för privat bilkörning har observerats.
Personer som utfört tjänster åt företaget har inte behandlats som arbetstagare fastän så borde skett.
Ovanstående uppräkning är alltså endast exempel på vad man finner vid de s k ku-revisionerna. Min vädjan till företagsrevisorerna är alltså helt logisk: Försök vid revisionsarbetet att ägna uppmärksamhet åt företagens kontrolluppgiftslämnande!
Informera om gällande bestämmelser. Det finns skriftlig information om detta från RSV. I tveksamma fall bör man råda företagen att ta kontakt med den lokala skattemyndigheten på orten.
Förutom att felaktiga kontrolluppgifter kan medföra att beskattningen blir felaktig, finns det också en annan aspekt på detta. Det är tyvärr ofta så att den anställde inte själv för ordentliga anteckningar om sina inkomster och förmåner, utan blint litar på kontrolluppgiften. När felaktigheten upptäcks är det som bekant så, att den felaktiga kontrolluppgiften på intet sätt friar deklaranten från skattetillägg och, i värsta fall, från åtal. Företaget får i dessa fall i vart fall anses ha ett moraliskt medansvar. Kan företagsrevisorerna bidra till att sådana för den skattskyldige mycket obehagliga situationer inte uppkommer, har de verkligen gjort en god insats.
BESKATTNING AV KONCERNER
Ett annat område där revisorer och skattetjänstemän ofta har olika uppfattning är beträffande beskattning av företag i koncerner. Detta kan bero på att företagsrevisorn ofta ser koncernen som en helhet och är mindre observant på förmögenhetsöverflyttningar mellan koncernföretag, som inte påverkar hela koncernens ställning.
Varje juridisk person i en koncern är dock ett skattesubjekt, vilket gör att skatterevisorn kritiskt granskar överföringar mellan koncernföretag. Särskilt gäller detta överföringar mellan svenska och utländska företag.
REVISIONSBERÄTTELSERNA
Innan jag går in på ytterligare önskemål på företagsrevisorerna från skattemyndigheternas sida bör först nämnas att man på skattemyndigheterna är införstådd med de lojalitets- och tystnadspliktskonflikter, svårigheter att få en öppen dialog med klienterna osv, som företagsrevisorn kan råka ut för, om han upplevs som alltför meddelsam mot skattemyndigheterna. Det är ju för övrigt så att kravställarna på företagsrevisorerna är många, även utanför skatteförvaltningen. Ändå vill jag ta upp några ytterligare önskemål från skattemyndigheterna. Först det gamla förhållandet med skatterevisorernas syn på revisionsberättelserna.
I skatterevisionsverksamheten avslutas en revision med att revisorn skriver en revisionspromemoria. I den promemorian redovisar revisorn allt vad han upptäckt under sin granskning, alltifrån anmärkningar mot kvalitén på räkenskapsmaterialet till taxerings- eller skattepåverkande förhållanden i ena eller andra riktningen. Det är klart att våra revisorer skulle vilja att företagsrevisorernas revisionsberättelser såg ut på samma vis. Detta är av olika skäl naturligtvis inte möjligt. Men det är nog en uppfattning bland många tjänstemän inom skatteförvaltningen att revisionsberättelserna är för tunna.
Nu förhåller det sig väl så, att de anmärkningar som företagsrevisorn har mot räkenskaperna, upptäckta felaktigheter och sådant som han inte är nöjd med delges styrelsen eller företagsledningen på annat sätt, t ex genom interna promemorior. Men jag tror att man skulle tjäna på att skriva något mera i revisionsberättelsen, i vart fall nämna vad som har rättats till. Även om revisionsberättelsen är offentlig handling borde inte detta te sig alltför stötande för företaget, huvudsaken att det är rätt när årsredovisningen lämnas.
SKRIV UTFÖRLIGARE
Det förekommer trots allt då och då ganska grava anmärkningar mot deklarationer och övriga redovisningar till myndigheterna i fall där revisionsberättelsen är ren. Låt vara att företagsrevisorn inte upptäckt dessa felaktigheter eller påpekat dem i annan ordning men skattemyndigheterna reagerar trots allt negativt i sådana fall. Om det skulle visa sig att räkenskaperna är undermåliga i förhållande till bokförings- eller aktiebolagslagarnas krav är det hela än mer betänkligt. Lyckligtvis är de sistnämnda fallen ganska sällsynta när det gäller auktoriserade och godkända revisorer, men de förekommer tyvärr ibland. Vad skatterevisorerna mest torde anmärka på när det gäller här aktuella företag är att det finns brister i verifikationsmaterialet.
Även om jag är medveten om att man inte kan komma alltför långt när det gäller att göra revisionsberättelserna fylligare, tror jag att både företagen, skattemyndigheterna och företagsrevisorerna skulle tjäna på detta ur många aspekter. Man behöver inte förutsätta att det omedelbart blir taxeringsrevision eller att taxeringsmyndigheterna skulle få för sig att skönstaxera av den anledningen att revisionsberättelsen tar upp sådant, som kan tyda på att allt inte var tillfredsställande vid företagsrevisionen. Inte heller vill jag med det ovan sagda antyda att företagsrevisorerna skulle ha möjlighet att upptäcka allt vid sin revision, som i många fall väl måste ske stickprovsvis. Kanske man inte heller skall gå så långt som en auktoriserad revisor, som var mycket okonventionell i sina revisionsberättelser. Det hände att man ibland fick se följande formulering: ”Räkenskaperna är förda med viss oordning, sålunda har postgiro- och bankkontona inte följts och stämts av på ett tillfredsställande sätt.”
VÄRDERINGSFRÅGOR
Ingen diskussion mellan skattemyndigheterna och företagsrevisorerna vore väl fullständig eller igenkännlig, om intet förekom om balansposter och värderingsfrågor. Låt mig med en gång säga att man från skattemyndigheternas sida bemödar sig om att lägga en nyanserad syn även på dessa frågor. Men trots allt ligger i botten att lagstiftningen är utformad på ett visst sätt och alltså måste följas. Det kanske kan vara på sin plats att undanröja den missuppfattningen, att en betydande del av skattemyndigheternas förslag till skattehöjningar skulle bero på påtalade periodiseringsfel. Så är ingalunda fallet utan denna feltyp representerar en ganska liten del i revisionsstatistiken.
I sammanhanget bör också påtalas att det givetvis på helt godtagbara skäl kan förekomma att balansposter inte tas upp eller omvärderas. I så fall tror jag att alla parter skulle tjäna på att detta bringas till skattemyndigheternas kännedom redan vid deklarationens avlämnande. Det är inte bra för någondera parten att förhållandet kommer fram vid en kanske flera år senare företagen taxeringsrevision. Jag tänker då främst på sådana balansposter där värderingen inte framgår av deklarationsmaterialet.
MER INFORMATION I DEKLARATIONEN
Även önskemålet från skattemyndigheternas sida om mera information i deklarationen är gammalt, men förtjänar att tas upp på nytt. Det är som bekant så, att en betydande arbetsinsats läggs ner både av skattemyndigheterna och av företagsrevisorerna, när det gäller förfrågningsverksamheten från skattemyndigheternas sida i samband med deklarationsgranskningen. För den som sett typerna av frågor från skattemyndigheternas sida inifrån myndigheterna, är det uppenbart att en stor del av alla dessa frågor inte skulle behöva ställas, om uppgifterna i deklarationen varit fullständigare. En god regel, som också tillämpas emellanåt, är att skicka med en PM där oklara punkter eller sådant som kan ge anledning till förfrågningar från taxeringsmyndigheterna med en gång klaras ut. När detta förekommer är det en lättnad för båda parter. Nu kan man naturligtvis från de externa, hårt jäktade revisorerna invända, att detta tar tid och att man inte vet vad skattemyndigheterna kan komma att fråga efter. Jag tror att tidsbesparingen är skenbar mot bakgrund av vad som sagts tidigare och erfarenheterna av skriftväxlingsarbetet, i ett läge då taxeringstjänstemannen har fatalietider att hålla och företagsrevisorn har annat på gång, men tvingas svara inom en viss angiven tid. Jag tror nog att företagsrevisorn i många fall vet vad som taxerarna kan komma att fråga om och genom att råda företaget att på en gång lämna uppgifter, kan onödiga förfrågningar undvikas.
MOTPARTER I SKATTETVISTER
Även om revisorer och skattetjänstemän har gemensamt intresse av att se till att företagens redovisning är i överensstämmelse med lagar och god redovisningssed, måste realistiskt konstateras att man för det mesta är motparter i skattetvister. Detta kan i någon mån bero på att man har motsatta intressen i värderingsfrågor men framförallt torde det bero på att revisorn ofta fungerar som företagets skatteexpert. Skattemyndigheternas invändningar mot företagens deklarationer skulle kunna upplevas som kritik av revisorns råd och anvisningar. Detta är nog ett förhållande som vi får leva med, eftersom företagens behov av konsultinsatser från revisorerna knappast är i avtagande. Som sagts inledningsvis leder också ökade insatser av kvalificerade revisorer i stort till förbättrade förhållanden för både skattemyndigheter och skattskyldiga, i en tyvärr alltmera komplicerad skattemiljö.
Karl-Erik Nord, skattedirektör på RSV