”Gemensam revision” och ”Inverkan av intern revision” är två rekommendationer som tagits fram av FARs revisionskommitté.
Gunnar Widhagen, ordförande i revisionskommittén, kommenterar här rekommendationerna.
FARs styrelse har nyligen fastställt två rekommendationer i revisionsfrågor nämligen
– Gemensam revision och
– Inverkan av intern revision
”Gemensam revision” är ett förslag till en ny rekommendation medan ”Inverkan av intern revision” är ett tidigare förslag, som nu övergår i definitiv form.
I samband med att dessa rekommendationer publiceras i detta nummer av Balans finns det anledning att kortfattat kommentera dem.
1. Gemensam revision
Att två eller flera revisorer utses av bolagsstämman i större företag, framför allt börsföretag, är ett välkänt förhållande.
Bland 75 av de större industriföretagen på börslistan är det bara fyra stycken som har endast en revisor. I 15 fall kommer båda revisorerna, eller två av flera, från samma revisionsbyrå. 17 av de 75 företagen har minst en revisor, som inte är yrkesverksam som revisor (lekman).
Revisionskommittén har sedan en tid tillbaka arbetat med en rekommendation med syfte att klargöra innebörden i god revisionssed i de fall två eller flera revisorer utsetts.
Genom en begränsad enkätundersökning, omfattande ett drygt tiotal FAR-ledamöter med erfarenhet av gemensam revision, fick kommittén stöd för sin uppfattning att det föreligger behov av en rekommendation. Rekommendationen har i utkastform remissbehandlats av FARs ledamöter.
Rekommendationen utgår från revisorns individuella ansvar, som finns kommenterat på olika ställen i förarbetena till aktiebolagslagen (ABL), t ex i aktiebolagsutredningen (SOU 1971:15):
”Skulle två eller flera revisorer har utsetts skall de normalt avge gemensam revisionsberättelse, vilket markeras av att i denna paragraf men ej på andra ställen använts pluralformen av revisor. Emellertid är revisionsuppdraget i alla fall individuellt. Revisorerna utgör ej på samma sätt som styrelsen ett kollegium, vars medlemmar är bundna av varandras medverkan i form av styrelsebeslut m m.”
Mot bakgrund av revisorns individuella ansvar framhålls i rekommendationen vikten av att all arbetsfördelning görs snabbt och entydigt. Skriftliga överenskommelser om arbetsfördelningen är då ett effektivt sätt att undvika missuppfattningar och andra oklarheter. I praktiken har det dock visat sig att man ofta klarar sig bra genom muntliga överenskommelser, varför kommittén nöjt sig med att konstatera att det ligger en fördel i skriftliga överenskommelser.
Av särskild vikt vid gemensam revision är att revisorerna har lika information om väsentliga iakttagelser och händelser, som berör revisionsuppdraget. I rekommendationen betonas vikten av snabb information revisorerna emellan. Många gånger är detta också en förutsättning för att man skall uppnå det gemensamma uppträdande i principfrågor, som alltid är värt att eftersträva men som naturligtvis inte utgör ett mål i sig.
Rekommendationen behandlar inte uttryckligen det ganska vanliga förhållandet att ett gemensamt revisionsuppdrag innehas av såväl kvalificerade (auktoriserade/godkända) revisorer som s k lekmän. Däremot sägs att revisorn alltid måste bedöma förutsättningarna för att tillsammans med medrevisor utföra revisionen på ett sådant sätt att god revisionssed iakttas och vid arbetsfördelningen ta hänsyn till revisorernas olika kvalifikationer. I Stenbeck-Wijnbladh-Nials kommentar till 1944 års aktiebolagslag finns bl a följande uttalande:
”Särskilt är att beakta att enligt utbredd praxis revisionsorganet sammansättes av revisorer med helt olika kvalifikationer, ofta en yrkesrevisor med bokföringsteknisk specialutbildning och en eller flera personer utan egentlig revisorsutbildning men med allmän förtrogenhet med det ekonomiska livet eller med ifrågavarande företags affärsförhållanden. Att i dylika fall den räkenskapsmässiga revisionen huvudsakligen anförtros åt yrkesrevisorn är naturligt ...”
Normalt bör ingen del av den räkenskapsmässiga granskningen överlåtas på medrevisor, om denne inte är kvalificerad yrkesrevisor. För den samlade revisionen är det alltid av stor betydelse att tillvarataga den speciella kompetens, som lekmannarevisorer som regel besitter.
I fråga om omfattningen av den enskilde revisorns granskning har kommittén valt att försöka precisera vad revisorn minst måste göra. Mot bakgrund av varje revisors individuella ansvar är det angeläget att han aktivt genomför de angivna granskningsåtgärderna, inte minst för att skaffa sig tillräcklig kunskap om det granskade företagets förhållanden. Revisorn måste också försäkra sig om att all den granskning, som han anser erforderlig, faktiskt blir utförd.
Rapporteringen revisorerna emellan och kontakterna med företaget skall självfallet utformas så effektivt som möjligt. Periodiskt återkommande sammanträden med deltagande av företagsledning och samtliga revisorer är ett sätt att åstadkomma detta.
Självfallet bör revisorn vid gemensam revision alltid eftersträva att genomföra granskningen så att den totala revisionen inte innehåller onödigt dubbelarbete.
2. Inverkan av intern revision Förslaget till rekommendation
”Inverkan av intern revision på revisorns granskning” publicerades redan 1978 och det har därför på senare tid känts angeläget för revisionskommittén att rekommendationen fastställs som slutlig.
Innebörden i god revisionssed har sedan 1978 ytterligare preciserats bl a genom rekommendationsförslagen ”Revision i svenska aktiebolag” och ”Granskning av intern kontroll”. Vid den bearbetning av förslaget, som nu skett, har kommittén ansett det rimligt att minska de allmänt kommenterade delarna av rekommendationen och göra den så kortfattad som möjligt utan att ändra det sakliga innehållet.
Utöver remissförfarandet till FAR-ledamöterna har kommittén haft underhandskontakter med Institutet för Intern Revision.
Arbetstekniskt men inte ansvarsmässigt föreligger för revisorn stora likheter mellan förhållandet vid gemensam revision och förhållandet vid samverkan med intern revision. Internrevisionsrekommendationen är också uppbyggd på samma sätt som rekommendationen om gemensam revision och anger därför bl a det minimum av granskningsåtgärder revisorn måste vidtaga i företag med intern revision. Revisorn måste alltid bedöma internrevisorernas kompetens, objektivitet och formella ställning i företaget innan han bestämmer sig för i vilken utsträckning han kan förlita sig på internrevisorernas arbete och därmed begränsa sin egen granskning. Det är angeläget att understryka att intern revision från revisorns synvinkel som regel är en del av företagets interna kontroll. Om revisorn vid sin granskning finner att den interna revisionen har svagheter eller skulle kunna fungera effektivare bör han självfallet rapportera detta till företagsledningen.
I många fall är internrevisionen uppbyggd som en både kompetent och fristående, ofta mycket oberoende organisation. Revisorn kan i sådana fall i högre grad förlita sig på skriftliga rapporter från internrevisionen, och behöver inte i samma omfattning gå igenom internrevisorernas arbetspapper.
Revisorn skall deltaga i planeringen av internrevisionens granskning och utvärdera dess granskningsprogram. Självfallet ligger inte i detta att revisorn skall ha en direkt ledningsfunktion för internrevisionen. Syftet är att revisorn genom att delta i planeringen dels skall medverka till en effektivare total revision dels skall kunna beakta den interna revisionens arbete även i de fall han i ingen eller endast ringa omfattning anlitar internrevisorer vid sin egen granskning.
Oavsett i vilken utsträckning revisorn förlitar sig på internrevisorers granskning är han själv alltid ansvarig för de slutliga bedömningar, som ligger till grund för hans uttalanden i revisionsberättelsen.
Gunnar Widhagen, ordförande i FARs revisionskommitté