Antingen bokförs förlagsbevisen till nominellt belopp eller till beräknat marknadsvärde.
Väljs nominellt belopp stämmer den bokföringsmässiga och skattemässiga redovisningen.
En bokföring till marknadsvärdet stämmer emellertid bättre med verkligheten.
Vilken metod skall man välja? frågar Caj Nackstad, auktoriserad revisor i Stockholm.
Ett stort antal publika företag har under 1984 givit ut förlagslån med frånskiljbara optionsrätter. Man kan förmoda att en starkt bidragande orsak till detta är den skattemässiga behandlingen hos förvärvaren. (En ändring väntas under 1985.) Räntan på förlagslånet sätts vanligen klart lägre än marknadsräntan, varför förlagsbevisen får ett lågt marknadsvärde. Eftersom hela förvärvssumman skattemässigt anses hänföra sig till förlagsbevisen medför en försäljning av dessa till marknadsvärdet en skattemässig realisationsförlust, som en förvärvare kan utnyttja för att kvitta bort realisationsvinster under 1984. Förvärvaren har härefter kvar optionsrätterna, som har ett skattemässigt ingångsvärde av noll. Det utgivande företaget får samtidigt en billig finansiering.
Förlagslån med optionsrätter har före 1984 endast i ett fåtal fall förekommit på den svenska riskkapitalmarknaden. Flera viktiga redovisningsfrågor i detta sammanhang har därför inte blivit tillräckligt belysta. Det gäller såväl utgivaren (framför allt frågor om hur framtida effekter på eget kapital och vinst per aktie skall presenteras) som förvärvaren. Jag vill här diskutera den bokföringsmässiga redovisningsfrågan hos förvärvaren.
Traditionell redovisning
Förvärvaren bokför förlagsbevisdelen av den förvärvade ”uniten” till nominellt belopp, d v s till hela det belopp han betalt för uniten. Optionsrätterna får därmed inget bokfört värde. Vid en försäljning av förlagsbevisen i nära anslutning till förvärvet uppstår en bokföringsmässig realisationsförlust. Optionsrätterna ligger kvar i bokföringen med noll i bokfört värde, vilket normalt innebär att det finns en dold reserv i detta innehav.
Alternativ redovisning
Förvärvaren bokför förlagsbevisdelen till beräknat marknadsvärde (som relativt säkert kan uppskattas beroende på lånevillkoren). Skillnaden mellan det belopp som betalts för ”uniten” och det bokförda värdet på förlagsbevisdelen blir det bokförda värdet på optionsrätterna. Vid en påföljande försäljning av förlagsbevisen blir det bokföringsmässiga realisationsresultatet noll. Optionsrätterna ligger kvar i bokföringen till det bokförda värde som uppstått vid förvärvet.
Exempel
Vid ett förvärv av förlagsbevis på nom 10 Mkr med frånskiljbara optionsrätter för ett förvärvspris av 10 Mkr beräknas förlagsbevisens marknadsvärde bli 8 Mkr.
Enligt den traditionella redovisningsmetoden bokförs förlagsbevisen till 10 Mkr och optionsrätterna till noll. Förlagsbevisen säljs för 8 Mkr och en bokföringsmässig realisationsförlust på 2 Mkr uppstår.
Enligt den alternativa redovisningsmetoden bokförs förlagsbevisen till 8 Mkr, optionsrätterna till 2 Mkr och inget bokföringsmässigt resultat uppstår vid försäljningen av förlagsbevisen.
Synpunkter
För den traditionella metoden talar främst formella skäl; förvärvaren köper förlagsbevis på nom 10 Mkr, vilket därför skulle kunna sägas utgöra anskaffningsvärdet. Ett ytterligare argument för den traditionella metoden är att den bokföringsmässiga och skattemässiga redovisningen kommer att stämma, ett förhållande som dock inte alltid utgör en garanti för en teoretiskt tillfredsställande redovisning. Ett tredje argument, som visserligen inte heller är teoretiskt grundat, är att den traditionella metoden är enkel och praktisk att tillämpa.
För den alternativa metoden talar att den bäst återspeglar verkligheten. Förvärvaren vet när han beslutar sig för affären att förlagsbevisen i exemplet ovan kommer att vara värda 8 Mkr. Uppenbarligen är han därför också medveten om att han betalar 2 Mkr för optionsrätterna. 8 Mkr respektive 2 Mkr är således de båda delarnas anskaffningsvärden och de bör därför också utgöra de bokförda värdena vid anskaffningstidpunkten.
Optionsrätters marknadsvärden publiceras numera löpande i tidningarna och exemplets 2 Mkr i bokfört värde bör därför regelbundet avstämmas mot marknadsvärdet för eventuell justering av det bokförda värdet. Företag som publicerar marknadsvärden för sina värdepapper bör självfallet göra detta även för sina innehav av optionsrätter.
Vårt problem med latenta skatteskulder gör sig påmint även i detta sammanhang. I många fall är det huvudsakliga motivet för förvärvaren att köpa ”uniten” att han uppskjuter beskattningen av sina skattepliktiga realisationsvinster. Den latenta skatteskuld som tidigare legat i nyligen sålda värdepapper överförs ju till de nyförvärvade optionsrätterna. Trots att vi inte normalt bokför latenta skatteskulder i Sverige bör man observera att den latenta skatteskulden i innehavet av optionsrätter kan bli betydande vid tillämpning av den alternativa metoden. Eftersom optionsrätterna inte har något skattemässigt ingångsvärde leder ju en försäljning av dem till att hela försäljningsintäkten blir skattepliktig. Om denna latenta skatteskuld är väsentlig vid bedömningen av bolagets ställning bör en upplysning om förhållandet lämnas i årsredovisningen, eventuellt kan den latenta skatteskulden bokföras. En anledning till att gå ifrån den traditionella svenska principen att ej bokföra latenta skatteskulder skulle möjligen vara att det i det aktuella fallet rör sig om en ”förvärvad” latent skatteskuld.
Slutligen bör observeras att valet av metod påverkar storleken av avsättning till särkild investeringsfond 1984 (däremot ej vinstdelningsskatten).
Slutsats
Frågan om metod för redovisning av förvärv av förlagsbevis med frånskiljbara optionsrätter är ett exempel på det klassiska problemet om redovisningen bör styras av formkrav eller återspegla verkligheten. I brist på auktoritativa uttalanden i frågan har jag hittills diskuterat följande förfarande med mina klienter:
1. Redovisa vid förvärvet enligt den ”alternativa” metoden
2. Ifrågasätt nedskrivningsbehovet på optionsrätterna regelbundet genom jämförelser med marknadsvärdet
3. Uppge marknadsvärdet på innehav av optionsrätterna i årsredovisningen om detta görs för innehav av aktier
4. Överväg om och hur upplysning om den latenta skatteskulden i innehavet av optionsrätter bör lämnas
Det vore välkommet med ett uttalande från FAR i denna fråga, helst innan 1984 års bokslut fastställs. Om skattelagstiftningen ändras kan frågan bli av mindre intresse kommande år, men för 1984 är den högaktuell för många företag!
Caj Nackstad, auktoriserad revisor, Bohlins Revisionsbyrå AB i Stockholm