Factoring erbjuds små och medelstora företag som ett finansieringsinstrument.

Torsten Engstedt, som i många år arbetat med revision av finansbolag, pekar i denna artikel på vad som måste beaktas vid revisionen. Projektrevision, internkontroll, kreditbehandling och riskgenomgång är exempel på led i revisionen.

Peter F Drucker, den amerikanske management-gurun, har nyligen sagt bl a följande: ”Vi har trätt in i en turbulent tid, med nya företagsekonomiska exponeringar, med nya trender, nya marknader, nya valutasituationer, nya datateknologier och nya institutioner. Denna turbulens på bl a det ekonomiska fältet har fört med sig stora politiska och sociala förändringar, hög inflationstakt, hög arbetslöshet, höga skatter. En följd har blivit en kolossalt stegrad insolvens bland företagen och de enskilda människorna. Bidragande orsak har tagit sig uttryck i låg kapitaltäckning och oskicklig företagsledning.”

Så långt Drucker. Vad har nu detta med ”Factoring” att göra? En hel del tror jag. Factoring är framför allt inriktad på de små och medelstora företagen. Det är också här man finner de flesta affärsnedläggelserna, konkurserna och sett från det andra hållet, de flesta försöken till nyetableringar som misslyckats. Factoring som ett hjälpmedel i investeringsbilden erbjuds de små och medelstora företagen från de stora finansbolagens sida. Som jag senare skall påvisa innebär ”Factoring” även annat än finansiering.

Historisk återblick

Claes-Olof Livijn har i sin finanshistoriska studie påvisat att tidsbetingade varianter av factoring funnits i ca 5.000 år i Rom, Grekland, Nordafrika och Japan. I modern tid utvecklades i USA först själva factoringtekniken i början av detta århundrade. Tidigt innebar begreppet ”att arbeta som kommissionär”, d v s som en handelsfactor. Varorna såldes i eget namn men för en eller flera huvudmäns räkning. Köparen visste oftast ej vems varor han köpt. Kreditrisken övertogs ibland av factorn – d v s han stod delcredere. Säkerhet för fordringarna var bästa tänkbara: kommissionslagret, kundfordringarna och inkomna likvider. För den finanshistoriskt intresserade kan Livijns bok livligt rekommenderas!

De europeiska bankerna breddade sitt sortiment på 60-talet med nya tjänster, factoring och leasing. De gamla produkterna inbjöd ej till några nya innovationer! I Sverige skedde introduktionen 1964 genom ett dotterbolag till Svenska Handelsbanken. De svenska finansbolagen har i dag factoringvolymer som uppgår till mer än 31 miljarder SEK. Under 1982 hade enbart Svenska Finans kontakt med över 200.000 företag som fakturerats av factoring-kunder.

Factoring-begrepp och -funktioner

Allmänt

Man kan rent översiktligt säga att Factoring (F) förekommer i tre huvudformer: fakturaköp, fakturabelåning och redovisningsservice. Inom dessa områden finns ett otal varianter, t ex vid utlandsaffärer: exportfactoring och confirming. Följande skiss visar överskådligt hur det hela i stort fungerar (se figur 1).

Figur 1. Relationer mellan factoring-, sälj- och kundföretagen.

Factoringföretaget

Fordringar

Säljföretaget

Pengar

Pengar

Producerar el inköper varor

Kundföretaget

Fordringar

(Han säljer varan till den enskilde konsumenten)

Sett ur F:s (finansbolagets) synvinkel erbjuder man följande funktioner (se figur 2).

Figur 2. Finansbolagets funktioner

Redovisningsservice

F

Finansiering

Risktagande

Anm ”Redovisningsservice” går i Sverige ofta under benämningen ”Administrativa tjänster”.

Finansiering

Säljaren belånar sina fakturor hos finansbolaget och blir därigenom likvid. Säkerheten består i själva kundfordringarna plus ibland borgen och andra realsäkerheter.

Ibland får säljaren ett begränsat förskott innan fakturorna hunnit överlämnas.

Eftersom krediten är direktkopplad till försäljningen uppstår en idealisk situation för säljaren, hans finansplanering blir mycket säkrare. Hans cash flow förbättras och därigenom förbilligas likviditetskostnaderna. Man kan utnyttja fördelarna av att vara en kontantbetalare.

I stället för fakturabelåning kan fakturaköp förekomma, vilket ger likartade fördelar.

Risktagande

Alla affärer kan innebära ett risktagande. Factorn övertar risken (eller står delcredere) vid factoringaffär gentemot klienten. Kan inte köparen betala garanterar Factorn att säljaren får sina pengar.

Genom att Factorn löpande utsätter både säljare och köpare för en kreditkontroll kan säljaren få reda på när hans kunder börjar få svårigheter och vidta egna åtgärder. I kostnadsdiskussioner får man ej glömma att risktagande kostar pengar.

Redovisningsservice

Denna service innebär bl a reskontraföring, avstämningstotaler för klientens huvudbokföring, statistikuppgifter, provisionsberäkningar m m.

Vidare erbjuder denna service krav- och inkasseringstjänster.

För små kunder innebär detta kostnadsbesparingar även om minidatorerna snart kan eliminera flera av finansbolagets erbjudna fördelar.

Factoring-kostnader

Vid factoring-affärer brukar finansbolagen ta ut följande kostnadsslag

– limitavgift (% av beviljad kreditlimit)

– ränta (för kredittiden)

– expeditionsavgift (bokföringsavgift)

– diverse kostnader (t ex extra undersökningar, extra telefonavgift, extra kreditbevakning m m)

När och hur kommer revisorn in i bilden?

Med den erfarenhet jag har av revision i finansbolag och kontokortsföretag skulle jag vilja peka på ett antal kriterier som jag anser betydelsefulla för alla som sysslar med revision i finansbolag.

1. Produktkännedom

Börja med att läsa igenom det material man presenterar för kunderna, där marknadsförarnas argument kommer fram.

Deltag i någon av de kurser i produktkännedom som regelbundet anordnas för personalen. Läs igenom de befintliga manualerna. När du deltar som projektrevisor har du en fin chans att lära dig nya produkter, förutom att du påverkar internkontrolluppläggningen och sist men inte minst kostnads- och intäktsbilden för den nya produkten.

Utan en god kännedom om de olika produkterna och varianterna inom Factoring är det mycket svårt att göra en effektiv revision.

2. Ekonomisystemet

I svensk och utländsk fackpress har de senaste åren förekommit en intensiv debatt om hur ekonomisystem bör vara utformade. Här är några av argumenten:

Flexibel kontostruktur: Man skall kunna särskilja:

– Transaktionsnivå – Kontonivå – Totalnivå

Kontostrukturen – flerdimensionell

Koncernövergripande (ingen del av företaget eller koncernen får stå utanför)

Delsystemen automatiskt integrerade

Periodiseringar skall vara lätt genomförbara

Varje bokföringsorder skall kunna särskiljas:

– från vaggan till graven (”Audit trail”)

Rapporter i alla dimensioner, speciellt sådant som avvikelserapportering, revisionsändamål

Analysmöjligheter

Kalkyler, för- och efterkalkyl

Speciellt avseende ”Factoring” skall ekonomisystemet ha ett

Effektivt avstämningssystem

Alla avstämningar skall kunna dokumenteras tydligt.

Differenser skall vara synliga tills de rättas till.

Kontoanalyser skall kunna tas fram på alla konton och alla poster skall kunna specificeras på ett lätt sätt.

Kontoansvariga skall alltid finnas och vara noterade i systemet.

Ekonomiavdelningen skall utarbeta och hålla à jour ett attestsystem där säkerhetsgraden måste vara hög speciellt när dataterminalutrustning finns installerad.

Ekonomisystemet skall också snabbt kunna få tillgängligt erforderligt bokslutsunderlag.

I ekonomisystemets subsystem bör finnas inbyggt ett ”early-warning-system” för t ex dåliga betalare. För att få en factoringrörelse lönsam är det nödvändigt att även ha kostnadssidan i sträng uppsikt och då bör ekonomisystemet lätt få fram intäkts- och kostanalyser.

Uppgifterna i ekonomisystemet skall kunna tas fram snabbt, några långa väntetider får ej tolereras.

3. Projektrevision

I samband med utveckling av nya metoder och rutiner för ”Factoring” bör alltid en projektrevisor tillsättas. (Detta gäller självklart alla betydande system och systemförändringar.) Internrevisionen skall alltid besitta kompetensen att kunna fungera som projektrevisor. Detta gäller såväl nya projekt, ändringar som systemunderhåll.

Projektrevisorn skall tillse att systemen innehåller möjligheten att skapa en god internkontroll och goda underlag för internrevisorns kommande revisionsåtgärder. När det gäller ”Factoring” kan följande vara värt att observera (exempelvis):

  • Säljarregister:

    Uppdateringstillfälle finns angivet Uppdateringsdokument bevaras Säljarnummer har kontrollsiffra

  • Köparregister:

    Uppdatering av köparlimiter redovisas på särskild kvittenslista Beviljade och ändrade köparlimiter skall innehålla identifierbara uppgifter, t ex köparens namn och firma

  • Fakturahantering:

    Samtliga mottagna, överlåtna fakturor och kreditnotor skall vara korrekt registrerbara och identifierbara

  • Likvidhantering:

    Samtliga inkommande likvider skall registreras och bearbetas

    Avstämningsrutiner skall finnas Ej placerbara likvider skall bokas på speciellt konto och åtgärdas

    Värdepostrutiner skall finnas upplagda

  • Finansiering av säljare:

    Finansieringsrapport skall även innehålla förändringar av säljarens fakturakrediter

    Övertrasseringslista för limitöverskridande skall finnas

  • Engagemang:

    Factoringengagemangen skall även rapporteras in till företagets stora ”engagemangsregister”

  • Intäkter:

    Rimlighetskontroll skall finnas över de intäkter som inkommer under viss period

4. Internkontroll

Internkontrollen syftar kort sagt till att säkerställa att alla transaktioner som går igenom företagets rutiner skall oförvanskade passera dessa. Detta gäller naturligtvis även de system som omfattar factoringverksamheten. Därför bör en revisor utveckla ett eget grepp om verksamheten för att själv kunna bedöma och värdera internkontrollen. Då det gäller factoring kan han lämpligen gå till väga på följande sätt:

Först skall de viktigaste systemen och rutinerna identifieras. Förutom den kännedom som han själv inhämtat genom att lära sig de egna produkterna är ingående samtal med personalen nödvändiga, observera att befattningshavare på lägre nivåer i företaget ofta är mer kontrollminded än försäljningsinriktade chefer! Förutom egna grovskisser är det nödvändigt att själv upprätta flödesscheman eller granska redan befintliga. AR-personalen brukar under projekttiden konstruera ett flertal scheman som ofta går att använda av revisorn.

– Nästa punkt går ut på att identifiera de olika kontrollpunkterna i systemen. Detta går lättast att få fram genom att ställa ett antal frågor till berörd personal. T ex vilka riskmoment finns, vad betyder felaktiga inmatningar i datasystemen etc? Känner personalen till om några felaktigheter har inneburit penningförluster? Vissa tips kan man få om man går igenom de senaste årens förskingringar och stölder.

– Som tredje moment har man att fastställa och notera vilka kontrollmedel som gives för att säkerställa de angivna kontrollmålen. T ex kontrollpunkterna i de olika reskontrorna kan verifieras mot kontoutdrag, daglistor, förfallolistor, dagbekräftelser, totaler, subtotaler etc.

– Som fjärde och sista huvudmoment för revisorn återstår att till varje kontrollmål fastställa ett lämpligt test.

Testet kan lämpligen omfatta frågelistor som omfattar de aktuella kontrollmålen. T ex fakturabelåning:

– belåningsgrad

– ev övertrasseringar

– säkerhetsbilden

– finns några fakturor för inkassering hos inkassoföretag?

– har några fakturor sänts för rättslig åtgärd etc?

Testet skall också ange testfrekvens, t ex 10 % av totalantalet, statistiskt urval, antal tester under revisionsperioden. Efter detta kan revisorn göra en bedömning av internkontrollen i det genomgångna systemet och lämna sina ev rekommendationer.

Till sist får man inte glömma bort att ansvaret för internkontrollen alltid åvilar ledningen för Factoringgruppen. Erfarenheten visar dock att det är mycket sällan detta fungerar i verkligheten varför revisorn nästan alltid främst får lita till sina egna undersökningar och bedömningar.

5. Affärsgenomgång

Internkontrollundersökningar ger bl a en bild av hur pass tillförlitliga rutinerna är men de säger ingenting om hur effektivt affärsverksamheten sköts.

En revisor bör ha på sitt program att följa resultatutvecklingen för factoring. Han bör titta på: Finansiering, ränteintäkter, limitavgifter, kostnadsräntor, räntenetto, placeringsmarginal, kundförluster och finansresultat. Annat att skärskåda: Risktäckningen och administrativa kostnader och till slut då: Rörelseresultatet. Jämförelser görs mellan åren och de olika perioderna. Nyttigt är också att försöka göra jämförelser med andra finansieringsbolag.

Det är också intressant att se på förkalkyler och efterkalkyler för de olika produkterna. När är tiden mogen för att stoppa en dålig produkt? Vid en genomgång av ett antal affärer är det nödvändigt att ha tillgång till allt relevant material om resp affär.

En affärsomgång innefattar alltså även en kostnads- och intäktskontroll.

6. Kreditbehandlingen

I all finansiell verksamhet brukar det förekomma olika former av kreditgivning. Så även i factoringverksamheten.

En skriftlig kreditinstruktion måste finnas upprättad där ramarna och villkoren för kreditgivning finns angivna. Det måste framgå vilka befogenheter de olika kreditgivarna tilldelats.

Några av de punkter en revisor bör titta på när han granskar kreditgivningen inom factoringrörelsen är

  • Formaliteter kring kreditbeslutet

  • Dispositionsgraden av krediter

  • Säkerhetsbilden

  • Hur är den aktuella kreditbedömningen

    av säljföretaget?

    Av kundföretaget?

  • Vem har gjort dessa bedömningar?

– Finns aktuella och tillförlitliga bokslut?

– Vem är revisor i de inblandade företagen?

– Gör man en årlig bedömning av värdet hos de lämnade säkerheterna?

Vid kreditgivning som endast omfattar mindre belopp bör personalen arbeta efter en kreditprofil som tillåter ett snabbt svar på en kreditförfrågan. Kreditprofilen kan t ex innehålla: Är sökanden myndig, minimiinkomst, är den eller de sökande ensamstående, äkta makar eller sambo, betalningsanmärkningar, svensk eller utländsk medborgare, fast arbetsanställning, fast bostad, pensionär, fastighetsinnehav m m.

7. Riskhanteringen

I factoringverksamheten är ett av huvudmomenten risktagande. Riskhanteringen kostar pengar och detta får kunderna betala.

För att i tid bli medveten om när en ordinär kund blir ett riskobjekt är det nödvändigt att factoringföretaget noggrant följer kundernas betalningsutveckling.

Systemen skall vara konstruerade så att dåliga betalare (enligt varje factoringföretags egen bedömning) regelbundet skall inrapporteras till kreditchef eller liknande. Regelbundet skall denne göra sammanställningar och lägga fram egna bedömningar.

Man måste också noggrant följa med utvecklingen i näringslivet och upptäcka riskbranscher och vidta åtgärder gentemot de egna kunderna. Detta är naturligtvis ett mycket svårt område, det gäller för factoringföretaget att få duktiga medarbetare även på detta område.

8. Kontoanalyser

Ett bra hjälpmedel för en revisor är att göra regelbundna, ingående kontoanalyser. Detta är viktigt vid bokslutsarbetet men också ett bra hjälpmedel vid det löpande revisionsarbetet under året. Förutsättningen för en ingående och snabb analys är att ekonomisystemet är konstruerat med hänsynstagande till detta.

Analyserna görs i samverkan med ekonomipersonalen och kontoansvariga. Analyserna bör noggrant dokumenteras.

Slutsats

Ovanstående har som synes fokuserat factoringverksamheten och då sett ur en revisors synvinkel. Men eftersom factoring ofta ingår som en delprodukt i ett finansbolag som även använder leasing, avbetalningskrediter, kontokort, specialfinansiering, utlandsverksamhet och en icke oväsentlig upplåningsfunktion så måste man för att förstå helhetsbilden för factoring titta på finansbolagets hela affärsområde. Många verksamhetsprodukter går in i varandra.

Att revidera ett fullsortimentsfinansbolag är en mycket svår uppgift för revisorerna, men svårigheter är ju till för att övervinnas!

Trots att Affärsvärlden har spått att fianansbolagens guldår är förbi tror jag att factoringverksamheten kommer att bestå. Factoring kommer nog att fortsätta att vara en aktiv beståndsdel i affärsverksamheten både i Sverige och övriga industriländer.

Torsten Engstedt har tidigare arbetat vid Handelsbankens centrala revisionsavdelning