Revisorerna skall bevaka även de små aktieägarnas intresse och ställa krav på företagen i högre grad än de gör idag. ”Revisorerna har ett stort ansvar och egentligen är de för flata”, säger Bengt Rydén i denna intervju för Balans.
Korsägandet är inget stort problem i Sverige idag. Däremot kan det bli problem i framtiden om fenomenet breder ut sig.
Nätverksägandet tycker Bengt Rydén är intressantare. Det förekommer oftare och är svårare att tränga igenom.
Ett nätverksägande tar bort olika kontrollfunktioner över företagsledningen och låser en stor del av aktiemarknaden där aktiekurserna kan stöttas på en konstgjort hög nivå.
Bengt Rydén månar om de små aktieägarna. Det finns risk för att de känner sig överkörda, att besluten fattas över deras huvuden.
– Här har revisorerna ett stort ansvar och egentligen tycker jag de är för flata. Ja, skriv det, skriv att jag tycker att svenska revisorer är för flata mot företagen. Inte minst när det gäller frågan om korsägande.
Bengt Rydén, chef för Stockholms Fondbörs, står på Börshusets trappa framför fotograf Lars Tegmans kamera. Intervjun är egentligen över och Bengt Rydén har andra besökare som väntar på honom. Men ämnet intresserar honom till den grad att han inte vill sluta.
– Revisorerna har till uppgift att även bevaka de små aktieägarnas intressen i företagen, men ägarformer som korsvist ägande och nätverksägande bidrar till att förhindra enskilda, oftast mindre aktieägare från inflytande och information. Här borde revisorerna ställa krav på företagen i högre grad än vad de gör idag. Och också vara ståndaktiga nog att avsäga sig uppdragen om inte kraven följs.
Det är de sista ord Bengt Rydén säger innan han försvinner in genom Börshusets portar till sina vid det här laget säkert otåligt väntande gäster.
Korsägandet har debatterats mycket intensivt den senaste tiden.
Ägarformer som korsvist ägande och nätverksägande bidrar till att förhindra enskilda oftast mindre aktieägare från inflytande och information.
– Men det är inte något stort problem i Sverige idag, menar Bengt Rydén när vi träffar honom någon timme tidigare på hans tjänsterum i Börshuset. Däremot kan det bli problem i framtiden om fenomenet breder ut sig.
Nätverksägande går ut på att bilda en mur, runt ett eller en grupp företag, som är svår att ta sig igenom för utomstående och för minoritetsägare.
– Skäl till att bygga upp en sådan mur kan vara att man vill skapa arbetsro i företaget för att kunna genomföra exempelvis större investerings- eller forskningsprojekt som tar lång tid innan de ger utdelning, men ger så kraftigt utslag i kostnaderna att resultatet och därmed börskurser kortsiktigt kan påverkas. Det blir ett sätt att skydda företaget mot alltför kortsiktiga marknadshänsyn.
Men Bengt Rydén vill inte begränsa samtalet till korsvist ägande.
– Nej, betydligt intressantare än korsägande är nätverksägande, eller det Sven Ivan Sundqvist på Dagens Nyheter kallar kretskortsägande. Det vill säga mer sofistikerade varianter av korsägande, där det rör sig om fler än två bolag. Det är också vanligare förekommande och svårare att tränga igenom för en utomstående än ett ömsesidigt ägande.
– I USA diskuterar man dessutom korsstyrande – ”interlocking directorship”. Om en grupp företag äger så stora andelar av varandra att de får inflytande på tillsättandet av styrelse och det uppstår personalunioner och kompisförhållanden mellan styrelserna och VD, uppstår lätt en låsning i systemet så att det blir mycket svårt att påverka företagen. Och varje företag som arbetar på en marknad med konkurrens, hamnar förr eller senare i någon form av svårigheter då det måste finnas utrymme för förändringar och möjligheter att byta ut folk på hög nivå.
– Anledningen till att jag inte ser nätverksägande som ett problem ännu, är att de företag i Sverige detta gäller, har skickliga ledare. Det finns exempel bland dessa företag där ägarna själva tagit initiativ till nödvändiga förändringar och det ser jag som positivt.
Det som däremot bekymrar Bengt Rydén är att starka nätverk kan missbrukas av en ledare som inte vill eller förmår anpassa sig till utvecklingen. Ägarformen kan göra att en sådan ledare inte kan rubbas.
– Då blir de mindre aktieägarna lidande. Likaså kan problem uppstå i det jag kallar familjebörsbolag med en dominerande ägare. Speciellt i de fall där det går ett mycket rakt rör mellan företagens kassakista och huvudägarens plånbok. En person som är huvudägare i flera företag kan genomföra interntransaktioner mellan bolagen, t o m mellan sig själv och bolagen, som är till direkt nackdel för minoritetsägarna.
– Går man ut till allmänheten och söker riskkapital, måste man också acceptera att beakta andra än sina egna intressen. Och styrelsen och revisorerna i ett företag sitter där för att bevaka alla aktieägares intressen, inte bara huvudägarens. Det står i aktiebolagslagen.
Sten Mörtstedt reagerade också på kritiken mot korsägande i hans bolag och skapade i februari koncernförhållanden mellan Citadellet, Parlamentet och Parcon. Men sedan dess har det som bekant gått ytterligare ett antal turer i Mörtstedts imperium, som nu fallit samman, delvis kanske p g a just nätverkskonstruktionen.
Ett annat exempel på nätverk är Pensergruppen med de fyra företagen Nobel, Asken, Saba och Carnegie som alla har stora ägarandelar i varandra, utan att något koncernförhållande existerar. Det gör att företagen formellt kan redovisa sin verksamhet som självständiga enheter i och med att aktiebolagslagen inte erkänner koncernförhållanden när ägandet är mindre än 50 procent.
– Men reellt kan naturligtvis koncernförhållanden uppstå vid ett långt mindre ägande.
Nätverksägandet tar alltså bort olika kontrollfunktioner över företagsledningen, liksom det låser en allt större del av aktiemarknaden, avskärmar aktierna från marknaden genom att ägandet ofta är förenat med hembudsklausuler.
– Detta innebär en konkurrensbegränsning, påpekar Bengt Rydén. Vi har accepterat att konkurrens på varu- och arbetsmarknaderna är en viktig grund för vårt samhälle. Varför skulle då inte samma sak gälla aktiemarknaden?
Med ett genomtänkt nätverksägande blir det möjligt att stötta aktiekurser på en konstgjort hög nivå.
– Ta tre företag som äger varandra; de kan ligga och stödköpa varandras aktier och därmed trissa upp kursen exempelvis vid bokslutsdatum, då man utgår från marknadsvärdet på aktieinnehavet när tillgångarna värderas.
Detta tillhör de områden Bengt Rydén planerar att titta närmare på inom en snar framtid.
– Huvudfrågan för oss är att bevara allmänhetens förtroende för börsverksamheten och för aktiemarknaden. I dessa affärer är det hela tiden de små aktieägarna som förlorar. Risken idag är att de känner sig överkörda, att besluten fattas över deras huvuden. Som när Citadellet gick ut till aktieägarna i Parlamentet med ett köperbjudande och sedan drog tillbaka erbjudandet. Då ringer folk hit och frågar om det verkligen får gå till på detta vis. Visserligen gjordes erbjudandet under vissa förutsättningar, men etiskt är naturligtvis agerandet klandervärt.
Bengt Rydén påpekade också detta för ledningen i Citadellet och begärde en förklaring.
– Men det senaste årets nedgång i aktiekurserna och risken för att bli utsatt för sådant kan få till följd att de mindre aktieägarnas förtroende för börssystemet urholkas. Det jag kan göra är att peka på felaktigheter och kritisera. Börsledningen måste bevaka de små aktieägarnas intressen. Alla är väl överens om betydelsen av en väl fungerande aktiemarknad och en sådan förutsätter många små aktieägare.
– Det är också viktigt att styrelserna i börsbolagen tar samma ansvar för alla aktieägare, även de små. Det står i aktiebolagslagen. Samma sak gäller företagsledningarna som ju är styrelsernas exekutiva arm.
För att kunna följa utvecklingen och snabbt ta egna initiativ när det är påkallat kommer börsen att knyta några kompetenta analytiker till sig.
– Idag har vi helt enkelt inte tillräcklig kompetens. Idag finns sammanlagt cirka 250 bolag på börs- och OTC-listorna att hålla uppsikt över, även om OTC-bolagen inte formellt lyder under Börsstyrelsen. Antalet bolag ökar stadigt. Vi har idag inte en chans att följa dem alla så noggrant som vi skulle vilja. Men det kommer alltså.
Men ett av problemen med korsägande och nätverksägande är just att insynen i företagen begränsas. Vilka åtgärder kan man vidta?
– Många talar om lagstiftning, men den vägen vill jag helst undvika, säger Bengt Rydén. Tvingande regler har negativa biverkningar och man måste alltid fråga sig vad det är man vinner och jämföra det med förlusten. Vid tidigare tillfällen har det visat sig att man kanske inte vunnit något alls genom detaljerade regelverk.
– Nej, huvudinriktningen måste vara att först ordentligt analysera konsekvenserna av nätverksägande på näringslivet. Visar det sig att avarterna är för många, får vi i första hand föra fram argument som får näringslivet att självt sanera förhållandena.
Men Bengt Rydén anar problem även med denna väg.
– Även om vi kan åstadkomma en förståelse för detta inom exempelvis de större företagen och deras organisationer, har vi en rad nya aktörer på aktiemarknaden, ”nykapitalister” som ofta är mycket skickliga finansiella operatörer och därför bidrar till aktiemarknadens vitalisering. Det är inte säkert att de känner samma ansvar för att behålla det självregleringssystemet som ”gammalkapitalisterna”.
– För säga vad man vill om de ”gamla kapitalisterna”, de har oftast en känsla för att hålla sig till spelets regler, även de som inte finns skrivna. Men om de nya togs upp i de gamlas ”gentlemannaklubb” skulle kanske också de lättare spela efter självregleringsmodellen.
– Men om nu regler ändå skulle införas, har jag svårt att tänka mig att avskaffa utdelningsrätten vid korsvist ägande, enligt förslag som diskuterats utomlands. Trots allt är utdelningsrätten det viktigaste vid aktieägande. Däremot kan man överväga att införa en regel om att kvitta rösträtten vid korsvist ägande enligt modellen; om bolag A äger 30 procent av bolag B och bolag B äger 20 procent i A, så får A rösta för enbart 10 procent i B och B inte alls i A.
Nu har också regeringen tillsatt en utredning inom industridepartementet, som skall undersöka det korsvisa ägandet, och speciellt om fenomenet strider mot andan i aktiebolagslagen, det vill säga motverkar en fri aktiemarknad.
Lars Malmström