”Svenska lagar och rekommendationer ger stort utrymme för val mellan olika redovisningsprinciper. Det är viktigt att företagen är tydliga när de motiverar val av princip. Valet av den ena eller andra principen när det gäller t ex valutakursdifferenser eller värdering av vissa tillgångar kan ha ett avgörande inflytande på ett företags resultat.”
Det sade börschefen Bengt Rydén på Finforum, FARs och SNS gemensamma konferens på hotell Sheraton i Stockholm i början av december.
Börschefen framhöll att revisorerna spelar en viktig roll när det gäller att ställa krav på börsföretagens finansiella information till marknaden – inte bara i årsredovisningarna utan också i den löpande informationen från företagen.
Bengt Rydén deltog i Finforums paneldiskussion: ”Hur uppfyller företagen aktiemarknadens informationskrav?” Han flankerades av Hans Sundhed, VD i Hägglöfs fondkommission, Raoul Waldenor, ekonomi- och finansdirektör hos Esselte och Björn Wolrath, VD i Skandia.
Diskussionsledare var Hans Tson Söderström, chef för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).
Börschefen ansåg det viktigt att företagen i sina årsredovisningar tydligt markerar när de byter redovisningsprinciper från ett år till ett annat och att de också förklarar vilka effekter det får.
”På den punkten har också stora svenska företag syndat”, sade Rydén.
Svensk och internationell standard
Raoul Waldenor pekade på skillnader mellan svensk och internationell redovisningsstandard. Sverige har i vissa avseenden mycket att lära av utlandet.
”Det är dags att avliva myten att vi är så där gudomligt duktiga i Sverige när det gäller finansiell information. Den är bra, men inom vissa områden är den underutvecklad.”
Waldenor saknade sådan detaljerad information som amerikanska företag är noggranna med att lämna ut.
”Där gör man sektorindelningar av företagen och lämnar information om verksamheten inom olika affärsgrenar som gör det möjligt att analysera divisioner och affärsidéer. I svenska redovisningar är den informationen ofta hopklumpad. Vi kan förbättra svensk information genom att följa amerikanska och engelska informationsstandards.”
Waldenor gav Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR en känga.
”FAR har utvecklat bra redovisnings- och revisionsseder i Sverige. Men ibland märks ”not invented here”-syndromet, det vill säga inställningen att det man hittat på i England eller USA inte passar här. Varpå FAR fortsatt driva en redovisningsstandard med lokal prägel.”
”Sverige utgör faktiskt bara en eller ett par procent av världsekonomin. Vi kan inte isolera oss i det här avseendet. Jag ser fram emot, och tycker mig också ha sett en tendens hos FAR, att man nu även börjat titta lite internationellt.”
Frågan om någon form av internationell redovisningsstandard var på tapeten.
”När det gäller standardisering av årsredovisningar skulle det vara en fördel att kunna jämföra bolag över gränserna”, sade Björn Wolrath. ”Årsredovisningar är en viktig informationslänk mellan företag och aktörer på aktiemarknaden.”
”Men för den som står i begrepp att köpa aktier är det viktigare att få reda på vad som kommer att hända framöver. Årsredovisningarna beskriver ju mest vad som hänt under föregående år.”
Information via nyhetsmedia
Därmed var Wolrath inne på den andra stora informationskanalen, den löpande informationen från företagen via nyhetsmedia.
”Dagligen strömmar det ut nyheter från företagen. Men nyheterna publiceras för det mesta i korta snuttar, de sätts aldrig in i ett större sammanhang”, menade Björn Wolrath som såg detta som ett allvarligt problem. Den breda allmänheten, de privata placerarna, har inga möjligheter att hantera och analysera all denna information och kan därför inte på egen hand bilda sig en helhetsbild av företagets finansiella ställning, framtida strategier etc.
”Idag skrivs det mycket om Fermenta. Små korta snuttar nästan varje dag. Vem har helheten? Jo, det antal skickliga analytiker som klarar av att lägga hela pusslet. Men deras analyser når aldrig allmänheten.”
Wolrath trodde att huvuddelen av den informationen enbart kommer de stora placerarna på marknaden tillgodo, dvs. institutionella placerare och andra professionella placerare som investmentbolag, industriföretag etc. Den kategorin placerare har dessutom egen analyskapacitet.
Det är inte en slump att 80 % av aktierna på marknaden idag finns i just institutioner och företag och bara 20 % direktägs av allmänheten, ansåg Wolrath.
Marknadens A- och B-lag
”Vi är på väg att få en uppdelning av marknaden i ett A- och ett B-lag. Det är företagens ansvar att förmedla information som ger bakgrunder och helhetsperspektiv. Utan den typen av vidare information får vi inte en fungerande aktiemarknad.”
Börschefen Bengt Rydén hade synpunkter på den löpande informationsgivningen från företagen. Informationen kommer ibland inte ut till marknaden tillräckligt snabbt.
”Företagen sitter ibland för länge på information om viktiga händelser och beslut som fattats av företagsledning och styrelse. När informationen blir ojämnt fördelad på marknaden uppstår underliga kursrörelser som ger bankinspektionen anledning att ställa frågor.”
Information till analytiker
Analytikerinformationen är i Sverige en underutvecklad länk i informationskedjan, hävdade Raoul Waldenor.
”I USA gör fondkommissionärer och andra noggranna analyser där man i detalj studerar både företaget och dess bransch. Sådan kvalificerad analytikerinformation vill jag se mer av i Sverige.”
Hans Sundhed svarade på kritiken. Han berättade att Hägglöfs deltagit i en enkätundersökning till ca 50 stora placerare om intresset av detaljerade analyser och prognoser.
”Intresset var mycket svalt. I USA säljer man ’research’, men i Sverige har vi inte den traditionen. Kanske upplever placerarna att de har tillräcklig analyskapacitet inom företaget”, sade Sundhed.
”Om det förhåller sig på det viset innebär det ett allvarligt underkännande av de institutionella placerarnas egna analytiker”, tyckte Raoul Waldenor.
Till Skandias VD ställde han frågan om Skandias tre finansanalytiker kan ha kunskap om Sveriges alla branscher i detalj. Det trodde inte Björn Wolrath.
”Det tror inte jag heller. Därför menar jag att t ex Skandias analytiker måste stödja sig på detaljerade analyser som fondkommissionärer och andra gör. Behovet av den här typen av analyser borde vara mycket stort”, menade Waldenor.
Wolrath höll med.
”Amerikanska proffsanalytiker borde leda kurser i Sverige. Vi har mycket att lära av dem.”
Hög standard i Sverige
Även om panelen på Finforum var enig om att det finns mycket att lära av utlandet var de lika eniga om att den finansiella informationen i Sverige håller hög standard.
Börschefen Bengt Rydén framhöll dock skillnaden i kvaliteten på den information som kommer från de största och minsta företagen på börsen.
”Många av de små företagen på börsen och företagen på OTC-listan representerar en helt annan tradition. Det är familjeföretag som blivit börsbolag. Där finns inte den mentala kapaciteten och beredskapen, kanske inte heller de faktiska resurserna för att kunna hålla hög kvalitet i vare sig den löpande informationen eller informationen i årsredovisningarna.”
Småföretagens problem att leva upp till aktiemarknadens informationskrav är delvis en följd av att det saknas en enhetlig sammanställning av regler som gäller för företagen på Stockholms Fondbörs. Hans Sundhed:
”Den som idag vill skaffa sig kunskap om reglerna tvingas söka i flera, delvis svårtillgängliga dokument. Det finns en pusselbit i lagboken, en annan i inregistreringskontraktet, en tredje i rekommendationer från börsen och Näringslivets börskommitté, en fjärde i bankinspektionens cirkulärskrivelser o s v”, sade han.
Möjligheten att sammanställa alla regler i en publikation blev en av de viktigaste diskussionspunkterna för fyrmannapanelen. Börschefen tyckte det var ”ljuv musik” att höra alla paneldeltagare ta upp det nuvarande regelsystemet.
”Jag tycker själv att det är ganska kaotiskt. Vem tar på sig rollen att samordna börsens regelsystem? Är det en sak för börsstyrelsen?”, undrade han.
På den frågan gavs inget bestämt svar. Däremot var alla eniga om att gå vidare på självregleringens väg.
Raoul Waldenor ville inte tvingas in på den gamla vanliga svenska vägen, det vill säga lagstiftning om reglerna på börsen.
”Det är hög tid att titta på vad vi själva kan uträtta genom börsstyrelsen och andra. På Londonbörsen har man ”the blue” och ”the yellow book”, som är något av börsbolagens biblar bl a när det gäller informationsgivningen. Reglerna i dessa böcker har inte upphöjts till lag, men de följs som vore de lagar. Den här typen av samlad information är verkligen något att stå efter.”