Professor Abraham Briloff vid City University of New York är den kunnigaste men också hänsynslösaste kritikern av de amerikanska revisorernas arbete och yrkesetik. Ekon dr Rolf Rundfelt vid Bohlins Revisionsbyrå, numera verksam vid Stockholms Fondbörs, har fått en intervju.
En av USAs stora personligheter i redovisning är professor Abraham Briloff vid City University of New York. Han är gammal nu, förmodligen omkring de 65. Trots ett gravt synfel som gör att han inte längre kan läsa är han fortfarande i högsta grad aktiv både som lärare, revisor och kritiker av revisorskåren. Det är i den senaste rollen han blivit mest känd. Efter att han skrev sin doktorsavhandling i mitten av 60-talet har Briloff granskat amerikansk redovisningspraxis. Hans plattform har i första hand utgjorts av Barron’s – en finansiell nyhetstidning. För Barron’s är Briloff en önskejournalist. Han skriver mycket slagkraftigt, tvekar aldrig att attackera auktoriteter inklusive börsmyndigheten SEC, redovisningsorganet FASB och den amerikanska revisorsföreningen AICPA. Och – inte minst viktigt, han är vederhäftig. Briloffs artiklar har i några fall väckt en våldsam debatt och han har åtalats för att ha skadat de företag han angripit. Han har dock aldrig fällts.
Som en följd av sina skriverier är Briloff en av de mest impopulära personerna inom revisorskretsar. Hans kritiker anser att hans kritik är orättvis och går för långt. De saknar också konkreta förslag på lösningar av problem och pekar på att Briloffs kritik i första hand är negativ. Även akademiker är tveksamma. De menar att Briloff tappar i effektivitet genom sitt språk som i sin bildrikedom och slående formuleringar ofta retar.
Det senaste målet för Briloffs kritik är General Motors. Kritiken drabbar också i viss mån GMs revisorer, Deloitte, Haskins & Sells. Ett referat av det som kritiken gäller – ”push- down accounting” – finns i Balans 6/86. Som exempel på Briloffs bildspråk kan avslutningen på hans debattartikel återges:
”Finally, Barron’s used the Eagle as the logo for the E/H shares when publishing my essay. On further reflection, I believe a Chimera would have been more appropriate. It would take the form (according to my dictionary) of ’a lion’s head, goat’s body, and a serpent’s tail’. This mythological creature, we are informed, depicts an ”unreal creature of the imagination.”
Som jämförelse kan man försöka föreställa sig Volvos reaktion om professor Sven-Erik Johansson skulle anklaga företaget för en vilseledande redovisning och där företaget (och dess revisor) liknas vid något slags kräldjur.
Varför kritiserar Du revisorerna?
Jag tycker de sviker sitt ansvar. Revisorn skall inte bara vara oberoende, han måste också uppfattas som oberoende. Det gör han inte idag. En orsak till det är revisorernas marknadsföring av konsulttjänster. Det finns många exempel där en byrå hjälpt en klient att införa ett system och där revisorn sen inte kan kritisera systemet för att det inte fungerar.
Kan du ge ett exempel?
Ett av de mer flagranta var Digilog. 1981 beslöt de att marknadsföra sina produkter utanför USA. För att slippa belasta resultatet med de stora marknadsföringskostnaderna i uppbyggnadsskedet togs dessa in i ett litet bolag som ägdes av försäljningschefen. Revisorerna (Coopers & Lybrand fast här i egenskap av konsulter) var med i diskussionen och förklarade att det inte var nödvändigt att konsolidera det här bolaget. I slutrevisionen delades den uppfattningen naturligt nog av revisorerna som inte fann anledning kritisera Digilog. Frågan om revisorernas konsultverksamhet har diskuterats livligt inom revisorskåren. Slutsatsen har alltid varit att det inte finns några problem. Med all respekt vill jag påstå att mina ärade kollegor sjunkit så djupt i träsket att de inte känner stanken längre: De ber om exempel. Jag ger dem sådana men de vägrar acceptera sanningen.
Och varför inte?
Det är naturligtvis pengarna. Professor Burton, tidigare chef för övervakningen av redovisningen på SEC höll nyligen ett föredrag. Affärsidén var att man debiterade företaget mer än granskarna fick i lön. Mellanskillnaden motiverades bl a med att företagsledningen fick tillgång till revisionsbyråns äldre partners. Nu med den ökade datoriseringen, försvinner mycket av det manuella arbetet. Det gör det svårare att hålla priserna uppe. Revision övergår till att bli en standardprodukt. För att tjäna pengar måste man i stället satsa på de mer lukrativa verksamhetsgrenarna – skatter, lönsamhetsanalyser, personlig finansiell planering osv. Jag håller med honom – konsultverksamheten är ormen i vår örtagård.
Och lösningen?
Tyvärr är risken stor att det blir sämre innan det blir bättre. Jag tror inte revisorskåren kommer att ändra sitt sätt att arbeta förrän det inträffar en kris som tvingar fram en omprövning. En sak som jag då tror kan hända är att de byråer som jobbar med börsföretag tvingas avveckla sin konsultverksamhet. Avveckla är kanske fel ord. Jag vill se revisorns ansvar, märk väl den oberoende revisorns, öka. Det betyder att en del av de tjänster som nu ligger inom konsultverksamheten måste utföras som en del av revisionen.
Din kritik riktar sig inte bara mot revisorer. Även FASB, AICPA och SEC har fått sin släng av sleven. Vad är det för fel med dem?
Om vi börjar med FASB så har de monopoliserat debatten om redovisningsstandards. ”De sju smorde männen i Stamford” utgör en elit som i praktiken stoppar i varje fall revisionsbyråerna från att framföra vad de anser rätt och riktigt.
Dessutom tycker jag deras arbete ofta är undermåligt. Mellan 1981 och 1984 utfärdades ca 40 anvisningar. Av dessa var det bara sex som var egentliga ”standards”. Resten sysslade med specifika branschfrågor eller bekräftade tidigare praxis. Av de sex egentliga anvisningarna innehöll en del rena plattityder. En handlar om ”product financing”. Antag att en grossist i bomull säljer en del av sitt lager för 3 miljoner och samtidigt åtar sig att köpa tillbaka det för 3,1 miljoner vid en senare tidpunkt. FASB behövde tre år för att svara! Om en av mina studenter svarat fel på den frågan hade han fått underkänt. Det behövs ingen anvisning för att säga att detta är ett sätt att finansiera sig, d v s ett varulån. Om någon revisor behandlat transaktionen på annat sätt borde han ställts inför disciplinnämnden!
Och AICPA?
Ja, apropå disciplinnämnden, har AICPA en sådan. Den fungerar dock dåligt. Framför allt blundar den inför de grava försummelser som de stora byråerna gör. Jag har gått igenom nämndens ärenden som föranlett åtgärder för 1984 – 21 stycken. Av dessa är bara sex utredningar, resten är expeditionsärenden där medlemmar uteslutits efter att ha dömts för stöld etc. Av de sex utredningar där revisorer prickats har fyra arbetat i enmansföretag. Beträffande de övriga två arbetade de tillsammans i en liten byrå. De stora byråernas medverkan i Drysdale, Digilog, Hutton, Penn Square etc har inte föranlett någon åtgärd. Det är alltså helt klart att ingripanden mot försumliga revisorer sker mycket selektivt och egentligen bara drabbar små byråer.
AICPA är också ansvarig för peer reviews – korsvis kvalitetskontroll mellan byråerna. Enligt min mening har de misslyckats. Inriktningen är fel. Problemet är inte ofullständiga instruktioner, formella rutiner och dokumentation utan den ”mänskliga faktorn”. För mig framstår därför peer reviews som kejsarens nya kläder – ett misslyckat försök att gömma sig för allmänhetens insyn bakom en respektabel fasad.
Men SEC borde väl inte ha något intresse av att skydda revisorerna?
Ändå är det det vi ser. Ta Digilog. Ett solklart exempel på ett flagrant missbruk av revisorns ansvar. När Digilog senare gick i konkurs uppdagades skentransaktionen med försäljningschefens bolag. Man kunde då ha väntat sig att SEC skulle ha ingripit med all kraft. Men icke – en tid senare kunde man läsa att SEC och Coopers & Lybrand ingått en förlikning där revisorerna, utan att erkänna att man begått något fel, lovade att inte upprepa transaktionen! Det här sker gång efter annan. SECs försvar är att man slipper en långdragen rättslig prövning samtidigt som marknaden får en signal att SEC verkligen menar allvar. Är inte detta humbug, så säg?
Så Din uppfattning om revisorernas framtid är mörk?
Nej egentligen inte. Jag är stolt över att vara revisor och jag tycker att det är ett enastående jobb. Nu när företagen vuxit och fått en sådan enorm makt är det nödvändigt med kontrollanter. Se på den amerikanska konstitutionen. Den fungerar därför att olika funktioner balanserar varandra. Revisorn bör spela en liknande roll. Men då krävs att han är oberoende. Det inkluderar inte bara ett ekonomiskt oberoende som vi redan talat om – frikoppling från konsultverksamhet – utan också en integritet. Revisorn måste ta på sitt eget ansvar att bedöma vad som är rätt eller fel. Han skall inte slå upp regelverk och bedöma om räkenskaperna är upprättade enligt GAAP (generally accepted accounting principles).
Hur ser Du på ansvarsfrågan?
Det är groteskt att se hur revisorerna försöker smita från sitt ansvar. Först hävdar de att de stora byråerna är bra därför att de främjar kvaliteten på granskningsarbetet. Sen säger de att de inte har råd att teckna försäkringar. Jag tycker det är rimligt att de skall betala om de misskött sig. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att hävda att det förmodligen vore bättre för samhället om revisionsbyråerna inte kunde teckna försäkringar. Själv har jag ingen försäkring. På det sättet slipper jag betala för andras inkompetens!
Men då måste utbildningen ändras?
Ja, nu ägnar vi för mycket tid att lära oss regler och anvisningar och tekniska problem. Det som krävs är också att vi försöker förmedla en känsla för ansvar – en etisk kompass som gör det möjligt att uppnå det mål som vi satt upp för vårt yrke.
Känner Du till något om Sverige?
Mycket lite, men det jag vet är positivt. Det jag uppskattar är de svenska revisorernas självständighet och stora yrkeskunskap. Det är min tro att revisorer fungerar bättre ju mindre anvisningar de har att stödja sig på. Desto mer krävs av deras eget omdöme.
Avslutningsvis – professor Briloff är en fantastisk föredragshållare, rolig, intressant och kritisk. Besöker Du New York, håll ögonen öppna om han håller en föreläsning. Sekreteraren på The Accounting Department, Baruch College, kan ge besked.
Rolf Rundfelt