Är det dags för en översyn av den lagstiftning som reglerar ansvarsfrihetsfrågan? Auktoriserade revisorerna Bo Ribers och Carl-Eric Bohlin, som svarade för revisionen i Parcon, ifrågasätter om det inte vore lämpligt att ta upp den frågan.
Vid bolagsstämman för Parcon AB förelåg en ganska omfattande revisionsberättelse från auktoriserade revisorerna Carl-Eric Bohlin, Price Waterhouse HB, och Bo Ribers, Bertil Olssons Revisionsbyrå AB.
Hård kritik
Styrelsen och verkställande direktören i Parcon kritiserades för bristande informationsgivning till aktieägarna.
Särskilt mot VD riktades kritik för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder i den situation som Parcon hamnade i.
– Trots den kritik vi hade ansåg vi inte att skadeståndsskyldighet gentemot bolaget förelåg, säger de båda revisorerna till Balans. Därför tillstyrkte vi ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter och VD. Vad den bristande informationsgivningen gentemot aktieägarna beträffar så är den inte någon ansvarsfrihetsfråga för bolagsstämman.
Revisorerna kritiserades hårt av bl.a. Sveriges Aktiesparares Riksförbund.
– Den kritiken var helt ogrundad, säger Bo Ribers. Ett uttalande om ansvarsfrihet ska ge vägledning för bolagsstämmans prövning om skadeståndsgrundande åtgärd eller försummelse förekommit. Det är då fråga om skada gentemot bolaget. Om enskild aktieägare lider skada ska det inte leda till att bolagsstämman vägrar ansvarsfrihet.
Carl-Eric Bohlin säger:
– Det är tyvärr så att många aktieägare inte känner till aktiebolagslagens regler. Därför kan de inte skilja mellan skada för bolaget och aktieägarna. Vi förstår mycket väl att många aktieägare, som var besvikna över Parcons utveckling, inte ville bevilja ansvarsfrihet. De ville naturligtvis uttala en moralisk dom.
Bekvämt att avstyrka
Bohlin och Ribers säger att efter alla tidningsskriverier hade det förstås varit mycket bekvämt för dem att avstyrka ansvarsfrihet och på det sättet slippa dra på sig kritik.
– Men vi valde inte denna utväg, säger revisorerna. Vårt jobb var att göra en oberoende och opartisk granskning – med välgrundade och väldokumenterade slutsatser som resultat.
Innan de bestämde sig för att tillstyrka ansvarsfrihet rådgjorde de med juridisk och annan expertis. En av dem som konsulterades var advokat Sven A Olsson. Denne kände väl till Parcons affärer i egenskap av styrelseledamot under tidigare år före 1985/86. Han satt också som ordförande i styrelsen från början av 1987 och fram till årets ordinarie bolagsstämma. (Detta sistnämnda får dock mera ses som ett uppdrag för huvudborgenärerna i ett läge när ingen egentligen ville sitta i styrelsen.)
Advokat Olsson säger till Balans:
– Jag har inte med tillgänglig information kunnat se någon konkret händelse som skulle kunna innebära skadeståndsskyldighet. Inte heller efter bolagsstämman har det kommit fram något som ändrar min bedömning.
Till saken hör också att Parcons revisorer ingalunda skyfflade något under mattan när de tillstyrkte ansvarsfrihet.
– Vi redovisade utförligt våra överväganden och framförde i en hel rad avseenden kritik i revisionsberättelsen, säger Bo Ribers och Carl-Eric Bohlin.
Revisorerna konstaterade att det fanns ett fungerande rapporteringssystem för att följa utvecklingen i Parcons olika dotterbolag.
Diskutabel realism
– I det avseendet var den interna kontrollen tillräcklig, säger Bo Ribers. Däremot kan man i vart fall i efterhand ifrågasätta realismen i de prognoser som företagsledningen upprättade. Vi skrev vidare i revisionsberättelsen att mer kraftfulla åtgärder kunde ha vidtagits under den tid som Thore Falkvall var VD i Parcon. Men kritiken var ändå inte av sådan art att skadeståndsskyldighet kunde anses föreligga. Därför tillstyrkte vi ansvarsfrihet. Att sedan aktieägarna blev dåligt informerade var som sagt ingen ansvarsfrihetsfråga.
Men ni tog ju faktiskt upp informationen till aktieägarna i revisionsberättelsen. Vad skulle det vara bra för?
– Det kunde inte uteslutas att den dåliga informationsgivningen hade lett till att aktieägare som satt i styrelsen hade gynnats genom att de visste att resultatutvecklingen för bolaget var negativ – samtidigt som övriga aktieägare inte visste om detta, säger Carl-Eric Bohlin. Därför var det motiverat att göra en anmärkning om det i revisionsberättelsen.
I tidskriften Affärsvärlden har sagts att revisorerna inte tog hänsyn till att händelseförloppet kunde ha blivit ett annat om bolagets negativa utveckling hade blivit känd på ett tidigare stadium. Vad säger ni om det?
– Vi övervägde den frågan, säger de båda revisorerna. Men vi menar att styrelsens ansvar är sådant att den ska vidta åtgärder utan påtryckningar från yttervärlden. Därför kan man inte dra slutsatsen att den dåliga informationen lett till att styrelsen inte tagit korrekta beslut.
Dags se över lagen?
Revisorerna framhåller också hur synnerligen omfattande och detaljerad deras granskning av förvaltningen varit. Det gäller inte minst frågan om skada i kombination med uppsåt eller vårdslöshet.
Till sist säger Carl-Eric Bohlin och Bo Ribers:
– Vi ifrågasätter om inte den debatt med många missförstånd som förekommit i pressen borde aktualisera en översyn av den lagstiftning som reglerar ansvarsfrihetsfrågan.
I Fermentafallet valde revisorerna att inte tillstyrka ansvarsfrihet för närmare ett tiotal personer. Fanns det några skillnader i filosofi mellan Parcons och Fermentas revisorer?
En av Fermentas revisorer intervjuas i nästa artikel.
Inge Wennberg