Enligt FARs regler får en revisor inte ha något som helst direkt intresse, och inte heller något väsentligt indirekt intresse i ett klientföretag. Det har emellertid visat sig att reglerna på vissa punkter inte är tillräckligt klarläggande, och jur kand Urban Engerstedt, föreningsjurist vid FAR, lämnar här sin tolkning av vad som är god revisorssed.
Enligt FARs regler för god revisorssed (anvisningarna till Regel 2 – Oberoende) ska ledamot anses stå i beroendeförhållande till klient om han innehar något som helst direkt eller i något hänseende väsentligt indirekt intresse i företaget.
Att revisorns eget innehav av aktier i klientföretaget utgör ett sådant direkt intresse som skapar ett beroendeförhållande råder det ingen som helst tvekan om. Men hur förhåller det sig då om t. ex. revisorns make/maka eller omyndiga barn äger aktier i det bolag där revisorn har revisionsuppdrag? Svaret på den frågan kan sökas i tidigare lydelser av FARs regler på detta område.
Stod i stadgarna
Innan reglerna för god revisorssed antogs av årsstämman 1977 fanns bestämmelser om revisors direkta och indirekta intresse i klientföretag intagna i FARs stadgar. Sålunda hette det i 30 § första stycket:
”Ledamot må icke, med mindre styrelsen medgiver undantag, åtaga sig annat uppdrag än organisationsuppdrag för företag i vilket han själv har direkt eller indirekt intresse, om uppdraget resulterar i av honom avlämnad rapport eller berättelse, som kan bliva tillgänglig för tredje man. Som sådant intresse räknas jämväl innehav av en eller flera aktier eller andelar i företaget.”
Vid FARs årsstämma 1972 diskuterades tolkningen av dessa bestämmelser. Som diskussionsunderlag fanns ett uttalande av styrelsen som enhälligt ansåg att, vid tillämpningen av bestämmelserna i fråga, avgränsningen av det aktieinnehav som berördes borde ske i analogi med reglerna i den s. k. insiderlagen. Detta innebar enligt styrelsen att stadgebestämmelserna skulle gälla för aktier innehavda av såväl ordinarie revisor och revisorssuppleant som maka och/eller omyndiga barn till revisor eller suppleant.
Stämman beslöt att fastställa den av styrelsen framlagda tolkningen med den kompletteringen att också närstående juridiska personer borde omfattas av stadgebestämmelserna.
Till följd av vad som sålunda beslutades vid stämman utarbetade FARs stadgekommitté ett nytt andra stycke till 30 §. Stycket fick följande lydelse:
”Bestämmelserna i föregående stycke gäller med avseende på dels aktier och andelar innehavda av såväl ordinarie revisor och revisorssuppleant som maka och/eller omyndigt barn till revisor och suppleant, dels aktier och andelar innehavda av juridiska personer i vilka personer av nyss nämnda kategorier har inflytande.”
Den nya lydelsen av stadgarna godkändes av årsstämman 1973.
Nya reglerna lika stränga
Som tidigare nämnts togs den ifrågavarande paragrafen bort ur stadgarna i samband med att reglerna för god revisorssed infördes år 1977. Att införandet av dessa regler skulle innebära en mindre restriktiv syn på frågan om aktieinnehav i klientföretag än den som stadgarna tidigare gav uttryck för är knappast troligt. Så har det heller ej bedömts i FARs disciplinära verksamhet. Sålunda har styrelsen och sedermera även disciplinnämnden uttalat att såväl direkt som indirekt aktieinnehav av nu nämnt slag innebär att revisorn – utan avseende på innehavets storlek – intar en beroendeställning i förhållande till klienten.
Den nuvarande lydelsen av reglerna för god revisorssed är uppenbarligen inte tillräckligt klarläggande på denna punkt. I den allmänna översyn av reglerna för god revisorssed som för närvarande pågår i FARs regelkommitté är därför inte minst utformningen av reglerna om revisorns oberoende av stor betydelse.
Det är inte meningen att här föregripa resultatet av kommitténs arbete. Så mycket kan väl ändå sägas som att frågan om vad som ska anses utgöra ett ”väsentligt indirekt intresse” intar en central plats i översynsarbetet. Därvid handlar det naturligtvis inte bara om indirekt aktieinnehav genom make/maka eller omyndiga barn, utan om en lång rad situationer där indirekt intresse kan tänkas uppstå. Hur ska t. ex. den situationen bedömas där en revisor innehar aktier i ett bolag som revideras av en kollega till honom på samma byrå? Eller hur ska man se på det förhållande att det råder en ekonomisk intressegemenskap mellan det bolag där revisorn äger aktier och ett företag där revisionsbyrån har uppdrag? I jämförelse med dessa situationer förefaller väl frågan om revisorns indirekta aktieinnehav genom make/maka eller omyndiga barn som ganska lättbedömd?
Jur kand Urban Engerstedt, föreningsjurist vid FAR