Juristen Gunnar Nord var ombud för Hägglöfs i målet som ledde till ändringen av 56 § taxeringslagen. Han tycker – liksom nyligen också Advokatsamfundet – att utvidgningen av taxeringsrevisionsinstitutet är oacceptabel från rättssäkerhetssynpunkt.
Gunnar Nord var den som kanske levde mest med det berömda Hägglöfs-fallet som ledde fram till ändringen av lagparagrafen om taxeringsrevision.
Då var han bolagsjurist i B&B-gruppen som ägde dåvarande Hägglöfs Fondkommission. Nu, sedan B&B såldes till Gota-gruppen, driver han Företagsjuridik G Nord & Co AB.
Den här intervjun med Gunnar Nord gjorde vi av pressläggningsskäl innan RSV och datainspektionen kom med sina föreskrifter. Gunnar Nord kommenterar således inte dessa.
Raka svar
För Gunnar Nord började den här affären med ett litet beslut från RSV. Revision skulle ske hos Hägglöfs. Hos Hägglöfs frågade de Gunnar Nord rent rutinmässigt: Vad ska vi iaktta med tanke på banksekretessen? Vad kan och kan inte lämnas ut?
B&Bs juristavdelning ställde frågan till RSV: Vad avser revisionen? Bolaget självt eller någon annan person?
– Svaret blev rakt: Det gäller uppgiftsinsamling. Vi vill se alla kontoutdrag och depåförteckningar för att sen besluta vad vi ska använda, berättar Gunnar Nord. Vi tittade på 56 § TL och sa: Gäller det revision av bolaget får ni titta på vad ni vill. Gäller det namngivna personer så får ni säga det så berättar vi allt vi vet om dem. Vi fick veta att det inte var det de ville se. De ville titta på alla papper och bestämma vad de skulle ha dem till.
”Ödesdigert fel”
– Vi sa att uppgiftsinsamling inte är revision. I begreppet revision ligger att man granskar bestämda personer. På RSV blev de mycket arga på oss och sa att de hållit på med revision i 20 år på det sättet. Vi svarade att det var ödesdigert eftersom det är möjligt att de då gjort fel. RSV hotade med vitesföreläggande.
Mycket bra, tyckte B&B-juristerna. Då skulle frågan kunna prövas.
– Banker och många fondkommissionärer hade faktiskt gett taxeringsrevisorerna tillträde och stora skatterazzior – Mink, Ark, Bank, Läk, Trä, Väg, Bil och allt vad det var – åberopades sedermera. Det skulle givetvis bli bra med en prövning, säger Gunnar Nord. De omfattande razziorna åberopades bl.a. som skäl för prövningstillstånd i Regeringsrätten.
– Att ni har gjort razziorna bevisar absolut ingenting, sa vi då. Både Länsrätten, Kammarrätten och sedan också Regeringsrätten i april 1986 gick på vår linje. Jag pratade också med JK som tyckte att det var bra att saken blev prövad.
Gunnar Nord minns att det var tuffa tag i diskussionerna.
Som i brottmål
– Men vi sa hela tiden att vi inte strävade efter något annat än att göra rätt. Men vi drev hela tiden hårt att det skulle vara som i brottmål: i tveksamma fall beslutar man s.a.s. till förmån för den som utsatts för en integritetskränkning.
Regeringsrätten konstaterade också att lagens förarbeten gav uttryck åt en stark restriktivitet i fråga om syftet med taxeringsrevision.
Målet blev uppmärksammat på ett tidigt stadium.
– Redan när vi vann i Länsrätten beslöt man sig på Finansdepartementet för att göra en skärpande ändring av det här. Det gjordes också ganska finurligt. Man skickade med det hela på slutet efter några andra mer sympatiska ändringar i lagparagrafen. Det kastades in på departementet i allra sista ögonblicket just som det skulle iväg till lagrådet.
Proteststormen från olika organisationer blev kraftig, bl.a. från FAR, SAF, Industriförbundet och Advokatsamfundet.
Finansministern tvingades dra tillbaka propositionen.
Egendomlig situation
– Det kom upp en diskussion där han konstaterade att det här nog inte var riktigt genomtänkt från integritetssynpunkt m.m.
Genomtänkt blev det dock på hösten 1987. Och redan den 1 maj samma år infördes möjligheten att i större utsträckning granska värdepappershandeln genom en korrigering av 39 § TL.
Gunnar Nord var hårt kritisk mot att det i princip skulle bli tillåtet att gå in hos revisorer och advokater och andra som har tystnadsplikt och kräva fram uppgifter om alla möjliga.
– Vi sa att det var en väldigt egendomlig situation. Okej för att man vill revidera herr X och då under vissa omständigheter går in på olika ställen och hämtar material. Det må vara sin sak. Men att det skulle betyda att man kunde gå till advokaten eller revisorn och säga ”varsågod och öppna era plåtskåp så vi får se om det finns något kul att leta efter” – det var stötande.
Samfundet om rättssäkerhet
Gunnar Nord pekar på Advokatsamfundets rättssäkerhetsprogram som publicerades nyligen. Där säger man bl.a.:
”Reglerna för taxeringsrevision bör överarbetas från rättssäkerhetssynpunkt.
Det är omdiskuterat huruvida taxeringsrevision skall betraktas som ett tvångsmedel. Enligt samfundets uppfattning är taxeringsrevision ett tvångsmedel; den är en åt myndigheterna given möjlighet att genomgå annars privat korrespondens och bokföring, där medgivarens motstånd kan brytas genom vitesföreläggande.
Någon allvarlig prövning av taxeringsrevisionens förenlighet med Europa-konventionen, grundlagen och förvaltningslagen har inte gjorts. Exempelvis kan beslut om taxeringsrevision inte överklagas.
Huruvida detta är förenligt med Artikel 13 i Europa-konventionen ... är tveksamt...
Enligt beslut av riksdagen på hösten 1987 utvidgades gränserna för taxeringsrevisionen.
Genom två rättsfall hade det nämligen blivit klarlagt att taxeringsrevisionens möjligheter är begränsade i åtminstone två avseenden.
Man kunde i och för sig företaga taxeringsrevision hos en person för att inhämta uppgifter om annan deklarations- eller uppgiftsskyldig, men man måste i så fall veta namnet på den man granskar och uppge det för den som är föremål för revisionen.
Vidare har taxeringsmyndigheterna i något fall försökt att genom taxeringsrevisioner göra en förberedande undersökning utan att vara inriktade på någon speciell skatte- eller uppgiftsskyldig person. Också i detta hänseende har frågan prövats av Regeringsrätten och det hade konstaterats att sådana förberedande taxeringsrevisioner inte var tillåtna.
I bägge dessa hänseenden utvidgas nu taxeringsrevisionsinstitutet. Detta är från rättssäkerhetssynpunkt oacceptabelt.”
Håller med
– Det var väl ungefär vad vi gjorde gällande då och det tycker jag fortfarande, säger Gunnar Nord. Taxeringsrevision kan i vissa av de fall samfundet nämner ge egendomliga effekter. Detta säger jag utan att vara något slags beskyddare av brottslingar. Det är jag verkligen inte. Jag tycker att skattebrott tillhör de mera lumpna och fega brotten mot samhället. Ibland händer tyvärr att man blir gratulerad av fel personer när man arbetar med sådana här frågor.
Gunnar Nord fortsätter:
– Att taxeringsrevisorer går in hos fondkommissionärer och banker och tittar på vad de vill nästan hur de vill är en obehaglig tanke för den som är uppvuxen med sekretess och tystnadsplikt som huvudregel. Men lagen är klar och entydig nu. Det är som det är. Om samma fråga som i fallet Hägglöf kom upp igen skulle det inte bli någon match. Jag förutsätter dessutom att de nya reglerna kommer att tillämpas med största omdöme. Massmedia finns ju fortfarande kvar och bevakar myndigheterna, tack och lov.
Entydig grundlag
– Men om jag vore ombud för en tidning och skattemyndigheterna skulle komma och begära uppgifter som skulle kränka meddelarskyddet – då tror jag att jag skulle ta en ny fight. Tryckfrihetsförordningen är entydig. Det står ingenstans i grundlagen att man kan genombryta meddelarskyddet genom ändringar i taxeringslagen, säger Gunnar Nord.
Inge Wennberg