FAR fick ny ordförande vid årsstämman för några veckor sedan. Ragne Billing, Bohlin & Jacobsson, Göteborg, överlämnade klubban till Göran Tidström, Öhrlings, Stockholm. Balans har passat på att ta pulsen på både av- och pågående FAR-ordförande.

Båda ordförandena talade om den bristande respekten för vissa redovisningsrekommendationer, om framtidens utbildning och andra viktiga frågor som FAR måste ta itu med.

De båda ordförandena har intervjuats var för sig.

1. Hur ser du på revisorns roll i dagens samhälle?

Göran Tidström: Intresset för revisorsrollen har ökat på ett över lag positivt sätt. Och respekten för yrket i samhället uppfattar jag som hög. Revisorn har en dynamisk profession – med betoning både på dynamik och profession. Vi utgör en växande kår och man uppmärksammar mer och mer både vår granskarroll och vår rådgivande roll på ett mera klart sätt än tidigare. Jag tror också att insikten om revisorns breda kompetens och tillgång till specialkunskaper har betydelse i sammanhanget.

Ragne Billing: Revisorns roll ser jag i första hand som den roll som är definierad i aktiebolagslagen. Revisorn ska i enlighet med god revisionssed granska årsredovisningen och räkenskaperna, styrelsens och VDs förvaltning. Sedan kan revisorn också ägna sig åt t.ex. konsultverksamhet, så länge han håller sig inom de tillåtna ramarna och inom sådana områden där han eller byrån har kompetens. Men den huvudsakliga uppgiften är utan tvekan den som är definierad i lagen.

2. Är revisorns roll i allmänhet rätt uppfattad?

Ragne Billing: Här måste man gradera. Allmänheten tror nog fortfarande att revisorn mest sysslar med att deklarera, skatteplanera och försöka upptäcka förskingringar. Men däremot tror jag att sådana grupper som mera frekvent har kontakt med revisorer har fått en allt bättre uppfattning om vad vi egentligen gör. Vad det handlar om här är det s.k. förväntningsgapet. Det är klart att det finns där fortfarande. Men jag tror också att förväntningarna varierar mycket mellan stora och små företag. I de små företagen är man oftast i högre grad intresserad av revisorn i hans rådgivningsroll än i hans revisorsroll. Man förväntar sig mera handfasta rådgivningssynpunkter och att revisorn mer aktivt för fram problemen och hjälper till med planering och bokslut. I de stora företagen tas de frågor som man behöver rådgöra om oftare upp av företagen själva. Där finns en annan och bättre förmåga att definiera frågeställningarna.

Göran Tidström: Visst finns det fortfarande oklarheter och delvis okunnighet om revisorsrollen. Om vi ser på den breda allmänheten är det alltjämt många som uppfattar revisorn som den som ordnar bokslut och deklaration – att det är revisorns huvuduppgift. Man har inte innebörden av granskarrollen helt klar för sig.

Men i större sammanhang så har inte minst senare tids debatt om styrelsens contra revisorns ansvar i samspelet styrelse/revisor visat att man i näringslivet generellt sett har en riktig uppfattning om revisorns roll.

3. Upplever du att omvärlden ställer nya krav på revisorn?

Göran Tidström: Förväntningarna har ökat på revisorn som en garant för en effektiv kommunikation mellan aktieägare och styrelse/ledning. Från aktieägarhåll kan även önskemål om bättre direktkontakt mellan revisor och ägare märkas. Vi arbetar i en dynamisk profession och måste vara lyhörda. Vi ska inte se det som alltför negativt att vi numera har att göra iakttagelser om skatter och avgifter, följa upp krigsmaterielförordningen m.m. Det får bli en avvägning mellan samhällsintresset och det som vi anser vara den ideala situationen. Samhällsdebatten är viktig. Det är väsentligt att vi är beredda att förändra vår roll så länge det inte innebär att förutsättningarna för granskarrollen försämras.

Ragne Billing: Nya krav ställs hela tiden. God revisionssed förändras också hela tiden i takt med att man försöker sluta förväntningsgapet som jag talat om. Förändringen är beroende av de förväntningar och behov som intressenterna har och den kompetens och de förutsättningar som finns hos revisorerna.

Men det är klart att konsultrollen är den som fokuserats mest på senare tid. Där har jag en mycket bestämd uppfattning: jag tror inte att konsultverksamheten relativt sett har utvecklats särskilt mycket jämfört med revisionsverksamheten. Att konsultverksamheten uppmärksammats så mycket beror nog på att det har uppstått behov av allt ”smalare” specialister och de stora byråerna har inrättat specialistavdelningar. Men man bör komma ihåg att specialistavdelningarna ju inte enbart är riktade direkt mot uppdragsgivare utan att de också används av revisorn i hans roll som revisor. Nu håller som bekant Kommerskollegium på och utreder inriktningen och omfattningen av revisorernas konsultverksamhet. Det ska bli mycket intressant att se vilket resultat KK kommer till.

4. Tror du att utvecklingen mot stora enheter inom revisionsbranschen fortsätter? Är den utvecklingen bra för revisorsyrket?

Ragne Billing: Jag tror att den utvecklingen fortsätter fast i långsammare takt. Jag tror också att det blir ett ökat antal byråkedjor med fastare eller lösare sammanfogning.

Det anses att större byråer har större möjligheter att vara oberoende i förhållande till klienterna. Men vad jag tror att utvecklingen är bra för är utbildningen. Utbildningen är en stor och tung post i kostnadsbilden för byråerna. Om man då kan vinna stordriftsfördelar genom att samsas om utbildning så är det bra. Men det får inte gå så långt att IREV (Institutet för Revisorsutbildning) inte får tillräckliga resurser för att kunna erbjuda en fullgod utbildning till sådana byråer som inte går med i kedjorna. Ännu finns inte den risken. Men allt fler storbyråer ”tar hem” grundutbildningen, inte minst för att öka byrågemenskapen bland de senast anställda. Utbildningen är dock, som jag ser det, en så viktig kårangelägenhet att FAR som organisation har ett absolut tvång att kunna tillgodose önskemålen från de byråer som vill anlita IREV. Då får FAR och därmed ledamöterna i förlängningen ställa upp och betala.

Göran Tidström: Vi har haft en strukturomvandling under snart två decennier. Den har drivits fram av marknadens krav och förväntningar på vad revisionsbyråerna ska tillhandahålla. Utvecklingen har varit erforderlig för att motsvara de krav på utbildning, specialisering och geografisk täckning som större företag ställer – inte minst för att kunna vara partners i internationellt samarbete. Men jag tror att strukturomvandlingen börjar komma till sitt slut nu när vi har fått 5–6 verkligt stora byråer. Därutöver har vi kedjebyråerna och fortfarande ett stort antal byråer med inriktning på mindre företag. Jag tror att det är en bild som passar bra för svenskt näringsliv.

Jag tror att den här utvecklingen definitivt varit bra när det gäller både metod- och medarbetarutveckling och service till klienterna. Möjligen har den ökade dominansen av stora byråer gjort att vårt yrke tappat lite grann av de karakteristika som präglar en profession. Vi är inte på samma sätt som tidigare en kår av individer och självständiga yrkesutövare. Byråprägeln tar över och gör sig starkare.

5. Vilka (andra) förändringar tror du att framtiden kommer att medföra när det gäller revisorns sätt att arbeta?

Göran Tidström: Revisorskåren kommer att bli mer internationell. De standards vi har för redovisning och revision måste än mer harmonieras med internationella standards. Byråorganisationerna påverkas också. Även om vi har fristående nationella organisationer så måste vi mer förlita oss på internationellt samarbete.

Jag tror också att vi får bättre standards på redovisningssidan. Det är viktigt. Svaga redovisningsstandards som tillåter att man i vårt land har oklar praxis smittar av sig negativt på uppfattningen om revisorskåren. Det hjälper inte att vi lever upp till existerande standards om de är otillräckliga. Därmed inte sagt att vi ska ha en utveckling på samma detaljnivå som i USA.

Rent arbetsmässigt kommer datatekniken att få ett väldigt starkt genomslag. Artificiell intelligens och expertsystem kommer att utvecklas inom revisorsyrket.

Jag tror också att vi inom ett antal år kommer att ha en särskild revisorsexamen. Visserligen har vi en lång praktiktid som kan sägas kompensera den revisorsexamen före auktorisation som finns i andra länder.

Men jag tror att revisorsexamen i framtiden blir viktig för vår trovärdighet och vårt oberoende. Vi arbetar med den här frågan inom FAR. Till att börja med kan det bli fråga om någon form av frivillig revisorsexamen.

Ragne Billing: I takt med att företagen anser sig få ökade krav på snabbhet i rapporteringen kommer revisorerna också att bli tvungna att rapportera snabbare. Ett typiskt fall är det nya inregistreringskontraktet med börsen som kräver att det upplyses om huruvida revisorn har gjort en översiktlig granskning av delårsrapporterna. Samtidigt vill man ha ut sina delårsrapporter så fort som möjligt. När det gäller årsboksluten var det tidigare ofta så att företagen gick ut och presenterade ett preliminärt resultat i januari/februari och så kom bokslutet i april/maj. Men jag undrar om vi inte går mot att den preliminära kommunikén slopas och att det definitiva bokslutet publiceras tidigare. Det är klart att då får vi som revisorer anpassa våra revisionsmetoder och revisionstekniker till de ändrade förhållandena och det kommer bl.a. att medföra ökad användning av datorer.

Sen tror jag att tendenserna till ökad kommunikation mellan styrelse/företagsledning och revisorer fortsätter.

Jag tror också att revisorn i framtiden kommer att lägga mera vikt vid planeringsfasen av revisionen. Relativt sett mer tid kommer att läggas ned på att söka identifiera affärs- och revisionsrisker.

6. Ser du några (andra) orosmoln på framtidens revisorshimmel?

Ragne Billing: Ett finns där redan i dag. Det handlar om efterlevnaden av redovisningsrekommendationer. Det finns ju några tunga rekommendationer där man nu upplevt bristande efterlevnad. Det gäller främst redovisningen av goodwill och hur man ska beakta den latenta skatten i obeskattade reserver. Jag hoppas på ett lyckosamt slut på det pågående arbetet med att skapa ett brett förankrat organ som kan utfärda rekommendationer som efterlevs.

Kommerskollegium är ju vår tillsynsmyndighet och vi är naturligtvis intresserade av att ha ett kompetent och väl fungerande KK. Vi har kunnat notera att ett antal personer har slutat utan att platserna återbesatts. Risken finns att kompetensen urholkas och kontinuiteten försvinner. Några utslag, som dock inte medfört disciplinär åtgärd från Kommerskollegiums sida, har innehållit synpunkter som gjort kåren konfunderad.

Ett annat problem kommer den s.k. ålderschocken att bli. Den är inte speciell för revisorsyrket men det gäller för oss att vara förberedda så att vi kan konkurrera om och anställa dugliga medarbetare även när årskullarna blir mindre.

Göran Tidström: Den diskussion som förs om brister i vår ”standard setting” och därmed redovisningens relevans för de affärstransaktioner som den ska spegla hör hit – även om det inte handlar om ett framtida orosmoln utan om aktuella problem som bör lösas tämligen omgående.

I framtiden tror jag att vi måste hålla vakt mot den s.k. opinion shopping som sägs förekomma i anglosaxiska länder. Där kontaktar företagen ett antal revisorer och frågar vad de har för uppfattning i en komplicerad redovisningsfråga. Man spelar ut revisorerna mot varandra för att finna den som gör den mest välvilliga tolkningen av en rekommendation. Detta har inte drabbat oss ännu. Men vi måste vara observanta.

När det gäller revisorns rådgivningsverksamhet så menar jag att det finns god acceptans för denna såsom den bedrivs i dag. Om Kommerskollegium skulle vilja beskära den vore det mycket olyckligt. Då går vi in på en väg som inte stämmer med hur andra länder har det. En annan viktig fråga är en reform av vårt skattesystem, särskilt företagsbeskattningen.

Ett skattesystem som inte har entydiga och raka regler och inbjuder till tolkningsproblem blir beroende av anvisningar från Riksskatteverket och mål som ligger och väntar på prövning i skattedomstol. Detta försätter ofta revisorerna i en besvärlig situation.

7. Gör FAR vad FAR bör göra?

Göran Tidström: Frågan har ställts till FARs ledamöter i en Sifo-undersökning där uppfattningen var glädjande positiv. Min uppfattning om vilka frågor FAR bör driva under de två år som jag är ordförande kommer jag att redovisa i ett kommande nummer av Balans. När det gäller sättet att arbeta finns ett område där FAR skulle kunna göra mer: det gäller att få till stånd en mer aktiv dialog med såväl ledamöter som byråer. Mycket kommuniceras i och för sig via Balans och på annat sätt. Men vi har väl inte riktigt funnit formerna för att fånga synpunkter som finns i kåren i ett bredare perspektiv.

Vi har väl också anledning att se över hur vår organisation ska se ut nu när vi är 1.500 medlemmar. För inte så länge sedan var vi bara 500.

Det är glädjande att vi fått en mer aktiv profil i mediasammanhang och att vi har blivit uppmärksammade på ett rätt så nyanserat sätt i en del tidningar. Det är bra om FARs generalsekreterare eller ordförande ombeds ställa upp i TV och sådant. Men visst kan vi göra mer för att vara aktiva i den publika debatten och engagera oss i den.

Ragne Billing: Det gör FAR. Det kan jag säga dels med stöd av den Sifo-undersökning som slagit fast just detta, dels med stöd av de kontakter jag haft med kolleger under min tid som vice ordförande och sedan ordförande. Det har egentligen aldrig framförts några negativa synpunkter.

Däremot kan man ifrågasätta vem som egentligen ska göra det som FAR gör. Enligt Sifoundersökningen var det många som gärna skulle ställa sig till förfogande för arbete i FAR. Styrelsen funderar nu över ytterligare sätt att få med dessa revisorer i FAR-arbetet. Det är en fråga om ledamotsinflytande i FAR.

8. Tycker du att FARs information och service till ledamöterna kan förbättras? I så fall hur?

Ragne Billing: På den frågan fick FAR det allra högsta betyget i Sifo-enkäten. Inte heller på den punkten har jag hört några klagomål. Det är bra som det är.

Göran Tidström: Utifrån Sifo-undersökningen var ledamöterna nöjda med information och service. Det fungerar säkert bra. Men vi har kanske anledning att fundera över om det finns något mer vi kan göra för de mindre byråerna och deras situation. Vi ska kanske mer systematiskt försöka utvärdera den kretsens önskemål och förväntningar.

Jag tror att vissa ledamöter menar att de inte kan påverka processen inom FAR och inte vet hur arbetet där bedrivs. Det kan bero på att föreningen blivit så stor och att så många har sin primära identitet i en större revisionsbyrå och inte i FAR.

9. Hur ser du på sammanhållningen inom FAR-kåren? Behöver den förbättras?

Göran Tidström: Kollegialiteten i vår kår är god trots hård konkurrens. Lite negativ i det här sammanhanget är väl återigen frågan om efterlevnaden av våra redovisningsrekommendationer. Totalt sett är efterlevnaden god men det finns tendenser till att man anser sig kunna ifrågasätta inte bara koncernredovisningsrekommendationerna utan också ”enklare” rekommendationer. Det finns också anledning att utvärdera om inte FARs regionala organisation bör förstärkas. Jag tror att ett ökat engagemang i kretsverksamheten skulle vara en god garanti för fortsatt god kollegialitet. Men jag vet att det är svårt att få igång kretsarna. Här finns en inbyggd prioriteringskonflikt. För många ligger en professionell diskussion inom den egna förhållandevis stora byrån med alla dess aktiviteter närmare till hands. Men jag hoppas att man inom de stora byråerna ska inse hur berikande en allmän FAR-debatt kan vara och att den är väl motiverad även om mycket har diskuterats internt inom byråerna.

Ragne Billing: I och med att byråerna blir allt större och antalet kedjebildningar växer så umgås man mera inom byråer och kedjor och har mindre kontakter mellan byråerna. I det här avseendet var det bättre förr.

Ett sätt att ändra på den här ordningen är kretsverksamheten. Man har fått igång kretsverksamhet i östra och södra Sverige men det är trögare – skam till sägandes – här på västkusten och längre norrut.

Det har visat sig svårt att organiserat få igång verksamheten. Det behövs eldsjälar som driver på den.

Men alla har ju mycket att göra och de flesta tycker väl att de får sitt behov av kommunikation tillgodosett inom de egna verksamheterna. Ett bra tips till kollegerna när vi nu talar om samarbete inom FAR-kåren kan vara att läsa Robert Axelroods bok Från konflikt till samverkan, som nu har kommit ut på SNS.

10. Har du några specialintressen inom yrket eller någon typ av arbetsuppgifter som du trivs speciellt med?

Ragne Billing: Jag har hållit på med centrala revisorsfrågor inom FAR sedan 1974. Det har jag tyckt varit mycket intressant och givande. Dessutom är jag mycket intresserad av den internationella utvecklingen av revisions- och redovisningsfrågor. Vi får många impulser utifrån och dessutom ställs det krav från en internationell publik på många av de stora svenska företagen.

Särskilt måste jag framhålla att jag har uppskattat det öppna och trevliga samarbetet med våra nordiska vänner.

Göran Tidström: Jag har under de senaste 15 åren kommit att arbeta mycket med analyser inför företagsförvärv och (under 70-talet) rekonstruktioner av krisföretag. Sedan har jag också en bakgrund från Handels där jag ägnade mig åt doktorandstudier, dock utan att avsluta det med någon avhandling. Men jag har sedan dess alltid haft ett genuint intresse för komplicerade redovisningsfrågor och finansieringsteori. Inom den mera branschpolitiska verksamheten har jag ägnat mig mycket åt rådgivningsverksamheten och formerna för den.

11. Varför blev du revisor?

Göran Tidström: Det var omständigheterna, som alltid. En lagledare i det lag där jag spelade ishockey behövde en Handelsstuderande på deltid. Det gick sedan inte lång tid förrän jag lade om studieinriktning mot redovisning och finansiering och var fast i revisorsyrket.

Ragne Billing: Det hände sig av en slump. (Denna finns närmare beskriven i Balans nr 1/87. Reds anm.)

12. En ledande fråga: Varför tycker du att Balans är en bra tidning?

Ragne Billing: När jag för tre år sedan blev vice ordförande i FAR bestämde jag mig för att inte framföra några som helst synpunkter på Balans, vare sig till redaktionsledningen eller någon annan. Men nu kan jag säga vad jag tycker, nämligen att tidningen blir allt bättre. Blandningen av artiklar skrivna av professionella journalister och av författare med mera utpräglad fackinriktning är väl avvägd. De temanummer som har varit har jag funnit särskilt intressanta.

Göran Tidström: Balans är bra därför att tidningen speglar aktuella revisions-, redovisnings- och närliggande frågor på ett sätt som gör den läsvärd för en mycket stor krets. Därigenom tjänar den också som en viktig brygga mellan revisorer och ekonomer i näringsliv och samhälle i övrigt. Tidningen skapar en gemensam nämnare.

Men jag kunde tänka mig en mer intensiv debatt om tillämpad redovisnings- och finansieringsteori. För den debatten finns inga andra fora än Balans. Här skulle fler i revisorskåren kunna vara aktiva liksom också på forskarsidan även om kretsen av forskare på området är liten.

Inge Wennberg