Den traditionella företagsutfrågningen vid FINFORUM gällde inte ett företag utan en informell grupp: Weil-sfären. Sven-Ivan Sundqvist, ekonomijournalist på DN, trodde att aktieägarna hälsade topptrions frispråkighet med glädje. Men han tyckte att sfären var dåligt beskriven i årsredovisningarna.
Robert Weil, 39, är arbetande styrelseordförande i Proventus. Han har också huvudansvaret för hur ägarrollen utövas i den här företagssfären.
Gabriel Urwitz, 38, är VD i Proventus och professor vid Handelshögskolan i Stockholm.
Mikael Kamras, 38, f.d. auktoriserad revisor, är vice VD i Proventus.
Det här unga gänget styr och ställer i Proventus, som äger holdingbolaget GotaGruppen, – en bred finansgrupp med bl.a. Götabanken, Wermlandsbanken, Hägglöf & Ponsbach och Gota Kapitalförvaltning. Helägda dotterbolag till Proventus är Kosta Holding och Guldsmedsaktiebolaget GAB.
Deras affärsidé är att gå in i ett tämligen litet antal engagemang och ta aktieägaransvaret.
Duktiga ägare
– Vi går bara in i situationer där vi kan bli duktiga ägare, sa Robert Weil när trion Weil/Urwitz/Kamras mötte Sven-Ivan Sundqvist, Dagens Nyheter, i en utfrågning vid FINFORUM 87.
Gabriel Urwitz förklarade att GotaGruppens verksamhet är mycket klart avgränsad. Den får bara syssla med bankliknande verksamhet, alltså inte med investmentbolagsverksamhet.
– Det här är en oerhört aktuell debatt när vi nu för tiden får läsa i tidningarna hur Bankinspektionen tycker att företag i Sverige ska drivas, sa Mikael Kamras. Vi anser att man ska följa de gamla etablerade reglerna. Ägarna till företagen ska påverka dessa via befintliga kanaler. Vi har alltid jobbat genom att på bolagsstämman föreslå styrelse. Om vi sedan väljs in i den aktuella styrelsen så arbetar vi genom normala styrelsekontakter.
De tre herrarna sitter dock inte i alla sina styrelser fastän de i princip bestämmer över hela företagsgruppen. Sven-Ivan Sundqvist efterlyste ett totaldiagram i Proventus årsredovisning som tydligt kunde visa hur trion kommer in från toppen och styr det hela.
Jo, det skulle nog kunna ordnas till nästa gång. Sundqvist utgick bl.a. från Proventus årsredovisning för 1986. Han tyckte att den var mycket bra och konstnärligt utformad.
Utmanande
Den fick också beröm för fräscha formuleringar av den här typen:
”Den svenska finansmarknaden och det svenska bankväsendet skulle må bra av den erfarenhet som våra stora internationella företag gjort under efterkrigstiden. Då hade de inte kunnat slå sig till ro med att plaska omkring i den svenska ankdammen.”
Vilken annan årsredovisning utmanar etablissemanget på det sättet?
Börsvärdet på Proventus sjönk i höstas från 2,0 miljarder till 1,2. Sven-Ivan Sundqvist undrade om 1,2 miljarder var ett rimligt värde – mot bakgrund av det höga p/e-talet.
– Proventus har alltid under vår tid varit värderat under sitt substansvärde, sa Mikael Kamras. Substansvärdet får väl ses som ett slags botten för värderingen. Men sedan har man alltid gjort ett avdrag för tron på företagsledningens kompetens att i framtiden göra samma fina affärer som förut. Själva tycker vi inte att vi är rätt värderade.
Sven-Ivan Sundqvist:
– När man läser er årsredovisning upplever man det knappast som ett karaktärsdrag hos företagsledningen att den är blyg och ödmjuk. Men ni har ju gått på en del bakstötar. Stora optionsförluster. Och Fermenta-förluster. Kosta förefaller också ha varit en felinvestering. Kan man räkna med att ni drar in tentaklerna och blir som vanligt folk i nästa årsredovisning?
– Jag håller med om att vi inte är blyga, sa Gabriel Urwitz. Men vår årsredovisning är inget Skrytpelle-jobb. Det har inte varit syftet. Vi försöker förklara de olika frågorna oberoende av om det är positivt eller negativt.
Sundqvist bad att hans fråga inte skulle missuppfattas:
– Det är välkommet att ni sticker ut hakan. Ni är bland de få som gör det frispråkigt, och jag tror att aktieägare hälsar det med nöje.
Revisorerna kom också på tapeten i diskussionen. Skulle man inte nu i Fermenta-tider utförligare redovisa vilka som är revisorer? Alltså skriva mer om dem?
Revisors oberoende
I Proventus är både vice VD och en styrelseledamot f.d. auktoriserade revisorer. Vice VD Mikael Kamras borde vara kompetent att svara på den ställda frågan. Han sa dock:
– Jag förstår inte riktigt frågan. Det finns en undertecknad revisionsberättelse, och där står ju vilka som är revisorer. Men – om man ska vara litet provokativ – så kan man säga att ibland kan revisorernas oberoende diskuteras.
Kamras menade att när uppdragen är mycket stora och betydelsefulla för revisionsbyråerna kan det vara av intresse att få veta mer exakt hur stort uppdraget är – särskilt i förhållande till byråns totala intäkter.
– På det viset får man en viss insikt i hur oberoende revisorer egentligen är i olika sammanhang, sa Mikael Kamras.
Eftersom jag själv jobbat som revisor vet jag nog att det inte är alltid som oberoendet är hundraprocentigt. Vill man ge mer information till aktieägare och allmänhet så borde man kanske visa hur viktigt revisionsuppdraget är för den granskande byrån.
Kamras ansåg dock inte att sådana uppgifter borde tas in i årsredovisningen. Men de skulle kunna tas in någon annanstans för att ge en klarare helhetsbild.
– Man kan redovisa kostnaden för den totala revisionen, föreslog Gabriel Urwitz. Så kan var och en dra sina egna slutsatser.
Finns det ett tryck på ett företag som växer och växer att börja ta till ”tolvtaggarna” Öhrlings och Bohlins, undrade Sven-Ivan Sundqvist.
– Det är självklart att när man flyttas upp i de högre företagsdivisionerna så ställs allt större krav på revisionen, sa Gabriel Urwitz. När det gäller våra revisorer så har vi arbetat länge med dem och tycker att de representerar en firma av hög kvalitet.
Fermenta-intresse
Sven-Ivan Sundqvist hävdade vidare att Proventus årsredovisning inte stämde med hans bild av Weil-sfärens relationer till Fermenta.
Sundqvist hade bl.a. gjort de här iakttagelserna:
Götabanken hade förlorat en kvarts miljard på Proventus.
På de flesta presskonferenser och bolagsstämmor i Fermenta hade Robert Weil varit närvarande.
City-Akutens Joachim Santesson sitter i styrelsen. ”Troligen håller han på och köper förlustbolag av Refaat.”
Det här kunde Robert Weil inte reda ut.
Men Gabriel Urwitz berättade.
Det hade börjat med att de tre satt i Götabankens styrelse och banken började ha kontakter med Fermenta.
– När detta kom till styrelsen blev vi av olika skäl oerhört negativa.
På Proventus bekostnad skickades Joachim Santesson på jordenruntresa till i stort sett alla Refaat El-Sayeds anläggningar.
Kunde kanske koka penicillin
– Han kom tillbaka och sa att allt det här är ett korthus som ni kan glömma. Det finns inga synergier. Han vet inte vad han gör. Det är möjligt att han kan koka penicillin, men resten är bluff och humbug.
Det här var på ett ganska tidigt stadium.
Joachim Santesson är docent på Karolinska och hade arbetat en del med bio- och genteknik. – Vi har allihop respekt för hans kunskaper, sa Gabriel Urwitz. Vi underrättade Götabankens ledning, men fick då beskedet: ”Det här, gossar, ska ni inte lägga er i.”
Strax därpå gick banken in i sitt 300 miljonersengagemang. Sedan hände åtskilligt både i Götabanken och Fermenta. Och förlusten blev så småningom ett faktum.
– Givetvis var det livsviktigt för Proventus och GotaGruppen att Fermenta-förlusten minimerades, säger Gabriel Urwitz. Det gjorde att vi å Götabankens vägnar engagerade oss oerhört mycket i Fermentaproblematiken. Därför bedömde banken att vi hade viss kompetens som var nyttig i det läget.
Robert Weil kom att få mycket goda kontakter med såväl Industrivärden som Fermentas nya ledning.
– Robert blev en centralfigur, berättar Gabriel Urwitz. Alla sprang till honom och han fick jämka samman olika viljor.
Det fanns flera olika intressen. Industrivärden ville bli av med sitt engagemang så fort som möjligt. Götabanken ville rädda krediterna. Fermentas företagsledning ville se till att Fermenta blev en fantastisk affär.
– För vår egen del handlade det om att det blev en vettig affär från Götabankens synpunkt, säger Gabriel Urwitz. På det viset kom Robert Weil att jobba mer eller mindre heltid med Fermenta under våren 1987. Det var anledningen till att han sågs på så många bolagsstämmor.
Inge Wennberg