Årsredovisningens framtid är inte vad den har varit. Ta pengar från den årliga ”uppslagsboken” och lägg dem på snabba kommunikéer. Kvaliteten på årsredovisningen behöver höjas. Låt årsredovisningen säga mer om företagens framtidsmöjligheter. Och missa inte väsentliga basuppgifter. Det framgår t.ex. ofta inte hur många aktier det blir i företaget efter full utspädning med konvertibla lån och optioner. Det här var några synpunkter som kom fram när Balans ordnade ett rundabordssamtal om årsredovisningen i framtiden.

Balans har samlat tre experter till ett rundabordssamtal om årsredovisningens framtid. De tre är Hans Larsson, VD i Esselte (tidigare i Swedish Match), Ragnar Boman, sedan den 1 november v VD i Mellansvenska löntagarfonden (tidigare expert i värdepappersmarknadskommittén) och auktor revisor Olle Herolf, Price Waterhouse.

Har årsredovisningen någon framtid och hur kan den se ut?

Hans Larsson, lätt chockad över frågan, svarar:

– Ja, den har i allra högsta grad en framtid. Vi på företagen får ett allt större behov av att kommunicera med våra aktieägare.

För Hans Larsson är årsredovisningen framför allt en produkt avsedd för kommunikation med aktieägarna:

– Det är viktigt att det är så, säger han. Budskapet ska inte splittras i försök att nå anställda, banker och alla andra intressenter som det talas om. Årsredovisningen blir vassare om man tänker på att rikta den till aktieägarna. Den kommer också att få allt större betydelse i framtiden, därför att aktiemarknaderna blir ännu mera sofistikerade. Också internationellt är det av stor vikt att det finns relevant information väl samlad över åren så att man kan få en rätt värdering av bolaget.

Hans Larsson anser också att årsredovisningarna blir bättre och bättre, mer och mer innehållsrika.

Svårt se alternativ

– På senare år har de också blivit mer aktieägarorienterade, bl.a. när det gäller nyckeltal, säger han. Trenden är entydig att årsredovisningen blir alltmer central, alltmer utvecklad. Internationellt är våra årsredovisningar av bra kvalitet och jag tycker att vi har ökat försprånget. Vi ligger långt framme jämfört med t.ex. Tyskland, USA och England.

Olle Herolf tror också på årsredovisningen i framtiden:

– Det är svårt att se något alternativ. Visst kommunicerar företagen med aktieägarna via snabba kommunikéer när det har hänt något och via delårsrapporter och bokslutskommunikéer. Men dessa måste ju vara torftigare än årsredovisningen. Så årsredovisningen är det dokument som verkligen samlar upp den ekonomiska informationen runt företaget och presenterar den på ett förhoppningsvis läsbart sätt.

Olle Herolf anser också att årsredovisningen ska vara aktieägarorienterad även om den ska kunna användas också av andra intressenter.

”Framtiden inte vad den har varit”

Ragnar Boman säger däremot:

– Jag tror inte att årsredovisningens framtid s.a.s. är vad den har varit. Kraven på snabb information – reguljär eller speciell – har ökat successivt. Börsreglerna driver på nyhetsbevakningen i media. Det måste företagen tänka på. Ragnar Boman pekar också på den utveckling som är igång: numera kommer delårsrapporter som börjar se ut som årsredovisningar.

Han tar fram ett exemplar av Aritmos delårsrapport. Den kom ut bara drygt två veckor efter delårets slut, är på tolv sidor och ser ut som en liten årsredovisning både när det gäller grafisk utformning, text och siffermaterial.

Han visar Mariebergs delårsrapport som också innehåller ganska fyllig information.

– Sånt här gör att jag tror att årsredovisningen ändrar karaktär, säger Ragnar Boman. Den blir mer en uppslagsbok där man samlar och summerar, presenterar basfakta och analysunderlag.

Behöver bli ännu vassare

Hans Larsson har redan i annat sammanhang sagt sig vara måttligt förtjust i att det är informationen i massmedierna som slår igenom hårdast, inte den som finns i årsredovisningen.

Han tror att informationen i massmedier även i framtiden kommer att ha den största betydelsen:

– Ja, den har en väldig genomslagskraft. Det kan vi inte komma ifrån. Vi kan inte lära en hel marknad att ha årsredovisningen som sin information. Marknaden kommer även i framtiden att i stor utsträckning ha pressen som sin primära källa.

Detta tycker Hans Larsson är ett dilemma. Pressen vill förenkla.

– Och tidningarna visar en mycket klar tendens att vilja dra egna slutsatser på ett material som man inte har. Det kan bli vilseledande.

Vad göra?

– Det enda vi kan göra med årsredovisningen är att göra den ännu bättre, vassare, mera riktad, problemorienterad och lättläst – så att vi får en bättre balans i förhållande till den information som hämtas från analytiker och press.

– Men man får naturligtvis försöka att arbeta med pressen och göra det med årsredovisning och delårsrapporter. De sistnämnda kommer – som Ragnar Boman säger – att fylla en mycket stor funktion för kontinuiteten i nyhetsflödet, säger Hans Larsson. Det är också näringslivets uppgift att medverka till att analyserna blir sakligare, framför allt i pressen.

Logiskt flytta om resurserna

Ragnar Boman tror som sagt att årsredovisningens relativa roll krymper alltmer:

– Årsredovisningen är bara en av flera informationsmöjligheter under året. Det är logiskt och riktigt att vi får den utvecklingen. Slutsatsen av det är att man skulle lägga ner lite mindre resurser på årsredovisningen. Talar man om att nå ut till aktieägarna borde man kanske ta lite av pengarna från årsredovisningen och lägga dem på att skicka ut viktigare kommunikéer till aktieägarna – och utforma dem på ett bättre och fylligare sätt. I det avseendet har man hittills litat på massmedierna. Företagen måste satsa mer på direktkontakt med aktieägarna året runt.

Som att spotta i öknen

Ragnar Boman tror inte att det går att ”uppfostra” eventuella osakliga journalister.

– Det vore att försöka ”spotta i öknen”. Omsättningen bland folket i massmedier är alltför stor, informationsfloden är jättelik och antalet företag som massmedia bevakar bara ökar.

På 70-talet fanns kanske 150 börsnoterade företag att titta på. I dag är de nästan dubbelt så många. Därtill kommer att allt fler icke noterade bolag bevakas. Och numera måste börskommentatorerna också hålla sig à jour med utvecklingen i andra länder som svenskar vill investera i.

Kring månadsskiftet april/maj varje år dräller det in 10–15 årsredovisningar om dagen på tidningsredaktionerna.

– Det blir stockning i medierna, säger Ragnar Boman. Då måste företagen i stället satsa på att informera analytiker och marknad direkt.

Kvaliteten måste höjas

– Ja, säger Hans Larsson. Men vi ska inte bara kommunicera med de aktieägare vi har. Lika viktiga är de som vi kanske får inom tre till sex månader. Därför måste analytiker och journalister vara en viktig målgrupp för oss. Visst kan det vara en övermäktig uppgift eftersom det byts folk så ofta. Men likafullt måste vi anstränga oss ordentligt för att informera analytiker och ekonomijournalister. När det gäller kurssättningen så styr ett mindre antal analytiker och placerare mer än den breda aktieplacerande allmänheten.

– Detta måste man tänka på när man vill informera, säger Hans Larsson. Visst kan jag hålla med Ragnar Boman om att årsredovisningens relativa roll kan komma att minska. Men en förändring får inte ske på bekostnad av kvaliteten på årsredovisningen. Den måste höjas ytterligare – liksom kvaliteten på det övriga nyhetsflödet.

Hur ska kvaliteten höjas?

– Vi i industrin måste bl.a. bättre förklara våra rörelsegrenar, speciellt i diversifierade företag, säger Hans Larsson. Vi måste ge basinformation så att placerare och analytiker bättre kan sätta in den enskilda divisionen i sitt större sammanhang. Annars blir bolaget väldigt svårt att värdera.

Farliga artiklar

Olle Herolf är orolig för en utveckling där kommunikéerna får större betydelse på bekostnad av årsredovisningen:

– Risken är att det kan läggas för stor vikt vid enskilda händelser. Läsaren kan få svårt att sätta in dem i ett sammanhang och tillmäter dem större betydelse än de egentligen har.

Olle Herolf är också kritisk mot viss information som svenska företag ger till journalister:

– Jag har delvis den uppfattningen att svenska företagsledningar nu ger journalister information som inte har kommit fram på annat sätt. Företagen kommunicerar med allmänheten via enskilda journalister. De artiklar som skrivs kan bli ganska farliga därför att de ger information som egentligen borde ha presenterats på annat sätt.

De som inte läser just de här tidningarna får således inte del av informationen.

Lätt att falla för bra frågor

– Jag håller med om det, säger Hans Larsson. Och detta blir ännu farligare ju mer internationell ägarkretsen blir. Aktieägare borta i Amerika eller ute i Europa läser inte svenska tidningar.

Hans Larsson konstaterar dock:

– Det här är väldigt svårt. Om en stor affärstidning vill göra en intervju och en analys så vill man ju förklara så gott man kan hur bolaget ser ut, vilka konkurrensbetingelser man lever under o.s.v. Är journalisten duktig på att ställa frågor kan det lätt bli så att man avslöjar mer än aktieägarna kan finna i årsredovisningen. Det händer i den vällovliga ambitionen att förklara.

Försiktigt i USA och England

Olle Herolf berättar att åtminstone i USA och England är företagsledarna mycket försiktiga med att berätta något som inte gjorts offentligt.

Ragnar Boman säger dock, med erfarenheter från sitt tidigare arbete på Stockholms fondbörs som bevakar det här problemet, att det inte är så farligt med detta numera.

– Jag tycker inte heller det är så riskfyllt att företagsledare ger journalister små ”pusselbitar” och bakgrundsfakta om vad företaget gör i ett visst avseende, säger Ragnar Boman.

Hans Larsson tycker i alla fall att det är ett problem med att utländska aktieägare inte kan tillgodogöra sig information som skrivs i artiklar – för övrigt bra artiklar – i de kvalificerade svenska affärstidningarna.

Subjektiv produkt

Apropå vad som skrivs i tidningarna:

Är årsredovisningen över huvud taget en objektiv informationsprodukt? Den innehåller trots allt ganska starka inslag av marknadsföring och reklam. Är det konstigt att pressen gör egna analyser?

– Det är klart att en årsredovisning alltid är subjektivt skriven, säger Olle Herolf. Vi revisorer försöker hålla detta inom vissa gränser. Men inom de gränserna kan man röra sig ganska ordentligt. Man kan ge en positiv eller en negativ bild utan att den är direkt fel, d.v.s. så felaktig att vi kan anmärka på den. Det händer från tid till annan att vi diskuterar inte bara siffror utan även texter och skrivningar.

Ragnar Boman: Så även när VD drar på i sitt företal kan du gå in och be vederbörande dämpa ner sig lite grann?

– Ja, det både kan och gör jag, säger Olle Herolf.

Hans Larsson berättar också att styrelser säger ifrån i sådana fall – även om VDs förord i vissa fall inte ingår i förvaltningsberättelsen.

Mer om framtidsmöjligheter

Hur långt ska man få gå med framtidsbedömningar i framtidens årsredovisning?

– Det där med framtidsbedömningar är svårt, säger Olle Herolf. Här i Sverige är vi ganska liberala med de rena prognoserna. Men de är också väldigt allmänt hållna. Och det ges ganska lite bakgrund till hur de här prognoserna tagits fram. Av värde kunde vara att i större utsträckning få en genomgång av vilka ”upsides” och ”downsides” ett företag har. D.v.s. vilka möjligheter företaget har och vilka risker det löper.

– Det är sällan som ett företag i årsredovisningen för en diskussion i förhållande till sina egna förväntningar. För aktiemarknaden vore det intressant att få svar på frågor som: Vad var det vi tänkte oss? Hur har vi lyckats? Vad finns det för möjligheter kvar?

Hur många aktier blir det?

Ragnar Boman vill att framtidens årsredovisningar ska förbättra möjligheterna att värdera och jämföra svenska bolag i ett mycket viktigt avseende:

– Många bolag är dåliga på att tala om hur mycket aktier de egentligen har efter full utspädning med alla konvertibla lån, optionsrätter och sådant. Och är det i så fall A- eller B-aktier det gäller? Om man ser årsredovisningen på dess väg att bli en sorts ”uppslagsbok” för dem som på olika sätt vill värdera bolagets aktier varierar tillgången till den här typen av väsentliga basfakta mycket.

Ragnar Boman berättar att han följt en studie som handlar om personalkonvertibler. Där visade det sig mycket svårt att just få fram basuppgifter om hur mycket aktier det skulle bli i företagen efter full konvertering.

Säljande men korrekt

Årsredovisningen som uppslagsbok – ska den se ungefär likadan ut år från år?

– Nej, över tiden ändras strukturen i branscherna så mycket att man sällan kan skriva på samma sätt år från år, säger Hans Larsson. Läser man ett företags årsredovisningar över ett antal år ser man hur mycket skarpare de strategiska beskrivningarna blir. Det beror dels på att förmåga och kunskap i företagen utvecklas, dels på att strukturen förändras så att företagen kanske blir klarare och lättare att beskriva. Det måste bli en ny uppslagsbok varje år. Den måste ha sin årsfärg. Annars blir den ointressant och tråkig. Den bör kunna illustreras med klatschiga bilder och dra uppmärksamheten till sig. Den får gärna vara lite säljande bara den är korrekt.

Olle Herolf: Är inte risken stor att man då hoppar över problemen?

– Nej, de måste naturligtvis vara med, säger Hans Larsson. Det är otroligt väsentligt. Jag blir mycket skeptisk om jag läser en årsredovisning från pärm till pärm och det inte någonstans framgår att det finns problem. Sådana finns alltid i alla företag. Många av dem är av strategisk karaktär och då ska man naturligtvis beskriva dem.

Marknaden dömer

Kan man stifta en lag om att problemen ska nämnas?

– Den finns, säger Olle Herolf. Aktiebolagslagen 11 kap 9 §. Där står att väsentliga händelser och förhållanden ska framgå av förvaltningsberättelsen.

Gör de det?

Olle Herolf säger:

– Det är ofta fråga om vad som fokuseras. Uppgiften kan finnas där – först 14 sidor gloriöst om företaget och så några rader om problemet. Efter en stunds detektivarbete kan man få fram det. Det gör att förvaltningsberättelsen formellt sett kan vara riktig. Att lagstifta om en tydligare markering är svårt. Det är besvärligt att närmare definiera vad som är problem.

– Problemen är alltid externa men framgångsorsakerna är interna, kommenterar Ragnar Boman.

Hans Larsson säger:

– Jag tror att marknaden är bästa domaren i det här avseendet. Skulle man inte ha informerat marknaden om ett allvarligt strukturproblem så ligger man illa till.

– Det finns en hel del exempel i år på företag som antagligen sagt för lite i sin årsredovisning, säger Ragnar Boman. De företagen är just nu på marknaden kanske ännu mer nerklubbade än de skulle ha varit annars.

Granskning efter börsreglerna?

Revisionsberättelsen – ska den se ut som den gör?

– Ja, i huvudsak är dagens revisionsberättelse bra, säger Olle Herolf. Den är bra därför att den är kort och standardiserad. Det är det viktigaste. De faktiska orden spelar mindre roll. I USA har man skrivit om sin revisionsberättelse för att få en noggrannare beskrivning av vad som är företagsledningens plikter och vad som är revisorns. Revisionsberättelsen har därmed blivit längre, luddigare och mer svårläst.

– Den som ska ge informationen i årsredovisningen är företagsledningen, inte revisorn, säger Olle Herolf också.

– Revisionsberättelsen är bra, tycker också Ragnar Boman. Men jag funderar på en speciell aspekt: Ska revisorerna granska huruvida bolagen har följt inregistreringskontraktet? Jag tänker då bl.a. på information om närstående transaktioner. Där tror jag att det finns ett stort mörkertal när det gäller efterlevnaden av börsreglerna.

Olle Herolf menar att här föreligger i princip en grund för förvaltningsrevisionell anmärkning om bolaget lidit skada. Ansvarsfrihet ska inte tillstyrkas för den styrelseledamot eller VD som brutit mot de aktuella reglerna.

– Men man kan naturligtvis också tänka sig att revisorerna får som särskilt uppdrag att också granska enligt inregistreringskontraktet, säger Olle Herolf. Det ska inte vi revisorer besluta om. Men om börsstyrelsen skulle kräva ett intyg skulle vi naturligtvis ställa upp – på uppdrag av företagen.

Inge Wennberg