Balans nr 12 1989

Effektiv granskning av stora företag

De allra största företagen i Sverige spelar en central roll i hela skattesystemet. De granskas nu planmässigt och samordnat. Det blir en mycket lönsam affär för staten. De första försöken gav över en miljard i skattehöjningsförslag. Resursinsatsen var liten – åtminstone i förhållande till miljardbeloppet. Skatteförvaltningen hoppas också på positiva långtidseffekter. Balans tar i detta nummer upp Riksskatteverkets syn på denna s.k. planrevision. I ett kommande nummer kommer ett företag som utsatts för sådan revision att få ge sin syn.

Skatteförvaltningen har börjat arbeta med samordnad planmässig revision. Var och en av de allra största koncernerna i Sverige ska granskas på ett likartat sätt och i ett svep ungefär vart femte år.

De 15–20 miljoner extra som det här arbetet kostar staten varje år visar sig vara väl använda. Försöken som gjordes 1988 har hittills fått till följd att skatterevisorerna föreslagit att skatter och avgifter höjs med ungefär 1,2 miljarder. Planrevisionen har kommit för att stanna.

Och revisionen har inte bara lett till en mängd små krusningar på ytan. Bland revisorernas förslag till höjd skatt finns två stora belopp på sammanlagt ungefär 450 Mkr.

Central roll i skattesystemet

Skattechef Bo Norrman på RSV säger att det här arbetet är ett led i verkets kontrollfilosofi. Den djupa kontrollen ska ske ute i företagen och inte i hushållen. Och objekt att granska ska väljas med tanke på storleken på de skatter och avgifter som varje företag kan tänkas leverera – samt förstås också med tanke på risken för fel.

I filosofin ingår också att sätta in kontrollen så tidigt som möjligt. Man vill lära företagen att göra rätt i stället för att primärt ”rota” bakåt i tiden.

– Vår modell för kontroll innebär att det är särskilt viktigt att se på de allra största företagen, säger Bo Norrman. Inte bara för att de ska betala egen skatt. De är också de största uppbördsmännen och uppgiftslämnarna. De har en central roll i hela skattesystemet.

Därför vill man nu ha revision enligt plan när det gäller de största företagen och vanligt urvalstänkande för de övriga. Att titta på alla enligt en tidsplan går inte. Det finns cirka en halv miljon företag i landet och mer än 18.000–19.000 revisioner om året går inte att göra.

Planmässig revision ska ske en gång varje period på fem år, i vissa fall tio år. Det ser dock ut som om de fem åren i själva verket, på grund av brist på resurser, blir cirka sex.

Minst 1.000 anställda

För att vara med på den ”rikslista” över storföretag som revideras planmässigt ska företagen i princip ha minst 1.000 årsanställda. Dotterföretag som betalar ut mindre än fem miljoner i löner tas i regel inte med vid revisionen.

De flesta stora bolag jobbar utspritt över hela landet. Planrevisionerna görs också samordnat i hela Sverige. Den operativa delen finns ute på länsskattemyndigheterna. På RSV finns bara en liten grupp på fem personer som håller i trådarna.

Revisionsdirektör Bo Arvidsson från Länsskattemyndigheten i Sörmlands län är inlånad till RSV för att arbeta som projektledare för planrevisionen:

– Det är bl.a. efter studier i utlandet som vi valt våra metoder att dels samordna revisionen i tiden, dels avgöra mot vilka delar av affärsredovisningen revisionen ska inriktas, säger Bo Arvidsson.

Erfarenheter har hämtats bl.a. från Västtyskland och USA.

– Det är helt klart att det inte duger att granska de största företagen enbart utifrån deras deklarationer och vissa stickprov, säger Bo Norrman. Förr var det nästan ett axiom att stora företag gjorde rätt. Men det har visat sig att även i länder med lägre skatter än vi har så gör stora företag en hel del fel.

Bo Norrman säger:

– Mycket av detta beror på att verkligheten är komplicerad. Rätt eller fel – det är inte alltid lätt att säga. Man kan ha olika idéer om vad som är rimlig och riktig skatt. Det är så man ska se det. Det handlar inte primärt om att ställa någon till ansvar för brott. Det gäller hur poster ska bokföras, hur värdering ska ske, vilka effekter olika avtal får på skatten etc.

Komplicerat pussel

Det är ibland ganska svårt att planera den här nya revisionen. Det kan bli många moderbolag, koncerner, minimödrar, delkoncerner etc. som ingår i pusslet som en verksamhet består av. Man har bl.a. haft en koncern med 48 bolag. I arbetet med den deltog 60 skatterevisorer.

Ett problem är länsskattemyndigheternas resurser. Stockholm är förstås ett svårt fall. De företag som ska revideras – åtminstone deras mödrar – finns ofta där. Samtidigt är Länsskattemyndigheten i Stockholm inte från början bemannad för den här nya verksamheten. Och länet har stora problem med personalomsättningen.

Det finns ungefär 200 koncerner på ”rikslistan”. Första året, 1988, gällde revisionen nio koncerner (med sammanlagt 90 bolag). Under 1989 har försöket permanentats och gått upp i nästan full skala. 30 koncerner med cirka 400 bolag granskas.

Under 1989 sysselsätter planrevisionen cirka 75 årsarbetskrafter. Jobbet är uppdelat på omkring 200 revisorer. Revisorerna är inte direkt specialutbildade för ändamålet. Men det är erfarna personer som valts ut för att göra jobbet.

Stora indirekta effekter

Hittills har planrevisionen som sagt gett god ”utdelning”.

– Men man ska inte bara se på om den lönar sig direkt i pengar räknat, säger Bo Norrman. Vi får stora indirekta effekter som inte kan mätas i pengar. Våra tätare kontakter med de här företagen som spelar en så central roll i samhällsekonomin och skattesystemet kan ge bättre förståelse för vad skattereglerna innebär. Det tror jag kommer att göra hela vårt arbete lättare. Stora företag kan påverka hur de mindre beter sig.

De stora går t.ex. inte med på att deras konkurrensläge försämras av små företag som kommer lindrigare undan med skatten.

Hur reagerar företagen när ni kommer?

– Vi strävar efter att göra revisionerna i samverkan med dem, säger Bo Arvidsson. Båda parter tjänar på att arbeta under lugna former. Men visst kan det bli lite kärvt ibland.

Arbetet inleds med att en s.k. revisionsledare går igenom organisationen på företaget. Sedan ordnas vad som kallas en koncernträff. Den består dels av en sluten del där bara revisorerna träffas för att lägga upp arbetet, dels av en öppen del där företagets folk får vara med. I något fall har företaget inte kommit till mötet. Men annars har intresset varit stort. Vid en koncernträff infann sig även de ekonomiansvariga på dotterföretagen. Det var över 20 personer som fick träffa sina skatterevisorer.

Processansvarig med hela tiden

Under arbetets gång ordnas ytterligare en eller två koncernträffar för diskussion av uppkomna problemställningar.

Under hela resans gång deltar en processansvarig som kan vara med och aktivt föreslå vilket material som bör tas fram.

Efter koncernträff nummer två brukar revisionen närma sig sitt slut och ett koncept till revisionspromemoria görs upp. Företaget har då sin chans att rätta sakuppgifter.

Den slutliga promemorian hanteras sedan på vanligt sätt i skatteförvaltningen för eventuella beslut efter bemötanden från företaget.

– Det är viktigt att vi får en likformig behandling och att vi har en intendent med redan i utredningsfasen, säger Bo Norrman. Företagen har rätt att kräva att vi har en enda uppfattning. Det är meningen med samordnad revision.

Bo Arvidsson säger:

– Ja, det handlar ju inte om vad enskilda revisorer anser. Det gäller skatteförvaltningens syn på de frågor som är aktuella.

Byråkrat möter byråkrati

Revisorerna försöker planera så att de kommer på lämplig tid.

– Men man får nog säga att vi alltid kommer i ”fel” tid, säger Bo Arvidsson. Det är alltid budget, budgetuppföljning, delårsbokslut eller något annat på gång i företagen.

Ofta är det bara ett fåtal personer som revisorerna kan tala med på företagen.

– På de större koncernerna märker vi att de enskilda tjänstemän som man hänvisar till behärskar alltför smala segment av verksamheten, säger Bo Arvidsson.

Det är sånt som kan kallas byråkrati och oftare förknippas med myndigheterna än med näringslivet.

– Ja, vi i den offentliga sektorn är vana vid att kallas byråkrater, säger Bo Norrman. Men revisorerna upplever också en del av företagen som mycket byråkratiska. Vi kan förstås inte kräva att företagen organiserar sig så att det passar vårt arbete. Men för skatterevisorerna är det lite av en aha-upplevelse att det ibland är så svårt att hitta någon som kan svara på en fråga.

– Det är inte som på de medelstora företagen där man har en ansvarig för ekonomiavdelningen som kan svara på det mesta, säger Bo Arvidsson.

1990 års program klart

När detta skrivs är revisionen avslutad i åtta av de nio koncerner som skulle revideras 1988.

Revisorerna föreslog att de här företagens inkomstskatt borde höjas med 992,8 Mkr, mervärdesskatten med 11,7 Mkr, arbetsgivaravgifterna med 6,9 Mkr och vinstdelningsskatten med 187,4 Mkr. Man har också hittat löner och förmåner till anställda för 4,1 Mkr.

På inkomstskattesidan omfattar höjningsförslagen som sagt två stora poster på tillsammans cirka 450 Mkr.

Av höjningarna av inkomstskatten gäller 239,6 Mkr ifrågasatta nedskrivningar av lånefordringar, 467,5 Mkr gäller utdelning och 77 Mkr förskottsränta.

På momssidan påstås någon som sålt jultidningar ha redovisat 5,1 Mkr för lite. Det är ungefär hälften av de totala föreslagna höjningarna på momsen. Jultidningshandeln svarar också för största beloppet när det gäller arbetsgivaravgifter.

När det gäller förmåner till anställda kan exempelvis nämnas bostadsförmån, utköp av bostadsrätt och av fastighet som enligt förslagen borde ha kostat 2,8 Mkr i skatt.

Det är redan klart vilka företag som ska granskas 1990.

Inge Wennberg