Av alla revisionsbyråer går just sparbanksrörelsens eget helyllesvenska företag och byter till engelsk-amerikanskt namn och låter sig till hälften säljas till utlandet.

En viktig orsak är att Sparev vill vara med på Europatåget i god tid före 1992. Branschinterna problem på Stockholmsmarknaden har också haft betydelse.

Sparbanksrörelseägda revisionsbyrån Sparev heter sedan den 1 februari Grant Thornton. Och den stora internationella revisionsorganisationen Grant Thornton International går snart in som hälftenägare i Sparev. Namnbytet är ett faktum, ägarskiftet kräver regeringens dispens, eftersom svenska auktoriserade revisorer bara får arbeta på företag ägda av just svenska auktoriserade revisorer.

Med bl.a. de här stegen hoppas svenska Grant Thornton vara väl förberett inför 90-talet och framför allt för att vara med och inta en plats på revisionens Europakarta 1992.

Svenska Grant Thornton förblir en organisation med speciell profil – med specialisering på små och medelstora företag. Det är för övrigt samma nisch som Grant Thornton International främst satsar på. GTI finns i 56 länder och sysselsätter 14.000 medarbetare. Företaget startades 1980 av Alexander Grant i USA och Thornton Baker i England.

Flest klienter i Sverige

Svenska Grant Thornton har cirka 18.000 klienter. Det är mer än någon annan byrå i Sverige. Men där finns inte ett enda börsbolag. Tidigare fanns två. Men de försvann våren 1988 när cirka 45 medarbetare, därav ett dussintal auktoriserade och godkända revisorer, hoppade av från Sparev och gick till Öhrlings, i något fall till LR Revision.

Hans Franzén, VD för Grant Thornton-koncernen i Sverige, betonar att förra vårens förluster på personalsidan redan tagits igen med råge.

Sparev startades 1974. Hans Franzén är belåten med att denna relativt unga byrå – den fjärde största i Sverige – nu ”tar steget mot en plats på världskartan”:

– Våra kära kolleger har haft några fler år på sig. Så här långt har vår marknadsinriktning och affärsidé alltså varit ett framgångskoncept.

Anknytningen till sparbanksrörelsen har inneburit fördelar, t.ex. för att få klienter.

Sparbanksrörelsen har dock bara varit passiv ägare. Detta har varit en förutsättning för den ännu gällande dispens som medger att auktoriserade revisorer får arbeta i detta icke revisorsägda företag. Dispensen har ansetts möjlig framför allt genom att det hela tiden varit auktoriserade revisorer som lett verksamheten.

Väntade rekryteringsproblem

Sparev tycks ha varit ett framgångsrikt företag. Men varför ändra på ett vinnande lag?

– Vi upplevde trots allt att vi på Stockholmsmarknaden hade problem med vår image, säger Hans Franzén. Marknaden hade i och för sig ingen särskild uppfattning om vår image. Problemen låg snarare i vår egen bransch – vi befarade rekryteringssvårigheter.

Företaget räknade med att i framtiden få problem i kampen om den duktigaste personalen.

Men man trodde dock inte på tanken att göra om företaget till en traditionell byrå med de auktoriserade revisorerna som delägare – vilket kanske skulle vara bra från rekryteringssynpunkt. Undersökningar hade visat att bl.a. personlig frihet i jobbet och möjligheter till vidareutveckling var viktigare än delägarskap.

Men det är klart att eventuellt delägande kom upp till diskussion när planerna för framtidens Sparev började formas på våren 1988.

Ägandets tre komponenter

Hans Franzén berättar att samtalen om delägande ledde till att ägandet kunde delas upp i tre beståndsdelar:

1) Inflytandet.

2) Belöningen.

3) Det formella aktieägandet.

Man tog fasta på de första två momenten. De ansågs viktigast.

– Vi sa att det är perfekt att ha en stark men passiv institutionell ägare, säger Hans Franzén. En sådan står bättre än någon annan som garant för revisorernas oberoende. Ett passivt ägande av det slaget kan aldrig vara negativt. Det garanterar integritet i verksamheten.

Därmed stod det klart att anknytningen till sparbanksrörelsen skulle behållas. Den ägaren utgjorde dessutom en sfär av intresse för företagets fortsatta utveckling.

– Vi hade vid diskussionerna i våras ingen som helst önskan att genomföra någon skilsmässa i förhållande till sparbankerna, säger Hans Franzén. Ägandet kunde ligga kvar där som en bekräftelse på den samverkan som kan ske med sparbankssfären.

Goda relationer till sparbanksrörelsen var viktiga av många skäl. Rörelsen var byråns uppdragsgivare på bl.a. den omfattande bank- och finanssidan, som svarade för tolv procent av Sparevs omsättning. Det var en uppdragsmassa värd att vårda liksom det faktum att man byggt upp ett stort kontaktnät via sparbankerna.

Formaliserat inflytande

Så långt statusvärdet i själva aktieägandet. När det gällde inflytandet kunde man tänka sig en formalisering av nytt slag.

Sålunda ändrades bolagsordningen på stämman 1988. Det skrevs in att styrelsen skulle bestå av 5–9 ledamöter. Samtliga utom två skulle vara svenska auktoriserade revisorer utsedda av ett partnerkonsortium bestående av anställda som tecknat s.k. partnerbevis.

Samtidigt ville man – främst för image-frågans skull – ändå hitta någon form av balanserat ägande.

50 procents delägarskap för de anställda diskuterades. Detta avvisades dock av de auktoriserade revisorerna som en traditionell lösning utan särskilt egenvärde.

– Ett självklart led i våra tankar blev att se oss om i Europa, säger Hans Franzén. Vi visste att 1992 skulle komma att innebära förändringar för den svenska företagsamheten. Särskilt för små och medelstora företag. Bjässarna fanns redan på plats därute.

Med på Europa-tåget

För Sparev handlade det om att hoppa på Europa-tåget innan klienter och potentiella sådana skulle ut och resa på samma spår.

– Vi kunde inte passivt stå och se på, säger Hans Franzén.

I maj 1988 beslöt Sparev att gå in som direktägare i Grant Thorntons Europakontor i Bryssel. Därmed fick man en kanal rakt in i EG-kommissionen. Europa-kontorets ändamål är att arbeta med lobbying, ragga konsulttjänster och internationell expertis.

I fortsatta diskussioner kom man fram till ett samarbete på ännu bredare bas med Grant Thornton. Detta befanns ha stora fördelar bl.a. när det gäller personal- och metodutveckling.

– Men det skulle också öka trovärdigheten i att vi kunde stå som ett samlat begrepp för att ta hand om ”middle market” i Europa i framtiden, säger Hans Franzén.

Detta ledde sedan till överenskommelsen att Grant Thornton tar över 50 procent av ägandet i Sparev.

Därmed fick man det önskade resultatet att balansera ägandet.

Nu återstår bara belöningsbiten för de anställda – d.v.s. den belöning som kan ersätta den som de får vid ett formellt delägarskap.

Det ska nya svenska Grant Thornton lösa genom att ingen av de två formella ägarna får någon del i företagets värdetillväxt. Aktiekapitalet blir en sorts preferensaktier som enbart ger rätt till en fast utdelning.

Sedan får ett antal kvalificerade medarbetare teckna partnerbevis som berättigar till del i företagets värdeökning. (Det är inte helt klart när detta skrives.)

Man kan undra vilken glädje Grant Thornton International har av att gå in som passiv ägare i en svensk revisionsbyrå.

– För deras del så innebär det att de har börjat sin vandring mot att skapa en enad alleuropeisk byrå, säger Hans Franzén. De får en flygande start genom att vi här i Sverige tar på oss en del samordningsansvar för den europeiska verksamheten.

– Grant Thornton International vinner mycket på detta. Men också sparbanksrörelsen hör till vinnarna: den får via oss nya kompetensbryggor ut till Europa.

– Och de som blir partners i vårt företag har av tradition inte sett själva aktieägandet som något väsentligt, säger Hans Franzén. De är mer intresserade av den professionella utvecklingen.

Namnbyte med innehåll

Var det självklart att byta namn?

– Ja. Vi såg det som ett viktigt steg för vår framtida strategi. Men vi kunde inte byta till vilket namn som helst. Namnbytet skulle ha ett innehåll. Vårt namnbyte innebär att vi ändrar inriktning och tar en ny strategi som bl.a. innebär ett stort steg ut i Europa. Det är viktigt att det ligger substans i detta. Vi kopplar ihop oss både utvecklings- och management-mässigt med Europa. Det hade varit fel att bara ta namnet Grant Thornton och inte anta Europa-strategin. Lika fel hade det varit att ta Europa-strategin och hitta på något syntetiskt svenskt namn.

Enda hindret för Grant Thorntons övertagande av halva Sparev är att det är förbjudet enligt svensk lagstiftning. Svenska Grant Thornton hoppas som sagt att få regeringens dispens.

– Vår förhoppning är att det ska kunna ske under det här året, säger Hans Franzén.

Namnbytet möter inga som helst hinder och är redan genomfört. Man är också fri att redan nu utveckla övriga tankar och syften utan annat än smärre dispenser från Kommerskollegium, t.ex. personliga dispenser för att sitta i styrelser utomlands.

Inge Wennberg