Tillsynen över revisorerna

Företrädare för revisorernas tillsynsmyndighet Kommerskollegium brukar med jämna mellanrum kommentera erfarenheterna av tillsynsverksamheten i Balans. Avdelningsdirektör Inger Blomberg redogör här för några aktuella intryck.

Innan jag beskriver tillsynsverksamheten vill jag något kommentera vissa bestämmelser i revisorsförordningen och revisorsföreskrifterna som ofta föranleder frågor till Kommerskollegium.

Ej helt kända

Vi har vid våra granskningar i samband med ansökningar om förnyelse av auktorisation/godkännande funnit att reglerna i 9 och 10 §§ revisorsförordningen om anställnings- och rörelseförbud ej är helt kända eller accepterade. I små revisionsbyråer som drivs under form av aktiebolag och med en kvalificerad revisor som ende ägare är det sålunda inte helt ovanligt att styrelsesuppleanten utgörs av en familjemedlem som ej är auktoriserad eller godkänd revisor. Som skäl för att ej välja en utomstående kvalificerad revisor i styrelsen för sitt revisionsbolag anförs ofta att man ej vill ”släppa in konkurrenter”. Det kan därför finnas skäl att erinra om dessa regler.

Anställningsförbudet innebär att auktoriserad eller godkänd revisor (s.k. kvalificerad revisor) inte kan vara anställd hos eller bedriva verksamhet tillsammans med annan än auktoriserad eller godkänd revisor. Syftet är att garantera att ingen annan än kvalificerad revisor skall ha inflytande över verksamheten. Förbudet har tillkommit för att klienter som anlitar en kvalificerad revisor skall kunna förvissa sig om att deras uppdrag utförs under en kvalificerad revisors ansvar. Detta är en garanti inte bara för kvalitet utan också för att revisorn utövar sin verksamhet med självständighet och objektivitet.

Affärsverksamhetsförbudet innebär att kvalificerade revisorer ej får syssla med annat än revision och därmed sammanhängande verksamhet. Detta förbud gäller således även för revisorn som privatperson. Syftet är givetvis att samhällets och övriga intressenters förtroende för revisorns oberoende inte skall komprometteras av att revisorn har egna affärsintressen.

Affärs- och verksamhetsförbud trädde för godkända revisorer i kraft den 1 juli 1985 med övergångsbestämmelser fram till årsskiftet 1988/89 för revisorer som redan var godkända då förbuden trädde i kraft.

Restriktiva dispenser

Beträffande lagstiftningens dispensbestämmelser bör följande nämnas. Kollegiet har möjlighet att medge undantag från förbuden om särskilda skäl föreligger. Undantagsmöjligheten har alltid tillämpats restriktivt. Undantag från anställningsförbudet har till större delen avsett fall där samhällets nytta av kvalificerade revisorers kunskaper utgjort skäl att frångå anställningsförbudet (exempelvis deltidsanställning som lärare eller experthjälp vid statlig utredning). Ett mindre antal undantag har lämnats i fall där ett förbjudet förhållande varit av kortvarig karaktär. Undantag från affärsverksamhetsförbudet har lämnats för att inte förhindra kvalificerad revisors möjlighet att förvalta privat ekonomi och egendom. Om en revisor handhar exempelvis fastigheter eller ett omfattande värdepappersinnehav i bolagsform har det ansetts föreligga affärsverksamhet. Dispens ges dock om ägarkretsen är begränsad till familjen.

Beträffande undantag från anställningsförbudet har för godkända revisorer inledningsvis även vissa andra hänsyn fått tas. Sålunda erhåller godkända revisorer som vid förbudets införande var anställda (d.v.s. utan ägareinflytande) i revisionsbyråer med icke tillåtna förhållanden regelmässigt undantag från förbudet. Tidsbegränsade undantag medges också om orimliga ekonomiska konsekvenser av förbudet därmed kan elimineras eller begränsas.

”Uppsåtligen orätt”

När representanter från kollegiet medverkat i IREV-kurser och berättat om tillsynsverksamheten har vi ofta fått frågor om tolkningen av revisorsförordningens 23 § första och andra styckena:

”Gör auktoriserad revisor eller godkänd revisor uppsåtligen orätt i sin verksamhet eller förfar han eljest oredligt, skall auktorisationen eller godkännandet upphävas. Är omständigheterna mildrande, får i stället varning meddelas honom.

Åsidosätter revisor eljest de plikter, som åvilar honom som revisor, får varning meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får auktorisationen eller godkännandet upphävas.”

Första delen av första stycket avser de kvalificerade fallen då revisor uppsåtligen gör orätt i sin revisionsverksamhet. Fortsättningen av meningen ”eller förfar han eljest oredligt” avser förfaranden såväl i revisionsverksamheten som i privatlivet. Andra stycket avser åsidosättande av revisorsplikter andra än den allmänna ärlighetsplikten enligt första stycket. Det är främst andra stycket som blir tillämpligt i tillsynsärendena.

Ökar kraftigt

Antalet tillsynsärenden ökade kraftigt under 1988. Under 1989 har det hittills (t.o.m. 1989-04-20) inkommit betydligt fler anmälningar än under motsvarande period tidigare år. Som framgår av tabell 1 berodde den kraftiga ökningen på större antal anmälningar från länsskattemyndigheter samt från klienter som tagit hjälp av juridiskt ombud. Av tabell 2 framgår antalet anmälningar från olika länsskattemyndigheter.

Tabell 1. Statistik tillsynsärenden (ej försäkringsärenden)

Tabell 2. Anmälningar från olika länsskattemyndigheter

Under 1989 har hittills slutbehandlats 17 diarieförda tillsynsärenden varav sex rört auktoriserade revisorer och elva godkända revisorer. I ett av dessa fall har beslutats om upphävande på grund av helt undermålig revision under många år. Detta beslut är överklagat och har ännu inte prövats av Kammarrätten. Två varningar har meddelats. Det ena fallet gällde misshandel av klient, det andra otillräckliga revisionsinsatser. Samtliga tre disciplinära åtgärder under 1989 har avsett godkända revisorer.

Under 1988 slutbehandlades 27 tillsynsärenden. Av dessa rörde 18 auktoriserade revisorer och nio godkända revisorer. Beslut fattades om två upphävanden och fyra varningar. Ett av upphävandena avsåg en auktoriserad revisor som trots ett flertal påminnelser underlät att i ett tillsynsärende lämna av kollegiet begärda upplysningar. Det andra upphävandet avsåg en godkänd revisor som under många år underlåtit att göra några egentliga revisionsinsatser i samtliga de företag i vilka han var vald revisor. De fyra varningarna gällde två auktoriserade och två godkända revisorer och rörde undermåliga revisionsinsatser.

Under 1987 slutbehandlades 44 tillsynsärenden. 26 av dessa rörde auktoriserade revisorer och 18 godkända revisorer. Två godkännanden upphävdes och sju varningar meddelades. I det ena fallet berodde upphävandet på att revisorn under flera år ej upprättat årsredovisningar för sitt revisionsbolag, underlåtit att betala skatter och avgifter samt ej inkommit med deklarationer. Det andra fallet avsåg en revisor som bistått klienter med allehanda skentransaktioner. I detta fallet upphävdes godkännandet med stöd av både första och andra stycket i 23 § revisorsförordningen. Varningarna gällde en auktoriserad och sex godkända revisorer. Vad först gäller den auktoriserade revisorn hade han gjort en bristfällig utredning i en förundersökning vilket fick allvarliga konsekvenser för en enskild. I fem av fallen berodde varningarna på bl.a. undermåliga revisionsinsatser. Den sjätte varningen avsåg en revisor som under en lång följd av år med mycket stora förseningar avlämnat sina självdeklarationer.

Det kan nämnas att disciplinär åtgärd med stöd av första stycket i 23 § sedan 1973 förekommit i endast sex fall. Samtliga dessa har lett till upphävande.

Slutligen kan konstateras att auktoriserade revisorer i allt större utsträckning är föremål för tillsyn. De disciplinära åtgärder som beslutats har dock främst riktats mot godkända revisorer. De ärenden som leder till disciplinära åtgärder är i flertalet fall initierade av länsskattemyndigheterna. Det kan också tilläggas att anmälningar från klienter genom juridiskt ombud till helt övervägande del avser auktoriserade revisorer. Dessa anmälningar avser ofta något större företag i vilka krävs auktoriserad revisor. Dessa ärenden inrymmer ofta kvalificerade associationsrättsliga frågor. Även tillsynsärenden initierade av kollegiet avser i huvudsak auktoriserade revisorer. Detta beror på att dessa ärenden oftast tillkommer efter information i massmedia och därmed i flertalet fall avser revisorer i officiellt noterade företag.

Syftet med denna artikel har varit att ge en översiktlig bild av tillsynsverksamhetens omfattning och inriktning. I en kommande artikel avses att mera utförligt redovisa kollegiets överväganden i olika slag av tillsynsärenden.

Inger Blomberg är avdelningsdirektör på Kommerskollegiets revisorssektion