Sverige får ett nytt Redovisningsråd som kommer att få goodwillfrågan som en av sina första arbetsuppgifter. Och i höst ska FAR svara på en internationell remiss om årsredovisningars jämförbarhet, där goodwillredovisning är en het potatis. Det var ett par av orsakerna till att FAR i juni arrangerade en offentlig hearing om goodwill med professor Sven-Erik Johansson som förhörsledare.

Sista ordet i frågan om hur redovisning av goodwill ska ske är inte sagt än på ett antal år. Åsikterna går starkt isär och ännu är det ingen som riktigt vet vad de internationella rekommendationerna kommer att säga, än mindre vad politikerna kommer att skriva i lagtexterna. Och under tiden fortsätter ett stort antal företag att bryta mot bokföringslagen.

Så kan man kort sammanfatta den hearing, eller utfrågning, som förhörsledaren (sic!) professor Sven-Erik Johansson magistralt korrigerade benämningen till, som FAR anordnade i Stockholm i början av juni.

Generalsekreteraren i International Accounting Standards Committee (IASC), David Cairns, inledde med att konstatera att goodwillproblematiken kommer upp i alla länder han besöker. Just nu är frågan aktuell i och med den pågående remissrundan för IASCs rekommendationsutkast nr 32, Comparability of Financial Statements, som bl.a. behandlar frågan om goodwill.

– I rekommendationen anger vi att bestämningen av goodwillens storlek ska ske med utgångspunkt från ”fair value” på tillgångarna och skulderna i det förvärvade bolaget, berättade David Cairns. Dessa ”fair values” kommer att vara olika de bokförda värdena och i princip lika med marknadsvärdena.

Två skilda frågor

– Sedan ska man fastställa om goodwill är en tillgång eller inte och om den ska skrivas av. Jag betonar att man bör skilja på dessa två saker.

– I de allra flesta fall är goodwill en tillgång, eftersom den representerar framtida intäkter. Denna princip används i de flesta länder. Det finns dock de som anser att eftersom man inte tar upp egna immateriella tillgångar så ska man heller inte ta upp förvärvade immateriella tillgångar.

– Ofta är den bakomliggande orsaken till detta resonemang att man inte vill skriva av tillgången och därför heller inte vill ta upp den, menade David Cairns. Jag ser dock detta som två separata frågor.

– Rekommendation 32 argumenterar för att man ska ta upp förvärvad goodwill som en tillgång och skriva av den. Avskrivningstiden föreslås inte få överstiga 20 år under förutsättning att en avskrivning som är längre än 5 år kan motiveras.

– Motargumentet är att vi ska behandla goodwill som andra typer av tillgångar som behåller sitt värde, och inte skriva av om värdet är bestående. Den tanken accepteras inte av rekommendation 32.

När IAS 32 kan träda i kraft ville David Cairns inte ge någon prognos om. I juni 1990 ska IASCs styrelse ta ställning till om man ska ändra i förslaget till rekommendation eller inte.

I praktiken ligger det slutgiltiga avgörandet i händerna på de stora marknaderna, dvs Storbritannien och USA, vilka idag tillämpar helt olika metoder för goodwillavskrivning. Längst ifrån de föreslagna reglerna ligger David Cairns eget hemland Storbritannien, där avskrivning mot eget kapital är vanligt förekommande.

– Storbritannien har nog insett att man är ganska ensam, även om allt fler icke-brittiska bolag den senaste tiden börjat använda de brittiska reglerna, konstaterade David Cairns. Men jag tror dock att Storbritannien så småningom kommer att göra något.

Under tiden fram till att en eventuell enhetlig internationell standard etableras kommer debatten här hemma säkert att fortsätta i ungefär de fåror som drogs upp under FARs utfrågning.

Goodwill för miljarder

Att företagens faktiska beteende vad gäller redovisning av goodwill påverkar resultaten kraftigt visades av fondbörsens Hans Edenhammar.

– Jag har studerat tio företags årsredovisningar från de senaste två åren och kommit fram till att dessa förvärvat goodwill till ett sammanlagt värde av 19 miljarder kr.

– Åtta av dessa företag har skrivit av goodwill direkt, vilket motsvarar 12,5 miljarder kr, fortsatte Hans Edenhammar. Det innebär att de underskattar sitt egna kapital med i genomsnitt 24 procent.

– Om de hade skrivit av 10 procent per år hade det betytt 20 procent i resultatförsämring per år. En avskrivningstakt med 5 procent per år hade gett en tioprocentig minskning av resultatet årligen.

Rolf Rundfelt, författare till boken Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1987, kunde vittna om att redovisningen av goodwill hos svenska företag skiljer sig kraftigt.

– Likheten mellan företagen har dock ökat genom att allt fler skriver av direkt mot eget kapital, konstaterade Rolf Rundfelt uppgivet. Men det är lite grand som med leasingredovisning; alla gör likadant men det är diskutabelt om det som alla gör är rätt.

Kan tänka sig 20 år

Redovisningskommittén och dess ordförande Bo Fridman är nyckelpersoner i debatten om goodwillredovisning. I Balans 12/87 publicerade kommittén en artikel som bl.a. handlade om goodwillproblematiken och vilka lösningar redovisningskommittén kunde tänka sig på frågeställningarna. Av artikeln framgick också metoder som inte kunde accepteras av kommittén.

Redovisningskommittén skriver att den är medveten om att det kan förekomma situationer där en avskrivningstid på goodwill på mer än tio år skulle kunna motiveras. Det kan gälla vid investeringar med långvarig effekt på företagets marknadsandelar eller i branscher med särskilt lång tid från grundläggande utveckling och forskning till dess tillgodogörandet kan ske på marknaden.

– En avskrivningstid överstigande tio år, i rena undantagsfall upp till 20 år, skulle kanske i dessa fall kunna medges, skriver kommittén. Motivering till den använda avskrivningstiden skulle då lämnas i not. Motvilligt accepterar man också direktavskrivning.

Bryter mot lagen?

Under utfrågningen uppkom frågan om en avskrivningstid som överstiger 10 år är tillåten i svensk lag. Redovisningskommittén skriver att den är tveksam till om så är fallet, men att tioårsregeln i BFL syftar på s.k. inkråmsförvärv, vilket inte är detsamma som goodwillbetalning inlagd i priset för ett dotterföretags aktier. Man skulle därför kunna anse regeln i BFL 17 § som i viss utsträckning vägledande även för koncerngoodwill, men icke helt bestämmande.

Professor Sven-Erik Johansson verkade under utfrågningen inte helt nöjd med redovisningskommitténs motivering till varför man kanske kunde frångå lagtexten.

– Jag tycker att argumenteringen om BFL verkar ganska krystad, sa professor Johansson och tittade uppfordrande på Bo Fridman. Jag har under alla mina år på Handelshögskolan hävdat att man inte ska kunna kringgå BFLs bestämmelser genom ett indirekt förvärv. Nu när jag hör en professorskollega tala om motsatsen börjar jag undra hur jag ska kunna korrigera alla mina tidigare villfarelser.

– Som alltid har du ju rätt, medgav Bo Fridman till publikens förtjusning. Argumenteringen är krystad, men strikt lagtekniskt finns det en frikoppling, som vi har utnyttjat för att ge företagen möjlighet till avskrivning på 20 år. Men det måste betonas att avskrivning på 20 år enbart ska förekomma i rena undantagsfall.

Per Thorell från Bokföringsnämnden ville dock inte gå med på redovisningskommitténs resonemang.

– Före den här utfrågningen har jag tittat närmare på de förarbeten som ligger till grund för ABL och BFL, som skrevs parallellt, och så mycket kan jag säga att lagstiftaren, vare sig han varit medveten om det eller inte, faktiskt har kommenterat frågan i motiven till lagtexten.

– I specialmotiveringen till den aktuella paragrafen i BFL står det att ”vid inköp av aktier i dotterbolag förekommer det ofta att ett goodwillvärde ligger inlagt i priset på aktierna. Bestämmelserna i första stycket bör i sådana fall tillämpas analogt, dvs det ingående goodwillvärdet bör avskrivas med minst en tiondel om året.”

– Med normala lagtolkningsmetoder är det ingen tvekan om att den praxis som har utvecklats i Sverige står i strid med lagen, konstaterade Per Thorell.

– Detta visar vilka svårigheter ett normbildande organ i vårt rättssystem ställs inför, kontrade Bo Fridman. Vi var naturligtvis medvetna om texten i förarbetena men valde ändå att pressa oss med den motiveringen att man icke i lagtexten, vilket hade varit mycket enkelt, upptagit någon hänvisning till den här regeln om tio års avskrivningstid i anslutning till koncernredovisningsregeln.

– Egentligen vet vi ju inte hur en domstol skulle ställa sig till de här olika förhållandena. En rekommendation ska ju följa lagen och det var för att få i gång en diskussion om de här frågorna som vi i stället valde att gå ut i artikelform.

Får inte bli dödsfälla

Esselte är ett av de stora företag som använt sig av andra redovisningsprinciper än de svenska. Företagets f.d. VD Sven Wallgren argumenterade för att svenska koncernredovisningsregler inte får lägga hinder i vägen för företagens internationalisering.

– Vi skulle aldrig ha kunnat räkna hem förvärvet av Letraset i konkurrens med engelska bolag, om vi skulle följt FARs rekommendation om redovisning av goodwill, menade Sven Wallgren. Men med en cash-flow-analys fick vi fram att vi skulle få tillbaka pengarna på fyra år. I verkligheten gick det fortare än så.

– Koncernbegreppet som sådant får inte bli en dödsfälla för svenska företag. Det måste vara riktigt att vi i USA redovisar på amerikanskt sätt, i England på engelskt sätt och i Sverige på svenskt sätt.

– Vad jag har kommit fram till är att vi måste vara öppna i våra årsredovisningar, fortsatte Sven Wallgren. Man kan inte göra hur man vill, men nästan, bara man talar om hur. Här på utfrågningen har det sagts att man saknar enhetliga regler men låt oss konstatera att det inte finns några enhetliga företag.

– Jag tycker också att det är viktigt att hålla i minnet att det knappast finns något näringsliv som är så internationellt som det svenska. Och på den internationella arenan är det inte FAR som sätter standards.

Inga revisorsanmärkningar

AGAs ekonomichef Anders Rydin var också en av dem som ifrågasatte de svenska reglerna.

– Inget av de företag som finns med i Rolf Rundfelts genomgång har fått anmärkning i sina revisionsberättelser. Det tolkar jag som att nuvarande regler är grovt missvisande.

– Vi bryter inte mot några lagar om vi skriver av omedelbart, som AGA har gjort, utan det handlar om hur länge man får betrakta goodwill som en tillgång, sa Anders Rydin. Vad vi bryter mot är kongruensprincipen, vilken FAR i sin rekommendation om omräkning av utländska dotterbolag redan förordat att vi ska bryta.

– Jag kan inte förstå varför ett förvärvat företag som har funnits i hundra år och har en marknadsandel som går att ange i koordinater på kartan, automatiskt ska förlora sitt värde bara för att vi har köpt det. Om tillgången inte förlorar i värde ska den inte betraktas som en kostnad.

– Vi är inte ute efter att lura, bedyrade Anders Rydin. Vi är ute efter att snygga till årsredovisningen, men därmed ändrar vi inte värderingen av företaget på börsen. Visst är revisorer viktiga, men med årsredovisningen vänder vi oss främst mot investerare och analytiker. Och dessa använder tal, exempelvis marknadsandelar och dolda värden, som vi inte ens får ta med i årsredovisningen.

Om AGA skulle aktivera sin goodwill och skriva av den i enlighet med vad lagen säger skulle det medföra en orättfärdig optisk belastning på AGAs resultat, menade Anders Rydin och fortsatte:

– En representativ och kvalificerad krets av företag har genom sitt beteende visat att detta inte är en acceptabel princip.

Inget redovisningsproblem

Ytterligare en röst med en något avvikande mening var Thomas Mossberg från Finansanalytikerna. Thomas Mossberg tyckte att goodwill egentligen inte är ett redovisningsproblem.

– Problemet är i stället hur högt pris företaget har betalat för förvärvet. Sedan kan man redovisa förvärvad goodwill på lite olika sätt.

För att analytikerna rätt ska kunna bedöma företagets värde måste årsredovisningen innehålla uppgifter om förvärvspriset, storleken på det förvärvade egna kapitalet, fördelningen av övervärdet och hur återstående goodwill är behandlad.

– Man bör fördela ut övervärdet på identifierbara tillgångar så långt som möjligt för att minimera goodwill, menade Thomas Mossberg. Återstående goodwill bör tas upp och skrivas av individuellt beroende på livslängd.

Strävar efter harmonisering

Professor Sven-Erik Johansson avslutade med att fråga Bo Fridman om Sverige kan välja någon annan väg än att följa den rekommendation som IASC till slut fastställer.

– Nej, svarade Bo Fridman. Jag utgår från att vi kommer att sträva efter en harmonisering, givet att praxis är etablerad och att rekommendationen är förenlig med svensk lag.

– Detta kräver förändringar av rekommendationerna i de ledande länderna, vilket kan ta 3–4 år efter det att beslut fattats om att anta rekommendationen 1993. Sedan ska praxis vara etablerad, vilket kan ta ytterligare några år.

– Det är bra om IASCs förslag träder i kraft, men det är olyckligt om det tar så lång tid som förutsagts, menade Rolf Rundfelt. Och om USA och Storbritannien inte följer rekommendationen kommer de stora företagen att hänvisa till deras praxis, dvs i de flesta fall till direktavskrivning.

Eller som Sven-Erik Johansson något uppgivet konstaterade:

– Vi väljer i fortsättningen inte våra egna redovisningsregler. Det är de stora kapitalmarknaderna som styr.

Paul Palmstedt