I England har två revisorer friats från ansvar efter att Caparo Industries köpte Fidelity med vilseledande uppgifter som grund. Trots att svenska revisorer ansvarar även gentemot aktieköpare skulle utgången sannolikt ha blivit densamma i Sverige.
En bolagsrevisors ansvar gentemot sin uppdragsgivare, d.v.s. bolaget, samt dess aktieägare och andra har under senare tid varit föremål för stort intresse i Balans. Som därvid framgått är rättsläget oklart på många punkter. Detta beror bl.a. på att rättspraxis är synnerligen begränsad.
Det kan därför vara av intresse att referera ett avgörande från den engelska högsta domstolen, House of Lords, rörande enskilda aktieägares och investerares möjligheter att få skadestånd från ett aktiebolags revisorer.
Bakgrunden till tvisten var följande. Personer från den välkända revisionsbyrån Touche Ross var revisorer i ett aktiebolag, Fidelity Plc., som tillverkade och sålde olika typer av elektrisk utrustning. Bolagets aktier var registrerade på Londonbörsen.
Under maj 1984 offentliggjorde Fidelity sitt resultat från föregående räkenskapsår. Resultatet var betydligt sämre än väntat och offentliggörandet medförde därför att aktiekursen sjönk till mindre än hälften på tre månader.
Började köpa aktierna
Efter det att Fidelity hade offentliggjort sitt resultat började ett annat företag, Caparo Industries Plc., att köpa aktier i Fidelity. Efter ett par månader lade Caparo ett offentligt bud på resterande aktier i Fidelity.
Det pris som Caparo erbjöd sig att erlägga var ungefär dubbelt så högt som börskursen. Resultatet av erbjudandet blev att Caparo kom att inneha 91,8 procent av aktierna i Fidelity. Därefter förvärvade Caparo resterande aktier genom ett tvångsinlösenförfarande.
Inför domstolarna gjorde Caparo gällande att bolagets förvärv av aktier i Fidelity baserade sig på att Fidelitys räkenskaper var korrekta. Senare visade det sig emellertid att räkenskaperna var vilseledande i ett antal hänseenden.
Framför allt var lagret för högt värderat och reservationerna för kundförluster för små. Den vinst före skatt på 1,3 milj pund som räkenskaperna utvisade motsvarades därför i verkligheten av en förlust på 400.000 pund.
Ersätta förlusten
Caparo yrkade att de ifrågavarande revisorerna och Touche Ross skulle utge ersättning för den förlust som Caparo lidit på grund av att bolaget hade litat på Fidelitys räkenskaper.
Av processrättsliga skäl kom Caparos principiella inställning att ett aktiebolags revisorer enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ansvarar för sin revision och revisionsberättelse både gentemot investerare och potentiella investerare och gentemot aktieägarna att prövas för sig.
Till stöd för sin ståndpunkt åberopade Caparo att det måste ha stått klart för revisorerna att Fidelity efter resultatnedgången behövde finansiellt stöd. Revisorerna borde därför ha förutsett att bolaget kunde bli utsatt för uppköpserbjudanden och att de som kunde tänkas lämna sådana erbjudanden skulle basera sitt agerande på Fidelitys räkenskaper.
Ägarna gemensamt
Caparos talan ogillades i första instans (High Court, Queen’s Bench Division) som fann att en revisor varken har något ansvar gentemot investerare eller individuella aktieägare, utan bara mot aktieägarna gemensamt.
Court of Appeals majoritet delade underinstansens åsikt att en revisor inte har något ansvar gentemot potentiella investerare. Däremot ansåg Court of Appeal att det fanns ett ansvar gentemot varje enskild aktieägare.
En enskild aktieägare som vid en försäljning eller köp av ytterligare aktier led en förlust genom att lita på räkenskaperna kunde därför vara berättigad till skadestånd.
Båda anförde besvär
Såväl revisorerna och Touche Ross som Caparo anförde besvär. Härvid yrkade de förstnämnda att House of Lords skulle fastställa att ett aktiebolags revisorer inte står något ansvar gentemot varje enskild aktieägare medan Caparo yrkade att domstolen skulle fastställa att även enskilda investerare kan vara berättigade till ersättning från ett aktiebolags revisorer.
House of Lords biföll revisorernas och Touche Ross’ talan men ogillade Caparos. Vissa av ledamöternas vota är mycket omfattande. Vad gäller Caparos yrkande anförde en av ledamöterna, Lord Bridge of Harwich:
”that auditors of a public company’s accounts owe no duty of care to members of the public at large who rely upon the accounts in deciding to buy shares in the company. If a duty of care were owed so widely, it is difficult to see any reason why it should not equally extend to all who rely on the accounts in relation to other dealings with a company as lenders or merchants extending credit to the company.”
Det citerade uttalandet tyder närmast på att man i engelsk rätt är obenägen att över huvud taget tillerkänna allmänheten någon möjlighet att erhålla skadestånd från ett aktiebolags revisorer, frånsett de situationer då ett sådant ansvar finns fastställt i lag, vilket det gör i fråga om emissionsprospekt.
Huruvida det går att dra en så långtgående slutsats av domen måste dock bedömas som högst tveksamt.
Hur omfattande?
I fråga om revisorernas och Touche Ross’ yrkande konstaterades att ett aktiebolags revisorer har en plikt att skydda aktieägarnas intressen. Den avgörande frågan ansågs i stället vara hur omfattande denna plikt är. Härom anförde Lord Bridge of Harwich:
”... I do not understand how the scope of that duty can possibly extend beyond the protection of any individual shareholder from losses in the value of the shares which he holds. As a purchaser of additional shares in reliance on the auditor’s report, he stands in no different position from any other investing member of the public to whom the auditor owes no duty. ”
Den fråga man naturligtvis ställer sig är hur utgången skulle ha blivit om tvisten i stället hade avgjorts enligt svensk rätt. Där gäller som bekant att ett aktiebolags revisor kan bli skadeståndsskyldig gentemot aktieägarna och andra om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag överträder aktiebolagslagen eller bolagsordningen och därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar skada (15:1 och 2 aktiebolagslagen).
Om Caparos revisorer skulle ha agerat vårdslöst och i strid med god revisionssed, som ju ett aktiebolags revisor enligt 10:7 aktiebolagslagen är skyldig att iaktta, skulle således enligt aktiebolagslagens ordalydelse såväl aktieägarna i Caparo som de som investerade pengar i bolaget kunna få ersättning från revisorerna.
Oskrivna regler
Det förefaller dock inte osannolikt att kretsen av ersättningsberättigade begränsas av vissa oskrivna regler.
Ett ansvar som gäller mot alla rättssubjekt som kan lida skada av en revisors agerande skulle, som det har uttrycks i ett amerikanskt rättsfall (Ultramares v. Touch från 1931, betyda att revisorerna har
”... liability in an indeterminate amount for an indeterminate time to an indeterminate class.”
Detta förefaller orimligt. Hur en eventuell begränsning kan komma att se ut är dock svårt att sia om. Förutom aktieägarna torde det i första hand vara ett aktiebolags borgenärer som kan komma att bli ersättningsberättigade.
Ingen framgång
Däremot torde knappast en person som anser sig lurad på grund av att bolags räkenskaper visar ett alltför dåligt resultat och som därför avstår från att köpa aktier i bolaget få någon framgång med en skadeståndstalan gentemot bolagets revisorer, även om de formella förutsättningarna för ansvar enligt 15:2 aktiebolagslagen är uppfyllda.
Det står också klart att domstolarna utan lagstöd kan tänka sig att uppställa vissa begränsningar av vilka typer av skador som aktieägare och borgenärer kan få ersättning för av bolagets revisorer.
Förutsätter insolvens
I NJA 1979 s 157, som dock är avgjort enligt 1944 års aktiebolagslag, anförde Högsta domstolen att ett bifall till en borgenärs talan om skadestånd från ett aktiebolags revisor förutsätter att den skadegörande handlingen medfört insolvens för bolaget eller förvärrat en redan förhandenvarande insolvens. Om så inte är fallet föreligger enligt Högsta domstolen inte någon ersättningsgill skada.
Huruvida Högsta domstolen även skulle vara beredd att avskära aktieägarnas möjlighet till ersättning i en situation sådan som den i Caparo-fallet måste dock anses som mycket osäkert.
Professor Lars Pehrson, Stockholms Universitet