Birgitta Lindén, auktoriserad revisor och mamma till två barn, berättar att hon aldrig har varit särskilt karriärmedveten. Men hon är VD i Osborne Johnsons Revisionsbyrå i Stockholm och ledamot i FARs styrelse. Hon kan alltså knappast säga att hon blivit sämre behandlad i revisorskåren än en man.
Direkt efter studierna i Lund fick Birgitta Lindén 1969 anställning på Osborne Johnsons Revisionsbyrå i Stockholm. Det var hennes allra första jobb och hon är kvar där ännu.
– I början tog jag arbetet för att prova och se hur det var, berättar Birgitta Lindén, 45.
Men hon kom att trivas mycket bra med sättet att arbeta i yrket.
– Det visade sig vara ett rörligt jobb, där jag fick träffa många människor. Det tyckte jag om.
Birgitta Lindén har två barn, nu 9 och 11 år gamla. Sedan hon börjat på revisionsbyrån väntade hon alltså tämligen länge med att bli förälder.
Minskade arbetstiden
Hon hade jobbat ganska intensivt de där första tio åren.
– Men när barnen kom drog jag ner på arbetstiden.
Exakt hur mycket hon skulle arbeta bestämdes aldrig i förväg. På den här byrån minskar man i sådana fall ner antalet klienter och mäter i efterhand vad man har gjort.
– Det hela flöt mycket bra, säger Birgitta Lindén. Jag kunde arbeta hemma en hel del, särskilt när barnen var riktigt små och somnade tidigt.
De här barnen var vänliga nog att göra det, nämligen.
– Revisorsyrket är bra genom att man trots allt kan skära ner på arbetstiden.
Birgitta Lindén har aldrig känt sig åsidosatt i yrket därför att hon är kvinna.
Möjligen fanns det en viss ovana på byrån. Där hade aldrig tidigare funnits någon kvinnlig auktoriserad revisor som fått barn.
– Och då hade jag hållit på i tio år med karriären. De såg att jag fick ett barn, och så ett till. Ingen sa något men jag fick kanske en känsla av att de inte trodde att jag skulle vara kvar på byrån särskilt länge till.
Samma sak i andra yrken
Hon tror att de problem som kvinnor kan ha i de här sammanhangen gäller de allra flesta yrken.
När Birgitta Lindén fick sina barn var hennes make VD i en annonsbyrå.
– Han hjälpte till så mycket det gick. Jag var i alla fall mycket nöjd.
1986 blev Birgitta Lindén VD i revisionsbyrån, vilket naturligtvis är ett heltidsjobb.
Hon hade själv aldrig tänkt sig att hon skulle sitta på den posten.
– Om jobbet hade utannonserats inom byrån skulle jag aldrig ha sökt.
Men hon blev tillfrågad direkt och sa ja.
– Det är intressant att arbeta i arbetsledande funktioner. Då är jag själv inne i den typ av dagsomedelbara frågor som klienterna sysslar med.
Ovanlig i början
Det var ovanligt med kvinnliga revisorer när Birgitta Lindén började i yrket 1969. Klienterna vande sig emellertid.
Hon vet dock inte hur ett börsbolag skulle ha reagerat. Men det var inget problem eftersom byrån arbetade med mindre och medelstora företag.
Det finns inte så många kvinnor bland revisorerna i börsbolagen.
– Nej, men de som är revisorer i de bolagen är i allmänhet åtminstone 35–40 år gamla, säger Birgitta Lidén. Det fanns ju för inte så länge sedan nästan inga kvinnliga auktoriserade revisorer. Många av dem som finns nu har inte kommit upp i de åldrarna. Därför är det inte konstigt att det inte finns en massa kvinnor i börsbolagen.
Inte karriärmedveten
Birgitta Lindén berättar att hon aldrig har varit riktigt karriärmedveten:
– Livet innehåller ändå så mycket annat än jobbet. Jag tycker att det är roligt med barn. De ska ha sin mamma och pappa på lördagar och söndagar osv. Det sätter en naturlig gräns för hur mycket man jobbar.
Ibland kan det ha sina speciella problem att vara både mamma och chef på en revisionsbyrå.
– När jag satt i ett möte häromdagen ringde min yngsta pojke och sa att han hade skållat handen. Vad gör man?
Birgitta Lindén hade barnen på daghem större delen av deras förskoleålder.
– Men att ha daghemsplats löser inte problemen på det sätt som många glada 25-åringar utan barn kanske tror. Små barn orkar inte vara på dagis från åtta på morgonen till sex på kvällen. Därför tror jag inte att det går att jobba heltid då. Barnen klarar det inte. Dessutom har man själv en hel del att göra därhemma.
Fri syn på arbetet
– På vår byrå har vi haft en väldigt fri syn på hur man arbetar, även om alla måste göra rätt för sig, säger Birgitta Lindén. Det beror delvis på att vi hos oss hade en numera pensionerad kollega som heter Olle Höjeberg.
Denne tänkte i något av samma socialt medmänskliga banor som Gustav Jonsson, professorn i socialmedicin och grundaren av barnbyn Skå, vars bror han är även om det inte avslöjas i efternamnet.
Inge Wennberg