– Men snälla fröken, vet ni inte att marknaden är emot kvinnlig arbetskraft på det området! Det var svensk revisions grand old man, professor Oskar Sillén, som uttalade den här varningen till en kvinnlig studerande på Handelshögskolan i Stockholm. Det var i samband med sluttentamen och kvinnan hade just sagt att hon tänkte bli auktoriserad revisor. Det blev hon trots allt ändå. Men det kom att dröja.

Karin Sempler, 73, är pensionerad auktoriserad revisor. Som kvinna avråddes hon från att börja i yrket och hon väntade länge med det. När det äntligen blev dags var det ändå barnen som fick komma i första hand. Det har hon aldrig stuckit under stol med eller ångrat. Det var heller aldrig något direkt märkvärdigt att hon tog de minst lönsamma uppdragen på revisionsbyrån.

Sedan tolv år bor hon i Frankrike. Balans träffar henne i bostaden i Mougins vid Rivieran. Hon bor i översta våningen i ett hus på toppen av ett berg.

Utsikten över både Medelhavet och Alperna är magnifik. Solen värmer ute på terrassen när jag ber henne berätta om sitt liv som revisor och yrkeskvinna.

Tacksam för språkkunskaper

Hennes pappa hette Gösta ”Göken” Westling. Smeknamnet användes officiellt och hade sin grund i att han en gång spelat gök i Haydns barnopera.

Göken var chef för det som i dag heter Stora och var placerad i London när dottern Karin föddes 1916. Karin var ett mycket välkommet barn. En äldre syster till henne hade dött bara ett halvår gammal.

I London föddes ännu en syster till Karin och en bror.

Familjen kom hem till Sverige och Falun för gott 1924. Då kunde Karin inte prata svenska även om hon förstod språket. Efter några år i flickskola kom hon över till läroverket.

På pappas inrådan gick hon latinlinjen i gymnasiet fastän hon var mer intresserad av matematik. Men hon har varit pappa evigt tacksam för att hon fick lära sig språk så grundligt. Dessutom var det här ett slags semilatinlinje där det också gick att läsa matte och biologi. Det var en god kompromiss.

På Handels efter två dagars praktik

Efter studenten for Karin Sempler till England. Eftersom hon knappast behövde förkovra sig i engelska språket fortsatte hon snabbt till Paris som au pair i en trevlig familj – som hon fortfarande träffar. Hon var också några månader hos Sandvikchefen i Paris.

På vägen hem till Falun stannade Karin Sempler i Stockholm och gick upp på Handelshögskolan. En herre upplyste vänligt att hon inte hade någon chans att komma in, det krävdes praktik.

När hon skulle gå sa mannen:

– Skicka in papperen i alla fall. De får lite mer tyngd om de ligger från ett år till ett annat.

Praktikplats ordnades. Andra dagen som Karin Sempler var på Handelsbanken vid Hötorget fick hon läsa i tidningen att hon kommit in på Handels.

Ensam bland hundra män

De var två flickor på kursen men den andra slutade, så snart var Karin Sempler ensam bland drygt 100 manliga kursare på skolan. Då var utbildningen fortfarande tvåårig. Men kriget bröt ut i september 1939. Många av hennes kamrater blev inkallade och fick inte ut sin examen förrän 1945.

Hur var det att vara flicka bland alla dessa pojkar?

– Det var inte bara det. Jag kom ju från landet också. Jag var blyg. Till att börja med gick jag i korridorerna och vågade mig inte in i sällskapsrummen. Jag kände mig så uttittad. Men det där släppte så småningom och jag kom in i gänget.

Vid den här tiden kom också Sune Carlson hem från USA till Handels.

– Han var full av idéer. Det gällde inte bara siffror och affärer. Det skulle vara kultur också. Han tog hem sin grupp i statistik och vi lyssnade på klassisk musik. Vi blev mycket goda vänner.

Det här var också tiden för Bertil Ohlins inträde i politiken.

– Vi var i riksdagen allihop och lyssnade till hans jungfrutal. Här visade han upp en andra natur. Han var inte samma person som lärare och som politiker. Också i Bertil Ohlin fick jag en mycket god vän.

”Marknaden emot kvinnor”

Våren 1939 gick Karin Sempler upp i sluttentamen för Oskar Sillén. Det var då han frågade vad hon hade tänkt sig för framtiden.

Karin sa att hon skulle bli auktoriserad revisor. Hennes FAR var god vän med auktoriserade revisorn Einar Cassel. Allt var ordnat så att Karin skulle kunna börja på hans byrå.

Oskar Sillén sa – och glömde aldrig att han hade sagt det:

– Men snälla fröken Westling, vet ni inte att marknaden är emot kvinnlig arbetskraft på det området!

Karin Sempler lyssnade till den store och valde i stället ett jobb som NK hade erbjudit henne. Där hade hon uppmärksammats på grund av att hon skrivit en uppsats om säsongvariationer i varuhus, sedan hon sommaren 1938 praktiserat på Stockmanns i Helsingfors. Hon anställdes för att med tiden ta över sysslan som föreståndare för personalkontoret på NK.

Tragedier

Till sakernas utveckling hörde att Karin Sempler på sin födelsedag den 29 november 1939 hade förlovat sig med kurskamraten Sten-Olof Bolldén på Handels. Han var svensk mästare i simning och en känd femkampare. De hade tagit ut lysning. Både brudklänning och lägenhet var ordnade när Sten-Olof Bolldén omkom i en flygolycka i augusti 1940.

– Det kändes som om mitt liv var slut. Men jag fick försöka överleva.

Karin hade tillsammans med sin syster kommit in i Musikaliska Sällskapet när de kommit till Stockholm. De sjöng i alten och fick som tack gå gratis på alla evenemang på Konserthuset. I krigstid betydde det mycket – de fina dirigenterna, Bruno Walter och många andra, kunde inte resa fritt men till Sverige kom de.

Karin Sempler sökte tröst i musiken – för att drabbas av ytterligare en tragedi: 1943 dog hennes syster mycket oväntat.

– Efter det kunde jag över huvud taget inte sjunga. Det var för nära. Det var en bit av mig som var borta.

Då var Karin Sempler faktiskt gift. Maken var en norsk flykting.

Reklam och marknadsföring

Karin Sempler hade slutat på NK 1944. Hon började bli less på det myckna övertidsarbetet när lönerna på NK skulle betalas ut – även om Ragnar Sachs var en underbar NK-chef.

– Det var inte mycket som jag var lycklig över. Men å andra sidan var det krig. Livet var som det var.

I alla fall började Karin Sempler hösten 1944 på Åhlén & Åkerlund som assistent till Anna Ehlin-Rosenborg. Jobbet gällde annonsförsäljning. Inför detta lade företaget upp ett helt års studier. Karin Sempler fick gå runt på avdelningarna utan att göra någon nytta men hade ganska roligt.

– Det var många trevliga och begåvade människor där då.

Så på våren 1945 ringde någon från Handelshögskolan. Var hon fortfarande intresserad av USA-stipendierna som hon hade sökt 1940?

Jo, det var hon. Så hon beviljades dessa stipendier samt också ett från Sverige-Amerika Stiftelsen.

I augusti avseglade hon med en Grängesbergsbåt från Göteborg. Den gick, försedd med minsvepningsanordningar, upp över norska kusten och sedan rakt över till Baltimore.

– Det var 32 man ombord och vid framkomsten tror jag att jag kunde alla deras familjeförhållanden och kärlekshistorier.

Hon åkte vidare till New York och med hjälp av kontakter från Åhlén & Åkerlund kom hon in på en reklambyrå där för att studera reklam och marknadsföring. Hon läste också vid Columbia-universitetet och blev även Skandinavien-”reader” för Reader’s Digest tillsammans med en herre vid namn Torsten Jonsson.

Chef för Stilmönster

I april 1946 föddes sonen Kaianders. Det var vid påsktid så Karin behövde inte vara hemma från jobb och studier mer än tre dagar förutom påsklovet.

– Men det var inte populärt. Så fick man egentligen inte göra i USA.

Tillbaka i Sverige skulle Karin äntligen börja göra nytta på Åhlén & Åkerlund. Hon skulle ha hand om dels annonsförsäljningen för tidningen Musikvärlden, dels uppläggning av PR-arrangemang, vilket var något nytt för Sverige.

Men snart blev hon i stället ombedd att vikariera som chef för avdelningen Stilmönster. Karin Sempler ville dock inte. Hon blev uppkallad till Tor Bonnier. Han sa:

– Jag vädjar till er – inte som en chef utan som en FAR!

Våren 1947 tog Karin Sempler över chefskapet för Stil-tidningar och mönster. För att sköta hushållet behövde hon anställa hjälp, både hushållerska och barnsköterska. Men det blev så dyrt att hon flyttade hem till sina föräldrar.

Som chef för Stilmönster hade Karin Sempler ett par härliga år med bl.a. många resor till Paris. Det blev mycket teater och konserter. Samtidigt gick försäljningen bra och det uppskattades. Hon var med om att introducera the New Look (smala midjor och långa kjolar) 1948.

Jobbet på Stilmönster var dock bara tillfälligt. När det var slut skulle Karin Sempler tillbaka till Å & Å:s annonsavdelning.

Skulle lansera Sverige

Men hon nappade i stället på ett erbjudande från Turisttrafikförbundet och åkte 1949 till USA för att lansera Sverige utomlands. Men hon kom snart underfund med att USA 1949 inte var detsamma som 1945–46. Hon var inte längre en av de allra första studenterna från Europa.

– Nej, jag ville inte flytta dit. Jag ville inte att min son skulle växa upp där långt borta från morfar, mormor och de svenska traditionerna.

Lennart Sempler kurskamrat

Lennart Sempler, som Karin så småningom skulle gifta sig med och i vars byrå hon skulle arbeta som revisor, var kurskamrat från Handels 1937–39. Han hade blivit auktoriserad revisor 1943 och flyttat till Uppsala 1946.

Lennart Sempler sökte upp Karin när hon var i USA 1949. Vid det laget hade Karin skilt sig från sin norrman. Han friade ett år senare och 1951 gifte de sig:

– Egentligen var det Kaianders som bestämde. Kan han inte få stanna hos oss? sa han. Sen bara föll jag. Och Lennart hade egen revisionsbyrå. Då måste jag också bli auktoriserad revisor, inte sant?

Karin Sempler åkte tillbaka till Sverige och fick jobb på Saléns Konfektion för att sälja s.k. tillklippta barnmönster. Hon åkte också runt med något som hette Aktiv Hushållning och mätte upp tonårsflickor. Det skulle skapas tonårskläder – något som inte fanns före 1950.

Mitt i allt detta lade Karin Sempler också upp kursverksamheten på Ekonomföreningen i Stockholm.

– Det var väldigt trevligt. Lennart Sempler skrev in sig på samtliga kurser, pendlade från Uppsala och försökte skjutsa mig hem på kvällarna.

Det vari början av mars 1951 som de gifte sig.

Karin Sempler hann delvis vara med om deklarationerna på byrån det året.

Främmande miljö

– Revisionsbyrån var då en miljö som var ganska främmande för mig. Jag var inte van vid att sitta stilla vid ett skrivbord. Men jag tyckte att jag hade en nyttig bakgrund. De flesta som blir revisorer går ju direkt från skolan och börjar praktisera. Jag tyckte att jag kunde förstå företagarna på ett helt annat sätt.

Karin Sempler tyckte också att det var roligt att jobba i Uppsala, en förhållandevis liten stad med många olika stora företag. Första uppdraget blev Upsala Ångkvarn som just hade börjat sälja Kelloggs Corn Flakes.

Bland de stora uppdragen på byrån fanns Pharmacia och Avesta Järnverk.

Så småningom utarbetades en modell för vilka uppdrag som Karin Sempler skulle få: det blev Rädda Barnen, Röda Korset och en rad andra organisationer som inte inbringade mer än symboliska arvoden. Det som gav lite, det fick Karin ta. Det var byråns policy. Men hon tyckte att det var roliga uppdrag där hon mötte kulturpersonligheter, studenter och idealister.

Barn och inredning

– Jag ville inte resa från barnen, säger Karin Sempler.

Hon fick det ena barnet efter det andra. Tre döttrar föddes under 50-talet: Peggy, Marianne och Gunilla. Alla är numera gifta. Peggy lever med sin familj i Rom, Marianne i norska Hamar och Gunilla i Gamla Stan i Stockholm.

– Det föll sig också naturligt att jag tog personal- och inredningsfunktionerna på de fem kontor som vi öppnade.

Karin Sempler var själv noga med att hon inte ville bli auktoriserad för tidigt.

– Jag tyckte det eftersom det var min man som var min lärare. Officiellt hade jag tillhört byrån sedan 1950 men jag blev inte auktoriserad förrän 1960. Och Oskar Sillén bad själv att få skriva rekommendationen till Handelskammaren.

Karin Sempler beskriver sin man Lennart som en underbar lärare – den födde pedagogen.

– Han var rättrådig och noggrann men fastnade aldrig i detaljer. Det var en härlig tid när vi byggde upp byrån.

Varje år fanns det ett specialämne för revisionen. Det ena året gjordes en fysisk inventering av inventarierna hos klienterna. Ett annat år tittade man på successionsproblemen hos alla klienter.

För mycket arbete

– Ibland var jag arg för att jag inte kunde vara med ute på alla jobben, säger Karin Sempler. Jag hade ju spädbarn att sköta. Jag var tvungen att sova.

Familjen Sempler levde mycket nära sin byrå. Kontor och bostad fanns länge i samma hus. Det var inte helt lyckat.

Karin Sempler passar på att varna för farorna med att ta på sig för mycket arbete – som man ofta gjorde hos Semplers. Hon har sett följderna på nära håll.

– Det blir en adrenalinproduktion som sätter hela kroppen i obalans. Sedan får människan lida för det.

1973 kom Öhrlings (där Karin faktiskt kvällsvikarierat under sin tid på NK) och köpte hela den semplerska byrån som då hade ett 50-tal anställda. Lennart Sempler hade varit sjuk ganska ofta sedan en längre tid. Revisorsparet lovade att stanna kvar i tre år för att underlätta övergången.

1977 fann så Karin och Lennart Sempler sin drömbostad i Sydfrankrike. Men de hann knappt bekanta sig med den förrän Lennart Sempler blev riktigt dålig. Han dog i Sverige några månader senare.

Hur orkar hon?

En utomstående som hör Karin Sempler berätta om allt som drabbat henne undrar hur hon orkat fortsätta och trots allt bevara en positiv inställning till livet.

– Förutom mina underbara, positiva föräldrar har två levnadsregler hjälpt mig: dels att man orkar alltid lite mer än man tror, dels att man har ett visst mått av energi som inte ska spillas på negativa saker. Ta vara på det positiva i tillvaron. Viktigt är att inte tycka synd om sig själv.

Karin Sempler fortsätter:

– Min man hade ett underbart sinne för humor, en snabb replikföring och en charm som fångade alla. Det är nog få människor som haft så ROLIGT som vi. Det är viktigt för att orka med livets knog.

Varje sommar brukade paret Sempler samla nya krafter på sitt kära Raftö i Bohuslän. De såg också till att alltid ha en klient i Paris så att de tillsammans kunde sticka ifrån vardagen. Och de missade sällan internationella kongresser.

Karin Sempler har lovat sina barnbarn – hittills nio stycken 3–18 år gamla – att ta dem till Paris eller London när de fyller tolv år.

– Hittills har jag introducerat tre tolvåringar i denna fascinerande storstadsmiljö med härlig konst, teater och musik, säger Karin Sempler. Det är en gåva att – utan föräldrar och syskon – få den kontakten med barnbarnen och uppleva deras entusiasm. Jag hoppas att jag har kraft kvar för de två yngsta när vi ska sticka iväg tillsammans 1998!

På Rivieran tycker hon att hon blir bortskämd av ett underbart utbud av kultur i ett landskap fyllt av skönhet och sol. Barn och barnbarn kommer gärna och ofta och hälsar på. Karin Sempler har en stor kontaktyta över hela jordklotet med släkt i bl.a. USA och Nya Zeeland. Vissa uppdrag har fört henne till både Syd- och Nordamerika samt Fjärran Östern.

Hon har massor av andra släktingar, forna klienter, vänner från tidigare yrken m.fl. som fortfarande hör av sig. Hon är oändligt tacksam för att hon fått arbeta med olika ideella föreningar – både sådana som hjälper människor som har det svårt och sådana som ägnar sig åt social samvaro kring något gemensamt intresse. Hon har varit aktiv i Yrkeskvinnorna och i Zonta International. Hon är numera en av de entusiastiska ”motorerna” i Svenska Rivieraklubben och ordförande i dess konstsektion. Som sådan ordnar hon resor till olika konstmetropoler, besök hemma hos olika konstnärer och utställningar i slottet Mougins-le-Haut. Det är många som följer med henne på konstresorna. 83 deltagare på en resa är rekordet hittills. Den turen gick till Rom. Härnäst ställs kosan mot München och Prag.

Inge Wennberg