Nu i vår lämnar auktor revisor Birger Sonesson, 69, sina sista revisionsuppdrag. Han har så att säga gått i mål. Så kan man uttrycka sig om en person som i kritiska stunder liknat revision vid ett orienteringslopp, där man inte hinner se skogen i jakten på den långa raden av kontroller. Birger Sonesson har ibland också upplevt revision som något ganska passivt. Från den synpunkten har utvecklingen mot ökat konsultarbete på revisionsbyråerna varit positiv.

Birger Sonesson, född i Karlshamn 1920, började på Bohlins Revisionsbyrå redan under sitt sista år på Handelshögskolan i Stockholm. Som så många andra studenter behövde han förstärkning i kassan.

Egentligen hade han aldrig tänkt sig att ägna sig åt revision. Det var en kurskamrat – Bengt Bångstad, som senare öppnade egen byrå – som lockade in honom på Bohlins.

Birger Sonesson blev snart fast anställd, blev auktoriserad 1951 men hoppade av 1956.

Kändes lite för passivt

Varför?

– Jag tyckte att jobbet kändes lite för passivt. Jag ville hellre vara med i beslutsprocessen i näringslivet.

Han lockades över till en klient och var under tio år ekonomichef vid ett företag som sålde utrustning till cellulosaindustrin.

När det företaget 1966 köptes upp av Cellulosabolaget lyckades bohlinaren Ebbe Rybeck, hans gamle läromästare och arbetskamrat från byrån, slita honom tillbaka till revisionen igen.

– Jag var tveksam då, säger Birger Sonesson. Jag tyckte att mina tio tidigare år inom revision var nog. Men jag gick ändå tillbaka och det har jag aldrig ångrat.

Birger Sonesson betecknar sina tio år ute i näringslivet som otroligt nyttiga. Han upplevde både medgång och motgång. Rent praktiskt var det inga problem för Birger Sonesson att ta steget tillbaka till revisionsbyrån. Industriföretaget hade haft Bohlins som revisorer. Dess kontor och Bohlins byrå låg bara ett stenkast från varandra. Birger Sonesson kunde stiga av bussen vid samma hållplats.

Ebbe Rybeck betydde mycket för Birger Sonessons vilja att gå tillbaka. De hade arbetat tillsammans. Rybeck hade varit revisor i bolaget som Sonesson varit anställd hos. Och han hade länge försökt få honom tillbaka till Bohlins.

– Ebbe Rybeck var otroligt nyttig för mig. Han var inte bara revisor utan också affärsman och fantastiskt kreativ. Det gillade jag.

Statliga utredningsuppdrag

Genom sin näringslivsbakgrund kom Birger Sonesson med åren att få en hel del utredningsuppdrag. Det blev många statliga uppdrag, särskilt för Industridepartementet. De kontakterna fick han via Ebbe Rybeck, liksom också jobbet som revisor i Atlas Copco, som var det ena stora börsbolaget som Birger Sonesson hade som klient. Det andra var Alfa-Laval.

Birger Sonesson blev revisor i en rad statliga företag: bl.a. Statsföretag, Investeringsbanken, FFV-företagen och SSAB (med början i NJA).

Sonesson var med när staten bytte sina aktier i Gullhögen mot en post i Cementa, där han också blev revisor. Cementauppdraget är tillsammans med revisorsskapet i Postens bolagsgrupp de sista klienterna som Birger Sonesson har. Han lämnar båda nu i vår.

Birger Sonesson minns också åren med Apoteksbolaget där han var med från allra första början.

Utredningsuppdragen för Industridepartementet innebar bl.a. att Birger Sonesson var med om att slå samman en rad textilföretag och bilda den statliga Eiser-koncernen där han också blev revisor.

Konsultarbete aktiverar

Du kom alltså att tycka om yrket fastän du egentligen inte hade tänkt dig att syssla med det?

– Ja, men anledningen till att jag stannade kvar var att jag fick syssla med så mycket som inte var revision. Jag fick ju arbeta med utredningar och analyser. Jag tyckte som sagt att revisionen var lite för passiv.

Är den det?

– Nej, egentligen inte. Inte som den bedrivs i dag. Den här branschen har ju mer och mer kommit att syssla med konsulting.

Så en aktiv revision innebär alltså mer konsultarbete?

– Ja, det gör det. Och konsultarbetet innebär framför allt att man mera ingående måste sätta sig in i vad företagen egentligen sysslar med.

Resultaträkningen viktigast

Med passiv revision menar Birger Sonesson också att man i många år ägnat alltför stort intresse åt balansräkningen och för lite åt resultaträkningen.

– Det verkligt intressanta i företagen finns i resultaträkningen. Att se enbart på balansräkningen är ungefär samma sak som att en hjärtläkare tar en röntgenbild på hjärtat men glömmer ta EKG eller lyssna på hjärtat. Det är trots allt i resultaträkningen som man ser om ett företag håller på att bli sjukt. På det här området har företagen blivit betydligt öppnare än förr och bättrat sig genom att ta fram nyckeltal och resultatanalyser.

När Birger Sonesson började i branschen var det ganska svårt att ur den officiella redovisningen läsa ut någonting om det verkliga resultatet i ett företag. Det gjordes nedskrivningar som inte framgick av årsredovisningen och det fanns inga bestämda regler för att värdera varulagret. Det gick att göra nästan hur som helst. Den som hade ett bra resultat kunde t.ex. gå och köpa äkta mattor som skrevs av direkt.

Birger Sonesson tycker att revisionen utvecklats mycket positivt genom åren. Den enformiga siffergranskningen har försvunnit. Och det tidigare ganska stela sättet att arbeta har blivit ledigare.

Men samtidigt har det blivit ökad konkurrens mellan byråerna. Förr var man kolleger, i dag är man stundtals arga konkurrenter.

Vilket känns bäst?

– Att vara kolleger. Men det i grunden viktiga är att företagen får en bra revision. Och konkurrensen leder kanske till att byråerna skärper sig. Men det finns också risker med konkurrens.

”Väckt tanke skall fullföljas”

Vad tycker du om att det begärs in offerter på revision?

– Det kan vara nyttigt men det är förenat med risker. I den ursprungliga instruktionen för Bohlins stod det: ”Väckt tanke skall fullföljas.” Med snäva offerter finns risken att vissa tankar aldrig fullföljs, det har man inte råd till. Det kan dyka upp så mycket i en revision. Det kan vara svårt att på förhand beräkna omfattningen av vad som behöver göras. Om revisionen pressas prismässigt finns risken att kvaliteten sjunker om byrån inte är beredd att medvetet dra på sig förluster.

Birger Sonesson menar att en del av de revisioner som tas via offert oundvikligen måste sluta med förlust för byrån. Det krävs alltid en viss minimigranskning.

Ett problem i samband med offerterna är att gränserna mellan konsultarbete och revision inte är kristallklara. Och offerterna omfattar bara revisionen. Konsultarbete faktureras separat.

Postverket ville pruta

Har du själv varit med om att lämna offert?

– Jo, jag lämnade en gång en offert på revision av Postverket. Vi låg på tok för högt. Det anade jag från början och det fick jag bekräftat av Postverket, som ville pruta. Men jag vägrade och jobbet gick till en annan byrå. Jag tror mig veta att det gick med stor förlust.

Birger Sonesson har förståelse för att offerterna kan vara bra från klientens synpunkt. Det är skönt att veta vad man har att räkna med i ett läge när revisionskostnaderna faktiskt blivit ganska betydande.

– Men klienterna är inte betjänta av att kvaliteten på granskningen försämras. De måste ha en tillförlitlig granskning.

Staten duglig företagare

Har du upplevt staten som en duktig företagare?

– Det har varierat. Det har berott på vilka som har suttit i företagsledningarna. Och vi hade kanske en period när staten gick in i företag på ett sätt som inte gillades av dem som satt i företagsledningarna. Exempel på det är Stålverk 80 och utbyggnaden av Uddevallavarvet. Besluten låg mycket högt uppe hos politikerna och koncernledningen i Statsföretag ställde aldrig helhjärtat upp på dem.

Det var på den tiden när sysselsättningsaspekten låg i förgrunden.

– Nu tror jag att staten har ändrat inställning. Man uppträder som vilken aktieägare som helst – lägger lönsamhetskrav på investeringarna osv. Dessutom har styrelserna i statliga företag blivit mer professionella. Förr satt det mer politiker i de här företagen. Det var folk som både skulle vara företagare och ta statens ansvar för sysselsättningen.

Kan du säga att staten varit en orutinerad företagare?

– Nej, inte generellt. Det har alltid funnits vissa mycket välskötta statliga företag. Tobaksbolaget och Apoteksbolaget är lysande exempel. Och vi ska ha klart för oss att vi hade inte haft någon stålindustri kvar i Sverige om inte staten hade blandat sig i.

– Sedan engagerade staten sig i varvsnäringen. Det hade gått lika illa oavsett om det skötts statligt eller privat. Möjligen höll staten ut lite för länge.

Birger Sonesson tycker att de statliga företagen i dag är betydligt mindre påpassade än förr. Han var revisor i Telub i samband med Libyen-affären. Och han anser att Pripps i stort sett förföljdes av pressen under en längre tid.

– Nu är det ingen större skillnad mellan statliga och privata företag i medierna. Själva ägandet tycks spela mindre roll så länge som företagen drivs på samma villkor som de privata och de har kompetenta företagsledningar.

Som ett orienteringslopp

Birger Sonesson har ibland tyckt att dagens revisionsarbete är alltför jäktigt.

– Revisorerna har sina granskningsplaner. De fungerar som en samling orienterare som springer genom en skog, hittar en serie kontroller och går i mål. Om man sedan frågar dem om de sprungit genom en barrskog eller en lövskog så vet de inte. Risken finns att de som reviderar glömmer stanna upp och tänka till. Vi måste akta oss så att vi inte tar död på fantasin och kreativiteten i yrket.

Men hur ska revisorn då sköta sitt ”orienteringslopp”?

– Det är svårt att säga. Man ska kanske inte jäkta så mycket. Man ska få en chans att stanna upp och se sig om. Man ska kanske springa genom skogen utan att ta tid.

Men har klienterna råd att låta revisorn ”stanna upp i skogen”?

– Det är ungefär som med offerterna. Har man en offert där det gäller att hålla tempot, är risken stor att man inte ser sig omkring. Det väcks kanske inga tankar, och de som väcks kanske inte fullföljs.

Birger Sonesson menar att stressen och tidrapporteringen i revisorsyrket kan upplevas som mycket besvärande. Att ta betalt för konsultinsatser är lite lättare. Revisionen upplevs ibland av vissa företag som en påtvingad kostnad och ett störningsmoment för företagsledningen – även om företagen ska ha en intern kontroll och en organisation som i stort sett är självkontrollerande. När det gäller konsultinsatser finns alltid ett annat slags intresse av att de ska vara så bra som möjligt.

Reser till operascener

Birger Sonesson har alltid pendlat flitigt mellan bostaden i Lidingö och färäldrahemmet i Karlshamn, som han har kvar. Nu blir det mera Karlshamn i framtiden även om han kan tänka sig att fortsätta med ett och annat utredningsuppdrag i Stockholm.

Brist på sysselsättning får han i alla fall inte när han drar sig tillbaka. I Karlshamn finns en trädgård som tar sin tid. Och Birger Sonesson har alltid varit mycket intresserad av musik och teater, särskilt opera.

– Jag ska börja resa till operascener som jag aldrig besökt förut.

Bl.a. står Metropolitan-operan i tur liksom Bolsjoj-teatern i Moskva.

Men du har ju kunnat resa en hel del i ditt yrke?

– Ja, men i jobbet reser man inte på det sättet. Dock har jag under de senaste åren haft en del uppdrag i Finland och nästan aldrig bestämt något möte i Helsingfors utan att ta reda på vad som getts på operan där.

Så skulle jag ha gjort långt tidigare. Det heter att man inte har tid. Men vill man så går det.

Inge Wennberg