Sven-Olof Wisén är en av de auktoriserade revisorer som tidigt fick vara med och arbeta med internationella uppdrag. Han började redan 1938 i STEO – byråkonstellationen som stod för de legendariska revisorsnamnen Sillén, Tjus, Erikson och Olsson. Han fick följa med i utvecklingen av amerikansk och tysk revision. Han tycker inte att revisorsyrket förr bestod av så mycket ”förskräcklig” siffergranskning som det ofta sagts. Analys- och stickprovsteknik och nya amerikanska revisionsmetoder användes redan under kriget. Effektivitet var nödvändig i en tid när det var ont om kunnig arbetskraft.

Sven-Olof Wisén, 73, drog sig förra sommaren tillbaka från Reveko efter över 50 år i revisionsbranschen.

Han är en av de auktoriserade revisorer som arbetat särskilt mycket med uppdrag av internationell karaktär: dels som revisor för utländska företags svenska döttrar, dels i den egna arbetsplatsens kontakter med internationella samarbetspartners.

Från början hade han inte tänkt bli revisor. Han hade gått igenom Schartaus handelsinstitut, blivit reservofficer och hade just passerat Karlbergskursen på sommaren 1938. Då hade han egentligen hoppats på en plats vid Svenska Handelskammaren i Australien. Det lät spännande och intressant.

Men med rådande krigshot i världen var det inte att tänka på.

Sven-Olof Wiséns FAR, som var företagsledare, hade någon gång nämnt att revisorsyrket kanske vore bra.

Auktor revisor Nils Olsson annonserade efter en assistent. Sven-Olof Wisén sökte och fick jobbet.

Legendarer

Han började i den kontorsgemenskap som under namnet STEO bedrevs av de legendariska revisorerna Oskar Sillén, Fritz Tjus, Arvid Erikson och Nils Olsson.

Inte helt oväntat blev Sven-Olof Wisén inkallad 1939 och fanns i det militära under mer än halva kriget. När inte den plikten kallade gick han på Handelshögskolan i Stockholm, och blev klar där 1945. På lediga stunder arbetade han också på revisionsbyrån, som hade mycket ont om personal på grund av alla inkallelser.

Det var jobbigt att växla mellan militärliv och studier/arbete.

– Man var borta från Stockholm en stor del av året och kom tillbaka alldeles nollställd i huvudet, säger Sven-Olof Wisén.

Men det gick alltså bra till slut. Sven-Olof Wisén blev auktoriserad 1949.

I mitten på 50-talet delades STEO. Sven-Olof Wisén följde med till Nils Olssons byrå, som genom senare fusioner kom att bli Reveko.

Sillén mötte Andersen

Vi återvänder till den internationella tråden.

Den hade tagits upp tidigt av Oskar Sillén, berättar Sven-Olof Wisén.

Sillén deltog i många revisorskongresser utomlands. På en av dem träffade han Arthur Andersen, norskättling i Amerika, som undrade om inte Sillén kunde tänka sig att ta hand om revisionen av en del dotterbolag till amerikanska bolag.

Jo, det kunde Sillén.

Själv hade han dock inte tid utan överlämnade jobbet till Nils Olsson.

Det här var i början av 30-talet.

– Så när jag kom till byrån 1938 hade vi en hel del med Arthur Andersen att göra, berättar Sven-Olof Wisén.

Öppnade eget kontor

Samarbetet varade i över 30 år. Så småningom, 1968, kom dåvarande chefen för Arthur Andersen, Walter Oliphant, över till Stockholm och berättade att Arthur Andersen tänkte sätta upp ett eget kontor. Det var firmans normala policy.

I det sammanhanget dog Nils Olssons äldste medarbetare Sten Stenberg, som skött mycket av kontakterna med Arthur Andersen.

Det föll på Sven-Olof Wiséns lott att ta över motsvarande sysslor. Han hade sedan länge varit inkopplad på de internationella uppdragen, så han var varm i kläderna.

– I det här läget var det viktigt att knyta nya kontakter i Amerika, säger Sven-Olof Wisén. Vi var fullt på det klara med att det krävdes sådana kontakter för att hänga med i utvecklingen i revisorsyrket. Så när Walter Oliphant sa upp avtalet med oss frågade vi om han kände till någon annan lämplig firma i USA som vi kunde representera.

Jodå, inom 14 dagar kom en representant för Hurdman & Cranstoun – nia på världslistan efter de åtta stora – på besök till Stockholm.

Resultatet blev ett utomordentligt gott samarbete under kommande år.

Siemens en inkörsport

– Samtidigt hade vi ända sedan kort efter krigsslutet skött revisionen av Siemens dotterbolag i Sverige, berättar Sven-Olof Wisén.

Han hade reviderat svenska Siemens ända sedan det ägdes av den s.k. Flyktkapitalbyrån.

Den här bakgrunden ledde till att Nils Olssons byrå i mitten av 60-talet fick ett brev från tyska Siemens revisorer, som hette Deutsche Treuhandgesellschaft och var en av de ledande byråerna i Tyskland.

– Deutsche Treuhand började se ett mer samlat Europa framför sig, berättar Sven-Olof Wisén. De ville knyta samman ett nät av bra europeiska revisionsbyråer. Sammanhanget med Siemens gjorde att vi utgjorde en naturlig kontakt i Sverige.

Ett sällskap med Deutsche Treuhands chef doktor Reinhard Goerdeler kom till Stockholm och ett gott samarbete utvecklades.

Alternativ till de åtta stora

I början på 70-talet började det dra ihop sig till ett större europeiskt nät. Deutsche Treuhand skulle tillsammans med en stor engelsk firma och holländska Klynveld Kraayenhof & Co försöka få ihop en stor internationell byrå som ett alternativ till The Big Eight.

För att bli konkurrenskraftig behövde firman också någon amerikansk byrå bland grundarna. Vilken det skulle vara visste man inte.

Men det hela sprack den gången. Den engelska firman hoppade av och splittrades i flera grupperingar.

Men tanken på den nya stora byrån var väckt.

1978 kom man så fram till KMG. K som i Klynveld, M som i den amerikanska firman Main Hurdman och G som i doktor Goerdeler från Deutsche Treuhand.

I det här sammanhanget visade det sig att Main redan samarbetade med Karlgrens revisionsbyrå i Sverige och eftersom Nils Olssons byrå representerade Hurdman tog Sven-Olof Wisén kontakt med Evert Jonasson, som var chef för den karlgrenska byrån. Ett samgående blev resultatet. Strax innan hade Nils Olssons byrå också gått samman med Stig Engqvists byrå.

Vill inte uttala sig

Resultatet blev Reveko (som Revision, Engqvist, Karlgren och Olsson).

Senare kom Peat Marwick in på det internationella planet och KMG blev KPMG.

Och så fungerade organisationen fram till i höstas när Öhrlings och Reveko gick samman. Och KPMG gick till Bohlins.

Vad tyckte du om sammanslagningen?

– Det vill jag inte uttala mig om, säger Sven-Olof Wisén.

Man kan gissa att han tycker det var fel av Reveko att gå till Öhrlings och släppa den utländska representation som byggts upp med stor möda.

Men det säger inte Sven-Olof Wisén.

Han berättar att det internationella arbetet – det amerikanska och i någon mån det tyska – påverkat honom mycket.

– Det var kolossalt lärorikt att revidera amerikanska och tyska dotterbolag. Jag tvingades följa med utvecklingen i utlandet och alla de nya, ofta hårdare rekommendationer om redovisning och revision som kom från USA.

Sven-Olof Wisén har kunnat jämföra amerikansk och svensk revision ända sedan kriget.

– Amerikanerna har legat före och vi har följt efter så sakteliga, konstaterar han.

Så började det

– Det talas ibland om den ”förfärliga” siffergranskningen som vi hade förr och att vi satt och prickade siffror och verifikationer så att vi blev vindögda. Men siffergranskningen var väl inte så förfärlig och mekanisk som det låter.

– Under kriget, med mycket begränsad tillgång till kunnig arbetskraft, gällde det att granska så effektivt som möjligt. Man övergick till analyser av vad som bokförts på väsentliga konton, man tog stickprov för att förvissa sig om att viktiga redovisningstransaktioner var ändamålsenliga och innefattade en god intern kontroll samt fungerade i praktiken.

– Redan vid den här tiden använde vi faktiskt amerikansk revisionsteknik när det gällde exempelvis kundfordringar. Vi skickade ut saldobesked med förfrågningar till kunder om huruvida mellanhavandet med klienten var korrekt angivet.

– På den gamla STEO-byrån började vi också med varulagerinventeringar. Inte så mycket för att räkna varor utan för att se att det hela stod rätt till, att lagret var väl organiserat och systematiskt genomgånget och att inventeringspersonalen begrep vad den gjorde.

Detta var en följd av den kända McKesson & Robbins-affären i USA, som fick mycket stort inflytande på framtida revisionsteknik. Price Waterhouse & Co som hade hand om revisionen i McKesson & Robbins hade precis som alla andra revisionsföretag bara läst i böckerna om varulagret. Att det inte existerade i verkligheten var beklagligt.

Fallet förde med sig att amerikanerna fastställde regler om att revisorn skulle vara med vid varulagerinventering och att man åtminstone stickprovsvis skulle kontrollera att fordringar stämde med vad klienterna redovisade.

Första revisionskommittén

Sven-Olof Wisén fick som sagt stor internationell erfarenhet. En annan auktoriserad revisor med stort internationellt kunnande var Carl Henrik Witt på Öhrlings.

Det var ingen tillfällighet att just herrar Witt och Wisén i början på 60-talet valdes att fungera som FARs första revisionskommitté.

– Vi hade båda ett mycket starkt inflytande från Amerika, säger Sven-Olof Wisén.

Senare fick revisionskommittén också andra medlemmar, som inte hade samma referensramar.

– Det var ibland svårt för dem att ändra sig, säger Sven-Olof Wisén. Det gick onekligen lite trögt i början.

Beträffande de på senare tid inträffade stora sammanslagningarna av byråer på det internationella planet säger Sven-Olof Wisén:

– Jag trodde inte att det skulle gå så fort och plötsligt. Det är svårt att säga om det är bra eller dåligt.

Men han menar att stora byråer består ändå av små celler eller arbetslag som i princip fungerar som små byråer. Men de har storbyråns hjälpmedel och kunnande bakom sig.

– I stora byråer är det nödvändigt att formellt sortera upp medarbetarna i grupper för att få styrsel på verksamheten, säger Sven-Olof Wisén. Men även informellt kan sådana här grupper utvecklas mycket bra, särskilt om de kan samarbeta med helheten.

Plågad ordförande i FAR

Sven-Olof Wisén har haft flera uppdrag i FAR och 1972–74 var han föreningens ordförande. Då inträffade FARs 50-årsjubileum, vilket för Sven-Olof Wisén råkade bli ett särdeles tungt jobb.

Dagen före det två dagar långa jubileumsfirandet hade han halkat på en isig gata i Djursholm och brutit nyckelbenet. Han var uppbunden med bandage bakom ryggen för att hålla isär axlarna.

Det vimlade av såväl svenska som tillresta utländska gäster. Handskakningar gick inte att undvika och varje sådan artighet var en plåga. Det gjorde inte mindre ont när gästerna överlämnade presenter.

När Sven-Olof Wisén var ordförande arbetade FAR med flera stora frågor, bl.a. överflyttningen av revisorsauktorisationerna från Handelskammaren till Kommerskollegium.

Läser och motionerar

Sven-Olof Wisén och hans hustru Barbro har två barn. En dotter finns på SPPs konsultbolag och en son är läkare på Karolinska.

– Även om jag själv aldrig ångrat att jag blev revisor har jag aldrig försökt styra mina barn till yrket, säger Sven-Olof Wisén.

I dag är han pensionär på heltid. Han har fått tid att läsa, motionera och jobba på sommarstugan i Roslagen.

Inge Wennberg