Auktor revisor Sven Bogren, Ernst & Young, Malmö, är med och tävlar bland världens veteranelit i diskus och höjdhopp. Han drar sig inte för strapatser uppe i Himalaya eller ute på stormande hav.

Sven Bogren ger ett lugnt och avspänt intryck. Han frågar fotografen om han måste ta på kavajen. På sommaren händer det att kolleger från andra byråer undrar om han ska ut och måla båten, eftersom han arbetar utan slips. När den här intervjun avslutas står han i tävlingsdräkt och kastar diskus vid Malmö stadion.

Han är född i Höganäs för 67 år sedan. Som nästan alla andra började han arbeta på ”bolaget”. I denna Kullabygdsmetropol avses då inte systembutiken. Som allt-i-allo på kontoret var han den förste efter fyra generationer som fick jobb ovan jord i Höganäsbolaget. Han stannade där i två år. Mest arbetade Sven Bogren på bolagets kontor i Nyvång. Där bröts stenkol under kriget.

Han gick igenom handelsgymnasiet i Helsingborg. Efter militärtjänst på Int 1 (Intendenturen) i Västerhaninge började han på Handelshögskolan i Stockholm, därtill sporrad av flera lumparkompisar, bl.a. Bo Lillieström-Tjus (revisorsprofil i Balans nr 11/90).

Stavfelet som avgjorde

Studierna på Handels brukade börja med att rektor eller prorektor hade enskilda samtal med studenterna. Sven Bogrens möte med prorektor Oskar Sillén, svensk revisions Grand Old Man, avslöjar hur nära det var att svensk revisionshistoria kanske hade kunnat se annorlunda ut.

När Sillén såg Sven Bogrens betyg från handelsgymnasiet i Helsingborg berättade han att rektorn där, Gunnar Björklund, var hans gamle vän och skolkamrat. Sillén och Björklund hade tävlat om det stora Schartau-stipendiet. Kampen var mycket jämn. Att Björklund råkade skriva det engelska ordet ”too” med ett ”o” blev till slut det lilla som vägde över. Det gjorde att Oskar Sillén fick stipendiet, kunde studera vidare för att så småningom bli professor och auktoriserad revisor. I ett senare skede hade Björklund säkert aldrig gjort om sitt misstag. På handelsgymnasiet var han nämligen lärare i engelska.

Sven Bogren lyckades bra med studierna på Handels. Han skrev bl.a. en uppsats om prisbildningen på aktiemarknaden. Han blev dock inte finansvalp. Och han tackade nej till ett stort USA-stipendium som Oskar Sillén tyckte att han skulle ha. Sven Bogren hade just då bestämt sig för att gifta sig.

– Ja, ja, sa Sillén. Unga äktenskap är nog bra. Men de är en black om foten.

Flera generationer

Efter ett halvår på priskontrollnämnden blev Sven Bogren erbjuden arbete på den revisionsbyrå där han sitter än i dag. Då hette firman Auktoriserade revisorerna Månsson, Samuelsson & Sjölin. De tre herrarnas förnamn var Emil, Stellan och Ragnar.

Under åren har byrån fusionerats och bytt namn många gånger. I dag är det Ernst & Young som gäller. Men två av de gamla namnen lever i hög grad kvar på Ernst & Youngs Malmökontor. Emil Månssons son Nils Axel och hans sondotter Birgitta Åkesson är auktoriserade revisorer på kontoret, liksom Ragnar Sjölins son Lennart. Och Sven Bogrens son John finns där också och är auktoriserad sedan åtta år.

– Jag har inte påverkat John, säger Sven Bogren. Han ville själv börja här.

Sven Bogren säger att det kan vara lite knivigt att få alla mindre klienter att förstå varför byrån tagit den internationella samarbetspartnerns namn Ernst & Young som sitt eget.

– En del tror att vi ägs av amerikaner fastän vi till hundra procent ägs av svenska auktoriserade revisorer. Det är både för- och nackdelar med utländska namn.

Han minns en klient som hade en kapplöpningshäst med ett engelskt namn.

– Han lärde sig aldrig att uttala det. Han kallade den alltid för hästajävelen, säger Sven Bogren och tillägger:

– Jag undrar vad han kallar oss.

Utbildning behövs

Sven Bogren har varit mycket aktiv i FAR. Han satt i styrelsen för FAR 1974–86, för utbildningsbolaget IREV från starten 1982 fram till 1990 och nu är han med i styrelsen för FARs södra krets.

Han har alltid intresserat sig för utbildningsfrågor.

– Jag hade svårt att acceptera att man kunde bli auktoriserad genom att gå igenom handelshögskola och arbeta fem år på revisionsbyrå utan att gå en enda kurs under tiden, säger Sven Bogren. Det var fel särskilt om man hamnade på en mindre byrå där inte heller chefen brydde sig om att utbilda sig. Jag såg det som en stor risk att vi skulle få dåliga auktoriserade revisorer på det här sättet. Därför har jag arbetat mycket för att vi skulle få en obligatorisk basutbildning under de fem praktikåren. Nu har vi kommit dit. Vi har också fått en revisorsexamen. Det är bra.

Så utjämnas arbetsbelastningen

Sven Bogren tillhör dem som menar att revisorer inte behöver arbeta ihjäl sig. Ganska tidigt satte han, tillsammans med en kollega, i system att klienter med enskilda firmor eller handelsbolag skulle ha brutet räkenskapsår när de ombildades till aktiebolag.

– Jag hade ju sett hur äldre kolleger slet hårt under vårsäsongen. Sedan hade de mycket lite att göra på hösten. Jag lyckades få brutet räkenskapsår hos bortåt hälften av klienterna. Tack vare det kom jag igenom högsäsongen på ett rimligt sätt och fick en betydligt jämnare sysselsättning. Det är inte bra för klienterna att ha en utarbetad revisor.

– Ett skäl till att jag gjorde något åt säsongsbelastningen var under fjärde och femte assistentåret hade byrån som princip att man skulle arbeta som taxeringskonsulent vid länsstyrelsen som extraknäck. Detta var mycket lärorikt men innebar en arbetsinsats tillsammans med det ordinarie arbetet på 330 timmar per månad under tiden mars–maj. Det var 11 timmar per dag inklusive lördag, söndag, påsk, pingst och andra helgdagar.

Den jämna belastningen har å andra sidan gjort att en del kolleger trott att Sven Bogren aldrig varit ledig. Men så har det inte varit.

– Sedan femton år har jag haft tio veckors semester. Jag bestämde mig för det med tanke på att det skulle vara lite mer kvar av mig i den ålder jag nu har uppnått.

Han har haft två fasta veckor: en veckas skidåkning i norska fjällen på vintern, en veckas fjällvandring i augusti. Därutöver har han bl.a. varit i sommarstugan i Strandbaden utanför Höganäs.

Men han har också rest mycket, särskilt tillsammans med dottern Anne-Marie som är flygsteward.

Äventyr i Stilla havet

Han har åkt jorden runt två gånger och gjort massor av andra resor. Ett fotografi i arbetsrummet med Annapurna i bakgrunden vittnar om vandringar i Himalaya. Han har åkt liten motorbåt i hög sjö kring Galapagosöarna, där begreppet flytväst är obekant och för övrigt inte hjälper när hajarna kommer. Sven Bogren har som turist besökt alla världsdelar utom Antarktis och är medlem i Travellers’ Club i Malmö.

Det är ganska vanligt att revisorer reser. Men det brukar bli från flygplatsen till ett kontor och tillbaka igen.

Sven Bogren har sysslat mycket med idrott. På skidsemestern åker han gärna dagspass på fem mil. Han har spelat mycket badminton och nu har han börjat med veteranfri-idrott. Han hoppar höjd och kastar diskus. I år blev han tvåa i höjd vid veteran-SM. Vid VM kom han som nr 13 i diskus bland 33 deltagare och nådde därmed sitt mål att hamna på den övre halvan av resultatlistan. Han kastar som bäst en bit över 40 meter.

– Andra gubbar spelar golf, säger han. Det tar så lång tid. Med diskusen räcker det med en timme på eftermiddagen eller kvällen för att hålla bilringarna i schack. Om jag skulle bli lindrigt invalidiserad kan jag dock tänka mig att både börja spela golf och köpa motorgräsklippare. Men det har jag klarat mig ifrån hittills.

Revisor i Malmö FF

En av Sven Bogrens klienter är Malmö FF. Det är intressant för en fotbollsintresserad revisor. När MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkman erbjöd honom uppdraget frågade han hur det var med svarta pengar inom idrotten.

– Menar du idrotten i allmänhet eller MFF?

– I allmänhet.

– Det var tur för dig det, sa Hans Cavalli-Björkman. Om det hade funnits en enda svart krona i MFF hade jag hoppat av direkt. Tänk dig rubrikerna!

För Sven Bogren innebär uppdraget i MFF att han får sitta på hedersläktaren tillsammans med gamla idoler som Egon Jönsson, Kjell Rosén och Bosse Larsson. Det känns bra. Han har hållit på Malmö FF sedan 1944.

MFF är volymmässigt inget stort uppdrag. Sven Bogren har även haft börsbolag genom åren. Han är revisor i Conata-gruppen. Han hade Bröderna Edstrand innan de köptes upp av Trelleborg. Sedan 37 år är han revisor i Icopal. Och nu har han blivit revisor i ett danskt börsbolag, nämligen Icopals moderbolag Jens Villadsens Fabriker. En svensk revisor i Danmark? Ja, reglerna är desamma som i Sverige. Det är tillräckligt att ett aktiebolag har en auktoriserad revisor och Jens Villadsen har också en dansk statsauktoriserad revisor. Har man två revisorer, vilket alla danska börsbolag måste ha, kan den andre vara ”vem som helst”, t.ex. en svensk auktoriserad revisor. En annan stor klient som Sven Bogren har är läkemedelsföretaget Ferring.

Bäst med mindre företag

– Annars har jag egentligen tyckt bäst om att jobba med mindre och medelstora företag, säger Sven Bogren. Där blir jag anlitad som konsult i större utsträckning, och då ser jag också bestående spår av min verksamhet på ett helt annat sätt än i de stora företagen som har egen expertis.

Små företag har inte heller samma obehagliga deadlines som ska hållas. Det som inte kan göras den ena veckan, kan skjutas upp till nästa.

Sven Bogren har försökt ”uppfostra” sina klienter så att de inte vågar låta bli att informera honom innan de gör några stora saker:

– Det värsta som finns är att de ringer och säger att de gjort något som blivit alldeles galet – något som jag kanske hade kunnat förhindra med några enkla råd.

Så sparas hela revisorsarvodet

I de mindre företagen har Sven Bogren länge kört med, som han säger, en liten gimmick på cash management-sidan:

– Jag har ganska ofta kunnat visa dem att mina råd har hjälpt dem att tjäna minst lika mycket i räntor som mitt årliga revisionsarvode. Det är ganska säljande. Många företagare kan sin bransch. De är duktiga tekniker eller affärsmän. Men det där med räntor och finansiering har de ofta ganska dimmiga begrepp om.

Inge Wennberg