Det forskas knappast alls om revision i Sverige. Forskarna påstår att det beror på att byråerna inte släpper in dem därför att revisorerna är rädda för att något olämpligt kan komma fram. Något som Kommerskollegium inte borde få veta.
Sten Jönsson är professor i redovisning och finansiering vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. På en internationell konferens nyligen blev han av en engelsk kollega presenterad för en forskare från Singapore. Engelsmannen sa att Sten Jönsson är den professor som har störst antal doktorander i redovisning i världen.
Däremot är forskningen i revision i det närmaste obefintlig. Sten Jönsson kan inte komma på något pågående forskningsprojekt kring revision.
Han hade en gång planer på sådan forskning i samarbete med Reginald Jägerhorn, tidigare professor i Finland som numera har revisionsbyrå.
Det gick inte att satsa på forskning i revision, säger Sten Jönsson. Doktoranderna tror inte att revisionsbyråerna släpper in dem. Byråerna är alltför hemlighetsfulla. De har tystnadsplikt gentemot sina klienter. Går forskaren in på konkreta fall blir det svårt att vara anonym.
– Man kan ju tänka sig att forskningen innefattar utredningar typ Fermenta, Gusum eller någon annan skandal, säger Sten Jönsson. Resultatet blir kanske något olämpligt som revisorernas tillsynsmyndighet Kommerskollegium får nys om. Man vet aldrig vad som kan hända.
Mer i USA
Om det inte forskas kring revision i Sverige, så har det i alla fall skett mycket på området internationellt, särskilt i USA.
– Det beror på att stora pengar ställs till förfogande, säger Sten Jönsson. I USA är forskningen mycket rörlig, den går dit pengarna finns.
Vanligast i sammanhanget är survey-undersökningar, där man arbetar med statistiska metoder och ett naturvetenskapligt angreppssätt.
Man studerar t.ex. hur många stickprovskontroller revisorn lämpligen bör ta.
– Den typen av forskning har varit ganska dåligt representerad i Sverige, säger Sten Jönsson. Här har vi varit mer orienterade åt själva revisionsprocessen.
Senast det i större omfattning forskades kring revision var under slutet av 70-talet. Det gällde då framför allt förvaltningsrevision i den offentliga sektorn.
Få professurer
När det gäller redovisning är forskningen i Sverige ganska omfattande, trots att inget annat nordiskt land har så få professurer i ämnet. Norges handelshögskola i Bergen har t.ex. fem–sex professorer i redovisning.
Så många har inte Sverige totalt. På handelshögskolan i Stockholm har professor Sven-Erik Johansson uppnått pensionsåldern. Där finns nu professorerna Lars Östman och Lars Samuelson samt auktor revisor Bo Fridman som adjungerad professor, d.v.s. med 20 procents tjänst. I övrigt har vi alltså Sten Jönsson i Göteborg samt sedan några år Olof Arwidi i Lund. Tillsättning av en professur i Umeå pågår. Ende kvarstående sökande är Erling Pettersson, för närvarande adjungerad professor där. Han har tidigare varit professor i redovisning och revision vid Norges Handelshögskola.
– Vi har nog världsrekord i brist på professorer, säger Sten Jönsson.
Hur 45 doktorander
Resultatet är att han själv ska handleda cirka 45 doktorander i redovisning av de uppskattningsvis 75–100 som doktorerar i landet. Han har konstant en halv hyllmeter manus att lämna synpunkter på.
Internationellt sett är den här arbetsbördan unik.
– På Stanford University är det standard att en professor har sex doktorander, säger Sten Jönsson. På London School of Economics har han en eller två. På något vis har Sten Jönsson också fått något slags ”riksansvar” för doktorerandet i redovisning. Det anses att alla lärare på högskolorna bör ha doktorskompetens. Därför får Sten Jönsson en rad doktorander som är lärare på andra högskolor. De kommer från när och fjärran, från Östersund, Skövde, Jönköping, Halmstad och Stockholm.
– Det blir en del korrespondenshandledning och det fungerar inte riktigt bra.
Hårda villkor
Doktorandernas villkor är hårda – hårdare i Göteborg än i Stockholm, där doktoranderna dels är färre, dels ofta kan ordna finansieringen på andra vägar.
– Doktoranderna på Handels i Stockholm forskar mer på heltid än våra som tvingas jobba så mycket för sin försörjning, säger Sten Jönsson.
Genom att doktoranderna i Göteborg sysslar så mycket med att försörja sina familjer får skolan ut få färdiga doktorer. Det blir ungefär två om året. En enkel statistisk slutsats är således att Sten Jönssons 45 doktorander har en medelforskartid på 22,5 år.
– Jag tycker att det är rimligt att en forskare ska kunna vara gift, ha barn och kunna försörja sig på sin forskning, säger Sten Jönsson.
– Men det finns ju doktorandstipendier, säger jag.
– Visst. Vi har sammanlagt 13–14 doktorandstipendier i företagsekononomi. De ska delas upp på fyra ämnesområden. De utbetalas i högst fyra år. Det betyder att vi har ungefär ett nytt doktorandstipendium per år. Och så får vi sex-åtta nya doktorander årligen.
Eftertraktade doktorer
– Många har över 100.000 kronor i studieskulder när de börjar doktorera. Ingen får doktorandstipendium första året. Då har de noll poäng. De som har 30–40 poäng går före.
– Detta är inte rättvist, säger Sten Jönsson. Folk med den här typen av ekonomi är t.ex. inte särskilt attraktiva som partner i äktenskap. Det är orättvist också därför att de här doktorerna faktiskt är mycket eftertraktade på arbetsmarknaden när de väl kommer ut.
Den svenska forskningen i redovisning arbetar mycket med ekonomistyrning, intern redovisning och management.
– Här i Göteborg är vi kraftigt fokuserade på användningen av ekonomisystem och frågor om systemen är relevanta, säger Sten Jönsson. Internationellt är vi mycket starka på det området. Många företag har oerhört dyra system som utnyttjas dåligt därför att de inte är relevanta.
I den här forskningen går Göteborg mot strömmen som under 80-talet starkt orienterats mot de finansiella marknaderna och åt att ge extern information.
Det har blivit ett gap mellan ekonomisk information för finansiella beslut och ekonomisk information för att styra verksamheter, säger Sten Jönsson. Vi arbetar ideologiskt medvetet på att försöka brygga över det gapet så att informationen blir relevant för företagen. I näringslivet kan vi se ett stort missnöje med ekonomisystemen.
I USA har det börjat komma en del litteratur på det här området. På Handels i Stockholm forskar också Lars Samuelson i det här.
Ett område som Stockholm sysslar särskilt mycket med är strategier i förhållandena mellan moderbolag och dotterbolag i internationella koncerner.
– I Lund är professuren ganska ny så där har ännu inte kommit fram någon klar profil. Men Olof Arwidi har bl.a. sysslat med inflationsredovisning och frågor kring fordringar och skulder i utländsk valuta. Där finns en tendens till ett starkt intresse för internationell redovisning.
I Umeå slutligen finns ännu ingen riktig forskningstradition. På senare tid har emellertid doktorander inom forskningsprogrammet Kunskapsföretaget börjat intressera sig för värderingsfrågor.
I Göteborg finns också ett forskningsområde som gett Sten Jönsson ett visst internationellt kändisskap.
Det gäller reglering av redovisningspraxis. d.v.s. processerna för att ta fram rekommendationer och anvisningar.
Regleringen finns ju på alla nivåer. Högst upp ligger International Accounting Standards Committee (IASC). Så har EG sina direktiv som ska harmonisera redovisningspraxis i olika länder.
I Sverige har utvecklingen skett inom FARs redovisningskommitté och Bokföringsnämnden. Numera finns det nya redovisningsrådet för det här ändamålet. Allt representerar olika försök att göra redovisningen informativ och jämförbar.
Sten Jönsson är inte med i redovisningsrådet.
– Det skulle jag inte vilja vara heller. Jag kan inte vara med i sådant som jag studerar närmare.
När det gäller reglering av redovisningspraxis har handelshögskolan i Göteborg tagit fram metoder för att studera inflytandet. Skolan har identifierat ”eliten” inom redovisning och sett hur den förändrats över tiden, hur den deltagit i och lyckats i debatten. Det är inte bara hela grupper såsom revisorer, ekonomichefer, opionionsbildare etc. som studerats på det viset. Forskningen har i högsta grad gått in på person. Och man kan se att det också i stort sett är de som ”toppar listan” över redovisningseliten som tagit plats i det nya redovisningsrådet. Det är ”rätt” personer som har hamnat i rådet.
Politisk process
Jag frågar varför det är intressant att kartlägga detta och Sten Jönsson svarar:
– Ju mer vi studerar hur man på internationell nivå försöker samordna och harmonisera praxis i olika länder, desto mer ser vi att det faktiskt är en politisk process att fastställa normerna.
– Det är inte bara fråga om att hitta tekniskt bra lösningar på redovisningsproblem. Det handlar också om att formulera reglerna så att de slår igenom och påverkar praxis, säger han. Som forskare har vi en uppgift i att studera förhandlingsprocessen fram till rekommendationerna och dessas förankring i näringslivet. Själva de redovisningstekniska lösningarna kan ju praktiker klara av minst lika bra som vi forskare.
Det har skett maktförskjutningar i redovisningseliten. Förut var det staten och dess intresse av skatter som drev på utvecklingen. Nu har börsen fått den dominerande ställningen. Kapitalmarknaden ska tillfredsställas. Det gäller frågor om konkurrens med utländska företag, företagsköp etc. Då sker en internationell anpassning.
– De varierande reglerna i olika länder har till och med skapat konkurrensskillnader, säger Sten Jönsson. Exempelvis har den strikta regleringen i USA lett till att amerikanska företag talar om att de hellre vill noteras i Tokyo eller Frankfurt.
En intressant utveckling på forskningssidan är att antalet internationella redovisningstidskrifter ökat explosionsartat. Nu finns det ungefär 50 sådana. Fyrtio av dem är yngre än tio år.
Sten Jönsson sitter i redaktionskommittéerna för flera av dem och han är sedan tre år redaktör för Scandinavian Journal of Management. Det är ett grannlaga arbete som tar mycket tid. Av de cirka 100 artiklar som Sten Jönsson fått för eventuell publicering i sin tidskrift har bara en enda fått passera utan att skrivas om.
De här tidskrifterna har stor meriterande betydelse för forskarna. I dag rankas tidskriftsartiklar i stor utsträckning högre än annat arbete.
Forskningen är som sagt ett problem för arbetstyngda professorer och för doktorander som inte får adekvat handledning och har svårt att klara sig ekonomiskt.
Doktoranderna får ofta försörja sig genom undervisningen, som i sig naturligtvis också innebär en stor arbetsbörda för professorerna. Förra läsåret hade handelshögskolan i Göteborg t.ex. 110 examensarbeten i redovisning.
Ute i ”verkligheten” avspeglar sig för övrigt handelshögskolorna i Göteborg och Stockholm på lite olika sätt.
– En enkät har visat att vi i näringslivet är nästan dubbelt så stora som Handels i Stockholm, säger Sten Jönsson. Vi har varit duktiga på att producera redovisningsstudenter under hela 80-talet.
Svårt direktrekrytera
Det är inte problemfritt att undervisningen i redovisning faktiskt också är en ren yrkesutbildning.
Den liknar inte utbildningen i t.ex. sociologi som mer bygger på egenvärdet i själva kunskapen. Karaktären av yrkesutbildning gör att alla studenter läser till högsta nivå. Det är i sig betungande.
– Att sedan från en yrkesinriktad utbildning rekrytera forskare är också ett problem, säger Sten Jönsson. Studenterna blir praxisorienterade. Deras intresse styrs inte mot forskningen. Det är nästan aldrig någon som är fokuserad mot revisions- och redovisningsyrket som direkt fortsätter som doktorand. Men många kommer tillbaka när de varit ute ett antal år. Så vi har ett betydande antal 40-åringar och äldre bland doktoranderna.
Nyvaknat intresse
Sten Jönsson klagar inte på revisionsbyråerna som tar hans studenter.
– Revisionsbyråerna är ändå de företag som är mest angelägna att stödja oss. De gör det på många sätt, t.ex. genom stipendiefonder. FAR däremot har inte ägnat så mycket intresse åt forskningen förrän helt nyligen. Föreningen har tillsatt en kommitté för ändamålet. Vi får se vad som kan bli av det.
Ett viktigt forskningsområde framöver är den offentliga sektorns redovisning, tror Sten Jönsson.
– Där finns ett stort behov av forskning. Tyvärr är våra studenter inte så intresserade av den offentliga sektorn. De tror inte att den kan ge något för framtiden. Att intressera sig för den offentliga sektorn anses ge dålig image – den symboliserar ju ineffektivitet. Men sektorn är nu inne i en dynamisk utveckling med privatisering, bolagisering och andra nya strukturlösningar.
Det finns dock viss forskning kring den offentliga sektorn. I Göteborg har man haft kommunal forskning på ekonomisidan i femton år. Och Handels i Stockholm har en avdelning för förvaltningsforskning. Även i Lund och Umeå förekommer sådana här projekt.
– Men vi har ett stort tryck på oss att också satsa på revision, säger Sten Jönsson. Vi skulle gärna vilja ställa upp.
För Sten Jönsson är det sällsynt att han arbetar mindre än tolv timmar per dygn. Och ändå räcker inte det. Doktoranderna vill ha mer handledning. På golvet i professorns rum står två stora kartonger. Den ena gäller professuren i ekonomistyrning i Köpenhamn, den andra avser professuren redovisning i Umeå.
– Det är mycket som jag ska läsa och dra korrekta slutsatser av, säger Sten Jönsson och uppskattar timlönen för jobbet som sakkunnig i professorsärendena till fem kronor.
Fler professorer
– Vi behöver fler professorer, det är det viktigaste, säger Sten Jönsson. Professorer tar ansvar för att kunskaperna utvecklas och forskningsarvet förvaltas. I det här statsfinansiella läget är det donationspengar som behövs. Ty när jag föreslår fler professorer säger de styrande bara att det finns stora möjligheter att få pengar från näringslivet. Efterfrågan på forskning och utbildning är stor, kvaliteten på utbildningen är hög men finanserna är dåliga.
– En professur vid Handels i Stockholm permanentas genom insatser från Handelsbanken men det behövs mera, säger Sten Jönsson.
Inge Wennberg