En arbetsgrupp i FAR föreslår att byråernas interna kvalitetskontroll kompletteras med ett föreningsstyrt kvalitetsstöd. Det innebär genomgångar ute på revisionskontoren minst vart femte år – men också råd och stöd i kvalitetsfrågor. Kontrollen är till att börja med tänkt att vara frivillig.
En projektgrupp i FAR har lagt fram ett förslag till en föreningsstyrd kontroll av kvaliteten på revisorns arbete.
Kvalitetskontroll är ett gammalt och väl inarbetat begrepp. FAR har haft saken uppe sedan 15 år. Redan 1981 kom ett förslag till rekommendation i frågan. Läget är nu att kontrollen bara görs internt inom revisionsbyråerna.
Dels kollas att varje uppdrag planerats och utförts väl, dels görs en allmän kontroll av byråns interna rutiner.
Syftet med kontrollen är att skapa ett slags garanti för bra revisioner gjorda av oberoende, tillräcklig, lämplig, kunnig och effektiv personal.
Någon kontroll utifrån sker i praktiken inte. Kommerskollegium har i och för sig full rätt att göra kontroller. Men resurserna räcker inte. Kontroller sker bara om någon klagar.
Redan tidigt var FAR inne på att komplettera med en egen kontroll. Men det ansågs omöjligt på grund av revisorns tystnadsplikt.
Genom åren har massmedierna blivit mer intresserade av revisorerna. Det har, med eller utan skäl, ifrågasatts hur de sköter sig. Det har därför blivit allt viktigare för revisorerna att arbeta för att hålla uppe förtroendet. Deras arbete har också blivit svårare, bl.a. genom mer komplicerade regler. Branschen har också ändrat struktur. Medelåldern bland revisorerna har sjunkit. Mer arbete delegeras etc.
Kallas kvalitetsstöd
I allt fler länder införs extern kvalitetskontroll. Det är bl a därför som FAR har låtit en projektgrupp göra en ny utredning.
Den rekommenderar nu att det införs en kontroll, som FAR håller i.
Kontrollen har fått det vackra namnet kvalitetsstöd. Själva granskningen ute på byråerna föreslås heta kvalitetsgenomgång.
Genomgången riktas inte in på byrån som sådan. Istället är målet de enskilda revisionskontoren och det som varje FAR-ledamot gör där.
Både kontorens allmänna kontrollrutiner och enskilda uppdrag ska kollas. I princip undersöks bara revision, inte rena redovisningstjänster och konsultuppdrag. Till att börja med ska genomgångarna vara frivilliga för att senare bli obligatoriska.
Varje kontor ska besökas minst vart femte år. Besöken görs av väl erfarna praktiserande auktoriserade revisorer. Det behövs cirka 30 sådana som kan ställa upp i snitt omkring 20 dagar per år.
FAR får en kvalitetsnämnd som får rapporter från dessa revisorer.
Rapporterna blir anonyma. Granskade uppdrag benämns med en bokstav. Det kontor som undersökts får en siffra. Vad siffran betyder vet bara en person. Det blir en auktoriserad revisor som anställs på FAR för att administrera den nya verksamheten.
Om ”kvalitetsrevisorn” är kritisk kan ett nytt kontrollbesök göras eller också kan ärendet lämnas till FARs disciplinnämnd.
Arbetsgruppen betonar starkt i sitt förslag att kvalitetsgenomgångarna ska kopplas till andra stödåtgärder från FARs sida. Det gäller bl a satsningarna på bas- och vidareutbildningen. Man vill också att FAR står till tjänst med råd för att skapa interna kvalitetskontrollsystem hos enskilda byråer.
Systemet beräknas kosta totalt cirka 4,5 Mkr per år. Det betalas dels genom höjda medlemsavgifter, dels och framför allt genom att de undersökta kontoren betalar för den tid ”kvalitetsrevisorn” är där.
Det är inte klart när det här eventuellt genomförs. FARs styrelse har fått förslaget. Det är på remiss hos en del ”tyngre” revisorer.
Måste förankras
– Det här är frågor som måste förankras väl för att få avsedd verkan, säger auktor revisor Lars Lundberg på Revisionsbyrån Lundberg & Co, som är ordförande i arbetsgruppen. I vilket fall som helst torde man få räkna med en lång introduktionsperiod innan kvalitetsgenomgångarna blir obligatoriska.
Är det av ”kosmetiska” skäl som ni vill kalla kontrollen för stöd?
– Nej, definitivt inte. Här handlar det om att få ut ordentliga normer och lämpliga hjälpmedel till revisorerna. Själva kontrollen på slutet blir närmast ett bihang till det arbetet.
Det är först när detta med lämpliga hjälpmedel och anvisningar är uppfyllt som man vill låta kvalitetskontrollen bli obligatorisk. Alla byråer måste få chansen att kunna leva upp till normerna. Annars blir det hela ett slag i luften. Det kan dessutom bli frustrerande.
En stor del av arbetsgruppens rapport består av internationella jämförelser. Det svenska förslaget påminner mycket om motsvarande förslag i Danmark och Norge.
Sverige är ganska väl framme när det gäller att skapa en extern kvalitetskontroll. Viktiga länder som England och Tyskland har bara börjat fundera på saken. Andra har infört kvalitetskontrollen ganska nyligen. USA har haft frivillig kontroll sedan 1977 och obligatorisk sedan 1988. I Kanada har ordningen genomförts provinsvis med start i Ontario-provinsen i början på 80-talet. Irland började med obligatorisk kontroll 1987. I Frankrike finns två revisorsorganisationer. Från och med i år är extern kvalitetskontroll obligatorisk i båda. Danmark och Norge har utredningsmässigt legat före Sverige. Men när det hela omsätts i praktiken är en öppen fråga.
– Det var viktigt för oss att jämföra med andra länder, säger Lars Lundberg. Det vore förmätet att tro att vi i Sverige skulle vara så duktiga att vi inte behövde andra länders erfarenheter.
Så är det utomlands
I USA finns två slags extern kvalitetskontroll, kallade Peer Review resp Quality Review. Att det finns två system har närmast historiska orsaker. Peer Review var från början frivillig. Den vände sig till de byråer som frivilligt gått med i AICPAs (American Institute of Certified Public Accountants) s.k. byråavdelning och blev snabbt mycket populär. När AICPA 1988 införde Quality Review riktad till samtliga medlemmar och beslutade om obligatorisk kontroll, fick byråerna själva välja mellan Peer eller Quality Review.
Reviews görs minst vart tredje år. De utförs av revisionsbyråer eller av review-team utsedda av föreningen eller godkända sammanslutningar av revisionsbyråer. Den som inspekteras får välja.
En kommitté bedömer om brister i byråns kvalitetskontrollsystem ska leda till ytterligare undersökningar eller disciplinära åtgärder. Rapporterna om Peer Reviews är offentliga. Byråerna betalar för varje granskares tid plus tio procent för AICPAs administration.
I Kanada har varje provins sitt eget system. Kontrollerna är inte som i USA inriktade på byråerna utan på medlemmarna. Man går igenom några redovisnings- och revisionsuppdrag. Hur många uppdrag beror på det enskilda kontorets interna kvalitetskontrollrutiner.
Inspektioner, s.k. Practice Inspections, görs minst vart fjärde år av auktoriserade revisorer som är anställda av föreningen.
En kommitté får anonymiserade rapporter. Man kan besluta om ny inspektion inom ett år eller att rapporten ska gå vidare för disciplinära åtgärder. Revisionskontoret betalar för inspektörens tid plus ett mindre belopp för de allmänna omkostnaderna.
I Irland görs s.k. Practice Review minst vart femte år. Man följer i stora drag den kanadensiska modellen.
I Frankrike sker kontroll vart fjärde eller vart femte år. Den sköts genom de regionala föreningarna och är riktad mot byråer. Man går igenom den interna kontrollen. Antalet därefter granskade uppdrag varierar. Det finns två revisorsorganisationer och två system.
Granskningen görs av praktiserande revisorer utvalda av föreningarna. Deras rapporter bedöms sedan av föreningens ordförande. Det kan bli ny kontroll inom ett år eller disciplinära åtgärder.
Allt finansieras genom medlemsavgifter.
I det danska förslaget till extern kvalitetskontroll ingår två olika stödsystem. Det ena ska göra stöd- och inspirationsmaterial för intern kvalitetsstyrning. Det andra ska mot betalning ge revisorer råd av kolleger med praktisk erfarenhet av kvalitetskontroll.
Vart fjärde år
Den danska kontrollen ska gälla både revisions- och redovisningsuppdrag. Kontrollen riktas mot de auktoriserade revisorerna vid de enskilda kontoren och sker vart fjärde år. Den kan göras av en av föreningen föreslagen praktiserande revisor eller av en föreningsanställd revisor. Kontoret får välja. Hur många enskilda uppdrag som kollas beror på kvaliteten på byråns interna system.
Kontrollörens rapport är anonymiserad. En kommitté kan begära ny undersökning inom ett år eller lämna saken till disciplinär åtgärd. Under de första fyra åren blir det dock inga disciplinära sanktioner.
Kontoret betalar för granskarens tid och för viss administration.
Även enligt det norska förslaget granskas både redovisnings- och revisionsuppdrag. Kontrollen blir obligatorisk från början och riktas mot de ansvariga revisorerna vid de enskilda revisionskontoren. Den bygger på granskning av enskilda uppdrag. Kontoren får besök med 3–5 års mellanrum av deltidsengagerade auktoriserade revisorer.
En kommitté tar ställning till rapporterna. Det kan bli fråga om nytt besök inom ett år. Ärendet kan också gå till disciplinnämnden.
De uppdragsansvariga betalar för kontrollörens tid samt en årlig avgift för fasta omkostnader. Det gäller då föreningens kontrollavdelning som ska ledas av en erfaren auktoriserad revisor.
Likartad revisionsmiljö
I Sverige har i debatten varnats för att kvalitetskontroll uppfattas som ett storbyråproblem och att de små byråerna då blir påtvingade ett tungt och dyrt kontrollprogram. Det har också sagts att de stora byråerna redan har så bra kvalitetskontroll att de inte behöver mer.
FARs projektgrupp har löst den knuten genom att titta på branschstrukturen. Det visar sig då att det normala revisionskontoret är ganska litet. Sex av tio kontor har bara en auktoriserad revisor. Mindre än ett av tio har mer än fem auktoriserade. Bara åtta kontor av noga räknat 562 stycken har mer än 20 auktoriserade revisorer.
– Statistiken visar att revisionsbranschen mest består av små kontor, säger Lars Lundberg. Ser man det så kan man säga att både små och stora byråer torde leva i en tämligen likartad revisionsmiljö.
Alla kan vara med
Därför kan alla vara med i det nya kvalitetsstödprogrammet. Målet för kontrollen är detsamma oavsett byråstorlek. Men frågeformulär m.m. kan behöva anpassas till den typ av byrå som ska kontrolleras.
Det formella objektet för kontrollen blir den enskilde FAR-medlemmen i dennes närmiljö – revisionskontoret.
”Kvalitetsrevisorn” ska kartlägga, testa och utvärdera kontorets kvalitetskontrollsystem. Testet omfattar bl.a. intervjuer med de auktoriserade revisorerna och genomgång av enskilda uppdrag. Normalt väljer man först ut ett testuppdrag per auktoriserad revisor.
Hur många uppdrag som sedan granskas beror på det interna kontrollsystemet. Om systemet är bra anser arbetsgruppen att ännu ett uppdrag per revisor bör gås igenom, annars 2–4 uppdrag.
Genom att kontrollen till större delen betalas genom en direkt faktura till kontoret, blir det ett incitament till att göra förbättringar. Kontoret kan alltså påverka sina egna kostnader.
Inge Wennberg