Sten Berglund kommer till kontoret varje dag trots sina 76 år. Han har alltid tyckt om redovisning: – Revision är tråkigt, men redovisning är trevligt, säger han. I många år var han ordförande i FARs redovisningskommitté.
Sten Berglund, 76, på Bohlins Revisionsbyrå i Stockholm blev auktoriserad 1943.
Jag ställer en fråga om redovisning. Han tänder sin kära pipa och säger som om det vore den mest självklara sak i världen:
– Revision är tråkigt, men redovisning är trevligt.
Han blev ordförande i FARs redovisningskommitté redan i början av 60-talet och var det fram till 1979. Där arbetade han mycket tillsammans med auktor revisorn och professorn Per V A Hanner, som gick bort för snart ett år sedan.
– Det var huvudsakligen Pelle Hanner och jag som höll på i kommittén på den tiden. Ofta var det bara vi två. Ibland kom det andra ledamöter och ”störde förhandlingarna”. Vårt arbete ledde till en hel del redovisningsrekommendationer, konstaterar han.
Sten Berglund är inte odelat förtjust i utvecklingen på redovisningsområdet i dag. Han är bl.a. kritisk mot en del av det som bokföringsnämnden gör.
– Ta till exempel det här med datorer. Folk kan sitta vid ”burkar” som opererar mot en centralenhet som står på ett helt annat ställe. Och så säger bokföringsnämnden att centralenheten måste stå här i landet. Inte på skumma ställen som t.ex. Köpenhamn där ingen ordning antas råda.
Opraktiskt och otidsenligt
– Detta är ett utomordentligt opraktiskt och otidsenligt sätt att se på saken, säger Sten Berglund. Till företag som vill arbeta mot en central dator utomlands har jag själv sagt: Gör ni det och låt åskan slå ner om den vill! Som rådgivare ska man inte hindra rationellt beteende i arbetslivet. Man ska ha lite is i magen, begripa lite grann själv och inte bara gå efter boken.
Sten Berglund vill värna om det personliga tänkandet.
– Många i revisorsyrket vill ha rekommendationer som säger precis hur man ska göra. Vi har i och för sig gjort en del sådana rekommendationer. Men i stort sett ska rekommendationer vara ganska övergripande. Det går inte att förutse alla situationer som eventuellt kan uppstå. Det måste också finnas ett gott mått av omdöme hos dem som hanterar redovisningsfrågor.
– Som revisor ska man kunna mer än det som står i boken, säger Sten Berglund. Men det gäller alla yrken. Tendenserna går dock många gånger i motsatt riktning.
Sten Berglund drar en parallell med en motorgräsklippare. En farlig sak om man hanterar den fel. Den som klipper häcken med gräsklipparen förlorar kanske ett finger i förbifarten. Det har hänt i USA. Där har fabrikanter blivit fällda för att det inte framgått av anvisningarna att gräsklippare bara är till för att klippa gräs.
– Detaljerade anvisningar är farliga, säger Sten Berglund. Det som inte står i dem kan bli farligt för den som gjort anvisningarna. Men vi har ändå varit restriktiva med alltför detaljerade rekommendationer. Rekommendationer ska främst gälla något stort område som är svårt. Vad tror du om det nya redovisningsrådet?
– Vi har ännu inte sett några konkreta spår av dess verksamhet. De håller på att brottas med goodwill-frågan.
Brottas, ja. Sten Berglund medger att det var lättare att skriva rekommendationer förr. Då var redovisningsområdet ganska obearbetat.
Råkat i vanrykte
– Folk var glada över att det kom rekommendationer. Men sedan dess har beteendet i omvärlden blivit annorlunda. Det finns rekommendationer på många områden. Men så passar inte galoscherna och då uppfinner man en ny egen metod. Att folk inte bryr sig om rekommendationerna har tyvärr gjort att de råkat i någon sorts vanrykte. De bara står där. Det är synd.
Är det bra för FAR att skapandet av redovisningsrekommendationer flyttats över till redovisningsrådet?
– Det är nog inte så allvarligt. I USA gjorde den amerikanska revisorsorganisationen AICPA (American Institute of Certified Public Accountants) sina ”opinions” under många år. På 70-talet kom FASB (Federal Accounting Standards Board) in och tog över. Jag tror inte att det har varit negativt för AICPA. Att redovisningsrådet tar över i Sverige borde därför inte vara någon nackdel för FAR, som för övrigt har foten inne i både redovisningsrådet och bokföringsnämnden.
En intressant fråga är om man ska ha olika redovisningskrav för stora och små företag. Det har diskuterats mycket i England på senare år. Där gäller i princip samma regler för alla aktiebolag, bortsett från att man precis som i Sverige har ytterligare regler för börsbolag.
– Ska det verkligen behövas revision i små bolag som bara består av t.ex. en rörmokare och hans äkta hälft? frågar Sten Berglund. Jag kan tänka mig många sådana bolag som vi egentligen inte borde ha som revisionsklienter. Det enda man egentligen kan säga om deras redovisning är: rätt är den förmodligen inte. Men man vet inget konkret i motsatt riktning heller. I stor utsträckning handlar det om att bedöma personer, d.v.s. om de är seriösa eller inte.
Sådana här företag ska naturligtvis finnas i vårt land men de borde kanske inte ha aktiebolagsform, menar Sten Berglund.
– De kan vara vanliga enskilda firmor. Då behöver de ingen revision. De kan ju ändå inte nyttiggöra sig den. De lär sig inget av den. De förväntar sig bara att det ska uppstå en deklaration som det inte blir bråk om. Vad de behöver är rådgivning.
”Inget riktigt arbete”
Sten Berglund, född i Uppland och student i Uppsala, gick ut Handelshögskolan i Göteborg 1937. Det var ingen särskild anledning som gjorde honom till revisor.
– Det var vanligt att folk gick till revision då, säger han. Jag började med det och har sedan aldrig gjort något annat. Jag har aldrig haft något riktigt arbete, brukar jag säga till folk som frågar.
Ångrat sig har han inte. Han har inte ens funderat över den saken.
Han började 1937 på den klassiska Industribyråns revisionsavdelning där många av pionjärerna i yrket arbetat. En av legendarerna som fanns kvar när Sten Berglund kom dit var Seth Svensson. Han hade gått ut Handelshögskolan i Stockholm 1911 och blev senare FARs första sekreterare.
På Industribyrån blev Sten Berglund assistent åt Bengt Lindgren (känd bl.a. från byrån Elinder & Lindgren som numera gått upp i TRG Revision).
– Det var alltid trevligt att arbeta på Industribyrån, säger Sten Berglund som stannade i ungefär 15 år.
Industribyrån, ägd av Sveriges Industriförbund, hade också en skatteavdelning och en avdelning med organisationskonsulter. På det viset liknade den en modern revisionsbyrå bortsett från att revisionsavdelningen sällan hade något med de andra avdelningarna att göra.
Det ansågs dock ofta inte särskilt rumsrent att vara anställd på Industribyrån. Auktoriserade revisorer ska arbeta på byråer ägda av auktoriserade revisorer (eller, numera, även godkända revisorer). Industribyrån hade dispens från den regeln.
Startade eget
Jag brydde mig inte så mycket om det där, säger Sten Berglund. Men de lite äldre pojkarna rynkade på näsan åt arrangemanget. Sedan blev jag också lite äldre och tyckte inte heller om det.
Till sist kom man överens med Industriförbundet om att gå skilda vägar. Revisionsavdelningen lades ner, Stockholms Revisionsbyrå bildades och tog över personalen inklusive Sten Berglund. Den byrån gick senare upp i ovan nämnda Elinder & Lindgren.
1962 öppnade dock Sten Berglund eget tillsammans med två kamrater i samma ålder. De andra var Bo Bexelius, som numera finns på Öhrlings Reveko, och Per Gustaf Wallin, som senare lämnade yrket.
En som också ville följa med Sten Berglund och de andra till den nya byrån var pionjären Seth Svensson. Det fick han gärna. Han var inte så aktiv längre. Men med honom i byrån var det ingen tvekan om vad den skulle heta. Så tillkom Seth Svenssons Revisionsbyrå.
Efter en flyttning fanns i samma hus som den nya byrån ett par andra revisionsbyråer. Så kom det sig att mot slutet av 60-talet uppstod byrån Seth Svensson, Kollén & Orreby.
Man hade också odlat kontakter med Rolf Jacobssons byrå i Göteborg och med Olsson & Elvefors i Helsingborg. Ännu en byrå uppstod under namnet Jacobsson, Orreby & Elvefors.
Det var en skylt utåt. Bolaget drev ingen verksamhet. Det gjorde de enskilda byråerna var och en för sig.
I samma hus – adressen var Drottninggatan 97 – fanns för övrigt Silléns Revisionsbyrå som senare också gick in under det gemensamma ”paraplyet”.
Då gjorde man sig av med ”skylten” Jacobsson, Orreby & Elvefors. Det blev istället Sillén & Jacobsson. Det var bättre flyt i det namnet.
Men den byrån hade inga anställda. Fortfarande var det fyra gamla partnerkretsar som var och en hade sin egen ekonomi.
De tre kretsarna Jacobsson, Seth Svensson/Kollén/Orreby samt Elvefors strävade egentligen efter att göra ett enda företag av alltihop. Men den del som bar professor Oskar Silléns namn strävade emot.
– Var och en hade sina klienter, vars och ens ekonomi bestod av vad man själv jobbade in, säger Sten Berglund. Det var nästan ogörligt att komma från systemet med uppdelad ekonomi.
Många diskussioner
I början på 80-talet kom det i alla fall till överläggningar om att gå ihop med Bohlins.
Det var många diskussioner. Sillénarna var helt emot det. Helsingborgarna (Elvefors) intog en vacklande ställning. Gick man in i Bohlins så upphörde ju det där privata reviret som så många tyckte så mycket om.
Det hela landade med att göteborgarna (Jacobssons) och flertalet från den gamla Seth Svensson, Kollén & Orreby gick över till Bohlins 1982.
De tog med sig sin internationella partner Deloitte Haskins & Sells (DHS) dit. Det passade Bohlins mycket väl. Bohlins hade haft Peat Marwick som internationell partner men den kontakten hade upphört. Och DHS var nästan lika stort och fint som Peat Marwick. (Sedan har det hänt saker i omvärlden så att Bohlins är tillbaka hos gamla Peat Marwick, eller KPMG som det heter i sin numera utvidgade form.)
Inga planer sluta
När Sten Berglund kom till Bohlins var han redan folkpensionär. Men han har ännu i dag inga planer på att sluta.
– Jag är veterligen ganska frisk och kry och jag har inga särskilda passioner som hindrar mig från att gå till kontoret varje dag. Men jag jobbar bara i begränsad omfattning. Jag får timlön om jag gör något som är faktureringsdugligt.
Det är tre, fyra år sedan som han började trappa ner. Nu har han bara kvar en del mindre uppdrag.
Genom åren har han haft flera stora uppdrag, bl.a. Aga, Trelleborg, Tretorn, Husqvarna och Bahco.
Sten Berglund har sett revisorns liv förändras genom åren.
– Det var en helt annan atmosfär när man kom ut på företagen på 60-talet. I dag kommer det ingen stor svart bil och hämtar en på flygplatsen. På dotterbolagen i landsorten står ingen högaktningsfull kamrer i dörren och bockar med en bok under armen, meddelande med låg röst något som tycks vara viktigt. Sånt är man inte van vid i dag. Jag var för resten inte van vid det då heller.
Sten Berglund har en son och en dotter. Hustru Valborg har frimärken som hobby och det har Sten Berglund inte under några omständigheter.
På fritiden är han målare. Han renoverar lägenheter. Han äger ett par hus tillsammans med sina barn. Och när någon hyresgäst flyttar passar han på att måla och tapetsera.
Behärskar hantverk
Jag gör det för att det är så roligt, säger Sten Berglund. Det är trevligt att känna att man också behärskar ett vanligt hantverk.
Ibland tar han en promenad med några av sina fyra barnbarn.
När han inte gör sig ”faktureringsduglig” på kontoret läser han tidskrifter och facklitteratur som aldrig förr.
Reser gör han aldrig numera.
– Det är det så många andra som gör. Och jag har rest så det räcker, säger Sten Berglund.
Han bor i lägenhet på Stora Essingen och är glad att slippa klippa gräsmattan vid villan i Örby som familjen lämnade 1982.
– Jag har det mycket bra nu, säger han. Telefonen ringer inte så ofta. Kontoret är mer än en plats som man besöker för att byta papper och åka till ett annat ställe.
Inge Wennberg