Revisorer som grupp tolkar den svenska revisionsberättelsen med utgångspunkt i aktiebolagslagen. Men det gäller inte alltid användarna, konstaterar författaren i denna artikel som sammanfattar en uppsats på Handelshögskolan i Stockholm.

I samband med ett antal uppmärksammade företagsaffärer har den auktoriserade revisorns roll, arbete och ansvar ställts under debatt.

I framgångstider när allt går sin gilla gång utgör revisorn i mångas ögon en anonym figur som få tar någon notis om. Med revisionsberättelsen som ”garantistämpel” konfirmerar revisorn ibland miljardbelopp utan att företagens intressenter visar något intresse eller ställer några frågor. När företagen däremot får problem, som kanske till och med hotar deras fortbestånd, blir kritiken ofta hård och obarmhärtig. Man ställer frågan: varför har revisorn inte reagerat och rapporterat om risker och förluster som kan drabba företaget?

I normala fall har revisorn under hundratals – ibland tusentals – timmar tillägnat sig en stor kunskap om företaget. I många fall har revisorn skaffat sig en kunskap som väl mäter sig med många i företagsledningen. Revisorn har alltså i regel kunskapen, men hur skall den kommuniceras? Revisionsberättelsen borde härvid inta en central roll och dess utformning och tolkning därav borde rimligtvis vara föremål för stor uppmärksamhet. Så har emellertid inte varit fallet. Få i näringslivet tycks ha funderat över vad som verkligen står i en revisionsberättelse. Revisionsberättelsen har heller inte varit föremål för studier i akademiska kretsar.

I en uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm har jag (med adjungerad professor och auktoriserad revisor Bo Fridman som handledare sökt analysera revisionsberättelsen ur ett kommunikationsperspektiv.

Syftet med uppsatsen var att besvara följande frågor:

  1. Vilket budskap försöker revisorer förmedla med revisionsberättelsen?

  2. Vilket budskap mottar läsare av revisionsberättelser?

  3. Skiljer sig dessa budskap åt?

Det skall påpekas att jag inte har haft som mål att försöka fastställa vad som är ”rätt” i någon mening. Syftet med studien har snarare varit att beskriva verkligheten som den är.

Kommunikation

För att det skall vara möjligt att analysera revisionsberättelsen ur ett kommunikationsperspektiv måste man först närmare beskriva begreppet kommunikation. Här ges ingen strikt vetenskaplig definition utan istället beskrivs kommunikation med modellen i diagrammet på sid 29,(för bild se Balans nr 10/92) en modell som är en något modifierad version av den som återfinns i professor Karl-Erik Wärneryds Konsumtionens Ekonomiska Psykologi.

Kommunikatorn, eller sändaren av ett budskap, har som syfte med kommunikationen att förmedla en tankebild eller en föreställning om något. Detta representeras av kommunikationsobjekt K (kommunikator) i diagrammet. För att kommunikatorn skall kunna förmedla sin tankebild formulerar denne ett meddelande och förmedlar detta via ett medium. Mottagaren tar del av detta medium, mottar meddelandet och tolkar det som kommunikationsobjekt M (mottagare). Sändaren har därmed uppnått en effekt hos mottagaren.

En egenskap hos effektiv kommunikation, och dessutom en förutsättning för att det skall uppstå önskvärda effekter, är att kommunikationsobjekt K överensstämmer med kommunikationsobjekt M. Med andra ord måste mottagaren på ett korrekt sätt motta och tolka det meddelande som kommunikatorn försöker förmedla.

Det är alltså den modell som i detta sammanhang tillämpas på revisionsberättelserna. Kommunikationsobjektet K är i detta fall revisorns bild av det reviderade företaget, företagets räkenskaper och årsredovisning samt VDs och styrelsens förvaltning av företaget som revisorn enligt lag är skyldig att förmedla. Kommunikatorn är givetvis revisorn, och meddelandet som han försöker förmedla är revisionsberättelsen som är en konkretisering av det tidigare nämnda kommunikationsobjektet. Det medium som revisorn använder sig av är den tryckta årsredovisning inom vilken revisionsberättelsen intas. Mottagaren är en av de många användarna av revisionsberättelser. Kommunikationsobjektet M är den uppfattning om företaget, dess räkenskaper, samt styrelsens och VDs förvaltning som mottagaren skapar sig. Om läsaren av en revisionsberättelse mottar och på ett korrekt sätt uppfattar det meddelande som revisorn försöker förmedla, då är ett av de krav som ställs på effektiv kommunikation uppfyllt, nämligen att de två kommunikationsobjekten överensstämmer.

De tre frågeställningar som redovisats ovan leder – i enlighet med den ovan beskrivna kommunikationsmodellen – till att undersökningen formulerar och försöker besvara följande frågor:

  1. Vad består kommunikationsobjekt K av?

  2. Vad består kommunikationsobjekt M av?

  3. Överensstämmer kommunikationsobjektet K med kommunikationsobjektet M?

Metod

För att kunna besvara de ovanstående frågorna har en metod, som har influerats av en studie av Holt, Moizer (The Meaning of Audit Reports, Accounting and Business Research Vol. 20, 1990), använts för att hämta in empirisk data via en postal enkätintervju.

För att ta reda på vilket budskap revisorer försöker förmedla via revisionsberättelsen (fråga 1) skickades enkäten till 100 auktoriserade revisorer. För att ta reda på vilket budskap användare av revisionsberättelser mottar (fråga 2) skickades enkäten till 86 ”professionella användare av revisionsberättelser”. Denna grupp avgränsades till aktieanalytiker inom bankernas fondförvaltande bolag, aktieanalytiker som placerar försäkringsbolagens medel på aktiemarknaden, kreditgivare inom banker och journalister inom dags- och veckopressen som gör företagsanalyser. Alla dessa har gemensamt att de i sin yrkesutövning har till uppgift att kritiskt granska revisionsberättelser.

Svarsprocenten för både revisorerna och användarna uppgick till dryga 40 procent. En bortfallsanalys pekade entydigt på att anledningen till bortfallet var brist på tid att fylla i den relativt omfattande enkäten. Av detta kan man dra slutsatsen att det bortfallna materialet inte skiljer sig nämnvärt från det insamlade materialet.

För att undersöka om det av revisorn tilltänkta budskapet överensstämmer med det hos användarna mottagna budskapet (fråga 3) användes det icke parametriska Mann-Whitney’s U-test för att avslöja eventuella statistiskt signifikanta skillnader.

Det är viktigt att skilja mellan direkt observerade skillnader och statistiskt signifikanta skillnader. De observerade skillnaderna i uppfattningar mellan revisorer och användare av revisionsberättelser gäller bara för stickprovet, dvs. de undersökta individerna. Inom inferensteorin är det dock naturligt att dra slutsatser om hela populationer. När man talar om statistiskt signifikanta skillnader är det just detta som åsyftas. Med en statistiskt signifikant skillnad på t.ex. 5 % menar man, något förenklat, att den skillnad i uppfattning som uppmättes mellan de undersökta auktoriserade revisorerna och de undersökta professionella användarna med 95 procents sannolikhet även gäller för de andra auktoriserade revisorerna och de andra professionella användarna som ingår i målpopulationen.

Innan vi ger oss in på en närmare redogörelse för enkäten skall här nämnas ett metodologiskt problem. Det är mycket svårt att göra en direkt mätning av vilket budskap en revisor försöker förmedla via revisionsberättelsen och därför undersöks istället hur en revisor tolkar en revisionsberättelse. Följande antagande är därför viktigt: en revisors tolkning av en revisionsberättelse antas överensstämma med det meddelande samma revisor skulle ha försökt förmedla om han avgivit just den revisionsberättelsen.

Enkäten

Enkäten består av fem olika revisionsberättelser som var och en följs av samma fjorton påståenden. Respondenternas uppgift var att granska revisionsberättelserna och att ta ställning till i vilken utsträckning de instämde i påståendena. Svarskalan är ordinal med fem möjliga svarsalternativ. Svarsalternativen gick från ”instämmer helt” via ”varken eller” till ”instämmer inte alls”.

Revisionsberättelser

Nästa steg blir att närmare bekanta oss med själva enkäten.

* Revisionsberättelse nr 1 (ren) är ett exempel på en ren revisionsberättelse som varken innehåller några anmärkningar eller särskilda upplysningar.

* Revisionsberättelse nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt) skiljer sig från nr 1 i det avseendet att den innehåller en anmärkning om att en tvist föreligger med en av bolagets kunder gällande en fordran som har upptagits i balansräkningen. Denna tvist har inte omnämnts i årsredovisningen. Revisorn skriver att årsredovisningen i övrigt har upprättats enligt ABL. Revisorn anger även att fordran inte är av avgörande betydelse för bolagets fortbestånd och därför tillstyrker revisorn att resultat- och balansräkning fastställs, att vinstdispositionsförslaget fastställs och att styrelsen och VD beviljas ansvarsfrihet.

* Revisionsberättelse nr 3 (varken eller) innehåller samma anmärkning som nr 2. I detta fall anger dock revisorn att fordran har en avgörande betydelse för bolagets fortbestånd. Trots detta väljer revisorn att varken till- eller avstyrka att resultat- och balansräkningen fastställs och att vinsten disponeras enligt förslaget i förvaltningsberättelsen på grund av ”osäkerheten beträffande nämnda post”. Ansvarsfriheten för styrelseledamöter och VD kan trots detta fastställas då en tvist inte nödvändigtvis behöver innebära att styrelse eller VD har skadat bolaget.

* Revisionsberättelse nr 4 (RR, BR och disp. förslaget avstyrkt) innehåller, till skillnad från revisionsberättelse nr 3, ingen uppgift om någon osäkerhet beträffande den omtvistade fordran. Fastställandet av resultat- och balansräkning och förslaget om vinstdisposition avstyrks men ansvarsfrihet tillstyrks.

* Revisionsberättelse nr 5 (allt avstyrkt) skiljer sig från nr 4 då den innehåller uppgiften att tvisten har uppkommit på grund av VDs och styrelsens försummelse. På grund av detta avstyrks även ansvarsfriheten.

Påståenden

De påståenden som respondenterna hade att ta ställning till efter att ha läst varje revisionsberättelse berörde de viktigaste problemområdena som är aktuella vid avgivandet av en revisionsberättelse. Dessa är dels de fyra punkterna som enligt 10 kap. 10 § ABL alltid skall ingå i revisionsberättelsen och dels det av FAR rekommenderade inledande stycket till revisionsberättelsen. Jag har dessutom valt att lägga till ytterligare ett problemområde som rör företagets framtid. Anledningen till att detta har medtagits är att mycket av den kritik som framförts i massmedia har berört revisorns, i kritikernas mening, alltför stora försiktighet att rapportera om hot om framtida förluster.

Dessa sex problemområden diskuteras nedan. Denna diskussion innehåller en redogörelse för: 1. de påståenden som är formulerade för varje problemområde, 2. hur dels revisorerna och dels användarna har bedömt i vilken grad de instämmer i påståendet för var och en av de olika revisionsberättelserna och 3. hur dessa bedömningar skiljer sig åt.

1. Uttalande huruvida årsredovisningen uppgjorts enligt ABL.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att resultat- och balansräkning upprättats enligt Aktiebolagslagen.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att resultat- och balansräkning upprättats enligt god redovisningssed.

Båda grupperna instämde helt i dessa påståenden då revisionsberättelsen var ren. Denna uppfattning försvagades successivt för revisionsberättelse nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt), nr 3 (varken eller), nr 4 (RR, BR och disp. förslaget avstyrkt) och nr 5 (allt avstyrkt). Ingen signifikant skillnad föreligger och i detta fall överensstämmer de två olika kommunikationsobjekten.

2. Uttalande angående fastställande av resultaträkning och balansräkning.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att företagets tillgångar och skulder ej väsentligt har överskattats respektive underskattats.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att företagets tillgångar och skulder ej väsentligt har underskattats respektive överskattats.

* Räkenskaperna kan i detta fall användas som bedömningsunderlag för företagets externa intressenter.

För revisionsberättelse nr 1 (ren) instämmer revisorerna helt i påståendet att värdet på det egna kapitalet inte väsentligt har överskattats. Denna uppfattning försvagades något för revisionsberättelse nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt), där i likhet med revisionsberättelse nr 1, fastställandet av resultat- och balansräkning tillstyrks. För den rena revisionsberättelsen anser revisorerna även att det egna kapitalet ej har underskattats men denna uppfattning är inte lika stark. I de fall där fastställandet av resultat- och balansräkning avstyrks anser revisorerna att det är mycket sannolikt att det egna kapitalets värde har överskattats men de utesluter inte att det har underskattats.

För professionella användare innebär inte en tillstyrkan av fastställandet av resultat- och balansräkning att tillgångarna och skulderna är korrekt värderade. För den rena revisionsberättelsen angav de visserligen att det egna kapitalet ej väsentligt har överskattats men det var inte i den grad att de ”instämmer helt”. För revisionsberättelse nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt), där fastställandet av resultat- och balansräkning tillstyrktes, valde användarna att instämma ”varken eller” angående överskattningen av det egna kapitalet. En avstyrkan tolkas som att värdet på företagets egna kapital har antingen väsentligt underskattats eller överskattats.

Man kan alltså inte hävda att de två kommunikationsobjekten överensstämmer vad gäller värderingen av tillgångar och skulder. Skillnaderna var signifikanta från 10- till 1-procentsnivån beroende på fråga och revisionsberättelse.

Både revisorerna och användarna gjorde bedömningen att räkenskapernas användbarhetsgrad är mycket stor i de fall då resultat- och balansräkning tillstyrks. Om så inte är fallet anser båda grupperna att användbarheten är mycket låg.

3. Uttalande angående det i förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti för att utdelningen i dispositionsförslaget inte är oacceptabelt hög med hänsyn till bolagets finansiella ställning och/eller ställning i övrigt.

I de fall då vinstdispositionsförslaget inte tillstyrks är båda grupperna överens om att den föreslagna utdelningen är oacceptabelt hög. En tillstyrkan av vinstdispositionsförslaget tolkas dock olika av grupperna. Revisorerna instämde helt i påståendet för revisionsberättelse nr 1 (ren) och nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt), men användarna valde att svara ”varken eller”. Här överensstämmer alltså inte kommunikationsobjekten och skillnaden är signifikant på en 1-procentig risknivå.

4. Uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och VD.

* Styrelseledamot eller VD har skadat bolaget på ett sätt som kan föranleda skadeståndsskyldighet.

* Styrelseledamot eller VD har skadat tredje man på ett sätt som kan föranleda skadeståndsskyldighet.

I de fall då ansvarsfrihet tillstyrktes instämde revisorerna inte alls i påståendet att styrelseledamot eller VD har skadat bolaget, och när ansvarsfrihet avstyrktes instämde de helt. Användarna gjorde dock inte samma distinktion. Visserligen tolkade användarna en avstyrkan på samma sätt som revisorerna, men användarna har inte samma samma tilltro till en tillstyrkan som ”garanti” att styrelseledamot eller VD inte har skadat bolaget. För revisionsberättelse nr 3 (varken eller) och nr 4 (RR, BR och disp. förslaget avstyrkt), där ansvarsfrihet tillstyrktes, valde användarna att ge ett ”varken eller” svar. Skillnad mellan revisorernas och användarnas svar för revisionsberättelse 3 och 4 var signifikant på 5- respektive 1-procentsnivån.

För revisionsberättelse nr 1 (ren), nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt), nr 3 (varken eller) och nr 4 (RR, BR och disp. förslaget avstyrkt) var revisorerna ganska säkra på att styrelse eller VD inte hade skadat tredje man på ett sådant sätt som kan föranleda skadeståndsskyldighet. Användarna var inte lika säkra och valde det neutrala ”varken eller” alternativet. För revisionsberättelse nr 2, 3 och 4 var skillnaderna signifikanta på högst en 5-procentig risknivå. En intressant skillnad finns för revisionsberättelse nr 5 (allt avstyrkt) där användarna instämde helt i påståendet att styrelseledamot eller VD har skadat bolaget så att skadeståndsskyldighet kan föreligga mot tredje man. Revisorerna valde att svara ”varken eller”. Denna skillnad var signifikant på 5-procentsnivån.

5. Uttalande angående revisors granskning av årsredovisning samt styrelsens och VDs förvaltning.

* Revisorn har, enligt god revisionssed, granskat bolagets årsredovisning och räkenskaper.

* Revisorn har, enligt god revisionssed, granskat att styrelse och VD har fullgjort sina skyldigheter.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att årsredovisningen jämte räkenskaperna inte innehåller några felaktigheter som styrelse och/eller VD är medvetna om.

* Denna revisionsberättelse utgör en garanti att årsredovisningen jämte räkenskaperna inte innehåller några felaktigheter som revisorn är medveten om.

Revisorerna instämde helt i det första och det andra påståendet för samtliga revisionsberättelser. Även användarna ansåg att revisorn har granskat bolagets årsredovisning, räkenskaper samt styrelsens och VDs förvaltning, men för samtliga revisionsberättelser var de lite tveksammare. Denna skillnad var dock inte signifikant på en rimlig risknivå.

Varken revisorerna eller användarna utesluter att årsredovisningen och räkenskaperna innehåller felaktigheter som styrelse och/eller VD är medvetna om oavsett typ av revisionsberättelse. De är också överens om att revisorn är benägen att rapportera eventuella felaktigheter som han upptäcker. Svaren var dock inte riktigt ”instämmer helt” vilket kan tyda på att båda grupperna är medvetna om att en revisor jobbar med ett väsentlighetskriterium som ledstjärna.

6. Företagets framtid.

* Det finns inga akuta hot mot företagets fortbestånd.

* Företaget kommer inte att redovisa framtida förluster på nuvarande affärsengagemang.

För revisionsberättelse nr 3 (varken eller), nr 4 (RR, BR och disp. förslaget avstyrkt) och nr 5 (allt avstyrkt) instämde både revisorerna och användarna inte alls i påståendet att det inte finns några akuta hot mot företagets fortbestånd. För revisionsberättelse nr 1 (ren) och nr 2 (anmärkning med allt tillstyrkt) föreligger dock en signifikant skillnad på en 1-procentig respektive 5-procentig risknivå. Användarna valde nämligen att inte alls instämma i påståendet medan revisorerna var ganska säkra att det inte finns några akuta hot mot företagets fortbestånd. Användarna ansåg alltså att det är mycket möjligt att det finns akuta hot mot företagets fortbestånd även då revisorn tillstyrker fastställandet av resultat- och balansräkning, vinstdispositionsförslaget och ansvarsfrihet.

Båda grupperna ansåg att det är mycket möjligt att företaget kommer att redovisa framtida förluster på nuvarande affärsengagemang oavsett typ av revisionsberättelse.

Slutsats

Efter en granskning av revisorernas och användarnas tolkningar av de fem revisionsberättelserna kan generellt sägas att revisorer som grupp tolkar den svenska revisionsberättelsen med utgångspunkt från aktiebolagslagen och dess förarbeten medan de professionella användarna knappast kan sägas göra detta i alla hänseenden. Användarna som grupp tolkar revisionsberättelsen med utgångspunkt från en mera skeptisk grundinställning. För användarna är revisionsberättelsen därför inte den ”garantistämpel” som aktiebolagslagen avser den att vara.

För att återigen anknyta till kommunikationsmodellen kan man inte hävda att kommunikationsobjekt K överensstämmer med kommunikationsobjekt M i alla väsentliga avseenden. Ett av kraven som ställs på effektiv kommunikation, att läsaren av en revisionsberättelse mottar det budskap som revisorn försöker förmedla, är därmed inte uppfyllt vid avgivandet av en revisionsberättelse.

Slutkommentar

I anslutning till min studie har jag osökt kunnat notera behovet av mer offentlig debatt och forskning inom närliggande ämnesområden. Hur hanteras och hur bör man hantera konflikten mellan revisorns upplysningsskyldighet och revisorns tystnadsplikt? Hur skall man förklara revisionsberättelsens bristande attraktionskraft och läsvärde, och hur skall man förändra detta? På vilket sätt kan man differentiera innehållet i revisionsberättelsen och få ett ökat informationsvärde? Hur kan man förändra revisionsberättelsen till att bli ett mindre trubbigt verktyg? Det här är frågor som tangerar min egen studie och som handlar om kommunikation. Min egen hypotes är den att revisorerna har kompetensen, erfarenheten och kunskapen, men av olika skäl är dåliga på kommunikation. Hur undanröjer man denna för samhället, näringslivet och revisorskåren så negativa brist?

Robert Karlsson