Ingemar Mundebo, generaldirektör i Riksrevisionsverket, är styrelseordförande i SPP och styrelsemedlem i Marieberg. Han var dessutom revisor i Nordbanken i slutet av 80-talet, som ofta kallas det ”glada”, men som Ingemar Mundebo hellre kallar det ”sjuka”.
– Mitt första förtroendeuppdrag var som revisorssuppleant i en nykterhetsförening. Då var jag 15.
Och nu är du landets högste revisor. Hur går revisorsarbetet till i de styrelser du suttit och sitter i?
– I Nordbanken, där jag var revisor, hade vi ett revisorskollegium, som sammanträdde flera gånger om året.
Var ni kritiska mot det sätt som banken sköttes på?
– Det kan jag svara på, men det får jag inte, svarar Ingemar Mundebo och ler.
Låt oss se på hur kontakterna fungerar mera allmänt mellan styrelse och revisorer!
– Ja, kontakten mellan den vanlige styrelsemedlemmen och revisorn är liten. Jag har till och med suttit i styrelser där inga som helst kontakter förekommit och det är ingen lycklig situation.
– Vanligt är att revisorn finns med vid ett styrelsemöte om året eller vart fall vid ett möte med styrelsens ordförande och då svarar på frågor kring slutrevisionen och bokslutet. Jag tycker att revisorerna flitigare skulle rapportera problem i företaget till styrelsen, för visst är det så att många problem och synpunkter aldrig når styrelsen. Det kan vara mindre saker i och för sig, men bra för en styrelse att känna till.
Hade sådana nära kontakter mellan revisor och styrelse kunnat minska finanskrisen?
– De senaste åren visar att styrelsen måste vara mer observant på vad som händer i företaget och jag tycker att revisorerna borde ha större tyngd i företaget, statliga eller kommunala myndigheter eller vad det nu är för styrelse. Jag anser att revisorn ska spela en mer central roll, ha en starkare ställning.
Menar du att revisorn i dag är i händerna på den verkställande ledningen?
– Jag har ingen egen erfarenhet av det, men jag har hört om fall där ett företag bytt revisionsbyrå efter det att revisorn kritiserat VD. VD anger ofta spelreglerna för revisorn, och ofta ska det inte kosta så mycket heller.
Men det är bolagsstämman som tillsätter och avsätter revisorerna...
– Jovisst! Och det är viktigt att stämman och styrelsen slår vakt om de ”besvärliga” revisorerna. En revisor ska vara besvärlig, att vara revisor är ett av de svåraste jobben som finns.
Låt oss återvända till finanskrisen. Hade revisorerna kunnat förhindra eller mildra den?
– Även revisorerna greps i slutet av 80-talet av framgångsstämningen med allt högre vinster och allt större värden. Tempot drevs upp, febern steg, normala spärrar fungerade inte längre.
– Revisorerna skulle ha varit mer observanta, ha talat tydligare och högre! Revisorerna borde ha ifrågasatt mera, sänt ut fler varningssignaler, ha varnat bankledningarna för slapphet i kreditprövningarna. Då skulle finanskrisen åtminstone ha kunnat begränsas.
– Företagsledningarna lyssnade mera på rapporter om förväntade högre vinster och bättre och bättre resultat än på revisorerna. Det fanns varnande röster, men de dränktes i framgångskören.
Det riktas ofta kritik mot revisorerna av typen ”det där borde revisorerna inte ha släppt igenom”, ”det där borde revisorn ha sett”. Är den kritiken riktig?
– Nej, oftast inte. Revisorns roll är att granska fattade beslut och inte vara en överstyrelse. Jag vill inte förändra spelreglerna i företaget, om vem som tar beslut och vem som verkställer.
Vad säger du om audit committees, dvs. underkommittéer inom styrelsen för t.ex. kontakter med revisorerna?
– Jag har ingen slutlig uppfattning, men eftersom kontakten mellan styrelse och revisorer i dag ofta är gles, borde en sådan kommitté kunna leda till en förbättring.
Är du nöjd med utbildningen av revisorer i Sverige?
– Revisorerna har en bra grundutbildning, men det finns områden där man måste förbättra kompetensen. Jag tänker då på finansiella transaktioner och på datoriseringen, som skapat nya möjligheter till bedrägerier. I dag har den moderna tekniken skapat möjligheter att begå brott som kanske inte ens upptäcks.
Om vi sammanfattar vårt samtal förefaller du ganska nöjd med de svenska revisorerna?
– I stort sett, men en viss självrannsakan efter 80-talet måste dock till bland svenska revisorer. 80-talets klimat var sjukt och revisorerna drabbades av febern också. De borde ha försökt hålla nere febern, påtalat att patienten var sjuk.
Av detta kan vi lära inför framtiden!
Lennart Hagman