Det är lätt att instämma i Per Strandins saknad av sambandet mellan rubrik och debatt på KB häromveckan. På andra sidan annonserades detta på ett tidigt stadium. Rubriken bar helt enkelt inte. Advokatens roll som rådgivare åt välståndsföretag och obeståndsföretag är likartad, låt vara att olika rättsregler tillämpas. Revisorns roll i ett företag som är på uppgång eller nedgång är också densamma. God revisionssed skall tillämpas i båda fallen. Någon intressant symbios eller motsättning finns heller inte. Vad man kanske syftade till med rubriksättningen var möjligheten att diskutera ett samarbete mellan advokaten som rådgivare och revisorn som konsult i olika obeståndssituationer, men det var ju revisorn som revisor vi skulle tala om. Visst förekommer det att en revisor i ett krisföretag anvisar någon advokat till företaget, men då blir det som rådgivare till företagsledningen/styrelsen.
För att så övergå till den fråga som fick stort utrymme i debatten, nämligen revisorernas offertgivning med fasta priser för revision, är denna från mina utgångspunkter någonting helt annat än en plånboksfråga. Det är en principiellt viktig fråga, som det finns anledning att diskutera kring. Det är sannolikt så att Olle Herolf har rätt när han påstår att offertgivning har kommit för att stanna och att detta är den verklighet revisorerna lever i. Därmed inte sagt att offertgivningen inte har sina risker. Det är hyckleri att påstå att inte fasta priser kan leda till att revisionen inte får den omvårdnad den förtjänar. Detta kan i sin tur leda till att det förväntningsgap som ofta föreligger mellan en styrelses uppfattning om vad revision innebär och hur den i verkligheten utförs blir ännu större. Detta hyckleri har jag från och till reagerat emot. Kanske är inte god revisionssed så god som omvärlden tror, men den kanske är tillräcklig. Det är emellertid revisorernas sak att redovisa detta och inte säga att det inte är någon skillnad på den revision som utförs mot fast pris och den som de gjorde på löpande räkning utan några som helst begränsningar annat än vad godaste revisionssed bjöd.
Jag håller också med Per Strandin om att det är ett stort problem med rättsvården för de mindre företagen. Konsultinsatser är dyra, vare sig de sker med juridiska eller ekonomiska förtecken. Situationen är likartad i andra länder. Det populära Chapter XI-förfarandet i USA är utmärkt för jättestora obestånd men helt olämpligt för mindre företag, och då talar jag inte om så små företag som Per Strandin nämner. I den här frågan finns det all anledning för näringsliv, kreditgivare, revisorer och advokater att fundera på en förbättring.
Om jag utdelat något slag under bältet ber jag om tillgift. Jag får trösta mig med ordförandens i FARs Stockholmskrets uttalande efter sammankomsten: ”Varför var Du så snäll mot revisorerna i dag?” Man ser och hör saker på olika sätt, tack och lov. Det är f.ö. en förutsättning för att en diskussion överhuvud taget skall uppstå.
Björn Edgren, Advokat vid Advokatfirman Vinge