Byråvärlden: Världens största revisionsbyråer – hur man än räknar...

I anslutning till reportagen om den svenska revisionsbranschen publicerar Balans också några tabeller som visar hur storleksförhållandena ser ut internationellt sett.

Ernst & Young var det företag som genomförde flest revisioner i stora noterade företag i världen under 1991.

Som framgår av tabell 1 här på uppslaget (se Balans 3/92, sid 40–41) räknade Ernst & Young bland sina klienter 3.231 stora företag med en sammanlagd omsättning (för bank- och finansbolag räknas i stället tillgångar) på 10.228 miljarder dollar. Det innebär att företaget är störst även med det måttet.

I samma uppställning blir Klynveld Peat Marwick Goerdeler (KPMG) näst störst både vad gäller antal stora klienter och deras omsättning.

Deloitte Ross Tohmatsu (DRT) är det tredje största revisionsföretaget vad gäller antal stora klienter. Däremot kommer Coopers & Lybrand före i tabellen om man i stället ser på omsättning/tillgångar hos klientföretagen.

Som framgår av den andra tabellen är KPMG störst i världen om man ser till antal kontor (864 stycken) och antal partners (6.530). Då är Ernst & Young näst störst, följda av Coopers & Lybrand, DRT, Price Waterhouse och Arthur Andersen.

Revisionsbyråer sysslar i och för sig inte bara med revision, men det är den största delen av verksamheten och det är också den kärnaffär som kan leda till andra konsultuppdrag.

– Om man ser till hur central själva revisionen är för företagen så är det helt rimligt att bedöma deras position på världsmarknaden genom att mäta den delen, menar Vinod Bavisihi på Center for International Analysis and Research (CIFAR) som publicerat uppgifterna i sin senaste 875 sidor tjocka årsbok med titeln International Accounting and Auditing Trends.

Uppgifterna om byråernas storlek – som Balans publicerar som komplettering till reportagen om den svenska byråvärlden – är inte typiska för CIFARs tabellverk, som till största delen handlar om hur redovisningen i olika länder skiljer sig åt.

Hinder för investeringar

Bavisihi menar att skillnaderna mellan olika redovisningsstandards är ett verkligt hinder för globala investeringar. Det handlar verkligen inte om några förhållandevis obetydliga detaljer; företagens olika sätt att redovisa gör det svårt för en investerare att göra goda jämförelser mellan olika länder.

– Den ansvarige finanschef eller investerare som arbetar internationellt måste rangordna. Han kan inte bara säga att han ska köpa den bästa aktien i Tyskland, Japan och USA. Den bästa i ett land kanske inte är lika bra som den tionde i ett annat.

Några av de skillnader CIFAR särskilt pekar på i sammanhanget är:

– Avskrivningars beräkning och behandling är förmodligen det område där standards mest skiljer sig, både mellan länder och mellan företag. Tydligast är detta när det gäller tillverkningsföretag.

– Koncernredovisningen har visserligen blivit enhetligare sedan CIFARs förra undersökning men varierar fortfarande kraftigt, så att det kan vara svårt att jämföra vinster.

– Olika principer för reservavsättning – oftast efter goda år – som syftar till att minska beskattningsbar vinst gör det också svårt att jämföra företag. Speciellt Tyskland och Japan tillåter enligt CIFAR sådana reserver.

Inge Wennberg